Ridande barn, hur hinner ni med er själva?

[Emma-pemma]

Min dotter har till min stora glädje hittat glädjen i att rida. Vi bor på gård, och har en ponny till henne och en ridhäst till mig. Hon blir 10 i år och har ridit hela sitt liv. Ponnyn är en B-ponny som jag köpte som sällskap till min häst några år innan hon föddes. Det är fantastiskt roligt att se henne utvecklas i umgänget med hästarna och i sin ridning, och fantastiskt roligt att se den lilla sällskapsponnyn blomma upp och komma till användning.

Men jag har svårt att hinna med min egen ridning. Dottern är fortfarande inte självgående i stallet. Hon kan pyssla och rida själv på ridbanan, men reder inte ut svårare situationer. Jag instruerar henne också en hel del. Allt detta gör att jag har svårt att fullt ut koncentrera mig på min egen ridning när vi rider tillsammans. Min häst är inte särskilt lätt, och ibland skulle jag behöva låta den gå på och springa/bocka av sig. Det kan jag inte göra när dottern rider sin ponny, för då hakar den på. Dottern reder inte riktigt ut det, och jag gör det inte heller om min blir alltför vild. Så när vi rider tillsammans håller jag tillbaka min egen häst, utmanar inte, utan rider mest bara runt i cirklar. Ibland försöker jag låta henne rida först, och sedan ska jag rida efteråt. Nackdelen med det är att det blir sent, det ska mockas, vi ska iväg, något annat barn behöver hämtas osv. Tiden för att ha två ridpass på rad finns helt enkelt inte i vardagen. (Både jag och maken jobbar heltid och reser en hel del. Jag har 1,5 timme enkel väg till jobbet.)

Förra året började vi åka på lite "pay and jump". Jag såg fram emot att vi skulle åka på sådant tillsammans, men jag reder inte ut både henne och mig själv och två hästar på en sådan plats. Det har blivit att hon fått rida och jag varit med på marken, men jag vill ju också rida! Och min struttiga häst som har så mycket i huvudet behöver också komma ut till andra anläggningar och hoppa minihinder utan andra krav än att hennes skalle ska hänga ihop.

Vid "vårt" ridhus finns en massa duktiga lite större ponny-ryttare. Deras föräldrar rider inte, så jag har svårt att få råd om min situation i min närhet. Hur gör ni andra för att hinna med både er egen och era barns ridning? Hur gör ni med träningar och tävlingar?

 

[Fille]

Jag är inte i situationen då min son bara är ett, men jag har tänkt att hans ev ridning får gå före min om han väljer att börja med hästar. Då får jag åtminstone vara i stallet!

 

[Lingon]

När det gäller tävling finns det kanske nån som kan följa med och vara hästskötare? Annars vet jag inte hur du ska lösa det annat än stå ut och göra det bästa av det tills dottern är mer självgående och din häst kanske har lugnat ner sig. Se det som en övergående period då det är jobbigare men att det tar slut så småningom?

 

[Lingon]

Kan ni rida olika dagar? Nu vet jag inte hur stallet/anläggningen är men om det är en större anläggning finns kanske nån duktig tonåring som kan tänka sig att hjälpa din dotter ibland så kan du koncentrera dig på din häst lite mer?

 

[lil-sis]

Jag är inte i situationen då min son bara är ett, men jag har tänkt att hans ev ridning får gå före min om han väljer att börja med hästar. Då får jag åtminstone vara i stallet!

Det är min tanke också om V blir hästfrälst, då blir jag ponnymorsa på heltid.

 

[Cambrie]

Hann inte med min egen ridning så skaffade en ponny som ungen kunde rida och jag köra. Ser det som en övergångsperiod och dotterns intresse kommer när det kommer till hästar före sju dagar i veckan.

 

[Kiwifrukt]

Nu är det inte alls samma sak eftersom det inte är mitt barn och jag alltså inte behöver ta ansvar för barnet alla dagar i veckan och göra alla andra saker som kommer med en familj. Men jag har två hästar, en större ponny som är min huvudsakliga ridhäst, och en shetlandsponny. Den sistnämnda har en medryttare som fyller elva i år. Det är lite samma sak där, ridningen som blir tillsammans med flickan och ponnyn blir inte tillräcklig för min stora. Jag har gjort så att vi har ridit tillsammans ett par gånger i veckan, och sen kompenseras det upp med tuffare ridpass för min stora när vi är själva. Måste ni rida tillsammans varje dag? Ett tioårigt barn kunde ju absolut ha en/flera stallfri(a) dag(ar) där du kan koncentrera dig på din häst, och om din häst vilar är det fullt fokus på barnet och ponnyn? Eller som någon annan skrev, om ni står på anläggning kanske det finns någon duktig lite äldre tjej som kan ta sig an flickan lite extra, kanske mot lite pengar eller så?

När det gäller pay and jump, kan inte pappan åka med och assistera? Eller någon kompis/någon i stallet? Jag tänker om hon blir riktigt biten på tävling kommer ni ju förmodligen inte fortsätta åka till samma ställe samma dag (här brukar tävlingar för ponnyer ligga vid andra tillfällen än för stora hästar) så det är ju för en kortare tid nu i början? Jag kanske kastar sten i glashus nu i och med att jag inte har några barn, och du får gärna förkasta mina idéer om de är helt uppåt väggarna, men de var i all välmening. Tänker att det borde gå att lösa, det första hon blir mer säker på ponnyn kommer ni ju kunna rida ihop på ett helt annat sätt. Jag red min B-ponny med vuxna som inte alls anpassade sig efter mig som tolvåring, så det kan ju gå snabbt tills hon blir mer säker.

 

[ako]

Det är ju lite samma sak oavsett vilken aktivitet än barnet väljer att ägna sig åt. Det tar tid från ens egna intressen att t ex köra till och vara med vid judo eller dans eller ridning på ridskola eller åka på innebandycuper. Fördelen med ett barn som är hästintresserat är ju att ni i framtiden kommer att kunna dela intresset om det håller i sig och redan om något år eller två kommer dottern att klara mer själv.

 

[Kattennizze]

Enkla svaret: jag sålde hästen. Nu rider mina barn på ridskola och jag är ponnyförälder. Om några år om deras intresse håller i sig kommer jag köpa en ponny till dem som vi kan dela på.

 

[Tualma]

Det går ju att dela på tiden också. Dottern behöver kanske inte rida varje dag?
Jag skulle bli tokig om jag inte fick ha egentid i stallet också, hur roligt det än är att ha hästintresserade barn.
Jag tränar för instruktör varannan vecka och rider min häst ungefär varannan dag själv. Däremellan fokuserar jag på barnen och deras intresse och utveckling. Ibland har jag med minstingen. Då tar det vanliga stallpysslet minst dubbelt så lång tid som annars, men det är mysigt det också. Ibland är åttaåringen med, sköter hästen och rider. Det fungerar fint för oss. Hade nog gjort på samma sätt även om vi hade haft en ponny till barnen utöver min häst. På barnets dagar kanske storheten fått stå alt. varit sällskaphäst på uteritten alt. blivit avrastad på lina.
Jag skulle aldrig kunna ge upp mitt stora intresse för att "bara" bli ponnyförälder. Det fungerar säkert för andra, men inte för mig. Däremot skulle jag gärna ha en ponny att dela med barnen i framtiden .

 

[ylvalill]

Jag känner väldigt väl igen mig i din situation. Har två barn som rider, de är 9 och 11 år och delar på en b-ponny. Sen har jag även en stor häst, en unghäst som visserligen är väldigt cool för att vara ung, men är man bara 6 år så är man ju inte 100% tillförlitlig. Det ÄR svårt, på gränsen till omöjligt, att få tiden att räcka till, men vi kämpar på. Att inte ha egen häst utan bara vara ponnymamma känns inte ok för min del.

Min lösning på det hela har varit att kraftigt dra ned på ambitionsnivån. Försöker själv hinna rida åtminstone 4 dagar per vecka och rida för tränare i alla fall varannan vecka. Ponnyn går ungefär 5 dagar per vecka. Ibland rider jag på banan samtidigt som nåt av barnen rider och då blir det ett rätt ofokuserat och lugnare pass, ibland rider jag efter att barnen ridit, då blir det sent men fokuserat och ibland rider vi ut tillsammans (vilket blir i lugnt tempo efter som något annat inte hade funkat). Vissa dagar åker jag själv till stallet för att få lite egentid också och då blir det ofta att jag rider min häst samt rastar ponnyn på lina, eller tömkör honom.

Jämför jag min hästs utbildningsståndpunkt med andra jämnåriga hästar så ligger vi extremt långt efter, men ärligt talat så lider han inte av det. Träna mer fokuserat och tävla får jag väl göra när barnen blir större och mer självständiga, eller ve och fasa, tappat hästintresset. I dagsläget känns det viktigare att få de där mysiga stunderna tillsammans när man skrittar sida vid sida med sin 11-åring och pratar om allt möjligt.

Mina barn har hittills inte visat något större intresse för att tävla. De har varit med på en och annan klubbtävling och sen tränar de varje eller varannan vecka på ridskolan. Hade de velat satsa mer så hade det nog blivit ännu tuffare att få tiden att gå ihop, men omöjligt tror jag ändå inte att det skulle ha varit.

 

[Ray]

Igenkänning på den. Jag hade helt enkelt hunnit med är mitt svar.
Jag rider på andra hästar och lägger tiden på dotterns ponny...

 

[Ray]

Inte hunnit med menar jag såklart...
Jag tror att de som hinner ha en egen tävlingshäst som alltså ska tränas och tävlas och har barn med ponnies aningen jobbar professionellt med just det. Eller har mycket hjälp.

 

[vinkelina]

Jag skulle ta in medryttare. Två dagar till din häst och två dagar till ponnyn tex. Och rida själv när ponnyn jobbas av annan och fokusera på dottern när din häst blir riden. Då blir de bara tre dagar/vecka som du och dottern rider på samma gång

 

[Mabuse]

Min dotter har till min stora glädje hittat glädjen i att rida. Vi bor på gård, och har en ponny till henne och en ridhäst till mig. Hon blir 10 i år och har ridit hela sitt liv. Ponnyn är en B-ponny som jag köpte som sällskap till min häst några år innan hon föddes. Det är fantastiskt roligt att se henne utvecklas i umgänget med hästarna och i sin ridning, och fantastiskt roligt att se den lilla sällskapsponnyn blomma upp och komma till användning.

Men jag har svårt att hinna med min egen ridning. Dottern är fortfarande inte självgående i stallet. Hon kan pyssla och rida själv på ridbanan, men reder inte ut svårare situationer. Jag instruerar henne också en hel del. Allt detta gör att jag har svårt att fullt ut koncentrera mig på min egen ridning när vi rider tillsammans. Min häst är inte särskilt lätt, och ibland skulle jag behöva låta den gå på och springa/bocka av sig. Det kan jag inte göra när dottern rider sin ponny, för då hakar den på. Dottern reder inte riktigt ut det, och jag gör det inte heller om min blir alltför vild. Så när vi rider tillsammans håller jag tillbaka min egen häst, utmanar inte, utan rider mest bara runt i cirklar. Ibland försöker jag låta henne rida först, och sedan ska jag rida efteråt. Nackdelen med det är att det blir sent, det ska mockas, vi ska iväg, något annat barn behöver hämtas osv. Tiden för att ha två ridpass på rad finns helt enkelt inte i vardagen. (Både jag och maken jobbar heltid och reser en hel del. Jag har 1,5 timme enkel väg till jobbet.)

Förra året började vi åka på lite "pay and jump". Jag såg fram emot att vi skulle åka på sådant tillsammans, men jag reder inte ut både henne och mig själv och två hästar på en sådan plats. Det har blivit att hon fått rida och jag varit med på marken, men jag vill ju också rida! Och min struttiga häst som har så mycket i huvudet behöver också komma ut till andra anläggningar och hoppa minihinder utan andra krav än att hennes skalle ska hänga ihop.

Vid "vårt" ridhus finns en massa duktiga lite större ponny-ryttare. Deras föräldrar rider inte, så jag har svårt att få råd om min situation i min närhet. Hur gör ni andra för att hinna med både er egen och era barns ridning? Hur gör ni med träningar och tävlingar?

Jag har ingen egen häst, men rider fyra gånger i veckan och tävlar. Äldsta barnet rider också. Vår ridning är helt separat, barnen är med pappa när jag rider. Och sen när barnet rider så rider jag inte själv, då är fokus på barnet.

Ska det funka med ridningen för min del behöver jag vara helt fokuserad på den, då kan jag inte ta hand om barn samtidigt.

 

[Kiwifrukt]

Hur mycket behöver din häst ridas? Eftersom det är mest din häst och din ridning som får stå tillbaka om ni rider tillsammans, medan det förmodligen räcker för dotter + ponny med den ridning de får? Min är ganska krävande psykiskt och behöver fem-sex pass i veckan, men då behöver inte alla de passen vara tuffa. Tänker om du kan försöka minimera tiden som ni måste rida samtidigt genom vilodagar för respektive häst, och kanske kolla om någon annan kan hjälpa dottern lite extra en gång i veckan så kanske den personen kan få rida ponnyn själv en dag i veckan? Det är ju dessutom bara positivt för en sån liten ponny som mest rids av ett litet barn att gå ett ordentligare pass med någon lite äldre och mer rutinerad ryttare?

Är din häst enklare att låta vila än min kanske fyra dagar räcker också, och det underlättar ju så klart än mer. Eftersom ni verkar stå på större anläggning borde det ju finnas hyfsade möjligheter att få hjälp i stallet. Tycker absolut inte att du ska behöva ge upp din häst och din ridning, om bara något år kommer dottern vara betydligt duktigare och ni kommer kunna rida tillsammans på ett helt annat sätt. Situationen hade så klart sett annorlunda ut om hon varit sex-sju år bara.

 

[Emma-pemma]

Svarar sist i tråden...

Suck! Jag postar en tråd om råd, och har inte ens tid att gå in och läsa/svara på dessa. Ledsen om jag verkat ointresserad, det är bara tidsbrist.

Hästarna rids inte på långa vägar varje dag. Hinner vi regelbundet med 3-4 dagar per vecka är vi glada, och då är det ett tecken på att inte så mycket annat händer just då. Dottern rider på ridskola en dag i veckan (ej egen häst, för det hinner jag inte). Vi tränar då och då, men tyvärr inte regelbundet. Det beror mycket på mina resor, men också på att de tränare vi har helst inte vill ha oss på vintern. Sedan när det blir vår/sommar/höst är det mycket annat som tar tid, bla orientering som vi håller på med hela familjen.

Ponnyn har en medryttare som kommer en dag i veckan. Tyvärr börjar hon bli för stor för honom, så hon måste snart hitta en större häst. Hon är nästan lika lång som jag nu, och väger redan nu för mycket. Ridningen får anpassas, naturligtvis. Medryttaren har kommit längre än min dotter, men inte så långt att hon kan rida till ponnyn i rätt form, utan det ligger fortfarande på mig. Det är också det som gör att storleken börjar ta ut sin rätt. En riktigt duktig och balanserad ryttare kan ju ha mer fel storlek. Det tråkiga är att just när man ser att barnen börjar få till koordination och timing, och jag börjar drömma om att vår lilla sötnos ska bli en tävlingsponny, så sätter de igång att växa. Medryttaren har vuxit säkert en decimeter senaste året. (Hon har ridit min häst någon gång, men det går bara när jag har ridit hästen innan.)

Min skulle behöva gå något pass till i veckan, utan att jag har stress/tidsbrist. Jag hade en medryttare till henne också, en tjej på 15 som passade jättebra. Men i vintras hade min häst en sådan där jobbig dag när hon var okontaktbar, och sedan har den tjejen inte så gärna velat rida. Hon är ju duktig, och har väl inga större problem att få rida mer givande hästar. Min är egentligen talangfull, men den har så himla mycket humör och spändhet att den ibland känns farlig. Så jag skulle behöva kunna rida till den mer ordentligt, så kan det funka med en medryttare sedan.

Vi står inte på anläggning, utan har hästarna hemma i eget stall, bara våra två. Däremot har vi ett ridhus en bit bort där vi är och rider. Där brukar vi också stalla upp om vi ska åka bort. Vi har haft hästarna där en tid nu i vinter när det varit fruset och svårridet hemma. Det är både bra och dåligt. Bra att ha nära till ridhus och sällskap. Dåligt att det tar väldigt mycket tid att åka iväg till stallet varje dag, och att det kostar en förmögenhet. (Obs att jag inte tycker att priset för uppstallning är oskäligt.)

Det var lite om vår situation. Jag har fått några tips här som jag definitivt tänker titta närmre på. Tex att engagera någon av ungdomarna uppe vid ridhuset så att jag kan rida mer koncentrerat. Dottern avgudar ju de stora duktiga tjejerna, så om någon av dessa kan underhålla henne en stund skulle det underlätta. Jag ska också försöka ta mig några veckor och rida till mitt eget monster lite, så kanske jag kan få tillbaka medryttaren. Det var jätteskönt när hon var här någon eller några dagar per vecka.

Pappan har varit med några gånger, bla när vi åkte på terräng-träning. Han har dock inte möjlighet att följa med varje vecka, då våra två pojkar också behöver skjuts till sin orientering. Tyvärr sammanfaller häst och orienteringssäsongen... Han är dock en klippa på att fixa stängsel, gödsel, ridbana, tvätt, gräsklippning, dammsugning och allt vad det är som tar tid från ridning, löpning och allt annat roligt man vill göra innan man dör. Och han tar hand om hästarna när jag är bortrest, trots att mitt monster biter honom...

 

[Sofie.S]

Som en ofrivillig skillsmässa säger jag fortfarande, ett år efter ha sålt min älskade vän. Men jag gick i tu, dåligt samvete för att hästen bara blev riden tre dagar i veckan. Dåligt samvete för att jag ta mycket tid ifrån barnen för att vara i stallet. Dåligt samvete när mannen frågade ”när kommer du hem?” när jag åkte till stallet.
Jag fick stanna upp och rannsaka. Barnen är små så kort tid i ens liv och jag kom fram till att jag kan plocka upp hästlivet senare när barnen är större.

I dagsläget har vi en inkörd shettis på lösdrift, barnen är nöjda och glada och jag får ändå vara i stallet.

 

[Roheryn]

Har väl inte exakt samma situation, men kan ju berätta hur vi har haft det... Jag köpte min numera gamle häst när han var en oinriden fyraåring och min dotter var fyra månader. I början var han ju såklart helt och hållet "min" häst, mitt inridningsprojekt, min egentid. När dottern var i fyraårsåldern började hon rida på honom, vilket funkade fint, dels för att han är en islandshäst så han är inte SÅ mycket för stor för ett barn (145 cm och rätt rejäl, men iaf inte stor som ett halvblod) och dels för att jag hade väldigt bra koll på honom från marken (även utan lina), så kunde stoppa honom om något började gå överstyr Under den här perioden tränade och tävlade jag ganska mycket, dottern fick rida lite innan jag red och lite efter och var nöjd med det. När hon sedan blev större och säkrare som ryttare började vi få låna stallkompisars lugna, snälla hästar för gemensamma uteritter - en fantastisk känsla första gången vi kunde rida ut ihop!
När dottern var 9-10 år så hade jag en period med mycket resor i jobbet, så då fick hon börja rida vår häst lite mer strukturerat för instruktör när jag var borta, och kunde i och med det också börja rida lite mer självständigt på ridbana med pappa som "övervakare" när jag inte var hemma. Det gjorde massor för hennes ridkunskaper och självförtroende, så strax därefter började hon tävla, red bl.a. lag-SM för ungdomar när hon var 11 och när hon var 13. Hon tävlade vår häst mycket aktivt fram tills hon var 15-16, och under den tiden red jag visserligen, men tävlade inte själv. Jag var också medryttare på en annan häst i stallet under 2-3 år för att få rida lite mer, så honom red jag 2-3 dagar i veckan och då red vi ju även tillsammans/samtidigt.
När dottern var 15 köpte vi ytterligare en häst, som är hennes nuvarande tävlingshäst, ett (nu) 12-årigt sto med lite mer kapacitet än vår numera 21-årige valack. Nu är dottern 17, fyller 18 i höst, och för det mesta är vi i stallet tillsammans och rider tillsammans. Jag har "fått tillbaka" gammelhästen och dottern tävlar den nya, dock byter vi häst lite då och då så vi får lite variation i ridningen och hästarna får lite variation i träningen (vi rider ju inte exakt lika, och jag tror det är bra för både oss o hästarna att byta ibland).

Jag hade aldrig någonsin helt gett upp hästarna eller sålt min häst, men att inte tävla själv utan fokusera på dotterns tävlande känns som en helt okej uppoffring för mig! (Jag har ju också, för att vara helt ärlig, valt att bara ha ett barn för att också hinna med hästar i mitt liv)

 

[Petruska]

Hann inte med min egen ridning så skaffade en ponny som ungen kunde rida och jag köra. Ser det som en övergångsperiod och dotterns intresse kommer när det kommer till hästar före sju dagar i veckan.

Att barnens intressen skulle gå före sju dagar i veckan, ser jag som lite överdrivet ändå.

När min (foster)dotter var i ponnyåldern delade vi en ponny med en annan familj och jag delade en häst med en kompis. Genom att vi båda red ungefär tre dagar i veckan, fick jag ihop det. Och båda hästarna blev ju omskötta och motionerade även när vi inte var där. En egen ponny till flickan och en egen häst till mig, hade blivit på tok för mycket. Nu har jag egen häst, sedan barnen är utflugna.