Sv: "Roliga" ridkommentarer...
Kl
Jag tror jag har berättat dessa innan men här kommer lite sköna kommentarer från barn i stallet.
En valack stod och halvsov i stallgången och halade långsamt ut snoppen varpå pållens "lill-matte" på kanske 3 år ser ut såhär
och ropar: "Mamma mamma! Det kommer nästan bajs!"
En annan liten tjej i samma stall kom en dag gåendes med sin shetlandsponny från hagen. Mamman påpekade att de nog fick spola av ponnyns ben innan de ställde in honom i stallet eftersom han var lerig.
"Äh", sa ungen, "han har så korta ben att det räcker om jag leder honom genom en vattenpöl!"
En kompis lille son på 3 år fick rida lite på min häst. Stor häst, liten kille, fötterna nådde inte ens ner till kanten på sadeln. Vi skrittar i stilla mak kring stallet, varje gång vi mötte människor ropade killen stolt "Här kommer kåbojjen!" och var ett enda stort leende.
Jag hjälpte till på ett dagridläger för nybörjare på ridskolan. Den lilla tjejen vars ponny jag ledde hade varit där förra året också, och hon pladdrade på om att de ridit i ett stup i skogen och att hon ville rida till stupet igen. Jag kunde inte begripa vad hon menade. Efter lektionen fick barnen skritta en runda i skogen. När närmade oss det grunda diket mellan vägen och skogsstigen började ungen studsa upphetsat i sadeln och ropa "Nu kommer stupet!".
Tänk så annorlunda man kan uppfatta saker när man är liten
Kl
Jag tror jag har berättat dessa innan men här kommer lite sköna kommentarer från barn i stallet.
En valack stod och halvsov i stallgången och halade långsamt ut snoppen varpå pållens "lill-matte" på kanske 3 år ser ut såhär
och ropar: "Mamma mamma! Det kommer nästan bajs!"En annan liten tjej i samma stall kom en dag gåendes med sin shetlandsponny från hagen. Mamman påpekade att de nog fick spola av ponnyns ben innan de ställde in honom i stallet eftersom han var lerig.
"Äh", sa ungen, "han har så korta ben att det räcker om jag leder honom genom en vattenpöl!"
En kompis lille son på 3 år fick rida lite på min häst. Stor häst, liten kille, fötterna nådde inte ens ner till kanten på sadeln. Vi skrittar i stilla mak kring stallet, varje gång vi mötte människor ropade killen stolt "Här kommer kåbojjen!" och var ett enda stort leende.
Jag hjälpte till på ett dagridläger för nybörjare på ridskolan. Den lilla tjejen vars ponny jag ledde hade varit där förra året också, och hon pladdrade på om att de ridit i ett stup i skogen och att hon ville rida till stupet igen. Jag kunde inte begripa vad hon menade. Efter lektionen fick barnen skritta en runda i skogen. När närmade oss det grunda diket mellan vägen och skogsstigen började ungen studsa upphetsat i sadeln och ropa "Nu kommer stupet!".
Tänk så annorlunda man kan uppfatta saker när man är liten
