Ridsällskap vs rida ensam

[Oknytt]

Både och men föredrar själv. Har den otroliga turen att ha en stencool 4 åring som går fram själv överallt utan att leta spöken i varje buske och som även funkar i sällskap med andra hästar utan att hetsa upp sig eller ta efter deras beteende om de råkar vara av den spooky sorten. Står i ett mindre stall nu med endast stallägaren som har de övriga hästarna och vi rider ut tillsammans ibland, men det bästa jag vet är att rida ut själv och leta nya stigar i skogen med hästen eller ta en redig galopp på en raksträcka

 

[Nepenthe]

Jag rider gärna ut själv men med rätt person/häst är det väldigt roligt att rida ihop.
Saknar att ha nån att rida med nuförtiden då det va nått år sen jag gjorde de.
Skulle underlätta nu när jag ska ta första galoppen då jag gärna gör det ute i naturen. Om man skulle åka av t.ex

Men har du tre hästar? Kanske kan hitta en medryttare då o rida ut med

 

[Ketrawzc]

Det har berott lite på var jag stått och har gått lite i perioder. Jag rider gärna med sällskap som passar, dvs de som törs rida på och i lite svårare terräng. I mitt stall rider de inte ut så mycket alls, men oftast om jag frågar om de vill med.
Alla pratar om hur viktigt det där med uteritter men ingen verkställer

När jag hade en häst som jag inte ville/vågade rida ut själv på så var jag tydlig med att jag ville följa om nån skulle ut. Då blev jag också tillfrågad, men det är 10 år sen.

Det är enklast att rida själv. Man behöver inte passa tider eller planera med andras scheman för hästar och jobb. Jag gör det ibland för det sociala o för att vara snäll mot dem som inte kommer ut själva.

 

[prinsessfeminist]

Jag rider mest själv, är ensam i mitt stall. Red gärna med en kompis i förra stallet, våra hästar funkade bra ihop (min är ibland väldigt stökig och hennes brydde sig inte )

Andra undvek jag att rida ut med, eftersom min häst är stökig och de antingen inte kunde anpassa sig (typ inte dra iväg ifrån oss lite slumpmässigt, inte sakta av när jag bad om det ) eller för att deras hästar kunde trigga min till ännu mera stök.

Så svaret är nog; det beror på.

Har för det mesta alltid ridit själv, eftersom jag stått i små stall där sällskap varit svårt att hitta/matcha.

Det jag fetstilade från dig, är även mitt svar. Det beror på.

Nästan omöjligt att besvara frågan från ts för min del.

Jag har haft en häst som många gärna red ut med. Hon var en klippa för både mig och andra.

Men, jag har haft en häst som blev orolig och nervös av tex "hovklapper" bakifrån och som triggades till allehanda små krumbukter beroende på dagsform och händelser på vägen. Då var det vissa hästar som han kunde rida ut med, vissa gick inte, beroende på vad han "tyckte om dem".

Den ponnyn blev faktiskt bäst av att rida ut själv på, när han bara behövde koncentrera sig på mig och det runt omkring.

Men för egen del, visst rider jag gärna ut med andra, särskilt när man stämmer med en kompis, pratar och har kul! Galopperar när det passar, rider slalom mellan träden, hittar nya rundor ihop.

Men som sagt, uteritt med sällskap eller ej, beror nog mest på vilken häst jag har.

 

[MimmiNO]

På vår stall er det ofte vanskelig å finne selskap fordi vi bare er 6 hester, og vi driver stallen på dugnad, dvs 3 stykker er på stallen til satte tider hver dag. Det skal derfor litt til å treffe på de andre 2, spesielt fordi folk jobber skift, og ikke ale rir like mye.
Vi har en fb gruppe, men det fungerer sånn passe.

 

[Myzan87]

Jag rider gärna ut själv men med rätt person/häst är det väldigt roligt att rida ihop.
Saknar att ha nån att rida med nuförtiden då det va nått år sen jag gjorde de.
Skulle underlätta nu när jag ska ta första galoppen då jag gärna gör det ute i naturen. Om man skulle åka av t.ex

Men har du tre hästar? Kanske kan hitta en medryttare då o rida ut med

Jag har en 27årig som rids sporadiskt av en liten tjej (hon håller inte för mer), en tvååring och en ridhäst

 

[Ajda]

Jag rider i stort sett bara ensam eller med min dotter.
I stallet står 8 hästar.

Anledningen till att jag oftast rider själv är för att dels nr 1, min häst är så himla framåt. Blir bara dragkamp alt att jag får låta henne springa som hon vill för att inte bråka med henne. Nr 2 är för att det är akönt att välja tempo själv.

Halvblodsryttarna och ponnyerna är ju lite bättre i ridningen och travar och galopperar ganska lugnt och sansat. Så de rider betydligt längre rundor än mig. Men det är ju för min stressade töltmoppe bränner ju dubbelt så mycket kalorier med sina korta ben som går som en symaskinsnål. (Ja hon kan gå bra också…)

 

[MiniLi]

Så här känner jag också!

Min häst har dessutom en del åsikter om saker och ting när man rider med andra. Hon vägrar nämligen gå först. Rider man själv är det inga problem. Men är någon annan med så är hon väldigt bestämd med att hon ska följa. Det räcker att vi har med en människa med oss på marken så viker hon in bakom.

Samtidigt blir hon väldigt taggad i trav och galopp av att någon är före henne och i galopp dyker det upp en liten tävlingsdjävul som vill vinna racet. Jag kan kontrollera henne men det skapar stor frustration hos henne som leder till kast med huvudet och bakutsparkar när hon tycker att jag är dum som bromsar henne för mycket. Galopperar vi först så måste den bakom hålla avstånd för annars kan hon sparka.

Allt detta slipper jag om jag rider själv. Då kan vi hålla den fart vi vill och hon är då lugn och fin även i snabb galopp. Hon är dessutom mycket lätt att ha att göra med ute själv så det är trevligare att rida själv. Efter en snabb galopp kan jag direkt skritta lugnt på långa tyglar. Inget stissande!

Men ibland är det trevligt att ta en skrittrunda med någon annan!

Min häst är också sån! Har blivit lite bättre nu när hon är äldre, en period var det jättejobbigt att rida med sällskap för hon vägrade gå först och hon fick panik om den andra hästen kom iväg minsta lilla före vid trav och galopp
Normalt så brukar det funka att vara bakom, men då måste det vara någon som har bra koll och inte bara drar iväg om vi råkar komma efter. Likså om stigen är lite snirklig så tycker hon det är jättejobbigt om hon inte ser den andra bakom krönet.

När vi rider själva är hon mycket lugnare. Kan vara rädd för saker men det blir oftast inte samma typ av reaktioner.
Och när vi rider ut själva är det inga problem alls om vi möter andra hästar eller om någon kommer och passerar oss. Då är vi väl inte en flock liksom så då går det bra att den andra försvinner iväg åt något håll

Jag tycker de flesta hästar är bättre när man rider själva. Sålänge de är vana vid det såklart.

 

[iNHALE]

Jag har alltid ridit själv. Har haft häst hemma hela livet och inte haft några hästintresserade vänner som bott i närheten. Det hade säkert varit roligt att rida ut ihop med någon annan ibland om man bara ska ta det lugnt men jag har som sagt aldrig provat. I stallet där jag står nu är det bara jag och stallägaren (plus dotter) och de rider i princip inte öht just nu. Det finns en hel del stall i området men det är inga jag känner, kanske kommer det längre fram att man hittar nya vänner att rida ut med från andra stall.

 

[warg]

Min häst är också sån! Har blivit lite bättre nu när hon är äldre, en period var det jättejobbigt att rida med sällskap för hon vägrade gå först och hon fick panik om den andra hästen kom iväg minsta lilla före vid trav och galopp
Normalt så brukar det funka att vara bakom, men då måste det vara någon som har bra koll och inte bara drar iväg om vi råkar komma efter. Likså om stigen är lite snirklig så tycker hon det är jättejobbigt om hon inte ser den andra bakom krönet.

När vi rider själva är hon mycket lugnare. Kan vara rädd för saker men det blir oftast inte samma typ av reaktioner.
Och när vi rider ut själva är det inga problem alls om vi möter andra hästar eller om någon kommer och passerar oss. Då är vi väl inte en flock liksom så då går det bra att den andra försvinner iväg åt något håll

Jag tycker de flesta hästar är bättre när man rider själva. Sålänge de är vana vid det såklart.

Precis så! Jag har en kompis som jag gärna rider ut med för hon är toppen. Men vi har insett att hennes sto hela tiden går och ger min valack instruktioner och förmaningar Den stackarn försöker vara både henne och mig till lags! Min häst tycker dessutom att hela flockgrejen är lite jobbig när vi rider, han har mycket mindre att tänka på när det bara är han och jag. Då får han dessutom bestämma en hel del själv, jag lägger mig bara i ibland.

 

[nejlica]

På vardagar tycker jag att det kan vara svårt att matcha ihop dels tidpunkt för en ritt och dels passande tid att hinna rida med de andra som står i stallet, (3 olika ekipage som vi ibland, i varierande omfattning, rider med). Händer att vi tar någon liten tur rent spontant för att vi hamnar i stallet samtidigt en eftermiddag, men det blir mest små halvtimmesrundor då typ.

På helgen brukar vi i alla fall försöka styra upp en gemensam lite längre tur, speciellt med ett av ekipagen, så att vi är ute kanske 1,5-2 timmar, det tycker jag är mysigt! Blir inte alls lika ofta att jag tar den sortens turer själv.

 

[ghostofashark]

Jag rider ut själv. Var inte frivilligt från början, hade bara enorm svårt att hitta uterittssällskap, trots att jag stod i ett stort stall. Men efter att jag blivit trygg i det och insett att min häst är en klippa ute i skogen så känns det enklast att rida ut själv. Tycker det är svårt med sällskap, för blir man känd som den med den "trygga" hästen så blir det lätt så att de som vill ta sällskap med en är de som kanske bara vill rida korta turer, inte galoppera, inte gå off road ut i skogen etc, så det blir kanske inte så givande uteritter. Men med rätt sällskap så är det ju jättekul, saknar fortfarande en uterittskompis från mitt gamla stall. Nu står jag ensam, så det blir inget sällskap vare sig jag vill eller inte

 

[crazyrabbitlady]

Jag rider främst med sällskap, i förra stallet red jag ut ensam med men här har det inte blivit så. En anledning är att det tagit hästen väldigt lång tid att landa här, han har inte varit bekväm med ensamma uteritter.

Det skrivs i stallchatten om turer, typ imorgon kl x tänkte vi rida ut, ca så här länge, full fart/lägre tempo, välkommen att följa med men en del bestämmer själva och rider ut i grupp utan att skriva med (främst de som inte vill riskera att få med någon som inte vill rida högsta tempo hela vägen) och ibland så bestämmer vi på plats att vi rider ut tillsammans. Dvs att man råkar vara ute i stallet samtidigt och så blir det en gemensam tur.

Några gånger om året lägger stallägaren upp ett event där vi rider längre, en bil åker ut med fika/glögg/champagne som väntar på oss vid målet. Då brukar det vara med en del från andra stall med

 

[Kattis.Ö]

Rider ni gärna med sällskap eller rider ni mycket ensamma? Har ni någon stallgrupp som ni skriver i eller hur bestämmer ni ”riddejt”? Och vilka får vara med? Eller är det vanligare att folk rider och tränar ensamma?

Jag står i ett stall med bra stallägare och trevliga stallkompisar men när det kommer till ridning så klickar vi inte riktigt. Jag är en skogsmulle ut i fingerspetsarna, jag lägger inte upp något schema för hästarna eller så. Ibland, typ 2ggr i månaden, tycker jag det är roligt att vara med på en träning för att lära mej mer, bli lite bättre och åtgärda lite fel. Och jag är van vid sällskap när jag rider ut. Jag är van vid att man lägger ut i en stallgrupp att ”hej, jag ska rida ikväll. Välkommen att joina”. Men när jag har lagt ut i stallgruppen om ridning och att jag är flexibel med runda och hastighet (finns de som har unghästar så man ska kunna gå med) så har intresset varit noll. Någon enstaka gång har det blivit napp om sällskap men inte alls i den utsträckningen jag är van vid. Det är inte så att det är brist på aktivt ridande folk. Bara det att alla rider själva på ungefär samma tid. Så jag är helt enkelt på fel plats. Men det fick mej också att fundera på hur det ser ut i andra stall. Och visst finns tankar på att flytta men dels så får jag dåligt samvete (stallägaren är väldigt bra att ha och göra med och det är absolut inte hennes fel att jag känner som jag gör) och dels vill jag hitta stallplats för 3 hästar på samma ställe.

Kanske bör tilläggas att jag är otroligt rädd för älgar efter en olycka och numera finns det ett vargrevir ca 2mil från stallet med 9 vargar.

Jag rider 95% ensam ibland följer lilla med som handhäst, vi är skogsmullar men jag rider väldigt gärna långa turer o på nya oupptäckta ställen med liite" spänning i Ibland har jag haft sällskap av andra på byn men de rider nästan inget nu o de som rider är mest i ridhus...
Önskar jag hade några liknade skogsmullar omkring mig för sällskap men just nu är det inte så, sen kan ju det vara svårt då man jobbar lite olika tider.
Mina kusar bor hemma på vår lilla gård.

Tycker det låter som du står på ett bra ställe, kanske dyker det upp någon som passar in bättre för era turer rätt vad det är

 

[Cavallo]

Stallet jag stod på det senaste året har jag bara ridit ut själv, försökte inte aktivt få sällskap men det var ett par tre stycken som individuellt föreslog att rida ut tillsammans, bytte nummer och så men det blev inget av det då våra ridtider inte matchade.
Jag tycker om att rida ut själv, hästen är ju mitt bästa sällskap , uteritterna är också en stor del av mitt totala träningsupplägg så det känns enklare utan att snacka ihop mig med någon att kunna helt köra mitt eget upplägg med backar, gångarter, tempoväxlingar, intervallträning och hur länge jag är ute mm med hänsyn bara till min häst. Byter stall nu och hoppas ändå att bli kompis med någon/några där och kunna rida tillsammans nån gång ibland.

 

[Lavinia]

Hej!

Jag har turen att ha en sambo att rida med. Vi är nog mer åt skogsmulle-hållet, iaf just nu. Båda våra stora hästar har haft lite skador så vi vill inte överbelasta dom. Lillen är inte i närheten av att ridas in :-).
Förra stallet jag stog red vi också ut tillsammans med andra, precis som du skriver så brukade vi slänga upp i en grupp om vi skulle ut och om vi hade några speciella önskemål. Ibland red vi på långtur och hade fika med oss.

Jag föredrar att växla mellan att rida ut själv och med andra, lite beroende på hur jag mår och vad jag känner för, men jag föredrar absolut att ha möjligheten att rida med andra.

 

[Elo]

Jag rider helst ut med sällskap. Fröken häst var farlig att rida ut på själv, och nu har jag unghäst som iof är relativt orädd men extremt markakygg (a lá 'det är en skugga på marken, jag kan inte gå').

Vi skriver ibland i chatt, men oftast bestämmer vi på plats nån dag innan. Just med unghästen vill jag inte bestämma i chatten för jag vill inte ha med 'bråkigt' sällskap än. Det kommer säkert funka sen, men just nu behöver jag sällskap av hästar som går framåt.

 

[nightcrawler]

Jag föredrar att rida själv. Nån enstaka gång kan det vara trevligt med sällskap och när jag rider långritt. Annars föredrar jag mitt eget sällskap

 

[krus]

Rider gärna ut tillsammans med med någon vars tempo är samma och där andra hästen gillar att gå sist eller bredvid. Annars hellre själv. Beror på vilken tur också. Turerna som går långt bort föredrar jag sällskap på efter en olycka för ett par år sedan. Mycket tacksam för sällskapet när veterinär behövde jagas och vi behövde hitta någon som kunde hämta oss med släp!

 

[Roheryn]

Nu har jag egen gård med bara mina och dotterns hästar, så det blir ganska mycket ensamma turer men också då och då tillsammans med dottern (våra tider synkar dock inte alltid så bra). Vi tränar våra hästar ute på vägarna och i skogen, så det är inte bara skogsmulleridning utan regelrätta träningspass oftast. Och ibland funkar det bra att vara två, ibland funkar det bäst ensam.

Jag har också i mitt "tidigare liv" varit inackorderad och även då var det ganska många ensamma turer. För mig som aktivt tränar ute funkar det inte att rida ihop med skogsmullar som letar kantareller (jodå, det fanns sådana där jag var inhyrd) utan jag behöver likasinnade om det ska vara meningsfullt med sällskap.