Så har då vårens ridtermin börjat, och det kändes roligt att få åka till stallet igen!
Har haft lite meck med mina ridtider... Förra terminen fick jag möjlighet att rida extra som ersättare i den sena kvällsgruppen, och då blev det alltså så att jag red två gånger i veckan fast som två lektioner på samma dag – första och sista lektionen för kvällen. Jag gillar den sena gruppen – både ridläraren och tiden passar mig bättre än min ordinarie grupp, så jag ställde mig på kö för att få byta till den gruppen. Jag är beroende av att gå en timme tidigare från jobbet för att hinna till min ordinarie grupp, och det är inte alltid det funkar... Men istället fick jag erbjudande att fortsätta i den sena gruppen som ersättare för samma tjej som tidigare, för hon kunde inte rida under vårterminen heller. Det blev jag jätteglad för, för jag rider förstås gärna kvar i den sena gruppen! Samtidigt är det lite synd att jag inte kunde få en permanent plats i den gruppen, för det har blivit svårare för mig att komma ifrån jobbet i tid till min ordinarie ridtid, så dels kommer jag behöva sälja av en del lektioner under vårterminen, och dels behöver jag fundera på hur jag vill lösa det här till nästa termin...
Nåja, förhoppningsvis löser det sig!...
Terminen börjar med lite lugnare lektioner med mer fokus på sitsen och olika sitsövningar. Sånt gillar jag! På första lektionen blev jag så glad så när jag såg att jag skulle få rida fina fröken långöra – Dunja, det mörkbruna stoet som definitivt är på min topp fem-lista! Hon är verkligen supertrevlig att rida! Lektionen bestod av övergångsövningar, att hitta balans i sig själv och hästen i övergångar mellan skritt – halt – skritt – trav – skritt, i många olika konstellationer. Bl.a. skritta åtta steg, trava åtta steg, skritta åtta steg, trava åtta steg, osv.
Det var riktigt roligt att få rida på Dunja, men samtidigt så är det på sätt och vis dumt att hon är så trevlig... För jag vill så himla gärna jobba mer med henne, lära känna henne bättre och sitta på henne fler gånger. Och jag vet att det inte funkar på det viset. Har jag tur kanske jag kommer kunna få sitta på henne typ tre gånger till den här terminen – om jag har tur, som sagt... Och det känns så synd! Det var nästan så att jag blev sugen på att ge mig ut och leta medryttarhäst... Tänk om jag kunde hitta en häst som jag gillar, som jag kunde få lära känna och utvecklas tillsammans med!... Visst är det på ett sätt roligt att ridskolan har 31 olika hästar och att jag får rida i stort sett alla dom, men det är som sagt svårt att utveckla någon personlig relation till någon häst eller lära känna dom bättre. På mindre ridskolor jag har ridit på så har det kanske bara funnits runt 5 hästar som jag har fått rida på, och på sätt och vis har det varit en fördel, för då lär man åtminstone känna dom bättre. Sen kan det förstås vara trist om det är åt andra hållet också, dvs om det är för få hästar och att man inte trivs med dom som finns... Well well, det är svårt det där. Jag har konstaterat tusen gånger att ridskoleridning inte riktigt passar det jag vill ha ut av ridningen, men nu är det det jag har att välja på, så jag får väl försöka fokusera på det jag uppskattar med det istället.
I alla fall så var jag mer än skeptisk till kvällens sista lektion, eftersom jag såg att jag skulle få rida på Eros. Honom har jag suttit på en gång och upplevde honom som en trist gringubbe – seg, ovillig, motsträvig och arg (han blir arg när ryttaren ger hjälper och kickar mot skänkeln). Dessutom var det ruskväder ute med isstorm och kyla, och ja, väldigt inte alls inspirerande helt enkelt. Jag var ganska sugen på att stanna hemma... Men döm om min förvåning, när lektionen blev riktigt rolig trots allt!
Dels så hade vi väldigt intressanta övningar med sitsfokus, t.ex. att prova olika placeringar av skänkel och fot, spänna benen på olika ställen, sitta i olika positioner med överlivet, handen och armarna, och prova hjälpgivning i lite olika lägen och med olika muskler spända. Roligt och intressant att känna hur det påverkade hästen! Och jobbigt att använda andra muskler än vanligt i ridningen och försöka få kroppen att tänka om. Sen så var faktiskt Eros riktigt trevlig, han kändes faktiskt någorlunda positiv och arbetsvillig och lyssnade ganska bra på mig. Så lektionen blev faktiskt en positiv överraskning! Kändes trevligt med sitsfokusen och det lugna tempot, inte lika prestationsinriktat och nästan lite yogiskt över det hela.
Mina svagheter i sitsen är mina ”fladdrande lemmar”, dvs jag är så enormt fjädrande och följsam i vrist och fot att skänkeln inte blir helt stabil, och lite samma sak med armarna, plus att jag har svårt att sluta handen ordentligt om tygeln. En övning var att försöka tänka stillhet och stabilitet i fot och vrist – som om man hade skidpjäxor på - men det lyckades jag inte med. Det jag känner mig lite starkare i är själva sitsen/sätet, och överkroppens hållning. Även om jag skulle behöva starkare magmuskler så jobbar jag ändå en hel del med magmuskler och centrering kring mage/säte/torso. Så jag har en ganska stabil ”centerpåle”, men armar och ben fladdrar lite som dom vill...
Roligt med sån rolig start på terminen i alla fall!
Har haft lite meck med mina ridtider... Förra terminen fick jag möjlighet att rida extra som ersättare i den sena kvällsgruppen, och då blev det alltså så att jag red två gånger i veckan fast som två lektioner på samma dag – första och sista lektionen för kvällen. Jag gillar den sena gruppen – både ridläraren och tiden passar mig bättre än min ordinarie grupp, så jag ställde mig på kö för att få byta till den gruppen. Jag är beroende av att gå en timme tidigare från jobbet för att hinna till min ordinarie grupp, och det är inte alltid det funkar... Men istället fick jag erbjudande att fortsätta i den sena gruppen som ersättare för samma tjej som tidigare, för hon kunde inte rida under vårterminen heller. Det blev jag jätteglad för, för jag rider förstås gärna kvar i den sena gruppen! Samtidigt är det lite synd att jag inte kunde få en permanent plats i den gruppen, för det har blivit svårare för mig att komma ifrån jobbet i tid till min ordinarie ridtid, så dels kommer jag behöva sälja av en del lektioner under vårterminen, och dels behöver jag fundera på hur jag vill lösa det här till nästa termin...
Nåja, förhoppningsvis löser det sig!...
Terminen börjar med lite lugnare lektioner med mer fokus på sitsen och olika sitsövningar. Sånt gillar jag! På första lektionen blev jag så glad så när jag såg att jag skulle få rida fina fröken långöra – Dunja, det mörkbruna stoet som definitivt är på min topp fem-lista! Hon är verkligen supertrevlig att rida! Lektionen bestod av övergångsövningar, att hitta balans i sig själv och hästen i övergångar mellan skritt – halt – skritt – trav – skritt, i många olika konstellationer. Bl.a. skritta åtta steg, trava åtta steg, skritta åtta steg, trava åtta steg, osv.
Det var riktigt roligt att få rida på Dunja, men samtidigt så är det på sätt och vis dumt att hon är så trevlig... För jag vill så himla gärna jobba mer med henne, lära känna henne bättre och sitta på henne fler gånger. Och jag vet att det inte funkar på det viset. Har jag tur kanske jag kommer kunna få sitta på henne typ tre gånger till den här terminen – om jag har tur, som sagt... Och det känns så synd! Det var nästan så att jag blev sugen på att ge mig ut och leta medryttarhäst... Tänk om jag kunde hitta en häst som jag gillar, som jag kunde få lära känna och utvecklas tillsammans med!... Visst är det på ett sätt roligt att ridskolan har 31 olika hästar och att jag får rida i stort sett alla dom, men det är som sagt svårt att utveckla någon personlig relation till någon häst eller lära känna dom bättre. På mindre ridskolor jag har ridit på så har det kanske bara funnits runt 5 hästar som jag har fått rida på, och på sätt och vis har det varit en fördel, för då lär man åtminstone känna dom bättre. Sen kan det förstås vara trist om det är åt andra hållet också, dvs om det är för få hästar och att man inte trivs med dom som finns... Well well, det är svårt det där. Jag har konstaterat tusen gånger att ridskoleridning inte riktigt passar det jag vill ha ut av ridningen, men nu är det det jag har att välja på, så jag får väl försöka fokusera på det jag uppskattar med det istället.
I alla fall så var jag mer än skeptisk till kvällens sista lektion, eftersom jag såg att jag skulle få rida på Eros. Honom har jag suttit på en gång och upplevde honom som en trist gringubbe – seg, ovillig, motsträvig och arg (han blir arg när ryttaren ger hjälper och kickar mot skänkeln). Dessutom var det ruskväder ute med isstorm och kyla, och ja, väldigt inte alls inspirerande helt enkelt. Jag var ganska sugen på att stanna hemma... Men döm om min förvåning, när lektionen blev riktigt rolig trots allt!
Dels så hade vi väldigt intressanta övningar med sitsfokus, t.ex. att prova olika placeringar av skänkel och fot, spänna benen på olika ställen, sitta i olika positioner med överlivet, handen och armarna, och prova hjälpgivning i lite olika lägen och med olika muskler spända. Roligt och intressant att känna hur det påverkade hästen! Och jobbigt att använda andra muskler än vanligt i ridningen och försöka få kroppen att tänka om. Sen så var faktiskt Eros riktigt trevlig, han kändes faktiskt någorlunda positiv och arbetsvillig och lyssnade ganska bra på mig. Så lektionen blev faktiskt en positiv överraskning! Kändes trevligt med sitsfokusen och det lugna tempot, inte lika prestationsinriktat och nästan lite yogiskt över det hela.
Mina svagheter i sitsen är mina ”fladdrande lemmar”, dvs jag är så enormt fjädrande och följsam i vrist och fot att skänkeln inte blir helt stabil, och lite samma sak med armarna, plus att jag har svårt att sluta handen ordentligt om tygeln. En övning var att försöka tänka stillhet och stabilitet i fot och vrist – som om man hade skidpjäxor på - men det lyckades jag inte med. Det jag känner mig lite starkare i är själva sitsen/sätet, och överkroppens hållning. Även om jag skulle behöva starkare magmuskler så jobbar jag ändå en hel del med magmuskler och centrering kring mage/säte/torso. Så jag har en ganska stabil ”centerpåle”, men armar och ben fladdrar lite som dom vill...
Roligt med sån rolig start på terminen i alla fall!