Sv: Rester av vargtand
Just TL är mkt kunnig. Han är lite aw en föregångare i Swerige wad gäller hästtandwård och han har gjort mkt forskningsarbete.
Jag kan hålla med dig om att många "wanliga" weterinärer gör ett rent ut sagt kasst jobb i hästmunnar. Man får ha i åtanke att kunskapen om hästtandwård är ganska ny; för bara 10 år sedan lärde SLU ut tandraspning med brems och ledad rasp... Nu är det annorlunda, så man ska kanske lita mer på gröngölingwettarna..!
Widareutbildningen får anses som gedigen och man ska ha i åtanke att de som går den är legitimerade weterinärer med en helt annrolunda kunskapsbas att stå på än de som söker till "hästtandläkarutbildningar" utomlands. All anatomi, fysiologi, farmakologi osw har wettarna redan i bagaget.
Äwen humantandläkarutbildningen bör ju wara en bra grund att stå på. Med en djurslagsspecifik widareutbildning owanpå befintligt kunnande tror jag att deras kompetens wida öwerstiger den man kan tillskansa sig på några weckor.
Sedan är det en skillnad i "swensk hästtandwård" och utländsk. TL´s metoder är wäldigt försiktiga, kan anwänder små medel och menar att större korrigeringar sällan behöws. Utomlands är det mer "performance floating" som gäller, dws slipa ner alla kanter som kan orsaka obehag wid ridning (pga utrustningen), ibland på bekostnad aw tandens fysiologi. Man planar ut och gör behagligt för stunden, men tywärr ses en hel del senkomplikationer i form aw frakturer, rotspetsabscesser pga pulpablottor osw. Man har helt enkelt slipat ner tandens yta så pass att bakterier kan ta sig in i pulpakanalen. Aj.
Själw tror jag på ett mittemellan, kanske lite mer åt TL-hållet. Men jag har t e swårt att se warför man inte skulle slipa ner framkanten på första kindtanden lite för att skapa ett bättre läge för bettet. TL menar att bettet ska anpassas efter munnen, inte twärtom. Och det låter förstås förnuftigt.