Sv: rida med tråd
Hej Wallerie!
Intressant trad! Elever som borjar rida for min ridtranare och behover trana sin sits (vilket ar alla
) far ofta rida med en hand eller med tradar precis som du beskriver. Anledningen ar att de inte har den koordination som kravs for att de ska kunna anvanda tygeln utan att stora hasten i munnen (som ar en otroligt kanslig del). Att rida med trad tvinar ryttaren att vara mjuk i sina hander, annars gar ju traden av, och det ar ju tanken att skydda hasten fran den inte sa kansliga handen.
Nar ryttaren sen lart sig att styra och ha sa pass mycket kontroll over sin kropp att de kan anvanda sina hander oberoende av resten av kroppen sa byts tradarna ut mot tyglar.
Jag haller med om att pa Grand Prix niva sa vill man ha lite mer kontakt med hastens mun, sa att hasten "suger efter bettet", nagot som kommer fran bakkarran, men innan man kommer dit maste man som ryttare vara stabil, kanslig och mjuk i sin hand, och kunna anvanda handen oberoende av resten av kroppen. Ingen ryttare som inte har det kommer att ta sig till den nivan och kunna rida en elastisk och stolt hast, darfor att ingen hast vill soka en ostadig och oforutsagbar hand.
Det ar sant att man ocksa kan behova anvanda ett lite krafigare tygeltag ibland, men for att inte skapa spanningar i hasten eller skada den pa annat satt sa kravs det att ryttaren ar erfaren, har timing och koordination och har full kontroll over vad han/hon gor. Sa det kommer ocksa senare i ryttarens utbildning.
Vad jag vill saga ar att rida med tradar kan vara ett utmarkt satt att forbattra sin hand, sits och inverkan pa hasten pa en grundlaggande niva.
Kanske ska tillagga att hasten vid det stadiet, innan man sitter upp med tradar, ar avslappnad och uppmarksam pa sin ryttare, man har redan en bra kommunikation dar hasten vantar och lyssnar och ar lugn, for att forhindra olyckor. Men det ar for mig lika viktigt om jag rider med tyglar. Och naturligtvis rider man med trad endast pa ridbanan.
Jag tror ocksa att de flesta har inne, de flesta over huvud taget, vare sig det ar hopp-, falttavlans-, dressyr-, you-name-it- folk, har som mal att fa sin sits sa effektiv, mjuk och foljsam och sin hast sa smidig, kanslig och stark som mojlig, det ar bara det att vi anvander olika vagar att ta oss dit. Och vissa lyckas, andrar inte.
