rida ute själv

[Pelle_P]

Du skall veta att du är inte ensam.
Min häst,ett sto,har ett ställe jag måste passera varje dag,och det är alltid en reaktion av rädsla,trots att vi passerat där säkert drygt 2000 ggr.
Jag har låtit henna stanna och bedöma när hon själv känner sig modig att fortsätta,jag har skänklat henne förbi,jag har stigit av och ledet henne fram och tillbaka,men hon känner alltid en motvilja att gå förbi.
Dåremot har jag aldrig låtit henne vända,utan alltid gå förbi,varje gång.
Bäst har det faktiskt gått, när jag lyckats få henne förbannad,då glömmer hon faran, och frustar förbi.

 

[GoddessOfLove]

Min häst får sådana "ryck" ibland. Det kan vara på något ställe var som helst. Men lyckas man väl övertyga henne är det inga problem.
Hon skrittar på (ordentligt) med öronen framåt och matar in omgivningen i huvudet.

Trot mycket det är en fråga om ledarskap.

 

[elbereth]

Tack Pelle! Det är alltid skönt att veta att man inte är ensam om problem! Jag försöker glädjas åt det som trots allt funkar bra.
Det är skönt att få lite uppskattning ibland, som för ett tag sen när jag longerade honom i ridhuset och en tjej var där. Hon blev så grymt imponerad av hur väl han lyssnade på mig. Då är vi verkligen ett och han svarar på min position/röst jättefint. Dessutom i en trevlig,fri form

Jag låter honom heller aldrig vända! Vi tar oss alltid förbi, även om det innebär att jag får leda honom oftast.

 

[bengall]

Positioner

Jag menar ute, inte i ridhus/paddock.

 

[Jamtland]

Med risk för att låta jäkligt självgod, men jag har aldrig haft en sådan häst. Klart hästarna bråkar, och ibland gör vi upp så det visslar om det, men försöker "neka" till en ridtur har dom aldrig gjort.

Har just kommit till den deprimerande slutsatsen att jag är för elak som ryttare. Det skulle nämligen aldrig falla mej in att hoppa av och leda hästen om det inte fanns livviktiga skäl (som tex en mötande timmerbil i 190). Har jag beslutat mej för att rida ut, då ser jag till att göra det också, utan att måsta kliva av. Hästar är inte dumma, vet dom att dom bara behöver bråka lite för att ryttaren frivilligt ska sitta av så klart som solen att dom gör det.

Men det är ju min simpla åsikt, jag har väl för snälla hästar...

Jenny

 

[Pelle_P]

Om du i framtiden får en häst som har ett välutvecklat flyktinstinkt och rädd av sig ,så är det inte alls en dum idé att sitta av och låta hästen i sin takt bekanta sig med det som skrämt upp den.
Samtidigt som du kan med ditt kroppsspråk signalera att det är ofarligt,genom att tex knyta skorna.

 

[mandalaki]

Samtidigt som du kan med ditt kroppsspråk signalera att det är ofarligt,genom att tex knyta skorna.

mandalaki

 

[Tassetass]

Jag tror det är så enkelt att han gör så för att han KAN, och inget annat. Han vet att du ger dig.

Om jag var du skulle jag ta med en god bok och bara sitta och vänta ut honom. Det gjorde jag på Malte, dels för att jag är för lat för att tjafsa och dels för att jag vet att det inte funkar att tjafsa. En gång satt jag där i 40 minuter, efter det var det sällan problem (fast han pallnitade på HEMvägen).

 

[Uddi]

Min ranghöga och självsäkra madam är/har varit likadan. Hon lyckades skrämma upp mig rätt bra i början eftersom jag inte visste hur pass farliga protester det skulle bli (stark & vig pålle...), och spö ger omedelbart skarpt svar från henne så det vågar jag mig inte på (vi jobbar på relationen...).

Det som hjälpte mig var minivolten som du nämnde. Det tog mig ett tag att fundera ut det, men det har funkat länge nu: När hon ville vända (alltid åt vänster) tog jag snabbt ett fast och lugnt tag i vänster tygel och så fick hon snurra runt sin egen axel mer eller mindre. Varje gång hon var vänd åt "rätt" håll gav jag eftergift och erbjöd henne att gå, men om hon inte ville tog vi ett varv till. Och ett till. Och...

Efter ett antal gånger räckte det (oftast) med att jag påbörjade en snurr, så suckade hon (åtminstone mentalt, kändes det som) och gav sig. Viktigt är att sitta lugnt med tanken att "vill du snurra, så visst, jag sitter här & fikar så länge".

Att stanna och vänta funkade inte, för då gick hon mer upp i varv eller började backa eller nåt...
/Uddi

 

[Jamtland]

Nej, en dum ide sa jag inte att det var, däremot skulle det inte falla mej in att göra det. Vill jag förbi och hästen måste bekanta sej med saker kan den lika gärna göra det när jag sitter på som när jag går bredvid.

Jag tror att i många fall, väldigt många fall så använder hästarna sina ryttares tendens att sitta av så fort något händer. Hästar är inte dummare än att dom lär sej hur mycket protester som behövs för att ryttaren ska kliva av och "gå före" och frågan är ju vem som har vunnit då, ryttaren som fick hästen att gå förbi det farliga eller hästen som fick ryttaren att kliva av... :smirk:

Jenny

 

[mandalaki]

Fast jag tror att förlusten av att tvingas fortsätta framåt är större än vinsten av att ryttaren kliver av. Det är att tvingas fortsätta i ryttarens riktning som är viktigt - inte tyngden i sadeln.

mandalaki

 

[Tassetass]

Vinst, förlust, tvång? Hmm... Nåt känns fel.

 

[mandalaki]

Jag visste att nån skulle reagera så - och borde fattat att det skulle vara du .

Jag uppfattade Jamtlands inlägg som att kliver jag av, har hästen vunnit. Därför svarade jag i samma termer.

Och jag tror att när det krisar på ett visst ställe under ridvägen då a) löser man krisen, b)fortsätter framåt. Man ger däremot inte upp och vänder hem.

mandalaki

 

[Tassetass]

Vadå borde fattat att det skulle vara jag?

Menar inte bara det inlägget till dig, utan till alla som skriver i dessa termer.

 

[saddleman]

Minivolt borde fungera, det är lite cirkling game över den, fast från sadel. Huvudsaken är hur det görs, inte exakt vad som görs. Tycker inte att mina hästar har någon tendens att tro att dom kan bråka lite för att jag skall sitta av, men det går nog att räkna gångerna på ena handens tumme eller nåt. Det är inte mycket dom stissar upp sig över, och om det nu är så farligt så sitter jag gärna av, låter dom bekanta sig ordentligt, och rider sedan vidare. Huvudsaken är att det inte blir en fysiskt maktkamp där man tvingar hästen vidare. Då har båda förlorat.

 

[Jamtland]

Däri ligger skillnaden i vår uppfattning. Enligt mej är det en större förlust för mej som ryttare att måsta kliva av för att få hästen att gå förbi något, än att vänta ytterligare ett par minuter på hästryggen. För i vilket fall som helst så får ju hästen gå förbi det otäcka. Och jag har märkt på mina hästar att om jag "blåser" upp en fara så pass att jag kliver av och går förbi så är den saken farlig nästa gång också. Om jag istället sitter kvar och får hästen att fatta mod och gå förbi med mej på ryggen så är det "no big deal" nästa gång.

När jag kliver av hästen så är det en belöning, typ efter ett jobbigt pass så kliver jag av och går bredivd sista kilometern hem.

 

[mandalaki]

Hästar är ju väldigt olika. Det kanske är som du säger: att dina hästar funkar bäst på det här sättet (eller rättare sagt dina signaler funkar bäst om du gör som du beskriver).

Det pratas ju en del om minivolter härovanför. Det har jag prövat många gånger. När hästen försöker vända runt får hon fortsätta hela varvet, sen försöker vi framåt igen.
Det var bara det att ju fler volter, desto mer övertygad blev pållan att stället faktiskt var farligt. Hur lugnt och sansat vi än gjorde volterna så bidrog de till att nöta in "här är ett ställe där vi brukar krångla".

Så för just min häst verkar inte volterna funka, och jag tror inte att det är för att jag blir otålig i voltandet.

mandalaki

 

[saddleman]

Det är väl hur man är van, och hur hästen är van, antar jag. Jag är säkert mycket mer vid sidan av hästen än vad jag är på den, och dessutom kan mina hästar inte ge sig fasen på att det skulle vara mindre arbete för att jag inte sitter på. Det kan bli nog så arbetsamt med mig på sidan också

Dom kopplar inte ihop på eller avsittning med faror eller arbete, det är alldeles för varierad tillvaro för dem att kunna göra det. Vi tränar väl alla lite olika saker, det behöver inte vara mer rätt eller fel nåt av det, bara olika.

 

[caballus]

Enligt mej är det en större förlust för mej som ryttare att måsta kliva av för att få hästen att gå förbi något, än att vänta ytterligare ett par minuter på hästryggen. För i vilket fall som helst så får ju hästen gå förbi det otäcka.

Sen finns det ju de där hästarna som fryser fast i marken och vägrar gå förbi en viss punkt med en ryttare på ryggen, hur länge ska man vänta ut dem? Tills de backat tillbaks till stallet omärkta?

Just sådana problem tycker jag försvinner fortare om man helt enkelt hoppar av, leder en kort bit och sitter upp igen.

Det brukar vara på ett förutbestämt avstånd till stallet de ska krångla, men så fort man tagit sig förbi denna punkt på ena eller andra sättet så brukar det inte bli något mer helhjärtat krångel, och ridturen kan fortsätta i sin helhet. De förstår ganska fort att de inte tjänar någonting alls på att vara kinkiga, det blir ändå inte som de vill, och lägger av helt enkelt.

Till de hästarna som är rastlösa och inte vill stå stilla så har just ovan beskrivna minivolt fungerat ganska bra. Huvudsaken är trots allt att man inte vaknar upp vid stalldörren igen för att hästen har hemlängtan. De blir ju liksom inte modigare precis om man låter dem komma tillbaks till tryggheten i stallet för då bekräftar man bara hur farligt det är där ute i vida världen.

Hästar är fega djur. Så, vad göra?

 

[Pelle_P]

Det som är viktigt är att man respekterar hästen,och är ödmjuk,och kan tillåta sig att stitta av, utan att tappa sitt självförtroende..