Sv: Rhodesian Ridgeback
Hallå hallå, här är jag! Kul att i alla all någon saknat en
Jag är här lite då och då. Jag läser en del men hinner allt som oftast inte skriva så mycket.
Har ju en bäbis, som inte är så mycket bäbis längre utan mer en sjövild buse i 1½ års åldern
vars största nöje just nu är att dra hundarna i svansen, öronen och den äldre (som har slappare tuttar) i tuttarna samt sitta på dem när de ligger ner, till deras stora förtret!
:smirk:
Sedan så jobbar jag heltid med ett stressigt jobb och har två hästar utöver det andra så det blir tyvärr inte så mycket tid kvar för internettandet, på kvällarna är jag dödstrött och stupar i säng. ER tröttnar jag däremot inte på
Hmm... nu har jag glömt vad frågeställningen var..
Hur dom är med barn? Ja, det finns väl inget generellt som säger att alla hundar är bra med barn. Det är en fråga om tillvänjning helt enkelt. En hund som växer upp med barn funkar givetvis bättre med barn än de som växer upp utan eller de som aldrig träffar barn öht.
Min yngsta, som var valp när min son föddes, funkar klart bäst med sonen. Han får klättra på henne, dra henne i svansen etc utan att hon nämnvärt bryr sig, blir hon irriterad så naggar hon honom i armen lite lätt och då brukar han sluta. Hon älskar honom högt och ska alltid hålla fullständig koll på honom. Kommer det främmande som ska hälsa så ställer hon sig alltid emellan.
Den äldre hunden + de som inte bor hos oss är inte lika försiktiga utan kan buffla ner honom ibland. Alla är dock snälla och toleranta till en viss punkt. Blir de störda så går de undan och lägger sig någon annanstans.
Har dock för mig att Guardian Angel gav ett mycket bra svar men jag ska komplettera med att RR är ingen hund för sådana som bara vill ha en soffprydnad utan den måste jobbas med ändå. Lämpliga "jobb" är spår eller med fördel viltspår som RR är mycket duktiga på och älskar!
Jag säljer dessutom hellre en RR till en förstagångsägare än till en som haft t ex schäfer i 30 år då det är totalt olika typ av hund och kan ej uppfostras likadant (inte med bra resultat i alla fall).
Det viktigaste är att man ser till att skaffa en uppfödare som själv är kunnig och som är intresserad av att hjälpa en med allt man kan behöva hjälp med. Ingen fråga skall vara för töntig eller för svår och kan man inte svaret så ska man i alla fall vara villig att ta reda på det åt valpköparen!
Dessutom lyssnar mina hundar MYCKET bättre på mig än på min karl så att de skulle vara manshundar stämmer inte i mitt fall i alla fall.
Nyckelorden är respekt, konsekvens, tolerans och beröm. Då kommer du få en hund som litar på dig och då behövs ingen "basröst" för att få hunden att lyda :smirk:
Fråga gärna om du (trådskaparen eller nån annan) har fler frågor, ska försöka ta mig tid att svara