Så glad

[jump_]

För 2 veckor var jag med om en mindre olycka på hoppträningen och fick en hjärnskakning och lite andra sliter. Ikväll var det dax för att hoppa..Var jättenervös när jag kom till ridhuset och satte upp. Hästen var kollugn och visste exakt vad som var på G. Hoppade 60 och 70 cm och hade hjärtat i halsgropen i varje språng. Jag är så glad över att ha världens bästa tränare som låter mig ta allt i min egna tackt..Någon som har varit med om liknande sak och ´blivit rädd för att hoppa? jag vet fortfarande inte om jag ska lägga hoppningen på hyllan och bli en dressyryttare..

 

[jenny82]

Sv: Så glad

Hej!

Jag har nästan alltid varit rädd för att hoppa högre hinder för att mina tidigare hästar har varit så osäkra.
Men nu har jag och min unghäst börjat ta lektioner och igår var den tredje lektionen för oss och han skulle löshoppas med mig på ryggen och jag fick inte störa honom på nåt sätt. Det gick jättebra i början och vi hoppade 1 meter, det högsta jag har hoppat.
Andra gången vi kom på det hindret så använde han sin rygg riktigt ordentligt och var jättehögt över hindret och jag var inte alls beredd på det så jag tappade ena stigbygeln i landningen och tappade balansen totalt och inte nog med det så började han kröka rygg med och öka galoppen så efter en snäv sväng i kurvan flög jag av in i ridhusväggen o hamnade under honom och han trampade mig rätt på låret.
Ajaj vart det då. Skaplig lårakaka vart det.
Men jag tog mig upp i sadeln igen och hoppade ett var språng till, på lägre hinder då förståss.
Men jag tänker inte ge mig för det för nu känns det som att vi kommer nån vart jag o min häst, men jag ska nog hålla mig på lite lägre hinder ett tag nu så att mitt självförtroende byggs upp igen.

/jenny

 

[CarolineB]

Sv: Så glad

Ja, jag var med om en liten olycka på framhoppningen till en hopptävling en gång. Hästen snubblade i landningen och ramlade, jag flög av och hamnade under hästen. Var väldigt,väldigt skakis, eftersom hästen inte kom upp direkt och låg över mina ben ett tag.

Jag tog iaf mod till mig och hoppade upp direkt, och hoppade räcket på lägre höjd. Ska dock säga att jag var livrädd de tre första sprången! Hade väl puls på 180 och darrade i hela kroppen. Slutförde även tävlingen, fast vi hade ett par nedslag...

 

[pollan]

Sv: Så glad

För 2 år sedan så krashade jag och min ena häst riktigt rejält på en hopptävling (120 cm högt) jag blev medvelslörs och fick hjärskakning mm.mm.... de 2 månaderna efter det ( när båda var friska) hoppade vi bara kanske 100 cm och då skulle vi åka på hoppträning.. på vägen dit sa jag till min mamma att jag högst ville hoppa kansk 110 men allt kändes jättebra och min tränare är så grym så när vi hoppade 140 kändes det inte ens högt och nu tävlar vi 140 högt så jag tror nog att du kommer över det!

 

[nikodemus]

Sv: Så glad

För massor massor med år sedan så hade jag en ponny jag hyrde under sommaren, jag hoppade inte men han trampade på en bom och gick omkul framåt och gjorde liksom en kullerbytta, jag flög rätt fram och skrapade mig lite. Men rädd var jag, länge, varje dag i kanske en vecka hade jag ont i magen när jag red hästen. Men jag vågade aldrig säga något till mamma och det kanske var tur för hästen (som var världens klippa) var ju precis som vanligt och byggde upp förtoendet för hästar igen.

För något år sedan skulle jag starta en 1,10 och min häst gick jättefint på räcket men vägrade på oxern, gång på gång stannade han och jag började undra om något var fel (han vägrade ALRIG) jag gjorde dock en ny anridning och kände den här gången att jag hade bjudning, dock falsk bjudning så jag flög av rätt in i hindret och rev både bommar och stöd. Hade grymt ont i ena benet och lite i ryggen, men jag var glad att jag hade säkerhets väst .
Nu började jag allvarligt fundera på om något var fel på min häst, jag blev uppropad i speakern att jag var nästa in på banan, jag red bort tid, skakig och grusig och tänkte om min häst var halt, hade en spricka någonstans eller vad det kunde vara, jag beslöt mig dock för att gå in, men om han var det minsta tveksam på hinder nummer ett skulle jag gå ut.

MEN tror ni inte hästfan klipper varenda hinder som han aldrig gjort annat, vi fick en eller två rivningar men dom skyller jag på mej. jag var ju rätt skakig och osäker. Jag fick aldrig någon förklaring till varför min häst gjorde såhär, han gjorde aldrig så igen och jag hade kvar honom ungefär ett år efter "olyckan".

Så alla ni som ramlar av i samband med hoppning! UPP IGEN!! Det är ingen som säger att ni måste fortsätta hoppa höga hinder, börja lågt, se till att du litar på den hästen du rider. Och bara för att man hoppar upp EN gång direkt efter att man ramlat och hoppar ett språng btyder det inte att man kommer över den obehagliga känslan, men träla med det och hoppa lågt så ska ni se att ni bygger upp självförtoendet för hoppning och hästen igen! Lycka till!!

 

[Maddis]

Sv: Så glad

Jag har tagit ett hinder lite olyckligt på träning, blev inga skador varken på mig eller hästen. Blev totalt sketrädd för oxrar efter det, men avslutade både träning- och tävlingsterminen.

Har i nuläget endast mysfluffhoppat i skogen, kommer förmodligen inte ut på hoppbanorna i första taget...dels för det som hände och dels för att en annan disiplin har intresserat mig.

 

[Fidelity]

Sv: Så glad

För ca ett år sedan så hoppade jag en unghäst på terrängbanan. Han var jättesnäll och hoppade allt jättefint. han va rätt hård i skallen och man kunde knappt använda sporrar och spö utan att han fick utbrott. men den här dagen var han sååå seg när vi red fram och jag ville inte sitta och banka med benen i magen på honom (han var rätt svår att rida ihop mot hindren) så jag tog sporrarna.
Allt gick jätte bra, han hoppade trappan både upp och ner, torrgraven och alla andra "läskigare" hinder. men när vi hade hoppat "hustaket" och skulle vända upp mot ett krytsshinder som vi bygt upp så råkade jag i svängen komma åt med sporren, hästen hoppar av. Min sporre råkade störa honom i språnget och han drog ner huvuden i landningen. jag hade nya släta lädertyglar =hala!:smirk:
Hästen drar tyglarna ut händerna på mig och börjar sin rodeo. jag hör hans ägare ropa om det går bra.
jag inser att jag inte kommer få tag på tyglarna och bereder mig på en flygtur. Jag flyger över huvudet på hästen med huvudet på hästen och ser en sten närma sig.. jag hade väldigt tur, landade 1 dm stån stenen med huvudet föra, gör en kullerbytta och flger 2 meter innan jag landar på mitt knä =en spricka.

men jag upp igen ,trots att jag inte kunde stödja på benet och än mindre ta mig upp utan hjälp. :smirk:
Jag hoppade några språng direkt trots att jag var skakis.
Och jag tackar mig själv för att jag sa att det itne gjorde så ont som det gjorde, annars hade jag varit väldigt hopprädd vid det här ladet.