Risig hund

[Philosophia]

En liten uppdatering: Hon har nu varit hemma i 10 dagar och har sin sista dag på antibiotikakuren nu. Inget svar på biopsin än. Sedan helgen så har hon varit mer eller mindre som vanligt, är pigg, busig, hänger med på promenader, inga nya blåsor verkar komma upp, hon äter med glupande aptit, osv. Det är jätteskönt och verkar vara ett tecken på att kortisonet gör vad det ska!

Däremot har hon tappat i princip alla muskler.

7/7 besökte jag veterinären första gången för besvären. Hon vägde då 10,8 kg. Det är ca. 0,6 kg mer än tävlingshullet pga att hon haft en tåskada, men pga tåskadan har vi kört mycket styrka i form av klövjeväsla och backe så hon var samtidigt välmusklad. 12/7 lades hon in. Hon vägde då 10,4 kg och hade mest tappat fett, men även lite muskler. När jag hämtade hem henne två dagar senare så vägde hon 8,9 kg och hade inte en muskel kvar på kroppen. Lade hon sig ner så hade hon svårt att resa sig igen och benen såg ut som spagetti.


Nu har hon sakteligen gått upp till 9,4 kg och är i vad jag tycker är motsvarande tävlingshull, dvs. 10,2 kg. Det som saknas i muskelväg är alltså 0,8 kg! Jag är chockad över hur fort det gick. Framdelen ser helt urgröpt ut, inga "ryggfiléer", inga lårmuskler, där gluteus medius sitter är det helt platt och gastrocnemius ser det ut som om hon inte skulle ha några. En bild kan illustrera frånvaron av muskler på bakdelen av kroppen.



Självfallet är det viktigaste att hon mår bra nu, att hon verkar svara på behandlingen och att hon förhoppningsvis kommer att göra det även i framtiden. Men det får mig att fatta hur dålig hon faktiskt var.

 

[Monstermom]

Vad skönt att hon svarat så bra på behandlingen!

Jag har för mig att kortison är muskelnedbrytande så det är möjligt det blir lite extra svårt att hålla henne välmusklad när hon äter det, men det kan det väl vara värt om hon hålls symptomfri (eller rent av frisk)!

Så dåligt hon måste mått, stackarn... Men extra härligt att hon så (relativt) snabbt blivit så mycket bättre också då!

 

[Philosophia]

Vad skönt att hon svarat så bra på behandlingen!

Jag har för mig att kortison är muskelnedbrytande så det är möjligt det blir lite extra svårt att hålla henne välmusklad när hon äter det, men det kan det väl vara värt om hon hålls symptomfri (eller rent av frisk)!

Så dåligt hon måste mått, stackarn... Men extra härligt att hon så (relativt) snabbt blivit så mycket bättre också då!

Tack! Det är verkligen så himla skönt att se henne som vanligt igen.

Jo, det stämmer bra att kortison är muskelnedbrytande. Just nu står hon på hög dos, men ska förmodligen få en ökad dos efter att diagnosen fastställs. Under den tiden så kan jag inte förvänta mig att hon direkt kommer att muskla på sig. Men sedan ska dosen trappas ner till ett minimum så att hon förhoppningsvis kan stå på en väldigt låt underhållsdos med varannandagsdosering. Det minskar ju risken för biverkningar och även om hon inte ska prestera något i framtiden så behövs ju iallafall lite muskler för att bära upp kroppen och minska skador vid t.ex. lek och lösspring.

 

[lady_vip]

Kommer du ihåg min långhåriga tik? Hon var inlagd 1,5 månad (förvisso felbehandlad, men det är en annan historia) och gick från 33 kg till 22 kg... Det tog ett år innan hon fick tillbaka massan. Förvisso blev hon inte helt återställd muskelmässigt, men Daphne är ju mycket yngre.

Skönt att hon är fortsatt bättre!

 

[Philosophia]

Kommer du ihåg min långhåriga tik? Hon var inlagd 1,5 månad (förvisso felbehandlad, men det är en annan historia) och gick från 33 kg till 22 kg... Det tog ett år innan hon fick tillbaka massan. Förvisso blev hon inte helt återställd muskelmässigt, men Daphne är ju mycket yngre.

Skönt att hon är fortsatt bättre!

Visst minns jag det! Jösses vilken viktminskning. Dafne är ju ung, fyller 4 år om en knapp vecka.

 

[Lejonelle]

Det är verkligen så himla skönt att se henne som vanligt igen.

Skönt!!! Hoppas bättringen håller i sig.

 

[pretsco]

Vad tråkigt att läsa. Min katt har pemphigus foliaceus och jag minns hur jobbigt det var när han fick diagnosen. Han har behövt ovanligt mycket medicin för att hålla det i schack, men än så länge går det fortfarande okej och han har inte fått några biverkningar av kortisonet. Det har gått nästan tre år nu, mycket längre tid än jag trodde. Hoppas det går bra för er med.

 

[Philosophia]

Jaha, där ropade jag hej på tok för tidigt. Dafne är sämre igen. Hon var pigg i morse, men för drygt en timme sedan kom hon in till mig med krum rygg och svansen mellan benen. Det var uppenbart att hon mår dåligt så jag tog tempen som var 39,5 grader.

Vi satte ut antibiotikan i torsdags och det är möjligt att det var för tidigt. Så nu sitter jag och försöker att komma fram till akutmottagningen på Bagis för att ta reda på om jag ska sätta in henne på antibiotika igen och om jag kan ge Temgesic (om sprutorna överhuvudtaget fortfarande är brukbara efter nästan 14 dagar) om hon verkar ha ont.

 

[Philosophia]

Igår var det en märklig dag. Som jag skrev i förra inlägget så blev Dafne dålig igen. Hon var pigg och kry på morgonen, men på förmiddagen så fick hon helt plötsligt feber (39,5) och såg ut att må riktigt dåligt. Jag kollade igenom tandkött och tunga men kunde inte se något avvikande. Det här var vid 11-tiden.

Strax efter att jag skrivit inlägget ovan så blev hon sämre. Hon gick stelt och vingligt och ville inte stödja på vänster bakben. Då var också tempen uppe i 39,8. Hon var brännhet och ville bara ligga ner. Jag fick dock i henne en hel del vätskeersättning utblandat i färskfoder.

Strax efter kl 13 svarade äntligen någon på djursjukhuset och jag får ok på att sätta in antibiotika igen. Medan jag pratade med djursjukhuset så svällde slemhinnorna på insidan av kinderna upp. Först på ena sidan och sedan även på den andra. Hon var rejält röd och irriterad i munnen och det syntes att hon hade väldigt ont. Fick besked om att behandlande veterinär skulle ringa på tisdag och att allt jag kunde göra var att fortsätta vätska upp henne så hon inte blev uttorkad.

Jag gav henne Temgesic eftersom hon hade så ont och sedan låg hon i ett svalt rum resten av dagen. Jag var ute och kissade med henne vid 18.30-tiden och hon var då lite piggare. Tempen var nere i 39 grader, hon rörde sig mindre ostadigt men var fortfarande halt på vä bak. Hon fick mat och vätskeersättning, sedan sov hon vidare.

Vid 22.30 skulle jag ge antibiotikan igen. Jag tar fram köttbulle och då kommer hon utfarandes i köket i full rulle - till synes ohalt och hux flux rätt pigg! Jag tar tempen som då är nere i mer humana 38,3. Vi går på kvällspromenad och hon är riktigt pigg. Travar glatt på och jag ser varken någon tillstymmelse till hälta eller ens stelhet.

I morse väcker hon mig 05.30. Hon viftar på svansen och säger att hon håller på att svälta ihjäl. Hur pigg som helst och tempen är nere på 37,8 - efter morgonpromenad.

Ja, det var en märklig dag som ni ser. Min spontana tanke är att det nog kan vara SLE snarare än pemfigus, men det återstår att se.

 

[hastflicka]

Jag hoppas verkligen att du snart far en ordentlig diagnos at minstone. Fy sa svart att hoppa fram och tillbaka sa.

Ar inte 37.8 en ganska lag temperatur for en hund? Princess Diva har hela tiden legat pa mellan 38.3 - 38.6 och jag trodde att det var normalt. Hon har ocksa forlorat en hel del muskler och ar fortfarande trottare an vanligt efter rorelse, men har inte alls forlorat sa mycket som Daphne, stakars lilla gumman. Vi haller alla tummar och tassar att ni snart far ordning pa det har.

 

[Philosophia]

Jag hoppas verkligen att du snart far en ordentlig diagnos at minstone. Fy sa svart att hoppa fram och tillbaka sa.

Ar inte 37.8 en ganska lag temperatur for en hund? Princess Diva har hela tiden legat pa mellan 38.3 - 38.6 och jag trodde att det var normalt. Hon har ocksa forlorat en hel del muskler och ar fortfarande trottare an vanligt efter rorelse, men har inte alls forlorat sa mycket som Daphne, stakars lilla gumman. Vi haller alla tummar och tassar att ni snart far ordning pa det har.

Vinthundar är inte som andra hundar, utan brukar avvika på flera olika parametrar (t.ex. större antal röda blodkroppar. Dafne har 37,5 grader som normaltemp och Gaia snittar kring 37,8. Min IG låg på 37,3 grader i normaltemp.

Tack för tum- och tasshållning!

 

[Christensen1]

Vinthundar är inte som andra hundar, utan brukar avvika på flera olika parametrar (t.ex. större antal röda blodkroppar. Dafne har 37,5 grader som normaltemp och Gaia snittar kring 37,8. Min IG låg på 37,3 grader i normaltemp.

Tack för tum- och tasshållning!

Även mina hundar (som är mallar) har låg normaltemp. Deras ligger på 37,5 resp 37,8 samt 37,8. Jag tror inte att det är jätteovanligt att det är så..

 

[Philosophia]

Även mina hundar (som är mallar) har låg normaltemp. Deras ligger på 37,5 resp 37,8 samt 37,8. Jag tror inte att det är jätteovanligt att det är så..

Jovisst. Av alla vinthundar som jag träffat på så har faktiskt en haft en normaltemp på över 38 grader.

 

[vallhund]

Även mina hundar (som är mallar) har låg normaltemp. Deras ligger på 37,5 resp 37,8 samt 37,8. Jag tror inte att det är jätteovanligt att det är så..

En av anledningarna att ta reda på sin hunds normaltemperatur.

TS, hoppas du får svar snart, denna berg o dalbana måste vara svår för er båda.

mvh

 

[hastflicka]

@Philosophia och @Christensen1 Tack for det! Jag hade ingen aning om att det kan vara sa stor skillnad. Nu blir det temptagning pa Miss Mandy ett tag ocksa da sa att jag vet var hennes normal temp ligger.

 

[vallhund]

@Philosophia och @Christensen1 Tack for det! Jag hade ingen aning om att det kan vara sa stor skillnad. Nu blir det temptagning pa Miss Mandy ett tag ocksa da sa att jag vet var hennes normal temp ligger.

Kan vara bra att veta vad man själv o ens barn har för normaltemp. Själv ligger jag +/- 36 före ägglossning o ca 0,5 mer efter ägglossning. Blev jag tagen på allvar när jag fick frossa o näst intill förvirrad när tempen gick över 37,5?

 

[Philosophia]

Nu har veterinären ringt om Dafnes provsvar. Provsvaret var inte konklusivt för pemfigus, vilket betyder att det förmodligen inte är det. "Vilket på sätt och vis är skönt", för att citera veterinären, då det har så dålig prognos. Någon form av autoimmunitet verkar det dock vara frågan om. Vi ska till Bagis i morgon för att ta nya prover och så ska veterinären kontakta djursjukhuset vid SLU som har personer knutna till sig med autoimmunitet som specialintresse. Under tiden ska Dafne stå kvar på sina 10 mg Prednisolon per dag och Vetrimoxin.

Vi lever med andra ord vidare i limbo ett tag till, men det känns skönt att veterinären försöker att hitta någon som verkligen kan den här typen av sjukdomar och som också kan tänka sig att ta sig an Dafne. Men just nu är det ju typiskt nog semestrar så det kommer nog att dröja ett tag.

 

[Monstermom]

Jag förstår att det är skitjobbigt att fortfarande inte veta vad det är! Men jag får erkänna att till och med jag (som ju inte har något med det att göra egentligen ) är lättad att det inte var pemfigus! Visst finns det fog för uttrycket "better the devil you know", men samtidigt finns det ju ändå hopp om att det ska visa sig vara något behandlingsbart nu! Tråkigt med semestertider ovanpå allt dessutom, men här hålls i alla fall tummar för fullt för att ni ska få bra besked framöver!

 

[Jenka]

Verkar vara en bra och omtänksam veterinär!

 

[Philosophia]

En uppdatering om Dafne: ANA-testet var negativt, men det behöver tydligen inte betyda någonting - särskilt som hon står på kortison vilket kan påverka provsvaret. Men även bortsett från det så kan SLE förekomma trots att ANA är negativt (2% av fallen).

Veterinären har skickat Dafnes provsvar och sjukdomsberättelse till Helene Hamlin på SLU som forskar om immunmedierade sjukdomar och bett om hjälp att göra en utvärdering. Så fortsättning följer!