Ridsällskap vs rida ensam

[Myzan87]

Rider ni gärna med sällskap eller rider ni mycket ensamma? Har ni någon stallgrupp som ni skriver i eller hur bestämmer ni ”riddejt”? Och vilka får vara med? Eller är det vanligare att folk rider och tränar ensamma?

Jag står i ett stall med bra stallägare och trevliga stallkompisar men när det kommer till ridning så klickar vi inte riktigt. Jag är en skogsmulle ut i fingerspetsarna, jag lägger inte upp något schema för hästarna eller så. Ibland, typ 2ggr i månaden, tycker jag det är roligt att vara med på en träning för att lära mej mer, bli lite bättre och åtgärda lite fel. Och jag är van vid sällskap när jag rider ut. Jag är van vid att man lägger ut i en stallgrupp att ”hej, jag ska rida ikväll. Välkommen att joina”. Men när jag har lagt ut i stallgruppen om ridning och att jag är flexibel med runda och hastighet (finns de som har unghästar så man ska kunna gå med) så har intresset varit noll. Någon enstaka gång har det blivit napp om sällskap men inte alls i den utsträckningen jag är van vid. Det är inte så att det är brist på aktivt ridande folk. Bara det att alla rider själva på ungefär samma tid. Så jag är helt enkelt på fel plats. Men det fick mej också att fundera på hur det ser ut i andra stall. Och visst finns tankar på att flytta men dels så får jag dåligt samvete (stallägaren är väldigt bra att ha och göra med och det är absolut inte hennes fel att jag känner som jag gör) och dels vill jag hitta stallplats för 3 hästar på samma ställe.

Kanske bör tilläggas att jag är otroligt rädd för älgar efter en olycka och numera finns det ett vargrevir ca 2mil från stallet med 9 vargar.

 

[super]

Rider ni gärna med sällskap eller rider ni mycket ensamma? Har ni någon stallgrupp som ni skriver i eller hur bestämmer ni ”riddejt”? Och vilka får vara med? Eller är det vanligare att folk rider och tränar ensamma?

Jag står i ett stall med bra stallägare och trevliga stallkompisar men när det kommer till ridning så klickar vi inte riktigt. Jag är en skogsmulle ut i fingerspetsarna, jag lägger inte upp något schema för hästarna eller så. Ibland, typ 2ggr i månaden, tycker jag det är roligt att vara med på en träning för att lära mej mer, bli lite bättre och åtgärda lite fel. Och jag är van vid sällskap när jag rider ut. Jag är van vid att man lägger ut i en stallgrupp att ”hej, jag ska rida ikväll. Välkommen att joina”. Men när jag har lagt ut i stallgruppen om ridning och att jag är flexibel med runda och hastighet (finns de som har unghästar så man ska kunna gå med) så har intresset varit noll. Någon enstaka gång har det blivit napp om sällskap men inte alls i den utsträckningen jag är van vid. Det är inte så att det är brist på aktivt ridande folk. Bara det att alla rider själva på ungefär samma tid. Så jag är helt enkelt på fel plats. Men det fick mej också att fundera på hur det ser ut i andra stall. Och visst finns tankar på att flytta men dels så får jag dåligt samvete (stallägaren är väldigt bra att ha och göra med och det är absolut inte hennes fel att jag känner som jag gör) och dels vill jag hitta stallplats för 3 hästar på samma ställe.

Kanske bör tilläggas att jag är otroligt rädd för älgar efter en olycka och numera finns det ett vargrevir ca 2mil från stallet med 9 vargar.

Jag står i ett stall med 9 hästar totalt. Jag och en väninna delar en egen lösdrift till våra två hästar, men delar stallgång och sadelkammare med dom övriga sas. Som tur är så är väninnan och jag samspelta vad gäller rida ut i skogen för det är aldrig någon annan som vill haka på. Ena som har två hästar rider alltid själv, har frågat någon gång om hen vill ha sällskap men hen har alltid nekat. En har en unghäst som är skadad och resten rider bara kortare turer på max 30 min. Min väninna och jag rider minst en mil om vi rider ut så några km känns larvigt kort och knappt värt att sadla hästen för.. Alla är annars väldigt trevliga och så men vi har helt olika syn på hur länge man rider ut osv. Den som äger unghästen är nog dock benägen att hänga på när hästen är frisk. Jag som ogärna rider ut själv pga att hästen är väldigt spooky tycker det är väldigt jobbigt att det inte finns fler som vill rida ut några längre turer så får anpassa mig väldigt mycket till när väninnan kan och har tid. Om jag inte får sällskap så brukar jag tömköra ute istället, kan bli en del drama då med men skaderisken för mig är oerhört mycket mindre..

 

[Andromedae]

För min del så är det väldigt kopplat till person och hur man matchar ridmässigt. Första stallet jag stod i så red vi ut en hel del tillsammans. Främst red jag med en tjej som jag klickade väldigt bra med, men vi erbjöd förstås alltid de som var där samtidigt att följa med om de ville (vilket de gjorde ibland). Första stallet hade jag bara en häst, så då var det mindre tidspressat rent generellt.

Nästa stall red jag nästan bara tillsammans med mitt barn. Hände att vi red med andra med, men för det mesta matchade det inte. Hände att vi bjöd in till längre turer och fick med oss någon, men för vardagsridningen tog det mer än vad det gav att försöka matcha med folk.

Numera har jag hästarna hemma och oftast sällskap av min springande make

 

[MiniLi]

Jag föredrar att rida ut själv. Tycker det är skönt att kunna styra uteritten precis som jag vill, växla gångart när jag vill, välja tempo själv osv. Rider med andra ibland, men bara med vissa utvalda personer som jag vet inte typ drar iväg i fullt sken eller något

Kan dock uppskatta sällskap när man bara skrittar!

 

[TinyWiny]

Jag har eget stall och rider ibland ensam och då med handhäst och ibland med en nära vän. Det är olika olika dagar vad jag föredrar. Båda är bra på sitt sätt

 

[Dorinda]

Jag var oxå förvånad över det i sista stallet jag stod. Alla var super seriösa och på det året jag var där red jag ut med en person en gång Red folk ut gjorde de det själva och nästan bara som uppvärmning.

 

[ptr]

Har varit olika för mig över tid. I början var det fantastikt med egen häst och kunna lalla iväg hur man ville. Men sen vart det lite det där med hänsyn med att inte komma tillbaka försent. Rart tänkt att undra om man blev borta länge - mobiltelefon fanns väl men sällan det fungerade som det skulle om den var med.

Den största friheten var när man fick hästen på egen mark, ingen brydde sig om man var borta till fem på morgonen, vilket givetvis var en risk men ändå en frihet.
Men sen vart det trevligare och trevligare med sällskap, hade en inhyst häst ett tag, och det var skoj och även praktiskt.
Under skoltiden var där många som frågade om de fick komma och rida Visst, men ville ha en liten slant till hästarna. Blev få som var intresserade av det. Mera nära kamrater som jag inte begärde något av ville gärna bidra med nån hundring vid var tillfälle. Det hela blev märkligt.

Under en period nu så vart inte hästarna använda alls, mycket för att det var bökigt med en som inte ville stanna i hagen när man red iväg på den andre.
Nu är där bara en ridbar häst kvar som är på ålderns höst. Får väl försöka lalla runt lite i makligt tempo, men nu är det själv som gäller. Gamla invanda stigarna går numer över hyggen och har väl mest växt igen.
Så det har varit hela skalan från själv till olika träffar och evenemang. Många timmar i sadeln och på kuskbocken. Försökte rida ihop med en del grannar vid olika tillfällen men det har inte passat ihop med vägval och längden på turen mm.

 

[quarterranchen]

Jag föredrar att rida ut ensam. Jätteroligt med sällskap ibland, men skulle folk vilja rida med mig flera dagar i veckan hade jag tröttnat snabbt. Dock tycker jag det börjar bli allt roligare med sällskap nu, än vad jag tyckte förr.

 

[Marty]

Jag gillar båda delarna. Jag rider gärna ut tillsammans med någon om våra hästar matchar och jag är på rätt humör för sällskap. Rider hellre själv än att behöva vänta en massa. Vill ha bra flyt och håller ofta rätt bra tempo. De flesta i mitt stall vill bara skritta när de rider ut. Det är sällan min melodi. Bestämmer bara med min närmsta vän att rida ut, men annars är andra såklart välkomna om vi är där samtidigt. Dock brukar jag ofta redan ha en plan så andra får haka på om de vill rida typ på mina villkor. Anpassar mig såklart lite.

 

[Fjordfrälst]

Jag uppskattar både och!

 

[literealistisk]

Mina hästar är inte riktigt bekväma med att rida ut ensamma (än) så jag tar gärna sällskap. Har dock en ponny som inte är supersnabb och för tillfället inte helt igång, så det får ju dock vara med folk som tycker det är ok Däremot är han kolugn i alla situationer så perfekt sällskap om man har en häst som är lite på tårna. Jag skrev ett inlägg när jag flyttade in och frågade vilka som ville ha sällskap och sen hörs vi emellanåt och bestämmer tid. Står i ett stort stall så finns några som vill ha sällskap och som jag klickar med som tur väl är

 

[Sryoqwe]

Rider ut mycket med sällskap nu men tycker att det är trevligt att rida/köra själv med. Nuvarande sällskap är inte optimalt i galoppen då de har väldigt högt tempo och en häst kan dra iväg vilket gör min lite väl svårbromsad. Så ska jag ut och galoppera gör jag hellre det själv, men lugna turer är det trevligt med sällskap. Tycker att det är tråkigt med stall där man inte rider ut tillsammans alls, då är jag hellre helt själv.

 

[MayGrace]

När jag min ponny levde så red vid 90 procent av tiden själva, gör mig ingenting egentligen gillar mina stunder i skogen själv. Nu när jag har en travhäst/mysfarbror så är vi alltid ensamma. Han har inget i mot det även om han gillar att träna med sällskap också. Det är liksom min tid där jag är ensam och laddar energi.

Vi har eget stall, inga inackorderingar och dragit ned rejält på häst antalet senaste två åren. Väldigt behagligt och skönt. När jag var yngre saknade jag att ha sällskap i stallet men nu för tiden svar nej. Gillar att gå i min egna lilla värld och pyssla.

 

[QueenLilith]

Har fått en bra kompis i stallet så jag följer mer eller mindre ut i skogen dom dagarna hon är i stallet. Hon vill inte gärna rida ut själv så det känns bra. Tog med en annan stall kompis med dennas häst stressade upp dom andra då hästen kastade sig och betedde sig som det vore lejon i alla buskarna - så tyvärr blev min så spänd att det slutade med jag åkte av. Tror hon råkade kliva på en plastpåse med ena bakfoten och då flög i luften. Vet inte esakt vad som hände då allting hände så fort. Tycker inte alls det är Donnas fel men blir tyvärr så att jag inte kommer våga rida ut med den hästen igen. Red ut för med henne för att vara snäll, och är inget fel på ägaren men funkar inte med min som är så ung och grön. Jag vill inte åka av.
Annars överlag har jag gärna sällskap men när det är med unga hästar då måste dom andra hästarna vara trygga nog

Hennes reaktioner när en fågel flyger ur en buske eller annat va inte alls på den nivån vanligtvis som det blev när jag åkte av. Har haft världens blå märke på ländryggen i en vecka nu efter avhandlingen. Hade som tur på min uppblåsbara väst.

 

[Lingon]

Jag föredrar att rida ut själv. Tycker det är skönt att kunna styra uteritten precis som jag vill, växla gångart när jag vill, välja tempo själv osv. Rider med andra ibland, men bara med vissa utvalda personer som jag vet inte typ drar iväg i fullt sken eller något

Kan dock uppskatta sällskap när man bara skrittar!

Så här känner jag också!

Min häst har dessutom en del åsikter om saker och ting när man rider med andra. Hon vägrar nämligen gå först. Rider man själv är det inga problem. Men är någon annan med så är hon väldigt bestämd med att hon ska följa. Det räcker att vi har med en människa med oss på marken så viker hon in bakom.

Samtidigt blir hon väldigt taggad i trav och galopp av att någon är före henne och i galopp dyker det upp en liten tävlingsdjävul som vill vinna racet. Jag kan kontrollera henne men det skapar stor frustration hos henne som leder till kast med huvudet och bakutsparkar när hon tycker att jag är dum som bromsar henne för mycket. Galopperar vi först så måste den bakom hålla avstånd för annars kan hon sparka.

Allt detta slipper jag om jag rider själv. Då kan vi hålla den fart vi vill och hon är då lugn och fin även i snabb galopp. Hon är dessutom mycket lätt att ha att göra med ute själv så det är trevligare att rida själv. Efter en snabb galopp kan jag direkt skritta lugnt på långa tyglar. Inget stissande!

Men ibland är det trevligt att ta en skrittrunda med någon annan!

 

[Bison]

Jag rider helst ut själv.
Kunde tycka det kändes jobbigt i förra stallet när alla ville rida ut med mig hela tiden eftersom min häst var så säker och gick fram överallt.
Kan uppskatta sällskap någon gång ibland men föredrar helt klart att vara ensam.
Nu är jag ensam inackordering, stallägaren rider väldigt sällan. Helt underbart

 

[__sofia__]

Jag rider mest ut själv (nästan bara själv), men jag hade nog behövt rida ut mer med sällskap då min häst behöver vänja sig mer vid det (hon är väldigt lättpåverkad av andra hästar och kan bli skrämd om de kommer snabbt bakom henne). Hade också behövt rida mer med sällskap då jag hade behövt vänja henne att rida på en del (över en väg, förbi får etc) som hon annars kan bli spänd på och som jag idag undviker rida på själv

 

[Blyger]

Jag rider mest själv, är ensam i mitt stall. Red gärna med en kompis i förra stallet, våra hästar funkade bra ihop (min är ibland väldigt stökig och hennes brydde sig inte )

Andra undvek jag att rida ut med, eftersom min häst är stökig och de antingen inte kunde anpassa sig (typ inte dra iväg ifrån oss lite slumpmässigt, inte sakta av när jag bad om det ) eller för att deras hästar kunde trigga min till ännu mera stök.

Så svaret är nog; det beror på.

Har för det mesta alltid ridit själv, eftersom jag stått i små stall där sällskap varit svårt att hitta/matcha.

 

[villhöver]

Jag rider oftast ut själv, tycker det är skönt att sitta och filosofera själv och upplever att hästen lustigt nog är tuffare i skogen när han är själv än med sällskap, med sällskap "följer" han sällskapet och reagerar på saker som den andra reagerar på, men som han inte reagerar på när han är själv - men ibland blir det med sällskap om det matchar bra mot någon (tidsmässigt) och vi har ungefär samma plan om innehåll i turen.
Vi är 7 inackorderade och det varierar om man rider med sällskap, alla rider ut i någon form - både ensamma och med sällskap, men "sällskap eller inte" beror nog mest på att vi har olika arbetstider och är i stallet vid olika tider.

Vi rider även ihop vid ridbaneridning - oftast inte organiserat men eftersom vi är ett par stycken blir det ju att man rider ihop (även grannen med flera hästar rider hos oss), då är man ju fokuserad på sitt men ofta slängs det ett öga på den andra vid skrittpauser osv och någon kommentar om "vad bra rörelsen X blivit sen vi red ihop sist" osv, eller att man ber någon om hjälp att titta på något.

 

[warg]

Jag rider oftast ut ensam, inte ens min man får följa med på sin häst då Min häst funkar bäst om han får gå på i lite högt tempo ute i skogen någon gång i veckan, då kokar det inte över lika lätt på banan sen. Det tempot är svårt att rida i med sällskap, och dessutom trivs min häst bra med att inte behöva fundera över andra hästar när vi rider ut. Men det är ju ändå trevligt med sällskap ibland, så jag rider även med maken eller bestämmer träff med vänner för att rida ut. Men det blir lite olika saker, med olika syften.
På banan rider man ju inte ihop, utan samtidigt.