Börjar ju bli riktigt intressant det här, värsta såpan. Det är nog som wicked säger att hästen har tränat sin ägare väl, sånt händer oftare än man tror. Den har nu kontrollen och trivs med det. Vågar ni verkligen ändra på det?
Nu får jag nog måla lite. Skall man ta en häst därifrån till ett läge där den är lyhörd och samarbetsvillig á la NH så går vägen över en djup ravin med en smal skranglig bro. Bron heter Förvirring, men är trots det bästa vägen till andra sidan. I ravinen ligger faror i flera lager. Där finns Räddsla, Flykt, Försvar, och nånstans i botten Total Uppgivenhet. Klarar man inte bron så gäller att man skall över så grunt som möjligt.
Hästen går naturligtvis inte över frivilligt, man måste använda sig av lite list. Ett lockbete är att hästar är lata, och det är mindre arbete att överlåta ansvaret på någon annan än att ta det själv. Ett annat lockbete är att det är förbaskat roligt där på andra sidan. Där händer roliga saker, man får göra konster, leka och busa.
Hur blir det då i verkligheten? Hur fasen får man hästen att förstå att det är så kul därborta? Som yatlah säger, pressar man på så blir det kanske farligt. Det är en tabbe man gör, man pressar på. Det gäller istället att få hästen intresserad på något sätt.
En öppning med denna dam är det här med att sätta på grimman. Där är hästen uppenbarligen lite alert, den reser ju huvudet. Som människa skall man då inte fokusera på att få på grimman, man skall helst inte fokusera alls på det sättet, då är man ett rovdjur.
Bättre metod är att närma sig hästen snett från sidan där den ser bra. Så fort minsta antydan till reaktion så viker man undan ett halvt steg och stannar. Man närmar sig igen och viker undan vid reaktion. Efter ett tag brukar hästen undra vad fasen man sysslar med och komma fram, eller att man sakta kan gå fram till den.
Lekarna och buset då? Svårt att göra utan grimman, så den måste på först. Vi är väl lite begränsade av att allt måste ske på stigen mellan hagen och stallet, men ledövningar är roligt när hästen väl fattar att den får beröm när den är duktig. Nåt finns kanske på vägen som man kan använda sig av och träna på. Flytta för tryck och liknande går bra att göra.
Hästen förstår av samma övningar att det går att lita på den som leder, det blir alltid beröm och eftergift när det är rätt, inga otrevliga saker händer. Det gäller att få den att slappna av och känna sig tillfreds med att någon annan håller i styret.
Förvirringen då? Svårt fall, pressar man för hårt, för snabbt, så blir det ner i ravinen. Där vill vi inte hamna, där finns redan så många hästar. Man skall nästan vara som en dansande skugga som hästen aldrig riktigt når fram till, men som hela tiden kommer med bättre förslag som hästen tar som sina egna önskningar. Hästen får snart ett behov av att få tillbringa tid med tvåbeningar.
Så den stora svårigheten, vad händer med relationen till ägaren om man nu lyckas ta sig ända fram? Kanske går det bra ändå, bara hon är hyfsat snäll och konsekvent. Det är det som är såpan, för många inblandade i samma soppa.