nevin
Trådstartare
Ikväll har jag ställt till det ordentligt!
Mammas hund, en amerikansk cockerspanielhane på 10 år, har alltid varit väldigt "egen" i sitt språk mot andra hundar, men har senaste året antingen blivit senil eller fått en knäpp. Han leker med andra hundar, morrar inte, försöker inte äta upp dem osv.
Min egen är numera kastrerad, har alltid förut haft lite svårt för andra hanar, men har fått hälsa på den här cockern utan några större åthävor. Inget ragg rest, inga morrningar och inga utfall.
Igår kom mamma och hennes sambo, hund och dotetr upp hit till oss över helgen, och hundarna har fått se varandra genom en trägrind som hindrat dem från de värsta attackerna, om det nu skulle komma några. Vilket inte har skett. Båda två har nosat genom gallret, viftat lite på svansen och sedan lagt sig till ro på varsin sida. Vi har också gått på promenad tillsammans och de har luktat på varandras pölar, varandras rumpor och tom luktat gemensamt på en fläck som var intressant. Så här har vi då haft det ett dygn nu. Obs! HUndarna har träffat varandra förut och känner varandra genom galler kan man säga
I eftermiddags tog vi åter en promenad, släppte hundarna och lät dem strosa lite fritt, det gick JÄTTEbra och efter en stund tyckte vi att det räckte. Båda gick till sina sovplatser och det var lugnt. Några timmar senare var vi ute igen, och samma sak upprepade sig, hundarna strosade runt, nosade och var ganska nochalanta mot varandra. De lekte en liten stund också.
DÅ hände det som inte får hända. Min hund blev leksugen när hans husse kom hem, och husse lekte tillbaka (han läser inte hundarna så bra ännu) så cockern ville ju naturligtvis vara med han med! Och mitt misstag här var att inte stoppa det här lekandet, jag borde ha förstått att det skulle gå åt helsike! Som tur är så har min hund tratt för tillfället så skadorna begränsades till ett rejält sår av en hörntandi sidan på cockern, och en ganska uppskakad matte..... veterinär är dyrt på en lördag natt och cockern ligger just nu och sover i sängen, min hund i en annan säng och jag sitter och förbannar mig själv för min eländiga dumhet....
Fan! Jag borde inte ha varit så dum, jag borde ha sagt till husse att inte leka utan tagga ner leken för min hund..... Husse i det här fallet är jätetduktig med hundarna i vanliga fall, men har aldrig varit med i just en sådan här situation, så ansvaret ligger helt på mig. Nu sitter vi här med en räkning från veterinären, en skadad cocker och medicin som ska hämtas ut imorgon....... Och jag är mest förbannad på mig själv.....
Vet inte vad jag vill med det här inlägget egentligen, kanske onödigt. Men det kändes bra att få häva ur sig sin idioti.....
Mammas hund, en amerikansk cockerspanielhane på 10 år, har alltid varit väldigt "egen" i sitt språk mot andra hundar, men har senaste året antingen blivit senil eller fått en knäpp. Han leker med andra hundar, morrar inte, försöker inte äta upp dem osv.
Min egen är numera kastrerad, har alltid förut haft lite svårt för andra hanar, men har fått hälsa på den här cockern utan några större åthävor. Inget ragg rest, inga morrningar och inga utfall.
Igår kom mamma och hennes sambo, hund och dotetr upp hit till oss över helgen, och hundarna har fått se varandra genom en trägrind som hindrat dem från de värsta attackerna, om det nu skulle komma några. Vilket inte har skett. Båda två har nosat genom gallret, viftat lite på svansen och sedan lagt sig till ro på varsin sida. Vi har också gått på promenad tillsammans och de har luktat på varandras pölar, varandras rumpor och tom luktat gemensamt på en fläck som var intressant. Så här har vi då haft det ett dygn nu. Obs! HUndarna har träffat varandra förut och känner varandra genom galler kan man säga
I eftermiddags tog vi åter en promenad, släppte hundarna och lät dem strosa lite fritt, det gick JÄTTEbra och efter en stund tyckte vi att det räckte. Båda gick till sina sovplatser och det var lugnt. Några timmar senare var vi ute igen, och samma sak upprepade sig, hundarna strosade runt, nosade och var ganska nochalanta mot varandra. De lekte en liten stund också.
DÅ hände det som inte får hända. Min hund blev leksugen när hans husse kom hem, och husse lekte tillbaka (han läser inte hundarna så bra ännu) så cockern ville ju naturligtvis vara med han med! Och mitt misstag här var att inte stoppa det här lekandet, jag borde ha förstått att det skulle gå åt helsike! Som tur är så har min hund tratt för tillfället så skadorna begränsades till ett rejält sår av en hörntandi sidan på cockern, och en ganska uppskakad matte..... veterinär är dyrt på en lördag natt och cockern ligger just nu och sover i sängen, min hund i en annan säng och jag sitter och förbannar mig själv för min eländiga dumhet....
Fan! Jag borde inte ha varit så dum, jag borde ha sagt till husse att inte leka utan tagga ner leken för min hund..... Husse i det här fallet är jätetduktig med hundarna i vanliga fall, men har aldrig varit med i just en sådan här situation, så ansvaret ligger helt på mig. Nu sitter vi här med en räkning från veterinären, en skadad cocker och medicin som ska hämtas ut imorgon....... Och jag är mest förbannad på mig själv.....
Vet inte vad jag vill med det här inlägget egentligen, kanske onödigt. Men det kändes bra att få häva ur sig sin idioti.....