Sådan ägare sådan häst

[Piek]

Vet inte om det funnits en sån här tråd innan? Men jag kom att tänka på hur lika jag och min förra häst var på gott och ont haha

- vi båda är riktiga fegisar som ändå vill vara tuffa och våga. Men när det kom till kritan flög vi båda i luften
- båda är väldigt noga med vilka människor vi tycker om. Haters ir lovers helt enkelt och är det någon vi inte tycker om så är det näst intill omöjligt att ändra den saken
- båda älskar uppmärksamhet... "Titta vad duktig jag är!" "Åh jag har lite ont tyck synd om mig"
- vi båda är menlöst snälla... Dumsnälla nästan
- vi lyckades få liknande sjukdomar/skador... Jag fick en äggstocks cysta hon fick en äggstocks tumör, jag är gräsallergiker hon fick fång och någon slags pollen allergi, jag har ryggproblem och blir väldigt låst i ländryggen och precis detsamma blev hon behandlad för

Ja det var vad jag kom på nu men listan kan nog fyllas på ännu mer.
Vad har du och din häst för likheter?

 

[Pilot]

Mina första häst speglade mig otroligt mycket.
Människoblyg, tycker det är jobbigt i nya situationer. Överreagerar. Snälla. Lite mopsiga utan att mena illa. Båda har väldigt mycket vilja men är samtidigt otroligt fogliga. Blir båda förskräckta när man råkar gå över gränsen. (Vi har även haft samma låsningar, men det är nog enkelt att det blir så?)
Jag har utvecklats otroligt mycket, både p.g.a. honom och på eget håll.

Den nya speglar mig bättre nu, men är mer tanken att få hjälp att utvecklas och bli mer självsäker. Även om han är otroligt olik mig som det bara kan bli.
Självsäker, tror han är bäst och kan bli ganska stöddig, även om han gärna hänger mig i kjolen/ den andra hästen i svansen. Har huvudet lite i det blå. Han är väldigt lätt att imponera på, samtidigt som han kan bäst själv. En riktig raring helt enkelt.

 

[Aionee]

Min häst är snarare min motsats och kompletterar mig istället. Han är utåtgående och jag är väldigt inåt, fast jag lär mig mer och mer att bli utåt eftersom det är så jag måste vara med honom. Annars är något vi har gemensamt att vi båda gärna lyssnar och är glada att lära, och vi blir båda uttråkade och rastlösa snabbt.

 

[Ridinglady]

Mitt favoritsto har stor integritet, är mycket lättlärd, har massor av energi, får stora fina barn och lägger lätt på hullet! Matte upp i dagen!

 

[nightcrawler]

båda mina hästar (mor och dotter) har många likheter med mej. känsliga men samtidigt hårda. bitchiga och envisa. mycket humör och åsikter. både modiga men samtidigt fega. godisgrisar som älskar det som verkligen är gott och ratar allt annat. älskar hoppning och fart och att jobba men gör inget gratis. vill ofta lite för mycket både ryttare och häst och då blir det fel och vi blir frustrerade.
sa till kompisen för ett tag sen när hon funderade på varför den nya katten var som han var, att han är som sin ägare. varför tror du mina hundar och hästar är så bitchiga? dom är precis som matte.

 

[Skjøldur]

Första hästen, Blesa, hade väl några likheter med mig. Hon kom från Island och hade levt hela sitt liv i samma flock, en flock med hästar i alla åldrar. Hon var självklart bra på det sociala samspelet och irriterade sig på vissa vanliga hästar som inte var det. Hon delade snällt en höhög med vem som helst men blev ursinning om någon försökte jaga bort henne - den fräcke fick finna sig i att bli uppfostrad! Jag blir också väldigt upprörd om någon är egoistisk och ojust! Hon var avvaktande mot främmande och det tog ett tag innan hon litade på nya människor. Jag är också sådan - men tror inte jag påverkade henne. Hon kom alltid ihåg om hon blivit rädd för något på ett ställe. Hon visade det genom att sakta in lite där eller så. Gick någon annan före så struntade hon i det. Jag har också svårt att komma över en del saker... Hon var för övrigt pigg och bjöd alltid framåt och hon var väldigt nyfiken. Jag är nog halvlat, men också nyfiken... Så vi två var lite lite. Livet tillsammans med henne i 17 år formade mig mer än jag formade henne, tror jag. Nu har jag hennes son Skjöldur och vi är inte direkt lika. Han är en cool kille som fyller 20 i år. Han är väldigt social, vill helst ha en lekkompis att munhuggas med och klia dagarna i ända. En ridtur ibland är ju bara trevligt, men inte för långt och jobbigt... han är rätt bekväm av sig. Han litar på folk men han är den typen man måste uppfostra då o då livet igenom. Efter en viloperiod brukar han vara tramsig - inte stå still, försöka beta och sådär.

 

[Kiwifrukt]

Samtliga mina ponnyer (totalt tre under mina lite drygt fjorton år som hästägare) har varit ensamvargar. De går antingen helst tillsammans med bara en kompis, eller själva. Det är inget ovanligt att jag hittar min nuvarande i exakt andra änden av hagen än där de övriga hästarna befinner sig. Valacken var väl i så fall lite mer sällskaplig än vad stona har varit, men ändå väldigt reserverad. Valacken och ena stoet gick tillsammans, och kom bra överens (läs: var oskiljaktiga, hon kom aldrig riktigt över att han dog), sen gick samma sto tillsammans med min nya och de var också tajta. Hur jag är? En sån som håller sig på sin kant, har några få utvalda som står mig nära, och som det är riktigt förbannat svårt att lära känna.

Samtliga har dessutom haft ett sju helvetes humör, återigen har stona varit värre än valacken, men han kunde han också. De ser väldigt oskyldiga och gulliga ut, men det går inte att försöka tussa ihop dem med vem som helst, släppa upp vem som helst på ryggen eller få dem att göra något som de absolut inte vill. Och tja, jag ser ut som en tolvåring, men har humör som en retad geting. Självklart kan vi ryka ihop ibland, men jag kan nog förstå mina hästars humörsvängningar och vice versa, för det är rätt lugnt på den fronten. Det är väl unghästen som frestat mitt tålamod mest, och det hör nog mer till hennes ålder än till hennes humör.

Dessutom har i alla fall både jag och stona fungerat absolut allra bäst under press. Är det tävling är det tävling, är det en utritt i skogen när det inte finns någon tävling i sikte blir vi lätt lata hela bunten. Där skiljer sig i så fall valacken från gruppen, för han var mer en livsnjutare hela tiden. Typiskt B-ponny, typ.

 

[Neia]

Jag och min ponny är lika tjuriga och vi älskar godsaker båda två.
Vi är väl också lika lata och gör inte mer än vi behöver
Sen är vi båda två ofta helst själva. Ingen av oss tycker om när andra är för närgången.
Hon gillar inte springiga och tjattriga barn, inte jag heller. Vi vill båda ha lugn och ro.

Är väl det jag kommer på.

 

[Pancakes]

Både jag och ponny bär på några trivselkilo som vägrar ge med sig, vi gillar båda att äta gott även om definitionen av gott går isär.

Vi är båda lite bekväma men är riktigt fighters när vi kommer igång. Å andra sidan kanske stillsamma är mer träffande än bekväma.

Båda har långt hår

 

[Speedway]

Båda har långt hår

Jag och min häst är nog ganska lika också för vi har båda kort hår. Klipper oss med ca 5 veckors mellanrum under vintertid. Jag får ju dessvärre klippa mig även under sommartid.

 

[Gloria95]

Jag och min ponny är väldigt lika:
• Älskar godis (typ samma godis också... Morötter = I like, Äpplen = I love!)
• Lugna
• Snälla
• Busiga
• Duktiga på det mesta
• Mest enveten och envis i hela världen
• Om vi har bestämt nåt så ska det bli så, punkt slut....
• Hatar att frysa
• Och om jag får säga det själv så är vi båda rätt söta!
Och så finns det massa, massa mer men det skulle ta en evighet att rabbla upp allt!!!

 

[Snurre]

Hehe mina 2 är väldigt olika!
Ena är nervig, extremt svårt att bli lämnad, försöker vara till lags, pigg/arbetsvillig och uthållig.

Andra är mer självständig om än social, mer bekväm av sig, men gör det han måste med lagom engagemang, vill ha variation i jobbet.

Jag fungerar bra med båda så är väl flexibel då

 

[TheRedLightning]

Det jag hittills har märkt vilka likheter jag och mitt sto har är att vi är båda lite av ensamvargar, men vi vill ändå vara med i gemenskapen och blir ledsna om vi inte får det. Vi är väldigt tuffa och får vi en liten skada biter vi ihop och försöker fortsätta som vanligt. Vi är båda stora, hon hög, jag lång.
Vi är väldigt snälla och nyfikna, kan bli lite ängsliga i nya miljöer och osäkra på oss själva.

Det är väl ungefär det jag kan komma på just nu i skrivande stund.

 

[mily]

Vad roligt att se fler som är lika sina hästar! Jag och min lilla bruna är väldigt lika psykiskt, och väldigt olika fysiskt, han är kort, tjock och mörk medan sjag är lång, smal och ljus men mentalt skulle vi nog kunna vara samma personlighet.

Vi är båda ganska introverta i grunden, men ändå busiga och påhittiga samt blir lätt uttråkade. Vi är lata av oss båda två och vill helst att allt ska vara enkelt men samtidigt modiga av oss och nya utmaningar är de roligaste. Det finns ingen hejd på hur mycket vi kan äta och vi är bra ledare som inte lägger oss i eller bossar runt utan bara ser till att det är ordning typ. Ganska orädda och bombsäkra båda två som tar allt med en klackspark och lever i nuet. Blir också ganska lätt förolämpade.

Han är verkligen mitt allt, min anledning till att jag kliver ur sängen på morgonen. Underbara puff!

 

[Cornelia]

Kul tråd, får en att tänka efter hur både man själv och hästen är!
Min första arab, ett sto som nu inte lever längre, var min soulmate. Ofta kändes det som om vi läste varandras tankar.
Hon var en stark personlighet med mycket integritet, men hon var helt ointresserad av maktstrider och höll sig gärna mitt i rangordningen där hon kunde leva sitt liv i lugn och ro. Som jag.

Hon var en mycket modig häst som gjorde sådant som hon egentligen var rädd för, och som alltid gick främst i flocken om något farligt dök upp. Stämmer ganska bra på mig också, även om jag fegar ur ibland...

Hon var hypersensitiv, reagerade på kroppsspråket på en millisekund, var styrbar med blotta tanken. Som jag.

Hon gick från noll till hundra också på en millisekund, var snabb som sjutton och väldigt uthållig. Delvis som jag, jag är snabb i allt jag gör men inte riktigt lika uthållig.

Hon är, kort sagt, evigt saknad. Hon fattas mig verkligen.

 

[Angel]

Det här händer om hästen ser att jag har morgonkaffe med mig när jag släpper ut dom. Vet inte om det går att bli mer lika än så, i alla fall på morgonen

 

[Grazing]

Jag och min häst hade nog inga likheter alls. Han var extremt social och framåt och modig, jag tillbakadragen och håller mig mest för mig själv. Vi kompletterade varandra dock väldigt bra pga av det.

 

[Dressyrtjejen_97]

Vilken rolig tråd!

Jag och min häst är relativt lika, däremot min soulmate (ridskolehäst) var så lika att det var obehagligt åt det, men det tar vi inte upp nu.
Några likheter mellan mig och min häst som jag kommer på såhär spontant:
- Vi är lika stora. På millimetern.
- Proportionellt sätt väger vi lika mycket också.
(161,8 cm/ca. 55 kg resp. 161,8 cm/ca. 550 kg)
- Vi är lite för snälla ibland. Inte sällan mot varandra då.
- Vi är båda lite "kurviga" så att säga.
- Vi är godisälskare båda två!
- Vi är ganska fega båda två.
- Vi är också ganska lata. Ibland i alla fall.
- Vi hatar dåligt väder. Fast han nog allra mest...
- Och vi båda gillar att kela. Med varandra!