Rida bettlöst i form???

[Houdinie]

Sv: Rida bettlöst i form???

Jag red idag min medryttarehäst i adekvat samling på bettlöst träns i skogen. Kände att jag nog skulle kunna be henne om mer utan problem, men då hon kan passage (vilket inte jag kan) kändes det en smula dumt att prova.

 

[Ottilia]

Sv: Rida bettlöst i form???

kl.
Känns som en väldigt intressant diskussion som tyvärr fastnar lite i bett mot bettlöst.

Kärnfrågan är väl nästan lite vad vi anser vara en rätt form och hur vi ska använda tyglarna om man har några? Om jag minns rätt har jag för mig att Kyra sagt att när det är bra - då har man bara vikten av tygeln i handen. Vilket kräver en otrolig skicklighet hos ryttaren som ska förhindra att tygeln glappar utan att man får hjälp av ett stöd som man kan låta handen följa med.
Sen kan det ju vara värt att notera att vi svenskar är (ö)kända för att rida mkt med handen (och jag är inte ett undantag - det är så jag är lärd och jag kämpar varje pass med att itne fokusera för mkt på tyglarna). Det är nästan som om vi har glömt bort det självklara att formen inte sitter i en nacke utan i ryggverksamhet och bakbensaktivitet. Egentligen spelar det ingen roll om man rider bettlöst eller inte - formen kommer ändå inte ifrån munnen. Det är bara olika sätt att kommunicera.

och vad är rätt form? Om man orkar titta igenom den här serien; http://www.youtube.com/watch?v=FuhQBbthFck som för övrigt är otroligt intressant, och om man som jag tenderar att tro på en veterinär, så vill man kanske inte längre sträva efter den form många wc hästar går i. Och glöm inte att det finns mode i allt. Även dressyr, och just nu är det väldigt inne med fladdrande framben.

Vad gäller Anky diskussionen så visst hon är framgångsrik, men det faktum att hon inte kan rida sina hästar på en prisutdelning, inga praktikanter eller liknande får vara i ridhuset när de tränar sina hästar får mig att undra om hennes metoder är sådana jag vill använda eller sträva efter. T.ex. kan barrering få en häst att hoppa högt och vinna tävlingar men även om det är en väg till "framgång" så är det inte en väg jag skulle vilja gå.

 

[LouiseHellstrom]

Sv: Rida bettlöst i form???

och vad är rätt form? Om man orkar titta igenom den här serien; http://www.youtube.com/watch?v=FuhQBbthFck som för övrigt är otroligt intressant, och om man som jag tenderar att tro på en veterinär, så vill man kanske inte längre sträva efter den form många wc hästar går i. Och glöm inte att det finns mode i allt. Även dressyr, och just nu är det väldigt inne med fladdrande framben.

Intressant!

 

[Lager]

Sv: Rida bettlöst i form???

Däremot kan man ha olika bild i skallen av hur det ska se ut när det är en bra samling.

Kanske är det så. För min del så är samling som fysisk realitet ganska så okomplicerat. Jag tänker i ord från utbildningsskalan, en lösgjord häst, taktfast, med kontakt, "svingar" igenom hela kroppen, mkt rörelse - en sådan häst kan börja "samlas", kortas.

Däremot är det svårt att komma dit, att som ryttare utveckla kunskap/känsla nog att hjälpa hästen 1. förstå 2. utföra. Det är svårigheten. Inte vad samling är rent fysiskt.


Att en häst samlar sig (som i "kortar ihop mittlinjen" vilket man nog med hyfsat stor säkerhet kan säga att alla "ögon" har gemensamt som krav) kan göras med många olika variationer. Tänk dig själv, en häst har många muskler, att bara en eller ett par ynka muskler anspänns/inte anspänns/anspänns krampaktigt kan göra stor skillnad i helheten i funktionaliteten så att säga i samlingen. Även kan det se väldigt olika ut på väg till en "bra" samling (återigen, som man ser "bra" samling) och då kan man ha väldigt olika ögon för att bedöma vad som är bra och vad som är dåligt utifrån den fas man ligger på.

Men då pratar vi (väl) snarare om vägen till den ultimata arbetspositionen för hästen i den situation som den är. Jag köper absolut att en westernhäst som tävlar cutting inte har samma ultimata arbetsposition som en dressyrhäst i GP, eller en hopphäst i lätt klass. Graden samling är olika, och ska vara olika - det finns inget fel i det. Hästen ska vara anpassad efter det arbete som ska utföras. Likaså ska den kunna agera självständigt i olika hög grad beroende på arbetet som förväntas av den.

Sedan är det såklart så att individen ser olika saker hos ett ekipage beroende på individens egen utbildningsnivå, utgångspunkt, och förväntningar. Däremot är jag tämligen övertygad om att säg, Klaus Balkenhol, Anky (den ökända...) och ...säg chefen på Spanska Ridskolan, alla skulle göra ungefär samma bedömningar av samlingsgraden hos ett tiotal olika ekipage med varierande bakgrund. Målet skiljer sig inte sådär enormt - även om ett TR ekipage inte tränar för att göra courbetter, och ett westerekipage spinner istället för att göra bakdelsvändningar. Däremot skulle ovannämna personer säkert rekommendera olika typer av träning för att nå mål som passar de olika ekipagen - men då är vi tillbaka på vägen, inte resultatet.


För att dra ett exempel så är jag personligen en sån som skiter i huvudet, så länge det inte är ett extremt symptom på något såpass allvarligt att läget knappt känns ridbart (riktig stjärnkikare) eller att huvudpositionen hindrar från att komma dit man vill (för låg huvudposition på häst som har lätt att trilla på bogarna).
Har fått lära mig att man rider hästen bakifrån och då är det inte alltid det klaffar hela vägen - men man jobbar ändå med syfte att först få till det bakifrån och därefter pussla ihop mer och mer tills man ser det som helhet i hästen - nacken är kronan på verket. För att inte hålla på och fiffla framtill i onödan när det ändå är bakifrån det felar.

Håller med. Har bara stött på en tränare som haft annorlunda åsikt. Däremot kan de vara olika hårda med att korrigera eleverna. En instabil hand är också ofta resultatet av en svag sits, man sitter och tjuvhåller/fibblar för att hålla nere tempot och kunna hålla balansen själv.

Dock är ju inte hästens hals och huvud avskiljt från resten av kroppen. Vad som händer framtill påverkar även det hela hästen. Liksom vad som händer baktill. Ett tränsbett möjliggör hjälpgivning, liksom skänkel och sits, och bettet ska användas just som en hjälp - för att göra ryttarens önskemål tydligare för hästen.

Däremot att "fiffla" enkom för att bråka ned näsan är ju meningslöst - i bästa fall är det bara ett störande moment. I värsta fall är det smärtsamt. Men det håller nog de flesta med om.


Där har folk väldigt olika "ögon". Många tränare jag provat rida för har sett det som tabu att själv låta hästen välja huvudposition av rädsla för att den inte ska vara lång och låg nog i överlinje och sökning. Medans jag som sagt mer ser det som vad som brister i det jag gjort bakifrån och så gott jag kan jobba bort, bakifrån. Inte börja justera i det jag gör fram mer än smådetaljer i tygellängd, tajming på halvhalter t ex samtidigt som man fokuserar på problemet bakifrån.

Som sagt, hästen hänger ju ihop, och är en helhet. Inte separata kroppsdelar. Jag är inpiskad med att inte föra handen rakt bakåt - det är no no, både på min ridklubb och för min privattränare. Det stoppar framåtbjudningen och rörelsen igenom hästkroppen. Har hästen god bjudning, och är mjuk i kroppen, så är det bara att lägga ned den - jag ber om lägre form. Om den inte länger sig, så backar den ju undan från handen, och då kan jag såklart inte börja fippla i bettet, vilket skulle få den att backa undan ännu mer. Då måste den ridas framåt och lösgöras ytterligare, med kontakt. Helt logiskt tycker jag.


Så det jag skulle se som häst i framvikt som är för lång för att den ska klara att hålla ihop, svårt läge att jobba vidare ifrån, det ser nästa person som ett mycket bättre läge att jobba vidare ur för att man hela tiden har "lång och låg" som utgångsläge.
Väldigt klurigt det där! Men det var som sagt bara ett exempel. Finns massvis med olika ögon därute.

Visst kan det vara så. Men här talar vi väl också egentligen om vägen snarare än målet?

Jag köper absolut att man tränar olika, ser olika på hjälpgivning, på utrustning, på vad som är en lämplig utgångspunkt etc. Det är alltid bra med diskussioner, i alla sammanhang.

 

[Totola]

Sv: Rida bettlöst i form???

Vi är nog överens om mycket men lite oense om vad vi egentligen diskuterar?

I mina ögon har vägen ändå stor betydelse för målet, för att det är dynamiskt jobb vi pratar om - ständigt under förändring. Och - det man jobbar med som mål är utifrån hur man ser målbilden.

Eller så har vi olika målbild. Personligen tycker jag en bra samling är toksvårt att få till, en bra samling är en samling som är så fysiologiskt bra anpassad som möjligt för hästens kropp med ryttare på ryggen, och dessutom till för att stärka ytterligare de muskler som ska hjälpa till att avlasta. Det kan låta enkelt men det är mycket som ska stämma samtidigt om det ska vara optimalt - annars är det bara mer eller mindre slitande. Eftersom ridningen är dynamisk kan det också variera bara från ena sekunden till nästa, utifrån hur kroppen används helt enkelt.

T ex ser man många som ännu inte kommit loss från framdelen överhuvudtaget. Kan se trevligt ut ändå, men man missar målet rejält om det fortfarande rör sig om framvikt. Många går med raka bakben, och då missar man också målet i att hästen ska vinkla bak för att ergonomiskt kunna bära vikt bak. Många klarar att bära bra med ett bakben men inte med det andra - då beror detaljerna på vilket moment i steget man tittar på, kanon eller kalkon, och såklart är inte det bra i längden även om det är något de allra flesta får tampas med bara mer eller mindre.
Ovanstående är en sammanfattning av några vanliga fel som man jobbar på. Återkommer om och om igen bara på olika nivå, och det påverkar varje millisekund hur hästen jobbar. Målet känns mao nästan som en utopi- eftersom det alltid finns något att förbättra eller bli mer stabil i! För varje steg man går vidare får man backa tillbaka och jobba grunder, även på högre nivå, och underhålla de grunder man redan hittat.


Sen tänker man väl inte alltid så när man tänker på "samling", själv har jag bara svårt att inte tänka på målbilden även om man ännu inte får till det riktigt som man vill - för att det liksom är själva syftet med samlingen, att förbättra hästens förmåga att bära upp ryttaren på ett så ergonomiskt sätt som möjligt. Om man inte har något ytterligare syfte ex. bli bättre på att fånga kossor eller få tvärare vändningar mellan hindren som exempel.
Det betyder inte att det är det enda jag skulle se som samling, man måste ju få öva för att till slut ta sig till målet. Alltså är vägen lika viktig som målet och hur man ser på vägen dit - man (inte jag iallafall utifrån min beskrivning) tar sig aldrig till målet!