-Catherine-
Trådstartare
Jag har en valack som jag köpte för snart tio månader sedan. Han elva år och är en trevlig och välutbildad häst men med ett sjusärdeles hetsigt humör. Vi tränar dressyr på en relativt låg nivå för stunden (matte som inte kan bättre), men siktet ligger på att ta oss upp i klasserna framöver.
Hästen har oftast lätt för sig att komma under sig och arbeta i en bra form och han har inte heller svårt för sidvärtesrörelser. Dock har alltid framåtbjudningen varit ngt som inte kommit direkt gratis, jag har verkligen fått jobba hårt för att få honom att ta stöd i handen. Ibland har det inte fungerat alls utan jag har fått ge upp och ta en tur i skogen istället för på banan.
En annan sak som jag har funderat lite över under tiden som jag haft honom (och MKT under senare veckorna) är att han är väldigt intensiv med sin mun. När han arbetar så springer han och "klapprar" med tänderna väldigt mkt, det låter nästan som om jag skulle rida med två kanstanjetter i varje bettring. Han kan dessutom ibland släppa ut tungan ur munnen.
Han rids på ett vanligt tvådelat tränsbett i sötmalm vilket han verkar vara nöjd med. Jag har också prövat ett tredelat eggbett, men det blev en ren katastrof. Så jag återgick genast till det tvådelade bettet. Bettlöst har jag inte prövat, men jag har skaffat ett ponnyhack som jag ämnar testa. Nosgrimman är en vanlig engelsk modell som aldrig spänns åt mer än att jag får tre fingrar emellan (den är för stor och jag har inte kommit mig för att göra nya hål)
Efter ett tips från min tränare som tycker han är alldeles för tjafsig med munnen så köpte jag en remontgrimma som jag skulle testa på honom. Jag provred med grimman ett par ggr i skogen, väldigt löst åtspänd och han regaerade inte på den alls, tvärtom verkade han mkt nöjd med den.
Igår skulle jag på vår veckoträning som vanligt och jag tog då tränset med remonten. Vi red upp till ridhuset skrittandes och med nosgrimman mkt lös. När vi kom upp till ridhuset och träningen skulle börja så spände jag åt nosgrimman lite till, ungefär med två fingrar emellan och började rida fram i skritt.
Då - hästen blev galen!!!
I tio minuter hoppade han runt i ridhuset med mig, alternerande med att sätta sig på hasorna och med att kasta upp huvudet så att jag nästan slog näsan i mankammen. Detta så fort jag ens tog det minsta i tyglarna, jag fattade ingenting. Efter dessa tio minuter så gav jag upp och sa till min tränare att "det här funkar inte, ingen av oss har ngt ut av detta, vi går hem istället".
Hon frågade då om det inte kunde bero på nosgrimman kanske, det enda som var förändrat sedan sist och föreslog att vi iaf skulle testa att se hur det blev om vi tog av den helt. "ok då" sa jag, och vi tog bort hela grimman.
Och hästen blev som förbytt - direkt!!
Som om man tryckt på en knapp så blev han mjuk och fin, satte igång att arbeta och bjöd till handen fint (för att vara honom). Jag bara gapade!
Precis som vanligt "klapprade" han dock på med tänderna och lipade lite då och då. Det knepiga är att han inte verkar missnöjd, precis som om det bara är en grej han har för sig, att det skall "öschas" med munnen på detta vis... jag begriper mig inte på detta faktiskt, har aldrig varit med om en häst som väsnats så här med munnen som denna häst gör...mycket märkligt tycker jag.
Jag vet inte mkt om hästens bakgrund, köpte honom av en tjej som själv köpt honom ganska nyligt (hästförmedlare kallas det nog) så jag fick inte mkt info alls. Hästen är veterinärbesiktad, till och med två ggr innan mitt köp och ingen av veterinärerna hittade ngt att anmärka på utöver hans mugg och hovsprickor (som numer är nedvuxna och borta). Han är även noga genomgången av massör och ET och har en för honom väl anpassad utrustning.
MEN, efter igår så slog tanken mig; Tänderna?! Även om veterinären går igenom hästen och kollar i munnen på den så är väl det inte ett säkert kvitto på att tänderna är helt ok? En vet är väl inte utbildad för tandvård mer än det grundläggande?
Jag har ju heller inte varit med honom till ngn tandläkare under de tio månader som jag haft honom (vilken idiot jag är). Tänk om det är ngt som är knas med tänderna, då är det ju inte att undra på att bjudningen är dålig och att han blir knäpp av att man stänger igen truten på honom.
Just nu är jag så sabla arg på mig själv, hur har jag kunnat missa en sådan sak??. Stackars, stackars pålle om han i tio månader (kanske till och med mkt längre) fått knata runt med tänder som inte är ok och dessutom ställts mot krav att arbeta duktigt under dessa förhållanden.
Jag är en jubelidiot, en dumskalle och en usel hästägare...jag borde få spöstraff för detta!
Tid är nu bokad hos hästtandläkaren, vi får komma dit måndag den 1 juni!
Håll tummarna snälla...
/Catherine - skämms
Hästen har oftast lätt för sig att komma under sig och arbeta i en bra form och han har inte heller svårt för sidvärtesrörelser. Dock har alltid framåtbjudningen varit ngt som inte kommit direkt gratis, jag har verkligen fått jobba hårt för att få honom att ta stöd i handen. Ibland har det inte fungerat alls utan jag har fått ge upp och ta en tur i skogen istället för på banan.
En annan sak som jag har funderat lite över under tiden som jag haft honom (och MKT under senare veckorna) är att han är väldigt intensiv med sin mun. När han arbetar så springer han och "klapprar" med tänderna väldigt mkt, det låter nästan som om jag skulle rida med två kanstanjetter i varje bettring. Han kan dessutom ibland släppa ut tungan ur munnen.
Han rids på ett vanligt tvådelat tränsbett i sötmalm vilket han verkar vara nöjd med. Jag har också prövat ett tredelat eggbett, men det blev en ren katastrof. Så jag återgick genast till det tvådelade bettet. Bettlöst har jag inte prövat, men jag har skaffat ett ponnyhack som jag ämnar testa. Nosgrimman är en vanlig engelsk modell som aldrig spänns åt mer än att jag får tre fingrar emellan (den är för stor och jag har inte kommit mig för att göra nya hål)
Efter ett tips från min tränare som tycker han är alldeles för tjafsig med munnen så köpte jag en remontgrimma som jag skulle testa på honom. Jag provred med grimman ett par ggr i skogen, väldigt löst åtspänd och han regaerade inte på den alls, tvärtom verkade han mkt nöjd med den.
Igår skulle jag på vår veckoträning som vanligt och jag tog då tränset med remonten. Vi red upp till ridhuset skrittandes och med nosgrimman mkt lös. När vi kom upp till ridhuset och träningen skulle börja så spände jag åt nosgrimman lite till, ungefär med två fingrar emellan och började rida fram i skritt.
Då - hästen blev galen!!!
I tio minuter hoppade han runt i ridhuset med mig, alternerande med att sätta sig på hasorna och med att kasta upp huvudet så att jag nästan slog näsan i mankammen. Detta så fort jag ens tog det minsta i tyglarna, jag fattade ingenting
. Efter dessa tio minuter så gav jag upp och sa till min tränare att "det här funkar inte, ingen av oss har ngt ut av detta, vi går hem istället". Hon frågade då om det inte kunde bero på nosgrimman kanske, det enda som var förändrat sedan sist och föreslog att vi iaf skulle testa att se hur det blev om vi tog av den helt. "ok då" sa jag, och vi tog bort hela grimman.
Och hästen blev som förbytt - direkt!!
Som om man tryckt på en knapp så blev han mjuk och fin, satte igång att arbeta och bjöd till handen fint (för att vara honom). Jag bara gapade!
Precis som vanligt "klapprade" han dock på med tänderna och lipade lite då och då. Det knepiga är att han inte verkar missnöjd, precis som om det bara är en grej han har för sig, att det skall "öschas" med munnen på detta vis... jag begriper mig inte på detta faktiskt, har aldrig varit med om en häst som väsnats så här med munnen som denna häst gör...mycket märkligt tycker jag.
Jag vet inte mkt om hästens bakgrund, köpte honom av en tjej som själv köpt honom ganska nyligt (hästförmedlare kallas det nog) så jag fick inte mkt info alls. Hästen är veterinärbesiktad, till och med två ggr innan mitt köp och ingen av veterinärerna hittade ngt att anmärka på utöver hans mugg och hovsprickor (som numer är nedvuxna och borta). Han är även noga genomgången av massör och ET och har en för honom väl anpassad utrustning.
MEN, efter igår så slog tanken mig; Tänderna?! Även om veterinären går igenom hästen och kollar i munnen på den så är väl det inte ett säkert kvitto på att tänderna är helt ok? En vet är väl inte utbildad för tandvård mer än det grundläggande?
Jag har ju heller inte varit med honom till ngn tandläkare under de tio månader som jag haft honom (vilken idiot jag är
). Tänk om det är ngt som är knas med tänderna, då är det ju inte att undra på att bjudningen är dålig och att han blir knäpp av att man stänger igen truten på honom.Just nu är jag så sabla arg på mig själv, hur har jag kunnat missa en sådan sak??
. Stackars, stackars pålle om han i tio månader (kanske till och med mkt längre) fått knata runt med tänder som inte är ok och dessutom ställts mot krav att arbeta duktigt under dessa förhållanden.Jag är en jubelidiot, en dumskalle och en usel hästägare...jag borde få spöstraff för detta!
Tid är nu bokad hos hästtandläkaren, vi får komma dit måndag den 1 juni!
Håll tummarna snälla...
/Catherine - skämms
