Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Fast då kontrar jag med att det är illa att tro att man kan fortsätta leva precis som förut när man får barn. Oavsett anledning så tycker jag inte att det är säkerhetsmässigt ok att leda häst och köra barnvagn, rida med baby i bärsele eller ha barn utan uppsikt springande runt bland hästarna. Det är det som är min point. Klart som tusan att det måste vara stentufft att vara ensamstående förälder!Jag tycker att det är illa att alla förutsätter tvåsamhet. Vi är många som av olika anledningar är ensamstående med barn. Då kan man inte vänta på att pappa/partner kommer hem, för hen kommer aldrig...
Vad säger att barnet får springa utan uppsikt tex? Du drar väldigt stora växlar... Och hade jag inte haft min häst när jag blev änka hade jag inte heller överlevt. I stallet fick både barnet och jag vara vi. Utan en massa medömkan och silkesvantar.Fast då kontrar jag med att det är illa att tro att man kan fortsätta leva precis som förut när man får barn. Oavsett anledning så tycker jag inte att det är säkerhetsmässigt ok att leda häst och köra barnvagn, rida med baby i bärsele eller ha barn utan uppsikt springande runt bland hästarna. Det är det som är min point. Klart som tusan att det måste vara stentufft att vara ensamstående förälder!
Jag har inte gått på din person eller påstått att ditt barn får springa utan uppsikt! Och jag beklagar verkligen din förlust och förstår att det är en tuff situation.Vad säger att barnet får springa utan uppsikt tex? Du drar väldigt stora växlar... Och hade jag inte haft min häst när jag blev änka hade jag inte heller överlevt. I stallet fick både barnet och jag vara vi. Utan en massa medömkan och silkesvantar.
Det var viktigt för mig också att rida, men många barn har ju två föräldrar.Ja, det kanske är så nödvändigt att rida? För mig var det så. Jag var inte helt bekväm i rollen som nybliven mamma - kände mig låst och ofri och som om jag reducerats från att vara en egen, självständig och tänkande individ till att bara vara en omsorgsapparat åt min dotter. Jag älskade henne från första stund, men jag trivdes inte med livet som nybliven mamma. I allt detta var ridningen mitt livselixir, min egen stund, det som fortfarande fanns kvar av det som var JAG. Och därmed något som var oändligt viktigt för mig och mitt välmående.
Och dessutom - självklart funkar inte samma sak med en bebis och en tvååring. Lika självklart funkar inte samma sak med en tvååring och en sexåring. Man får ju anpassa sig hela tiden, men kan man under t.ex. föräldraledigheten få rida regelbundet för att man har ett barn som sover i vagn, så är det ju GULD och verkligen en möjlighet att greppa! Även om det inte skulle funka ett eller två år senare...
Det var viktigt för mig också att rida, men många barn har ju två föräldrar.
Problemet med att rida med barnet i vagnen är ju framförallt om barnet vaknar, enligt min erfarenhet. Men absolut, har man ett barn som bergsäkert sover ett par timmar på en bestämd tid så kan man såklart rida då.
Jag håller med om att tid för sig själv är viktigt som återhämtning, men är det särskilt avkopplande att rida när man hela tiden måste hålla koll på vagnen och vara beredd att hoppa av om barnet vaknar? Att försöka söva barn och fixa häst samtidigt?
Jag tycker att det är illa att alla förutsätter tvåsamhet. Vi är många som av olika anledningar är ensamstående med barn. Då kan man inte vänta på att pappa/partner kommer hem, för hen kommer aldrig...
Det där har jag absolut inget att säga emot. Det var mera mot de som tyckte att rida får man göra när pappan kommit hemDet behöver inte vara barnets andra förälder som passar barnet medan man rider. Kanske finns det någon annan i stallet som kan hjälpa till lite. Om barnet sover snällt i vagnen så kan ju någon annan som är i stallet hålla lite extra koll ifall något skulle hända. Det hade jag absolut kunnat hjälpa till med om någon i "mitt" stall hade bett om hjälp! Det jag tror många vänder sig emot är när man är ensam på anläggningen/stallet och rider och har ett litet barn med sig. Finns det andra på anläggningen som vet om att man rider och kan hjälpa till vid eventuell olycka så ser jag inga problem med det.
Jag var till och med tveksam till att vara ensam på anläggningen och rida med min 7-åring med mig (gjorde det bara 2 ggr eftersom barnet inte tyckte det var roligt). Och då red jag ändå en väldigt trygg och väluppfostrad häst som frös fast i marken när något var läskigt istället för att skena iväg (sannolikheten att något skulle hända var alltså väldigt liten). Men jag gav barnet min mobil och sa att hände det nåt skulle hon ringa ett visst nummer (fanns inprogrammerat). Ville inte utsätta henne för att vid en eventuell olycka vara helt ensam och utlämnad (om jag skulle bli medvetslös) utan att veta vad hon ska göra. Med telefon kunde hon iaf ringa efter någon. Men som tur är hände det aldrig något. Men det är mitt ansvar som vuxen och förälder att se till att om något händer så ska inte barnet vara ensam.
Är man ensamstående och ofta måste ha med barnet när man är i stallet och rider är det kanske lämpligare att stå på en större anläggning där det "alltid" är andra än att stå i ett litet stall där man ofta är ensam.
Tror ingen skrivit det. Några har skrivit pappan/partnern eller barnvakt.Det där har jag absolut inget att säga emot. Det var mera mot de som tyckte att rida får man göra när pappan kommit hem
Alla föräldrar gör såklart som de tycker är bäst, men jag måste ärligt säga att det jag har sett av mammor som rider när barnet ”sover” inte har sett något vidare ut. Antingen har barnet inte somnat, och då lämnats med nästan vem som helst som råkar vara i stallet just då, eller så har barnet vaknat, och legat ensamt och skrikit i vagnen en stund medan mamman försöker hoppa av och jonglera hästen med ena handen och barnet med den andra.Jag red inte heller med barn i vagn, eftersom min dotter inte sov i stillastående vagn dagtid. Däremot så ser jag inga problem med att andra gör det, om det är så att det funkar för dem... Och jag tycker att kommentarer av typen "men är det så viktigt att rida då?" är förminskande och tillrättavisande gentemot alla oss som det faktiskt är så viktigt för!! Och kommentarer som "man får rida när man har barnvakt eller den andra föräldern kan ta barnet" tycker jag är moraliserande på ett sätt jag inte gillar.
Jag tror att varje förälder är mån om och rädd om sitt barn, att varje förälder minimerar risker så gott det går, men att bedömningen av de eventuella riskerna faktiskt är olika från familj till familj och från tillfälle till tillfälle. Och att det är okej att det är så - att ingen behöver komma med pekpinnar för det.
Skall jag ta min egen häst som exempel, så hade jag absolut kunnat rida honom med ett sovande barn i vagn bredvid paddocken. Han är 21 år gammal, vi har känt varandra sen han var fyra, och jag skulle kunna bara sitta av och låta honom stå lös medan jag ägnade mig åt barnet. Med honom skulle jag förmodligen också i nuläget våga leda honom (eller låta honom följa med lös) medan jag själv går med barnvagn. Inget av detta är aktuellt (min dotter blir 18 i år), men jag hade kunnat göra detta utan att tycka att jag tog några enorma risker med barnet. Men på samma sätt finns det givetvis hästar som jag aldrig skulle våga göra så med - hästar som jag inte känner väl eller som är "på tå" och kan fara omkring. Självklart kan min gamle också bli rädd för saker, men för att han skulle bli SÅ rädd att han springer över mig och barnvagn skulle det behövas något riktigt extremt - något jag inte upplevt på våra dryga 17 år tillsammans...
Jag tycker inte det är att rekommendera att leda hästar med spädbarn i vagn t ex, av ovan nämnd anledning, och inte heller att rida om barnet kan ”fara runt” själv i stallet bland hästarna när man inte kan hindra för att man sitter på.
Att barnet får rida ponnyridning på Skansen eller börja på ridskola är för mig en helt annan sak än att jag själv skulle ha spädbarn i ena handen och 600 kg häst i den andra. Självklart finns det risker med allt och ska man undvika allt får man rätt tråkigt.
Jag hade inget uppsåt att förminska någon med den formuleringen. Jag menar det bokstavligt talat. Att man utsätter sitt barn för risker som att promenera i normaltrafikerade bostadsområden samt åka bil ser jag som nödvändigt, men att rida har jag aldrig själv sett som så nödvändigt att jag måste rida även om det egentligen inte funkar/passar med barnet.Håller med om att kommentarer om "är det verkligen nödvändigt" är väldigt förminskande. Hur mycket av det man gör är egentligen nödvändigt? Det kanske är så enkelt att man mår bättre av att rida eller göra andra aktiviteter vilket gör att man orkar vara en bättre förälder övrig tid.
Och för mig är det garanterat en större risk att ha ett barn på ridskola eller ponnyridning där jag inte känner hästarna på samma sätt som mina egna.
Så, för mig blir det då en betydligt mindre risk för min sexmånaders (när jag nu hade det) än när de var 6 år och red på ponnyridning.
Men det är väl lika teoretiskt möjligt att skaffa barnvakt när du ska åka bil som när du rider? Inte direkt så att det är ”nödvändigt” att ta med barnet när du går ut eller åker och handlar. Ofta tusen gånger mer praktiskt och antagligen bra för barnets utveckling, absolut, men inte nödvändigt. Är sen inte ridning i sig någonting som du prioriterar att göra så är det ju bara att låta bli, precis som väldigt många andra saker.Jag hade inget uppsåt att förminska någon med den formuleringen. Jag menar det bokstavligt talat. Att man utsätter sitt barn för risker som att promenera i normaltrafikerade bostadsområden samt åka bil ser jag som nödvändigt, men att rida har jag aldrig själv sett som så nödvändigt att jag måste rida även om det egentligen inte funkar/passar med barnet.
Men det är väl lika teoretiskt möjligt att skaffa barnvakt när du ska åka bil som när du rider? Inte direkt så att det är ”nödvändigt” att ta med barnet när du går ut eller åker och handlar. Ofta tusen gånger mer praktiskt och antagligen bra för barnets utveckling, absolut, men inte nödvändigt. Är sen inte ridning i sig någonting som du prioriterar att göra så är det ju bara att låta bli, precis som väldigt många andra saker.
Självklart är det löjligt, det var lite det som var poängen. Det som du eller andra anser vara nödvändigt eller farligt är inte sanningar utan det är i vissa fall samhällskonstruktioner och i andra fall personliga preferenser. Det som du tycker är en "hobby" är för andra människor något som krävs för att de ska orka med psykiskt.Att man behöver ta med sig barnet på olika vardagliga uppdrag såsom att handla och åka bil, t ex till BVC, ser i alla fall jag som nödvändigt få vardagen att fungera, och jag är inte på något vis för att barn ska sitta inlindade i bomull under sin uppväxt heller.
Du får gärna tycka som du tycker och det känns inte som att det är någon idé att vi diskuterar den frågan mer eftersom vi helt enkelt tycker så olika. Dina jämförelser ovan att jag lika gärna kan skaffa barnvakt i allt jag ska göra för att aldrig barnet ska behöva åka bil tycker jag mest känns löjeväckande faktiskt. Jag tycker fortfarande inte att det är värt att riskera olyckor med spädbarn inblandade bara för att man vill utöva sin hobby just precis den stunden. Handla, röra sig i samhället o s v är för mig en helt annan sak. Men återigen så har du rätt till din åsikt och jag till min.
Men det är väl lika teoretiskt möjligt att skaffa barnvakt när du ska åka bil som när du rider? Inte direkt så att det är ”nödvändigt” att ta med barnet när du går ut eller åker och handlar. Ofta tusen gånger mer praktiskt och antagligen bra för barnets utveckling, absolut, men inte nödvändigt. Är sen inte ridning i sig någonting som du prioriterar att göra så är det ju bara att låta bli, precis som väldigt många andra saker.
Vi får enas om att vi tycker olika. I dag är inte häst det vanliga transportmedlet och jag anser inte att det är nödvändigt att utöva sin hobby just när man har hand om sitt (späd)barn om detta hobbyutövande innebär risker för barnet helt enkelt.Självklart är det löjligt, det var lite det som var poängen. Det som du eller andra anser vara nödvändigt eller farligt är inte sanningar utan det är i vissa fall samhällskonstruktioner och i andra fall personliga preferenser. Det som du tycker är en "hobby" är för andra människor något som krävs för att de ska orka med psykiskt.
Att röra sig ute i samhället med små barn är betydligt farligare både sett till fysiska olyckor och smittorisk till exempel men det är både praktiskt och allmänt accepterat, alltså gör folk det. Förr gjorde man det dessutom ofta till häst eftersom det var ett transportmedel.