A
Alvia
För tre veckor sedan skulle jag ta en ridtur, hade bestämt mig att rida ut, pysslade om pållen var på riktigt gott humör, gjorde i ordning oss och red ut.
När vi ridit 500 meter ser jag en skåpbil på långt håll komma emot oss i väldig fart på vår smala byväg. Jag tänkte att han saktar väl ner snart men nej. När bilen var ganska nära oss så reagerade pållen med att slänga sig rakt ut framför skåpbilen, dansade runt runt, reste sig och var allmänt skiträdd!
Till slut så fick jag ut pållen på en åker men bara 1 meter från vägen och skåpbilen där stod vi lugnt och så nickade jag till föraren och menade på att han kunde köra iväg och det gjorde han med råge! Rivstart iväg och då blev det som om att tända om pållen. Raketbränsle i rumpan och ut på vägen igen men denna gång åkte jag av!
Jag tror aldrig att det har gjort så ont förut. Lång historia blir kortare så efter ambulans och en lång kväll på akuten som resulterade i facit: en kota av i ländryggen, bortdommnad i ryggen och i ett ben samt en grym SMÄRTA!
Det jag kan rekomendera andra ryttare till är:
Gå aldrig av vägen, bli hellre överkörda! Om man gör som jag försöker rädda livhanken på mig och pållen med att gå åt sidan så går det inte att göra en polisanmälan eftersom det inte var en trafikolycka! Det finns många förare av olika sorters fordon som inte tar någon hänsyn till oss häst och ryttare.
Jag hade ändå tur för bara ett par centimeter till så hade kanske livet blivit förlamat.
Det som stör mig mest är att vederbörande (som vet vem jag är) INTE hört av sig och kollat hur det gick! Alla andra här där jag bor vet så denne person vet nog med men väljer tydligen att helt enkelt strunta i händelsen.
Nu blir det lång rehabilitering, ca 2 månader till med smärta sen ska en förbättring ske, efter det så hoppas jag på att kunna rida igen. Det värsta av allt är att jag känner att jag blev regält rädd, undrar om jag vågar rida ut igen?
När vi ridit 500 meter ser jag en skåpbil på långt håll komma emot oss i väldig fart på vår smala byväg. Jag tänkte att han saktar väl ner snart men nej. När bilen var ganska nära oss så reagerade pållen med att slänga sig rakt ut framför skåpbilen, dansade runt runt, reste sig och var allmänt skiträdd!
Till slut så fick jag ut pållen på en åker men bara 1 meter från vägen och skåpbilen där stod vi lugnt och så nickade jag till föraren och menade på att han kunde köra iväg och det gjorde han med råge! Rivstart iväg och då blev det som om att tända om pållen. Raketbränsle i rumpan och ut på vägen igen men denna gång åkte jag av!
Jag tror aldrig att det har gjort så ont förut. Lång historia blir kortare så efter ambulans och en lång kväll på akuten som resulterade i facit: en kota av i ländryggen, bortdommnad i ryggen och i ett ben samt en grym SMÄRTA!
Det jag kan rekomendera andra ryttare till är:
Gå aldrig av vägen, bli hellre överkörda! Om man gör som jag försöker rädda livhanken på mig och pållen med att gå åt sidan så går det inte att göra en polisanmälan eftersom det inte var en trafikolycka! Det finns många förare av olika sorters fordon som inte tar någon hänsyn till oss häst och ryttare.
Jag hade ändå tur för bara ett par centimeter till så hade kanske livet blivit förlamat.
Det som stör mig mest är att vederbörande (som vet vem jag är) INTE hört av sig och kollat hur det gick! Alla andra här där jag bor vet så denne person vet nog med men väljer tydligen att helt enkelt strunta i händelsen.
Nu blir det lång rehabilitering, ca 2 månader till med smärta sen ska en förbättring ske, efter det så hoppas jag på att kunna rida igen. Det värsta av allt är att jag känner att jag blev regält rädd, undrar om jag vågar rida ut igen?