Reklamera häst

[Hedinn]

Ja man kan leta fel men gjort är gjort. Jag behöver som sagt inte mer pekpinnar mår fruktansvärt som det är där jag inte kan sova och vaknar med panikångest mitt i natten. Uteboxarna är tysta. Dom är väldigt inramade hela vägen och hon har tidigare varvat lösdrift med box så trodde inte hon skulle vara så känslig för en utebox. Tillräckligt täckad osv.

Det var inte menat som pekpinne utan en möjlig förklaring. Att hitta orsaken till beteendet lär ju vara relevant oavsett om du tänker reklamera, sälja eller behålla?

 

[liiinnea]

Det var inte menat som pekpinne utan en möjlig förklaring. Att hitta orsaken till beteendet lär ju vara relevant oavsett om du tänker reklamera, sälja eller behålla?

Ja fast orsak och spekulera är olika saker. Inget konkret vad man ska göra framåt….

 

[Grazing]

Jo men man vet ju inte, det blåser väll men jag är lite att man ska kunna rida hästar i både regn och blåst i alla väder. Hur ska man annars göra på tävling om det inte går att rida utomhus om det inte är vindstilla har jag resonerat.

Det ska man kunna och det kan man med majoriteten av hästar när man byggt upp relationen litegrann och hästen litar på en.

 

[Shaggy]

Som sagt svårt, min pappa tycker att jag inte tar ansvar för mina handlingar när jag är rädd och gråter och att jag tycker synd om mig själv men samtidigt är det jag som ska hoppa upp varje gång. Gångerna efter har vi haft halsrem, för att inte ta henne något i munnen.

Sånt här gör mig så ledsen. Jag har en häst jag är rädd för, den är till salu. Han är egentligen mycket snällare och en bättre ridhäst än min istadiga och extremt egensinniga dam men vad hjälper det jag är lika rädd ändå.
För några veckor sedan blev jag så rädd så jag skakade och grät av att han ruskade på huvudet. Jag skakade och grät i närmare en timme. Jag fick gå hem från jobbet dagen efter pga efterdyningarna av den skräcken. Tack och lov så kopplar jag inte ihop skräcken med hästen utan jag är bara på osäker till rädd stadiet när jag rider honom som tidigare utan skräcken är kopplad till ridhuset. Lär få träna på att rida där på den istadiga damen som jag känner mig trygg med.
Rädsla och skräck är mycket basala och primitiva känslor som inte följer någon logik och att skamma andra pga det är bara kontraproduktivt

 

[Lobelia]

Min genomsnälla okomplicerade häst stod bunden på det vanliga stället och var sadlad. Jag skulle rida lektion.

Helt plötsligt reste hon sig och slog över ( slet sönder grimskaftet) Det är vad jag vet första och enda gången hon rest sig. Efteråt gissade jag att det bara blev för mycket för henne. De hade eldat (trädgrenar etc) nära hagen hela dagen och uppbindningsplatsen hade också rök från elden. Hon visade inte särskilt mycket stress utåt alls.

Kanske blev det bara för mycket för din häst? Med allt nytt?

 

[liiinnea]

Min genomsnälla okomplicerade häst stod bunden på det vanliga stället och var sadlad. Jag skulle rida lektion.

Helt plötsligt reste hon sig och slog över ( slet sönder grimskaftet) Det är vad jag vet första och enda gången hon rest sig. Efteråt gissade jag att det bara blev för mycket för henne. De hade eldat (trädgrenar etc) nära hagen hela dagen och uppbindningsplatsen hade också rök från elden. Hon visade inte särskilt mycket stress utåt alls.

Kanske blev det bara för mycket för din häst? Med allt nytt?

Så kan det vara men rädslan hos mig sitter kvar oavsett…

 

[lizzie]

Men då provade du den inte uppsuttet? Det kan ju bli annorlunda då. Stoppningen kan ju också vara annorlunda och en annan längd kan också påverka.
Att hästen inte reagerar på igenomkänning betyder inte att det inte kan uppstå vid ridning där hästen bär på extra vikt och är i rörelse.

Exakt! Min yngre häst reagerar med sadeltvångsliknande symtom vid byte av sadel. Räcker med att växla mellan hennes dressyr- och hoppsadel. Båda utprovade. Ibland räcker det med att jag byter till ett tjockare schabrak. Flyger rakt upp. Ingen reaktion vid massaget etc över ryggen. Utan bara känslig för hur anläggningsytan av sadeln ändras.

/Lizzie

 

[prinsessfeminist]

Ja fast orsak och spekulera är olika saker. Inget konkret vad man ska göra framåt….

Nej, tänk framåt nu.
Du blev så rädd att inget kommer hjälpa nu. Spelar ingen roll vad orsaken var, det här blir inte bra.
Min dotter blev rädd för vår ponny efter en olycka och jag ångrar idag att jag ville ge det tid osv. Det slutade med att jag red ponnyn och sedan såldes den ändå, året efter.

I ditt fall kommer nog ingen av dina föräldrar rida hästen?

Så tänk framåt. Ju snarare du bestämmer dig för att åtgärda situationen desto större lättnad för dig.

Jag misstänker att säljaren känner till något. Annars hade ett erbjudande om att få köpa tillbaka hästen för låt säga 75 eller 80 proc av summan varit lockande för dem, så kunde de sälja vidare igen. De kunde säkert förhandla till sig dina röntgenplåtar för ryggen också i dealen.

Men eftersom de inte vill göra det, och hästen även gick emot skänkeln lite vid provridning, så tror jag att de vet något om den som de inte vill ta i.

Nåväl, tänk framåt och lycka till!

 

[skiesabove]

Nej, tänk framåt nu.
Du blev så rädd att inget kommer hjälpa nu. Spelar ingen roll vad orsaken var, det här blir inte bra.
Min dotter blev rädd för vår ponny efter en olycka och jag ångrar idag att jag ville ge det tid osv. Det slutade med att jag red ponnyn och sedan såldes den ändå, året efter.

I ditt fall kommer nog ingen av dina föräldrar rida hästen?

Så tänk framåt. Ju snarare du bestämmer dig för att åtgärda situationen desto större lättnad för dig.

Jag misstänker att säljaren känner till något. Annars hade ett erbjudande om att få köpa tillbaka hästen för låt säga 75 eller 80 proc av summan varit lockande för dem, så kunde de sälja vidare igen. De kunde säkert förhandla till sig dina röntgenplåtar för ryggen också i dealen.

Men eftersom de inte vill göra det, och hästen även gick emot skänkeln lite vid provridning, så tror jag att de vet något om den som de inte vill ta i.

Nåväl, tänk framåt och lycka till!

Jag håller med. Provridningen lät lite suspekt, och allt gick lite väl fort framåt. Att dom sen inte vill köpa tillbaks henne billigare är ännu mer suspekt. Det finns mycket som inte syns på röntgen, som nackkote-missbildningen, men det kan ju även bara vara att det är en skarp, känslig häst, eventuellt med sadeltvång. Som kommer behöva tid och en orädd människa.

Gjort är gjort, nu gäller det att fokusera framåt så både TS och häst får trygga och lyckliga liv.

Jag hade lämnat bort till ett försäljningsstall med gott rykte, även om det blir många mil bort/i en annan del av landet.

 

[Lobelia]

Så kan det vara men rädslan hos mig sitter kvar oavsett…

Rädsla har den tendensen.

Det är ju 3 frågeställningar här.

Den första är om det är ett beteende hästen har ( med eller utan fysiska problem) eller en engångsgrej. Det andra är hur du vill göra jobba med rädslan eller inte. Och den tredje är om du ska reklamera, sälja eller behålla.

Just nu vill du inte ha kvar hästen och jag förstår det. Din rädsla verkar ha varit för ditt liv, även om det till slut gick bra.

Nej, tänk framåt nu.
Du blev så rädd att inget kommer hjälpa nu. Spelar ingen roll vad orsaken var, det här blir inte bra.
Min dotter blev rädd för vår ponny efter en olycka och jag ångrar idag att jag ville ge det tid osv. Det slutade med att jag red ponnyn och sedan såldes den ändå, året efter.

I ditt fall kommer nog ingen av dina föräldrar rida hästen?

Så tänk framåt. Ju snarare du bestämmer dig för att åtgärda situationen desto större lättnad för dig.

Jag misstänker att säljaren känner till något. Annars hade ett erbjudande om att få köpa tillbaka hästen för låt säga 75 eller 80 proc av summan varit lockande för dem, så kunde de sälja vidare igen. De kunde säkert förhandla till sig dina röntgenplåtar för ryggen också i dealen.

Men eftersom de inte vill göra det, och hästen även gick emot skänkeln lite vid provridning, så tror jag att de vet något om den som de inte vill ta i.

Nåväl, tänk framåt och lycka till!

Jag tycker du drar förhastade slutsatser. Det finns mängder av orsaker till att man säljer en häst och inte vill ta tillbaks den. Det kan vara ekonomin, stallplatser eller att de inte har tid med den exempelvis. Klart att det även kan vara fel på hästen som de känner till i och för sig. Grejen är att inte ens TS vet om det är en engångsföreteelse eller ett allvarligt problem.

 

[Jerseyite]

Jag tycker verkligen inte att en hobbyryttare behöver en enda anledning till att behålla en häst, och rädsla är i toppen av min lista av saker jag INTE tycker är ok att leva med dagligen. Det är inte hälsosamt att vara SÅ rädd. Jag hade frågat säljaren om de tar tillbaka hästen för 90% av vad du köpte den för. Om de säger nej, fråga vad deras pris är. Om de säger totalt nej, lägg ut hästen på annons eller skicka den till ett försäljningsstall.

Det skall vara roligt (mestadels i alla fall!) att ha häst och en sådan fruktansvärd rädsla gör ju inte dig till en bra ryttare till den här hästen. Man kan ju så klart ta hjälp och både lära sig läsa djuren bättre och hantera sin egen rädsla men jag tycker att det är helt OK att säga ”nix, det här var ett felköp, jag är livrädd och vill inte ha kvar hästen.”

Fy fan, om jag hade upplevt samma sak så hade den hästen stått i mitt tränares stall dagen därpå. Jag hade blivit helt förstörd av rädsla även om jag visste att det var en olycka.

 

[Kajsalisa]

Jo men man vet ju inte, det blåser väll men jag är lite att man ska kunna rida hästar i både regn och blåst i alla väder. Hur ska man annars göra på tävling om det inte går att rida utomhus om det inte är vindstilla har jag resonerat.

Ja det är självklart men nu är ju hästen helt ny hos dig plus att stormen drog in i samma veva,det var det jag menade inte att en häst normalt sett ska slå över med ryttare för det varit storm

 

[warg]

Jag tycker verkligen du har varit superduktig med att jobba med hästen efter händelsen, fantastiskt! Rädsla är svårt att styra och man kan ta ansvar på flera olika sätt. Jag hade en gång en unghäst som både bockade och reste sig regelbundet. En gång efter att en mycket hästkunnig granne skrapat upp mig från en grusväg och fångat in hästen sa hon: Nu föreslår jag att du ALDRIG mer sätter dig på den här hästen. Vi ringer utbildaren som haft henne tidigare och kör henne dit för försäljning imorgon. Det var så himla skönt att någon sa så till mig! Hästen är idag dryga 20 och jag hörde häromåret att en bekant stött på henne, hon lever och mår bra. Hon hade under många år en hyfsat framgångsrik hoppkarriär med ryttare som passade henne. Hon var aldrig en lätt häst men med rätt ryttare funkade hon bra. Senaste gången jag blev riktigt rädd var för ett par år sedan. Jag har ju hunnit bli några år äldre och slår mig mer när jag åker av... Nuvarande häst som är en väldigt känslig individ blev skrämd precis när jag satt av och bockade när jag hade benet över. Jag dröp i backen och han blev jätterädd för det. Samma sak hände nästa gång jag skulle sitta av, men utan att han blev skrämd, han hade blivit rädd för själva avsittningen. Den hästen kände jag att jag verkligen ville kämpa med, så vi arbetade hårt med att träna avsittning - först skulle han upptäcka att det inte var farligt. Sen skulle jag också bli trygg med det. Det tog längre tid för mig än för honom... Jag tänker mig fortfarande väldigt mycket för innan jag sitter av och ser till att det inte t ex kan dyka upp någon plötsligt just då och det tog nog något år innan jag slutade bäva för stunden då jag skulle hoppa av.
I din situation tycker jag du gör klokt att fundera lite på vad du vill göra och undersöka olika möjligheter. Låt dig inte pressas över din gräns, men ta stöd för att hantera rädslan om du känner att du ändå vill arbeta vidare. Men det är inget misslyckande att bestämma att du faktiskt inte vill heller. Jag hoppas verkligen att du hittar en bra lösning, som passar DIG.

 

[yamyam]

Om jag var du skulle jag nog hoppa över att få säljaren att köpa tillbaka hästen och lämna över den till en duktig försäljare istället.
OM problem skulle visa sig hos försäljaren och den misstänker smärta eller dylikt skulle jag grundligt gå igenom hästen veterinärt, och kolla med jurist hur man tar sig an en eventuell reklamation.
Men, det är ju inte säkert att det blir problem. Det kan lika gärna gå utmärkt för försäljare och framtida ägare, så försök ta ett steg i taget.

Har man blivit såpass rädd som du beskriver finns det ingen anledning att fortsätta med den här hästen. Du kommer såklart att förlora en del pengar på att ställa henne hos försäljare, men jag har svårt att se att du kommer fixa att sälja hästen själv (pga din rädsla) och om säljaren inte tvärvänder så vill den ju inte köpa tillbaka. Ibland får det vara värt pengarna att sälja till förlust, även om det både känns surt och ledsamt.

Att säljaren inte vill köpa tillbaka kan man ju se på två sätt, antingen att den ”lurats”, eller att den helt enkelt inte har möjlighet eller lust att ta tillbaka den för att sälja på nytt - omöjligt att veta säkert men jag tror/hoppas att alternativ 2 är vanligast och det kan vara ”bäst” för dig rent mentalt att utgå ifrån det.

Jättetråkig sits att ha hamnat i, förstår att du mår dåligt över situationen.

 

[prinsessfeminist]

Rädsla har den tendensen.

Det är ju 3 frågeställningar här.

Den första är om det är ett beteende hästen har ( med eller utan fysiska problem) eller en engångsgrej. Det andra är hur du vill göra jobba med rädslan eller inte. Och den tredje är om du ska reklamera, sälja eller behålla.

Just nu vill du inte ha kvar hästen och jag förstår det. Din rädsla verkar ha varit för ditt liv, även om det till slut gick bra.

Jag tycker du drar förhastade slutsatser. Det finns mängder av orsaker till att man säljer en häst och inte vill ta tillbaks den. Det kan vara ekonomin, stallplatser eller att de inte har tid med den exempelvis. Klart att det även kan vara fel på hästen som de känner till i och för sig. Grejen är att inte ens TS vet om det är en engångsföreteelse eller ett allvarligt problem.

Ok. Du har kanske rätt, men ändå. Ingen idé att spekulera och det kanske var onödigt av mig.

Hursomhelst, ts kan må bra av att ha en plan iallafall.

 

[QueenLilith]

Nej, tänk framåt nu.
Du blev så rädd att inget kommer hjälpa nu. Spelar ingen roll vad orsaken var, det här blir inte bra.
Min dotter blev rädd för vår ponny efter en olycka och jag ångrar idag att jag ville ge det tid osv. Det slutade med att jag red ponnyn och sedan såldes den ändå, året efter.

I ditt fall kommer nog ingen av dina föräldrar rida hästen?

Så tänk framåt. Ju snarare du bestämmer dig för att åtgärda situationen desto större lättnad för dig.

Jag misstänker att säljaren känner till något. Annars hade ett erbjudande om att få köpa tillbaka hästen för låt säga 75 eller 80 proc av summan varit lockande för dem, så kunde de sälja vidare igen. De kunde säkert förhandla till sig dina röntgenplåtar för ryggen också i dealen.

Men eftersom de inte vill göra det, och hästen även gick emot skänkeln lite vid provridning, så tror jag att de vet något om den som de inte vill ta i.

Nåväl, tänk framåt och lycka till!

Tänker samma. Om man är mån om sin häst hade man absolut tagit den i retur för typ 75% av priset, särskilt om det är en fin häst. Låter så sjukt konstigt att dom inte vill och gör att jag anar ugglor i mossan.

Instämmer helt i dom som skrivit att dina föräldrar har fel. Det är absolut inget fel på att ha självbevarelsedrift- det kunnat gå riktigt jävla illa med en häst som slår baköver. Jag tycker inte du skall "kämpa", utan om du känner att nej det här känns inte bra, så håll i dig. Precis som en annan skriver, skall dina föräldrar rida den här hästen? om svaret är nej, så tycker jag det är totalt respektlöst att dom säger du bara skall "ta dig i kragen". ABSOLUT NEJ. Även om du är deres barn är du ändå vuxen och kan få bestämma över ditt egna liv.
Blicka framåt, jobba henne från marken och försök njuta dom stunderna du kan med hästen (utan att rida). Där finns mycket glädje som kan hämtas med att bara umgås med våra hästar och jobba från marken, tänker så du iaf kan få lite positivt känsla mitt i eländet. Sen tar du ett beslut hur det skall bli att lämna in henne till försäljning eller hur du skall göra.

 

[liiinnea]

Tänker samma. Om man är mån om sin häst hade man absolut tagit den i retur för typ 75% av priset, särskilt om det är en fin häst. Låter så sjukt konstigt att dom inte vill och gör att jag anar ugglor i mossan.

Instämmer helt i dom som skrivit att dina föräldrar har fel. Det är absolut inget fel på att ha självbevarelsedrift- det kunnat gå riktigt jävla illa med en häst som slår baköver. Jag tycker inte du skall "kämpa", utan om du känner att nej det här känns inte bra, så håll i dig. Precis som en annan skriver, skall dina föräldrar rida den här hästen? om svaret är nej, så tycker jag det är totalt respektlöst att dom säger du bara skall "ta dig i kragen". ABSOLUT NEJ. Även om du är deres barn är du ändå vuxen och kan få bestämma över ditt egna liv.
Blicka framåt, jobba henne från marken och försök njuta dom stunderna du kan med hästen (utan att rida). Där finns mycket glädje som kan hämtas med att bara umgås med våra hästar och jobba från marken, tänker så du iaf kan få lite positivt känsla mitt i eländet. Sen tar du ett beslut hur det skall bli att lämna in henne till försäljning eller hur du skall göra.

Jag tycker också så. Pappa har alltid pushat mig att lösa problem med hästar och det har ju löst sig tillslut men jag vill inte utsätta mig för att det inte löser sig. Min syster har erbjudit sig att rida men känns ju också inte bra att slänga upp henne, hon är mindre rutinerad och inte ridit regelbundet senaste åren. Tror ingen förstår riktigt känslan och vad som hände men jag har bara minnesbilden av hösten faller bakåt mot mig och att jag har hästen över benet.

 

[skiesabove]

Jag tycker också så. Pappa har alltid pushat mig att lösa problem med hästar och det har ju löst sig tillslut men jag vill inte utsätta mig för att det inte löser sig. Min syster har erbjudit sig att rida men känns ju också inte bra att slänga upp henne, hon är mindre rutinerad och inte ridit regelbundet senaste åren. Tror ingen förstår riktigt känslan och vad som hände men jag har bara minnesbilden av hösten faller bakåt mot mig och att jag har hästen över benet.

Kan du säga åt din pappa att i det här fallet så är "lösningen" att du enbart jobbar henne från marken ett tag? Så du får tid att hitta ett nytt hem/försäljningsstall åt henne?

Din pappa har fel på så många sätt, både för hästens skull och för hans dotters hälsa och LIV....

Vad är det för en far som tycker att du ska sitta upp på hästen igen? Är han inte rädd om dig?

Om det är du som äger hästen så är det ditt beslut vad som ska ske med henne nu. Och om det är din pappa som äger henne, så har du full rätt att vägra sitta upp och så kan du överlåta till honom att lösa situationen.

Sen kanske det är läge att fundera över din situation och relationen till dina föräldrar i allmänhet, för det låter inte så bra att dom pushar dig på det där viset... Inte snällt.

 

[Hedinn]

Nej, tänk framåt nu.
Du blev så rädd att inget kommer hjälpa nu. Spelar ingen roll vad orsaken var, det här blir inte bra.
Min dotter blev rädd för vår ponny efter en olycka och jag ångrar idag att jag ville ge det tid osv. Det slutade med att jag red ponnyn och sedan såldes den ändå, året efter.

I ditt fall kommer nog ingen av dina föräldrar rida hästen?

Så tänk framåt. Ju snarare du bestämmer dig för att åtgärda situationen desto större lättnad för dig.

Jag misstänker att säljaren känner till något. Annars hade ett erbjudande om att få köpa tillbaka hästen för låt säga 75 eller 80 proc av summan varit lockande för dem, så kunde de sälja vidare igen. De kunde säkert förhandla till sig dina röntgenplåtar för ryggen också i dealen.

Men eftersom de inte vill göra det, och hästen även gick emot skänkeln lite vid provridning, så tror jag att de vet något om den som de inte vill ta i.

Nåväl, tänk framåt och lycka till!

Tänker samma. Om man är mån om sin häst hade man absolut tagit den i retur för typ 75% av priset, särskilt om det är en fin häst. Låter så sjukt konstigt att dom inte vill och gör att jag anar ugglor i mossan.

Instämmer helt i dom som skrivit att dina föräldrar har fel. Det är absolut inget fel på att ha självbevarelsedrift- det kunnat gå riktigt jävla illa med en häst som slår baköver. Jag tycker inte du skall "kämpa", utan om du känner att nej det här känns inte bra, så håll i dig. Precis som en annan skriver, skall dina föräldrar rida den här hästen? om svaret är nej, så tycker jag det är totalt respektlöst att dom säger du bara skall "ta dig i kragen". ABSOLUT NEJ. Även om du är deres barn är du ändå vuxen och kan få bestämma över ditt egna liv.
Blicka framåt, jobba henne från marken och försök njuta dom stunderna du kan med hästen (utan att rida). Där finns mycket glädje som kan hämtas med att bara umgås med våra hästar och jobba från marken, tänker så du iaf kan få lite positivt känsla mitt i eländet. Sen tar du ett beslut hur det skall bli att lämna in henne till försäljning eller hur du skall göra.

Fast de blev väl aldrig erbjudna att köpa tillbaka hästen för ett lägre pris?

 

[SiZo]

Jag tycker också så. Pappa har alltid pushat mig att lösa problem med hästar och det har ju löst sig tillslut men jag vill inte utsätta mig för att det inte löser sig. Min syster har erbjudit sig att rida men känns ju också inte bra att slänga upp henne, hon är mindre rutinerad och inte ridit regelbundet senaste åren. Tror ingen förstår riktigt känslan och vad som hände men jag har bara minnesbilden av hösten faller bakåt mot mig och att jag har hästen över benet.

Förlåt, men jag har uppfattat att du är vuxen, eller? om du då vill sälja hästen för att det är det du mår bäst av så gör det. Varför ens ha en diskussion med din pappa om saken?

Vill han ha hästen så får han väl köpa den av dig isf? Annars har han liksom ingen rätt att lägga sig i det, tycker jag iaf.