restriktionerna väck!

[Thaliaste]

Du har säkert en poäng i att latmaskar hade sett sin chans i att vara hemma mer, men även människor som rent faktiskt inte borde jobba pga dålig nattsömn hade fått en chans att stanna hemma. Jag har stannat hemma när jag sovit dåligt mer än vanligt (jag har sömnproblem) flera nätter i streck, för jag vet att risken för migrän och epileptiska anfall ökar, och mitt jobb blir inte lika bra gjort av mig. Det har inte hänt ofta, borde kanske ha hänt oftare för jag pressar mig långt över min förmåga hela tiden. Men samma gälelr ju för mig- det är inte ok att stanna hemma för trötthet, man måste vara riktigt sjuk....

+ @Lingon

Jag delar helt er syn att det vore bra om de som pressar sig för hårt skulle känna att det vore okej och ekonomiskt möjligt att vara borta från jobbet en dag (eller flera, men nu är det ju första dagen som berörs av karensdagen). Jag har dock en annan syn på hur man bör lösa det. Jag tycker att de låga löner som gör att en person inte kan förlora ens en halvdags inkomst någon eller några dagar om året, bör höjas. Snarare än att ALLA löntagare i Sverige ska kunna stanna hemma med full lön, eller ett minimalt avdrag. De flesta löntagare i Sverige har trots allt inte låg lön, de flesta har medel eller hög lön. Däremot märker vi ju även i andra trådar om ekonomi att många med medel eller hög lön lever med små marginaler. Och då är det igen inte full eller nästan full lön vid frånvaro från jobbet som ska lösa det, utan jag tycker att löner bör vara så höga att man kan leva på dem även med halvdagslön 1-5 dagar om året, att fler av dem som redan har en sådan lön också ska planera för dessa marginaler i sin ekonomi, och att det ska betraktas som normalt att ha några sjukdagar om året.

Problemet jag ser med lösningen med full eller nästan full lön vid sjukdom är också att den arbetsmoral som råder nu och som skulle finnas även i framtiden, inte är jämnt fördelad och att effekten av ett borttag eller minskning av karensen därför skulle förstärka den olikheten. Även om de rena "latmaskarna" förhoppningsvis är få, så skulle de vid en lägre tröskel vara hemma betydligt mer än dem med en hög arbetsmoral och lojalitet, och de senare skulle därmed drabbas ännu hårdare med ökad arbetsbelastning de dagar när personalstyrkan är minskad.

 

[Kiwifrukt]

Du verkar verkligen ha oturen att jobba på en arbetsplats med märkliga kollegor.

Jag har förvisso också människor i min närhet som har problem med hur man bör bete sig (för det mesta men även vid) sjukdom, men det spelar ingen roll om det är restriktioner eller ej, de begriper lika lite oavsett och beter sig där efter.

Det här var faktiskt på en tidigare arbetsplats, personen blev dock rejält utskälld av chefen och har förmodligen aldrig vågat göra om det. Som tur var blev ingen annan smittad.

Men visst, min nuvarande arbetsplats har också problem med att folk gått till jobbet sjuka före pandemin, jag själv inkluderad så jag har inga ursäkter. Tror tyvärr det kommer återgå till att bli så igen, även om en del nog kommer tänka efter så kommer inte alla göra det och så är det väl i samhället i stort också.

Vad gäller mina kollegor för övrigt så är det framför allt en person som hackar på mig som är rejält jobbig, vi jobbar inte i samma grupp eller med samma chef men har gjort det tidigare. Det har dock visat sig nu att personen även betett sig illa mot andra personer, så hur hemskt det än låter så gör det mig lite lättad att fler börjat uppmärksamma det. Bara jag slipper den personen är jag nöjd, men visst, hemarbetet har ju bidragit till att i större utsträckning undvika en sådan person. På det stora hela är annars mina kollegor mer än okej som just kollegor, men vi har inte så mycket gemensamt privat och samtal som inte rör jobbet blir ju då också krystade och jobbiga. Men de är inte elaka eller hopplösa, det är minst lika mycket jag som är en udda fågel i den gruppen. Vi funkar bra arbetsmässigt.

 

[Enya]

+ @Lingon

Jag delar helt er syn att det vore bra om de som pressar sig för hårt skulle känna att det vore okej och ekonomiskt möjligt att vara borta från jobbet en dag (eller flera, men nu är det ju första dagen som berörs av karensdagen). Jag har dock en annan syn på hur man bör lösa det. Jag tycker att de låga löner som gör att en person inte kan förlora ens en halvdags inkomst någon eller några dagar om året, bör höjas. Snarare än att ALLA löntagare i Sverige ska kunna stanna hemma med full lön, eller ett minimalt avdrag. De flesta löntagare i Sverige har trots allt inte låg lön, de flesta har medel eller hög lön. Däremot märker vi ju även i andra trådar om ekonomi att många med medel eller hög lön lever med små marginaler. Och då är det igen inte full eller nästan full lön vid frånvaro från jobbet som ska lösa det, utan jag tycker att löner bör vara så höga att man kan leva på dem även med halvdagslön 1-5 dagar om året, att fler av dem som redan har en sådan lön också ska planera för dessa marginaler i sin ekonomi, och att det ska betraktas som normalt att ha några sjukdagar om året.

Problemet jag ser med lösningen med full eller nästan full lön vid sjukdom är också att den arbetsmoral som råder nu och som skulle finnas även i framtiden, inte är jämnt fördelad och att effekten av ett borttag eller minskning av karensen därför skulle förstärka den olikheten. Även om de rena "latmaskarna" förhoppningsvis är få, så skulle de vid en lägre tröskel vara hemma betydligt mer än dem med en hög arbetsmoral och lojalitet, och de senare skulle därmed drabbas ännu hårdare med ökad arbetsbelastning de dagar när personalstyrkan är minskad.

Det skulle vara lättare att arbetsbefria latmaskar.... eller kanske inte ändå. Det är svårt att komma tillrätta med ett problem och inte straffa en annan grupp på något vis. Ibland känns det så faktiskt. Men att höja lönerna har jag ändå svårt att se att skulle genomföras, då är nog lättare med halv karensdag.
Jag har särskilt högriskskydd och vad jag har förstått slipper jag karensdagen och har sjuklön från dag ett. Vilket ju också är en lösning som finns för folk med sådana behov, dock har jag svårt att tänka mig det täcker för allmän trötthet.

 

[ginnies]

Både skadade som använt bälte och de som inte använt bälta kommer såklart få vård, men man kan ju ändå tycka det är lite onödigt att inte använda bälte.

Men de som inte åker bil då?

 

[ginnies]

Jag tror inte alls att det är så säkert att de ovaccinerade är mer försiktiga. Absolut att de som vill men inte får vaccinera sig är mer försiktiga. Men de som inte vill och som "litar på sitt immunförsvar" tror jag inte är mer försiktiga än nån annan.

Kan säkert vara så.

 

[ginnies]

Läs det jag skriver igen om covid vs andra

gruppen rökare förpestar inte arbetsmiljön på samma sätt. Eller spär på belastningen på vården.

Men om inte rökare fanns så skulle ju vården kunna frigöra mkt mer resurser till psyk ex som verkligen skulle behöva mer resurser- och rökare förpestar miljön.

 

[ginnies]

Att yngre inte är så utsatta.

Men det har de väl aldrig varit?

 

[Lobelia]

+ @Lingon

Jag delar helt er syn att det vore bra om de som pressar sig för hårt skulle känna att det vore okej och ekonomiskt möjligt att vara borta från jobbet en dag (eller flera, men nu är det ju första dagen som berörs av karensdagen). Jag har dock en annan syn på hur man bör lösa det. Jag tycker att de låga löner som gör att en person inte kan förlora ens en halvdags inkomst någon eller några dagar om året, bör höjas. Snarare än att ALLA löntagare i Sverige ska kunna stanna hemma med full lön, eller ett minimalt avdrag. De flesta löntagare i Sverige har trots allt inte låg lön, de flesta har medel eller hög lön. Däremot märker vi ju även i andra trådar om ekonomi att många med medel eller hög lön lever med små marginaler. Och då är det igen inte full eller nästan full lön vid frånvaro från jobbet som ska lösa det, utan jag tycker att löner bör vara så höga att man kan leva på dem även med halvdagslön 1-5 dagar om året, att fler av dem som redan har en sådan lön också ska planera för dessa marginaler i sin ekonomi, och att det ska betraktas som normalt att ha några sjukdagar om året.

Problemet jag ser med lösningen med full eller nästan full lön vid sjukdom är också att den arbetsmoral som råder nu och som skulle finnas även i framtiden, inte är jämnt fördelad och att effekten av ett borttag eller minskning av karensen därför skulle förstärka den olikheten. Även om de rena "latmaskarna" förhoppningsvis är få, så skulle de vid en lägre tröskel vara hemma betydligt mer än dem med en hög arbetsmoral och lojalitet, och de senare skulle därmed drabbas ännu hårdare med ökad arbetsbelastning de dagar när personalstyrkan är minskad.

Problemet med att alla ska kunna leva på sin lön är komplex med tanke på att en del är ensamstående med flera barn och stora skulder efter en skilsmässa och andra är sambos utan barn. Det är helt olika summor som krävs.

Jag lever i tron att folk gör så gott de kan och dessutom har arbetsgivaren möjlighet att kräva läkarintyg vid frekvent frånvaro. Är det många som är borta mycket så är det förmodligen problem på arbetsplatsen och dessa löses knappast med karensdagar. Dålig arbetsmoral kommer du aldrig att lösa med indragen lön och varför straffa alla med löneavdrag när det är ett fåtal som är problemet?

 

[Thaliaste]

Det skulle vara lättare att arbetsbefria latmaskar.... eller kanske inte ändå. Det är svårt att komma tillrätta med ett problem och inte straffa en annan grupp på något vis. Ibland känns det så faktiskt. Men att höja lönerna har jag ändå svårt att se att skulle genomföras, då är nog lättare med halv karensdag.
Jag har särskilt högriskskydd och vad jag har förstått slipper jag karensdagen och har sjuklön från dag ett. Vilket ju också är en lösning som finns för folk med sådana behov, dock har jag svårt att tänka mig det täcker för allmän trötthet.

Ja, och det har man ju infört för att man inte ska drabbas för hårt om man har en sjukdom och det ska finnas kvar tycker jag.

Jag ser det inte som ett straff, jag ser det som ett sätt att undvika att andra stannar hemma trots att de inte är sjuka och jag får jobba häcken av mig. Det känns inte som ett straff, även om jag får lite lägre lön de dagar jag inte är på jobbet.

 

[Thaliaste]

Problemet med att alla ska kunna leva på sin lön är komplex med tanke på att en del är ensamstående med flera barn och stora skulder efter en skilsmässa och andra är sambos utan barn. Det är helt olika summor som krävs.

Jag lever i tron att folk gör så gott de kan och dessutom har arbetsgivaren möjlighet att kräva läkarintyg vid frekvent frånvaro. Är det många som är borta mycket så är det förmodligen problem på arbetsplatsen och dessa löses knappast med karensdagar. Dålig arbetsmoral kommer du aldrig att lösa med indragen lön och varför straffa alla med löneavdrag när det är ett fåtal som är problemet?

Ja, du har uppenbarligen mycket mer tilltro till människor Jag har träffat många människor som helst inte skulle jobba om de inte behöver pengarna. Och i varje tråd om föräldraledighet kommer det alltid exempel på kollegor som hotar med att vabba/sjukskriva sig om de inte får önskad föräldraledighet. Så min bild är att det är fler än "ett fåtal" som skulle skippa jobbet oftare om de inte förlorade på det ekonomiskt.

 

[Lobelia]

Ja, du har uppenbarligen mycket mer tilltro till människor Jag har träffat många människor som helst inte skulle jobba om de inte behöver pengarna. Och i varje tråd om föräldraledighet kommer det alltid exempel på kollegor som hotar med att vabba/sjukskriva sig om de inte får önskad föräldraledighet. Så min bild är att det är fler än "ett fåtal" som skulle skippa jobbet oftare om de inte förlorade på det ekonomiskt.

Som sagt det finns andra sätt, och som är mer riktade, för att få folk att inte sjukskriva sig i onödan. Jag nämnde läkarintyg. Är någon sjuk ofta så bör arbetsgivaren koppla in HR och företagshälsovården. Det är rimligare att lösa situationen än att sänka lönen.

Sjuknärvaro leder ganska ofta till längre sjukskrivningar.

 

[Thaliaste]

Som sagt det finns andra sätt, och som är mer riktade, för att få folk att inte sjukskriva sig i onödan. Jag nämnde läkarintyg. Är någon sjuk ofta så bör arbetsgivaren koppla in HR och företagshälsovården. Det är rimligare att lösa situationen än att sänka lönen.

Sjuknärvaro leder ganska ofta till längre sjukskrivningar.

Att alla ska gå till läkaren för att stanna hemma en dag tycker jag inte är realistiskt med tanke på hur svårt det är att få en tid redan i dag.

Jag tycker också att man ska kunna vara hemma när man är sjuk.

 

[Lobelia]

Att alla ska gå till läkaren för att stanna hemma en dag tycker jag inte är realistiskt med tanke på hur svårt det är att få en tid redan i dag.

Jag tycker också att man ska kunna vara hemma när man är sjuk.

Fast det var inte det jag skrev utan att arbetsgivaren kan kräva sjukintyg av de som är sjuka ofta.

 

[monster1]

Men de som inte åker bil då?

I exemplet med vaccination = bilbälte åker alla bil eftersom alla kan bli sjuka.

 

[Sel]

Samtidigt har arbetsgivaren ett ansvar att ha rehabsamtal med den som har fler sjukdagar än ett visst antal (som jag inte minns nu) så om det utnyttjas väldigt lär det ju på något vis sättas stopp för ändå inom kort. Även om det är för trötthet, då får man ta itu med orsaken.

Vi får uppföljning om vi är sjukskrivna tre gånger eller fler under en period på tre månader tror jag bestämt.

 

[Thaliaste]

Fast det var inte det jag skrev utan att arbetsgivaren kan kräva sjukintyg av de som är sjuka ofta.

Hur ofta är ofta? Men visst kan man kompensera med att AG ska jaga sina anställda mer om varför de är sjuka. För det är nämligen det jag tror skulle hända och det tycker jag inte känns som en önskad utveckling.

Om de ekonomiska incitamenten för att gå till jobbet blir väldigt litet, och sjukskrivningarna generellt ökar (vilket jag tror de skulle göra) så tror jag att misstänksamhetet mot sjukskrivna skulle öka. Och om man redan idag känner en förväntan om att jobba om man inte är jättesjuk, så tror jag inte alls att det skulle minska med en minskad karens. Tvärtom skulle man oftare känna sig misstänkliggjord, är man VERKLIGEN sjuk eller kände man efter lite väl mycket i morse...

 

[Thaliaste]

Jag fattar vad man vill säga med bilbältesliknelsen, men den känns inte riktigt rättvisande och jag är rädd att den därför mottas helt tvärtemot vad man vill.

Att krocka utan bilbälte är en extremt mycket större risk för svåra skador eller död än när man är bältad. Är det verkligen lika mycket större risk för svår sjukdom och död som ovaccinerad jämfört med vaccinerad, som att åka bil obältad jämfört med bältad?

(Bortsett från vid krypkörning då)

 

[Lobelia]

Hur ofta är ofta? Men visst kan man kompensera med att AG ska jaga sina anställda mer om varför de är sjuka. För det är nämligen det jag tror skulle hända och det tycker jag inte känns som en önskad utveckling.

Om de ekonomiska incitamenten för att gå till jobbet blir väldigt litet, och sjukskrivningarna generellt ökar (vilket jag tror de skulle göra) så tror jag att misstänksamhetet mot sjukskrivna skulle öka. Och om man redan idag känner en förväntan om att jobba om man inte är jättesjuk, så tror jag inte alls att det skulle minska med en minskad karens. Tvärtom skulle man oftare känna sig misstänkliggjord, är man VERKLIGEN sjuk eller kände man efter lite väl mycket i morse...

Det fungerar redan så. Arbetsgivaren har rätt att kräva sjukintyg från första dagen. Många gör också en utredning om varför, tidigare tror jag att det var krav på det, numera är det upp till arbetsgivare. Är någon sjuk ofta är det rimligt att personen får hjälp.

 

[Thaliaste]

Det fungerar redan så. Arbetsgivaren har rätt att kräva sjukintyg från första dagen. Många gör också en utredning om varför, tidigare tror jag att det var krav på det, numera är det upp till arbetsgivare. Är någon sjuk ofta är det rimligt att personen får hjälp.

Arbetsgivare jagar generellt sett inte sina anställda vid sjukdom idag, nej. De har möjlighet att kräva förstadagsintyg för personer med stor frånvaro, och med dagens regler kan det finnas skäl att undersöka om det är så att en person med många korta sjukskrivningar (t ex måndagar) har något problem. Minskas karensen kommer ju många fler korta sjukskrivningar komma, utan att personen ifråga har något problem. Då tror jag att misstänksamhet ökar rent generellt, och det är inte en utveckling jag önskar.

 

[Enya]

Vi får uppföljning om vi är sjukskrivna tre gånger eller fler under en period på tre månader tror jag bestämt.

Jag tror det är 5 gånger på 6 månader här, men är som sagt osäker.
Jag är ju det definitivt, men har inte blivit kallad på sådant samtal på år och dar. Det var när jag jobbade som städerska de första åren, sedan blev det inte så fler gånger. Orsaken var ju liksom kvar, jag gick till jobbet sjuk när jag kunde (jobbade först kväll i flera år och sedan eftermiddag) och jobbade som tur var inte varje dag så när jag hade migrän så inföll den som tur var inte alltid på en arbetsdag och ibland kunde jag få den under natten och sedan precis orka ta mig igen om dagen på jobbet eftersom jag började på kvällen.

Nu har jag särskilt högriskskydd och anpassad anställning med lönebidrag från AF så jag slipper det. Jag kan alltså stanna hemma lite lättare utan att känna samma press på mig att jag måste till jobbet. Jag "skolkar" ju inte från jobbet, men ibland känns det så när jag börjar känna mig lite bättre fram emot lunch. Jag känner mig själv och vet att jag inte skulle fungera med min hjärna, men samvetet finns ju där och pickar ändå. Kan man stå och gå kan man jobba.... så känns det. Högriskskyddet hjälper mig ekonomiskt, det bromsar alltså mig att pressa mig när jag inte borde jobba, så att jag stannar hemma och anpassningarna och lönebidraget från AF hjälper mig att vara en broms eftersom det får mig att sätta mitt mående lite mer i första rummet än tidigare. Eftersom min anställning är utformad så. Jag tänker ibland hur jobbigt det hade varit utan något av dem. Jag hade jobbat ihjäl mig.