För mig handlar det mentala om att allt bara låser sig och jag känner att jag inte klarar uppgiften (händer bara i hoppningen, men det är ju det vi gör mest).Det är där den mentala biten kommer in, det är man själv som sätter målen. Jag själv hade lite väl hårda krav på mig själv att allt skulle vara perfekt. Nuförtiden är det mer chill och målet är mest att ha kul och utvecklas på vägen typ.
Jag har inte tryckt upp något i ansiktet på dig inte avsiktligt, har mest skrivit om mina egna erfarenheter och även om jag svarar dig betyder inte det att jag skriver om dig eller hur man ska skriva. Jag vet inget om dig mer än det lilla jag läst här vilket inte är mycket, så hur kan jag skriva något då?
Jag är inte den som trippar på tå när jag skriver och är mer rak på sak, har aldrig för avsikt att tryckta till någon, det gör jag klart nu så det inte blir missförstånd i framtiden.
Är det någon som tar ill vid sig av det jag skriver, får de läsa igen som om deras bästa vän har skrivit det i all välmening, för det är så man bör läsa mina texter/kommentarer.
Jag vill ju som sagt gärna utvecklas men mina få timmar i sadeln och mycket att jobba emot i hoppningen sätter liksom pinnar i hjulet.
Tanken med mitt inlägg var att ge en annan input till prestations”hetsen” (tycker ingen i tråden hetsar, men vet inte annars vad jag ska kalla det), och jag upplever att du med ditt svar ogiltigförklarade det med det klassiska ”vill man så kan man”. Jag förstår att det inte vad det du ville säga, och jag kan se att jag överreagerade när jag svarade dig (är lite skör just nu, och det är en öm punkt för mig det där med det mentala), men tänker ändå att det är bra att jag förtydligar att det var det jag reagerade på?
Du har rätt i att det i teorin alltid går att utvecklas, men samtidigt är det inte så himla lätt alla gånger, och jag tänker att det ska inte vara skamfyllt att känna att man hamnat på en platå heller
