Sv: Rida in häst själv, utan medhjälpare.
Jag har tre som jag ridit in själv.
På Flingan så hade jag medhjälpare mest för syns skull de första 3 gångerna. Medhjälparen hade i princip INGEN funktion alls egentligen.
Tjaldur islandshästen har jag aldrig blandat in någon fler i.
Miró var sutten på när han kom hit, jag hae medhjälpare en gång men eftersom hästen mest hade fokus på att bita medhjälparen så var det liksom ingen poäng.
Om man delar upp själva inridningen i små beståndsdelar och tränar på varje del tills att hästen är så trygg i den att den nästan spyr av uttråkning....
Blandar detta med mycket beröm och lyhördhet. Minsta lilla tecken på att hästen låser sej, spänner sej, blir orolig, så backar man. Då tror jag inte det är någon fara. OM man har en hyfsat normal häst. Men ärligt, min Tjaldur ligger i mina ögon inte på "hyfsat normala" skalan egentligen, ÄNDÅ så andra gången jag satt på honom red jag i halsring
Och NEJ, det handlar inte om att jag trotsar döden för det gör jag verkligen inte, jag är egentligen extremt försiktig - jag sitter helt enkelt inte upp på en häst som jag inte är SÄKER på är HELT färdig för det.
De viktigaste förberedelserna är att hästen klarar av att ha mej överallt på kroppen klättrandes, klängandes, och hela tiden är avslappnad. Den delen kräver ju att hästen kan stå stilla avslappnat och lugnt redan innan
A och O är också att den är befäst i röstkommdandon för gå fram och stanna (till exempel förstå dem i MÅNGA olika "positioner") - den ska inte behöva tveka när jag väl sitter på ryggen, utan veta precis vad jag menar även om jag sitter på ryggen.
Jag har iofs tagit hjälp nu vid första galoppen på Miró halvblodet, då ägaren stod i mitten och höll i snöret, det var mest för att hjälpa Miró att förstå, han är ju ett halvblod och inte så störtenkel att "rubba" i sin takt och balans = när han väl travar ligger han gärna kvari exakt samma takt och tempo, att växlaupp är SVÅRT...