Riesen är en underbar bruksras med ett mycket bra psyke. Man kan dock säga att det är en väldigt "tuff" ras som om de går in i kamp inte kommer ge sig i första taget... Kanske är det just pga detta de inte används så flitigt inom skydds?! (bara spekulationer från min sida).
Å andra sidan är de väldigt envisa och jag skulle väl vilja påstå att de inte är någon blivande lydnadschampion direkt. Däremot är de duktiga på att arbeta självständigt och det är rel. vanligt med Riesen som tjänstehund inom räddning. Nyligen är två riesen uppmärksammade i media, en som kan söka efter lik i vatten samt en som är specialicerad på att hitta försvunna barn.
Har varit i kontakt med ett par olika riesenschnauzrar under varierande perioder. Den första var min farbrors hane, och det är pga denna hund som jag nu sitter med min egna lilla riesenvalp
Jag vet inte hur lika dvärgschnauzer och schnauzer är riesen i psyket, men eftersom de inte kommer ur samma "grundstam" kan jag ana att man inte ska vara för snabb med att dra paralleller mellan raserna. Vet dock att det även finns någon schnauzer inom räddning.
Riesen är en livlig ras som har lätt till skall och som verkligen kräver aktivering, den måste få arbeta väldigt mycket med huvudet (precis som andra hundar) men av de raser jag varit i kontakt med så vill jag dock påstå att riesen är ett litet snäpp värre, speciellt en riesen från de kennlar (ett par tre st i sverige) som är väldigt specialicerade och inriktade på att föda upp väldigt arbetande (i vissa fall räddnings-) hundar. Föräldradjuren hos dessa kennlar är oftast själva tjh samt väldigt högt korade. Har själv varit i kontakt med en omplaceringshane från en av dessa kennlar, men efter att ha varit med honom i 2v avböjde jag det hela av ett par olika (oberoende) skäl. Min slutsats av denna resa, tillsammans med lite annan info jag fått senare, är dock att dessa valpar är väldigt "hårt avlade" - för något som de naturligtvis ska användas till. Kommer dessa valpar till ett hem med en husse och matte som inte riktigt vet var de ger sig in på, så kan det gå riktigt fel (som i fallet med den omplaceringen jag hade för ett tag.) Dvs, vem som helst klarar inte av dessa hundar.
Efter resan med omplaceringen tvivlade jag på om jag verkligen skulle klara av en riesen, trots att jag är uppfödd med hundar omkring mig och har hållit på med unghästar och fött upp en egen hblhingst - som om något kräver disciplin och konsekvent handlande. Jag valde dock om och hittade en kennel som passade mig, en kennel som ligger på "lagom" nivå arbetsmässigt och inte ger hundar som kräver 5 timmars hårt arbete varje dag. Nu har jag bara haft min valp i 2 veckor, men jag ångrar det inte en sekund. Det märks att hon är intelligent och trots allt har bra näsa, även om hon aldrig kommer kunna mäta sig med omplaceringens arbetskapacitet. Förhoppningsvis ska hon bli en bra arbetande hund ändå, som jag planerar använda inom sök och ev spår, det får tiden utvisa.
I övrigt är det en ras med mycket hög smärttröskel och ligger i riskgrupp 5 hos försäkringsbolagen (näst högsta), när en riesen visar smärta, då har den ONT!
Hoppas du har fått se lite mer sidor hos rasen.