Både jag och dottern rider på ridskola, och jag har bara positivt att säga om den. Nu har jag inte erfarenhet från andra ridskolor då det är samma ridskola som jag red på som liten. Men jag upplever att hästhållningen är bra och alla hästar står i box. Stallet har byggts om sen jag red där förr, då var det spiltor för ridskolehästarna. Hästarna verkar trivas, och jag vet att när det varit hästar som inte trivts i verksamheten så har de lämnats på foder för att senare säljas. Hästarna går med kompisar i rejäla hagar under vår, höst och vinter, och de har en fantastisk sommarhage.
De flesta lektioner hålls i ridhuset, men så fort det blir varmare och ljusare ute och vädret tillåter så hålls det lektioner ute på ridbanan. Tyvärr blir det inte så mycket uteritter, pga att det är en bit att rida för att komma till bra ridvägar och det kan vara svårt att hinna med på en lektion. Men någon uteritt per termin brukar det bli. Hästarna rids ut av skötarna på helgerna, så dom får ändå omväxlingen.
Stämningen mellan privatryttare och ridskoleryttare är bra, och många av privatryttarna rider lektion i grupperna antingen på egen häst eller på ridskolehästarna. Min dotter får ofta hjälpa privatryttarna att borsta/mocka/packa höpåsar om hon vill. Upplever ingen "rivalitet" eller vad man ska kalla det, mellan privatryttare och ridskoleryttare.
Vad gäller utrustning så tycker jag den sköts om, och alla uppmuntras att putsa sadel och träns efter att dom ridit. Klubben har precis som många andra klubbar inte hur mycket pengar som helst att röra sig med, så det är viktigt att allt hålls bra skick så det håller länge.
Jag tror precis som andra här att ridskoleryttare och privatryttare kan lära sig av varandra. Och många privatryttare har väl ändå börjat sitt hästliv på ridskola. Om ridskolorna inte fanns, tänk så många som aldrig skulle få chansen att rida och hänga i stallet. Jag har absolut inte varken råd eller tid att ha egen häst, men skjutsar gärna dottern till stallet. Och rida lektion en gång i veckan funkar bra för mig.
De flesta lektioner hålls i ridhuset, men så fort det blir varmare och ljusare ute och vädret tillåter så hålls det lektioner ute på ridbanan. Tyvärr blir det inte så mycket uteritter, pga att det är en bit att rida för att komma till bra ridvägar och det kan vara svårt att hinna med på en lektion. Men någon uteritt per termin brukar det bli. Hästarna rids ut av skötarna på helgerna, så dom får ändå omväxlingen.
Stämningen mellan privatryttare och ridskoleryttare är bra, och många av privatryttarna rider lektion i grupperna antingen på egen häst eller på ridskolehästarna. Min dotter får ofta hjälpa privatryttarna att borsta/mocka/packa höpåsar om hon vill. Upplever ingen "rivalitet" eller vad man ska kalla det, mellan privatryttare och ridskoleryttare.
Vad gäller utrustning så tycker jag den sköts om, och alla uppmuntras att putsa sadel och träns efter att dom ridit. Klubben har precis som många andra klubbar inte hur mycket pengar som helst att röra sig med, så det är viktigt att allt hålls bra skick så det håller länge.
Jag tror precis som andra här att ridskoleryttare och privatryttare kan lära sig av varandra. Och många privatryttare har väl ändå börjat sitt hästliv på ridskola. Om ridskolorna inte fanns, tänk så många som aldrig skulle få chansen att rida och hänga i stallet. Jag har absolut inte varken råd eller tid att ha egen häst, men skjutsar gärna dottern till stallet. Och rida lektion en gång i veckan funkar bra för mig.