I går fick jag räcerbulldozern igen. Han gick lektionen innan och jag var 2+ timmar för tidig pga kass dag. Passade bra att hänga i stallet och tvångsgosa alla fantastiska ponnyer.
Borstade på en av de äldre hästarna som råkat ut för en olycka och mest går och dammar i hagen tills det såg ut som att han skulle iväg på tävling, och pratade lite med fölet som mest ville äta min jacka.
Jag var ganska saligt glad och uppvärmd efter allt ryktande. Vilket nog var till min fördel. Räcerbulldozern kändes nästan ännu mer stressad än sist och jag hann knappt fixa klart stiglädren innan han skrittade iväg med mig i symaskins-skritt. Det fanns noll broms att tala om, så vis av förra gångens misstag började jag med att sätta en tydligare broms. Gick även in på mycket böjda spår redan från första början. Han var liksom stel, stark, stressig och jag fick nästan känslan av att han helt tog bettet ibland. Efter ett tag med bromsande, svängande och beröm när han slappnade av i munnen och inte bara stretade emot hela tiden var han mer lättriden.
Vi fokuserade jättemycket på sitsen, jag konstaterade att sadeln som räcerbulldozern får mig att sitta som en vanskapt gås. Fick kämpa stenhårt hela lektionen med lodräta sitsen.
Vi red även mycket volt tillbaka, superbra övning som fick herr räcerbulldozer att börja lyssna ordentligt på tygeltagen (nåja, det där med bromsen är alltid svårt) men ställning och böja och skåla ur funkade mycket bättre efter ett gäng volt tillbaka.
Sedan red vi på volterna och skulle fatta galopp i mitten av den öppna delen för att sedan sakta av vid C/A. Räcerbulldozern har ju noll problem med att fatta galopp men jag fick jobba desto mer med avsaktningen och att han skulle vara ställd inåt och skåla ut. Tidvis var det som att sitta på en planka som hela tiden ramlade inåt. Han blev rätt spänd och stressig efter ett tag där. Jag insåg efter ett tag att jag tog i honom lite för hårt (det händer i bland när jag rider starka och springiga hästar.) Bestämde mig för att sluta med det och rida mer med sitsen, samtidigt som jag skulle hålla honom lugn, inte sitta i stolsits, styra runt, lyssna på ridläraren...
Det gick förvånansvärt bra! och var nog hans magiska knapp dessutom.
Det tog inte lång tid innan han slutade vara räcerbulldozer, lyssnade lite mer och sökte stöd i bettet istället för att streta emot. Jag kan tänka mig att många använder tyglarna för att "få stopp" på honom. Jag är dock världssämst på att rida med sitsen, i alla fall när man behöver överge tyglarna nästan helt.
Det blev lite mer galopp och trav på volterna. Jätte jättesvårt att rida bara med sitsen där men sista varven i trav på volten var det nästan så han blev frustrerad av att jag inte gav så mycket stöd i tygeln, så då "kopplade jag på" dem igen. Han gick fint, stadigt stöd på tygeln, lyssnade hur fint som helst på alla hjälper (om man inte räknar broms) och inte så mycket symaskin
Tänkte att nu blir det inte bättre, han går så himla fint!
Det blev bättre. Vi red två serpentiner i trav och efter dem var han som smör. Han stretade inte emot ett enda dugg i tyglarna, jag kunde reglera tempot ganska bra, och han slappnade av i halsen och välvde den tillochmed! Vi avslutade med två snett igenom, där vi skulle öka traven till ca mellantrav men lite anpassat efter hästen vi satt på. Första ökningen blev pannkaka för han stressade till det och blev symaskin igen, men andra ökningen blev huuur fin som helst. Det här är en häst som är riktigt svår att hitta långa kliv på, men jag lyckades! Till och med ridläraren berömde och sa att det var trevligt att se honom länga så där, att det var riktigt svårt att hitta dit med honom.
Sist skulle vi trava och låta hästarna länga ut halsarna och jogga litegrann. Jag längde dock inte tyglarna alls eftersom det var risk att han skulle spänna till igen då utan körde på att länga armarna i stället. Det blev ett bra resultat då han längde ganska lagom på halsen framåt nedåt och travade lugnt.
Den fantastiska lilla bulldozern var plaskvåt efter. Pratade med ridläraren om jag skulle täcka och det skulle vara blåsigt och regning och kallt under natten. Så jag letade fram ett tunt fleecetäcke han kunde ha under natten. Jag brukar inte vilja täcka hästar oftast men han var dyngsur och är rakad, står i en spilta så han kan inte röra sig så mycket under natten och det blir ganska dragigt i stallet. (Vet, spilta är inte superbra, men stallet är k-märkt och de håller på fram och tillbaka med hur de ska lösa boxar osv. Hästarna står i stället ute så mycket de bara kan.)