När jag kom till Sverige var det en grannflicka som tyckte synd om mig så hon blev min kompis. Genom henne blev jag också kompis med en annan som också i sin tur hängde med en tredje.
Men så småningom började vi alla gymnasiet och hamnade på olika skolor.
Sedan dess har jag inte haft vänner. Jag har försökt hålla kontakten med folk jag mött och som jag velat umgås med, men när jag inte fått någon respons tillbaka så här jag släppt det.
En person jag träffade ville gärna vara kompis med mig, men hon var så sjukt jobbig och jag blev helt dränerad på energi av att prata med henne. När jag sen flyttade upphörde kontakten.
Nu träffar jag en granne ibland. Det händer att vi åker iväg och gör saker tillsammans. Men jag upplever relationen som så krystad. "Hur är det med hästarna?" "Hur går det på jobbet?" "Har du hunnit så några frön" o.s.v. Får klämma fram frågor för att hålla samtalet igång.
Jag orkar inte ens ringa folk för att prata. Och det är ingen som ringer mig heller. Ja, det har väl hänt en gång förra hösten, men den gången var ett undantag. Den enda jag ringer är det senaste exet. Relationen med honom blev bättre efter att jag drog. Han fick en respekt för mig som inte funnits där tidigare.
Och de partnerrelationer jag haft har heller aldrig varit lyckade. Den som varade längst var en där jag delade intressen med honom. Intressena var kittet i det förhållandet. Överlag har relationerna varit väldigt ojämna. Jag har varit i underläge och inte haft något att säga till om. Och blivit utnyttjad.
Men jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna ha fungerande relationer med någon. Vet inte hur man gör. Och hur undviker man att bli överkörd? Och hur slutar man att vara så rädd?
Men så småningom började vi alla gymnasiet och hamnade på olika skolor.
Sedan dess har jag inte haft vänner. Jag har försökt hålla kontakten med folk jag mött och som jag velat umgås med, men när jag inte fått någon respons tillbaka så här jag släppt det.
En person jag träffade ville gärna vara kompis med mig, men hon var så sjukt jobbig och jag blev helt dränerad på energi av att prata med henne. När jag sen flyttade upphörde kontakten.
Nu träffar jag en granne ibland. Det händer att vi åker iväg och gör saker tillsammans. Men jag upplever relationen som så krystad. "Hur är det med hästarna?" "Hur går det på jobbet?" "Har du hunnit så några frön" o.s.v. Får klämma fram frågor för att hålla samtalet igång.
Jag orkar inte ens ringa folk för att prata. Och det är ingen som ringer mig heller. Ja, det har väl hänt en gång förra hösten, men den gången var ett undantag. Den enda jag ringer är det senaste exet. Relationen med honom blev bättre efter att jag drog. Han fick en respekt för mig som inte funnits där tidigare.
Och de partnerrelationer jag haft har heller aldrig varit lyckade. Den som varade längst var en där jag delade intressen med honom. Intressena var kittet i det förhållandet. Överlag har relationerna varit väldigt ojämna. Jag har varit i underläge och inte haft något att säga till om. Och blivit utnyttjad.
Men jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna ha fungerande relationer med någon. Vet inte hur man gör. Och hur undviker man att bli överkörd? Och hur slutar man att vara så rädd?
Senast ändrad:
