Rehabtips halsinflammation

[SaraMara]

Är det någon här som har erfarenhet av framgångsrik rehabträning av häst efter behandling av inflammation i facettled i hals? Min åttaåring har förändringar i en halskota och har dragit på sig några inflammationer av lindrig till måttlig grad på tre ställen, vilka nu nyligen behandlats. Eftersom jag bestämt mig för att detta inte är en dödsdom och att hon givetvis svarar bra på behandlingen så funderar jag över vad jag kan göra för att hjälpa henne efter friskförklaring.

Problematiserande i det hela är att hon är buköppnad, vilket givit henne en svagare core, så även denna behöver stärkas.

Vet och jag har pratat om cavaletti, equiband, regelbunden fysioterapi osv men vill ha Alla tips. Typ ”kosta vad det kosta vill”!

 

[tuaphua]

Jag har jobbat med några hästar med problem av olika grad i halskotpelare.
Det är väldigt viktigt att de kommer ut i halsen från manken och att de lyfter underhalsen och aktiverar sin core. Bär de sig korrekt avlastas halsens problemområden.
Det gör jag första tiden för hand i träns. Då är det lätt att påverka formgivningen.

Det kan också vara värt att kolla hur käkfunktionen ser ut. Står man framför med ena handen på nosryggen och andra om underkäken ska man utan någon som helst motstånd kunna röra underkäken i sidled ca 4 cm. Symmetriskt åt båda håll! Det ska kännas lika lätt som ett curlingklot på is.
Funkar inte det behöver man hjälpa hästen få ett biomekaniskt korrekt munjobb.
Det skonar halskotpelaren.

 

[SaraMara]

Jag har jobbat med några hästar med problem av olika grad i halskotpelare.
Det är väldigt viktigt att de kommer ut i halsen från manken och att de lyfter underhalsen och aktiverar sin core. Bär de sig korrekt avlastas halsens problemområden.
Det gör jag första tiden för hand i träns. Då är det lätt att påverka formgivningen.

Det kan också vara värt att kolla hur käkfunktionen ser ut. Står man framför med ena handen på nosryggen och andra om underkäken ska man utan någon som helst motstånd kunna röra underkäken i sidled ca 4 cm. Symmetriskt åt båda håll! Det ska kännas lika lätt som ett curlingklot på is.
Funkar inte det behöver man hjälpa hästen få ett biomekaniskt korrekt munjobb.
Det skonar halskotpelaren.

Tack! Jag är så himla osäker på hur jag ska klara det där. Hon vill gärna gå låg och rund, men är såklart superstel i halsen just nu och har ingen ömhet i ryggen men är stel och vill inte gärna lyfta magen, eller komma upp ur manken. Förstås, det är ju en del av symptombilden. Käken var spännande, det hade jag ingen aning om!

 

[tuaphua]

Tack! Jag är så himla osäker på hur jag ska klara det där. Hon vill gärna gå låg och rund, men är såklart superstel i halsen just nu och har ingen ömhet i ryggen men är stel och vill inte gärna lyfta magen, eller komma upp ur manken. Förstås, det är ju en del av symptombilden. Käken var spännande, det hade jag ingen aning om!

Det är ju ett rätt knepigt arbete med de hästar som pga problematiken i halskotpelaren har den där styvheten. Man måste jobba emot deras kropp. Och i vissa, typ de flesta, fall forcera genom kroppen. Det arbetet med att forcera det så pass är dock inte riktigt rimligt att man som vanlig ryttare eller ens vanlig tränare kan begäras göra. Det krävs ju rutin av just det här lite extremt sjukgymnastiska arbetet där man måste få till ett annat rörelsemönster.
Finns det också ataxi kan man behöva arbeta väldigt riktat i att få till snabbare respons i något ben/få den mer liksidig.
Vid för svår ataxi bör man väl så klart låta hästen slippa och inte riskera människors hälsa.
Just det där med att i vissa fall i början behöva arbeta mot hästens kropp anser jag vara varför det krävs lite rutin för att göra en rejäl förändring.
För att bli väck stelheten arbetar jag en del med böjning och sen även böja sida till sida. Då måste hästen vara korrekt i formen och inte dra in halsen eller spänna underhalsen.
Det finns problem i att rekommendera folk hur de ska jobba i sånt här just iom att det är lätt att göra fel.
Optimalt vore väl att försöka hittavettig rehabtränare i din trakt.

Ang käken så är ju den i nära förbindelse till atlas/första nackkotan. Kan hästen inte röra käken fullt blir det problematiskt på fler sätt. Bla kan de inte ställa i korrekt nacken om de inte kan skjuta ut käken åt motsatt håll.
Det leder till problematik ända till bakkärran om inte ställningen går igenom.
Utöver att om hästens käke är låst får de svårare att mala födan.
Och om de trots felbalanserat munjobb ska mala mat, arbetas etc blir det spänningar i käkled och nacke.
Det brukar leda till smärta givetvis och en ovilja att arbeta korrekt och dra in halsen i manken sas för att skydda sig.

Så om man har fynd i halskotpelare är det än viktigare att se till att hästens bett är biomekaniskt fungerande.

 

[SaraMara]

Det är ju ett rätt knepigt arbete med de hästar som pga problematiken i halskotpelaren har den där styvheten. Man måste jobba emot deras kropp. Och i vissa, typ de flesta, fall forcera genom kroppen. Det arbetet med att forcera det så pass är dock inte riktigt rimligt att man som vanlig ryttare eller ens vanlig tränare kan begäras göra. Det krävs ju rutin av just det här lite extremt sjukgymnastiska arbetet där man måste få till ett annat rörelsemönster.
Finns det också ataxi kan man behöva arbeta väldigt riktat i att få till snabbare respons i något ben/få den mer liksidig.
Vid för svår ataxi bör man väl så klart låta hästen slippa och inte riskera människors hälsa.
Just det där med att i vissa fall i början behöva arbeta mot hästens kropp anser jag vara varför det krävs lite rutin för att göra en rejäl förändring.
För att bli väck stelheten arbetar jag en del med böjning och sen även böja sida till sida. Då måste hästen vara korrekt i formen och inte dra in halsen eller spänna underhalsen.
Det finns problem i att rekommendera folk hur de ska jobba i sånt här just iom att det är lätt att göra fel.
Optimalt vore väl att försöka hittavettig rehabtränare i din trakt.

Ang käken så är ju den i nära förbindelse till atlas/första nackkotan. Kan hästen inte röra käken fullt blir det problematiskt på fler sätt. Bla kan de inte ställa i korrekt nacken om de inte kan skjuta ut käken åt motsatt håll.
Det leder till problematik ända till bakkärran om inte ställningen går igenom.
Utöver att om hästens käke är låst får de svårare att mala födan.
Och om de trots felbalanserat munjobb ska mala mat, arbetas etc blir det spänningar i käkled och nacke.
Det brukar leda till smärta givetvis och en ovilja att arbeta korrekt och dra in halsen i manken sas för att skydda sig.

Så om man har fynd i halskotpelare är det än viktigare att se till att hästens bett är biomekaniskt fungerande.

Hur tusan hittar man sådana rehabtränare? Lyckas knappt hitta vettiga tränare som har tid att bara ”rida vanligt” för, hur letar man liksom? Kanske att vet har ngt tips, men påbörjar gärna det letandet lite för att hålla paniken över att förlora en häst till inom loppet av ett knappt år tar över känslan av ”we can do this”.

 

[Blyger]

Hur tusan hittar man sådana rehabtränare? Lyckas knappt hitta vettiga tränare som har tid att bara ”rida vanligt” för, hur letar man liksom? Kanske att vet har ngt tips, men påbörjar gärna det letandet lite för att hålla paniken över att förlora en häst till inom loppet av ett knappt år tar över känslan av ”we can do this”.

Det här har jag också funderat över.. följer och hoppas få lite tips!

 

[mackan]

@SaraMara har dålig koll ang hålla mig ajour men har du hunnit alls ha något kul/roligt med din häst under dessa år ?

Jag vet bara att de inlägg du skrivit som jag råkat läsa har det varit att hästen inte funkat/varit skadad osv .

 

[SaraMara]

@SaraMara har dålig koll ang hålla mig ajour men har du hunnit alls ha något kul/roligt med din häst under dessa år ?

Jag vet bara att de inlägg du skrivit som jag råkat läsa har det varit att hästen inte funkat/varit skadad osv .

Tack för omtanken, det har jag!

 

[Madick]

Som min då. Fast här är det två kotor som är påverkade och sen minskande "hål" för nerverna från kota 3 och neråt. Behandlad på tre ställen (där inte fasettlederna är påverkade). Nu 11 dagar sedan behandling och det varierar verkligen från dag till dag hur hon mår och rör sig. Hur länge sen var det din behandlades och hur långt har ni kommit i igångsättningen?

 

[SaraMara]

Som min då. Fast här är det två kotor som är påverkade och sen minskande "hål" för nerverna från kota 3 och neråt. Behandlad på tre ställen (där inte fasettlederna är påverkade). Nu 11 dagar sedan behandling och det varierar verkligen från dag till dag hur hon mår och rör sig. Hur länge sen var det din behandlades och hur långt har ni kommit i igångsättningen?

Hon behandlades i fredags så än så länge har vi bara promenerat. Ska börja longera from onsdag och sen rida from söndag. Ganska snabb igångsättning således fram till åb den 22 mars.

 

[Madick]

Oj, mycket snabbare än här. Vi leder fortfarande på olika underlag och stretchar halsen bara.

 

[SaraMara]

Oj, mycket snabbare än här. Vi leder fortfarande på olika underlag och stretchar halsen bara.

Ja, det tycks skilja en del mellan olika kliniker. Hon ville ha henne igång så snart som möjligt på böjda spår för att se om vi kan få upp rörligheten i halsen, så antar att det beror på det.

 

[Madick]

Det är ju ett rätt knepigt arbete med de hästar som pga problematiken i halskotpelaren har den där styvheten. Man måste jobba emot deras kropp. Och i vissa, typ de flesta, fall forcera genom kroppen. Det arbetet med att forcera det så pass är dock inte riktigt rimligt att man som vanlig ryttare eller ens vanlig tränare kan begäras göra. Det krävs ju rutin av just det här lite extremt sjukgymnastiska arbetet där man måste få till ett annat rörelsemönster.
Finns det också ataxi kan man behöva arbeta väldigt riktat i att få till snabbare respons i något ben/få den mer liksidig.
Vid för svår ataxi bör man väl så klart låta hästen slippa och inte riskera människors hälsa.
Just det där med att i vissa fall i början behöva arbeta mot hästens kropp anser jag vara varför det krävs lite rutin för att göra en rejäl förändring.
För att bli väck stelheten arbetar jag en del med böjning och sen även böja sida till sida. Då måste hästen vara korrekt i formen och inte dra in halsen eller spänna underhalsen.
Det finns problem i att rekommendera folk hur de ska jobba i sånt här just iom att det är lätt att göra fel.
Optimalt vore väl att försöka hittavettig rehabtränare i din trakt.

Ang käken så är ju den i nära förbindelse till atlas/första nackkotan. Kan hästen inte röra käken fullt blir det problematiskt på fler sätt. Bla kan de inte ställa i korrekt nacken om de inte kan skjuta ut käken åt motsatt håll.
Det leder till problematik ända till bakkärran om inte ställningen går igenom.
Utöver att om hästens käke är låst får de svårare att mala födan.
Och om de trots felbalanserat munjobb ska mala mat, arbetas etc blir det spänningar i käkled och nacke.
Det brukar leda till smärta givetvis och en ovilja att arbeta korrekt och dra in halsen i manken sas för att skydda sig.

Så om man har fynd i halskotpelare är det än viktigare att se till att hästens bett är biomekaniskt fungerande.

Måste fråga dig som verkar ha koll. Min häst har inte varit ridbar, ens sittbar på minst 4 månader. Om vi suttit på henne (barbacka eller barbackapad eftersom sadel inte funkar alls) så har hon ONT dagen efter, rejält ont alltså i hela kroppen men särskilt ryggen. Nu när vi sätter igång så är det alltså promenader i varierande terräng och stretching av halsen. Finns det ens något hopp att en sådan häst blir den tävlingshäst jag tänkt mig? Eller ens ridhäst? Jag börjar fundera på om veterinären vill rädda bara för att det går oavsett användbarhet.

 

[Madick]

Ja, det tycks skilja en del mellan olika kliniker. Hon ville ha henne igång så snart som möjligt på böjda spår för att se om vi kan få upp rörligheten i halsen, så antar att det beror på det.

Verkligen olika, inga böjda spår här alls, bara rakt. Och absolut ingen gjord (hon verkar ha mer problematik i kroppen än din dock).

 

[tuaphua]

Måste fråga dig som verkar ha koll. Min häst har inte varit ridbar, ens sittbar på minst 4 månader. Om vi suttit på henne (barbacka eller barbackapad eftersom sadel inte funkar alls) så har hon ONT dagen efter, rejält ont alltså i hela kroppen men särskilt ryggen. Nu när vi sätter igång så är det alltså promenader i varierande terräng och stretching av halsen. Finns det ens något hopp att en sådan häst blir den tävlingshäst jag tänkt mig? Eller ens ridhäst? Jag börjar fundera på om veterinären vill rädda bara för att det går oavsett användbarhet.

Det är helt omöjligt för mig att uttala mig om tyvärr. Jag är varken veterinär eller har nog info om din häst för att våga uttala mig.

Det går i vissa fall och i andra inte. Är de så pass dåliga att de får rejält ont, som din, så hade jag inte försökt sitta på hästen under väldigt lång tid. Det kan kräva ett år för att få till smärtfrihet. Och det finns de hästar som är ok efter någon behandling. Omöjligt att svara på för mig tyvärr.

För mig spelar följande in:
Främst är väl vad veterinär säger om prognos och symptom.
Vad är det för typ av tävling man vill syssla med? På vilken nivå? Vilken kunskapsnivå har ryttaren? Hur har man lagt upp rehabträning? Vad är det för ålder och utbildningsnivå på hästen sen innan? När och hur upptäcktes besvären? Har man en veterinär som är expert inom området och som har bra nog utrustning att utreda korrekt?

Det är i min värld en komplicerad problematik som kan kräva ett annat tänk i träningen. Och som man kanske inte kan få hjälp av hos vanlig tränare.
Tyvärr är en del inom rehabträning helt enkelt de som var för dåliga på vanlig hästträning sas och då sökt sig till rehab. Och som vanlig hästägare är det så klart svårt att veta vilka som är bra på sin sak.

 

[SaraMara]

Verkligen olika, inga böjda spår här alls, bara rakt. Och absolut ingen gjord (hon verkar ha mer problematik i kroppen än din dock).

I vart fall lite annorlunda problematik tror jag. Min har inga smärtreaktioner i rygg alls, men är ovillig att liksom kuta rygg. Ganska obrydd till att bära runt ryttare (jag är ändå ganska tung) så länge jag inte kortar upp tygeln typ. Men, svårt att säga, hon är en sån jäkla arbetsmyra att det är svårt att veta hur mycket hon bara liksom biter ihop också...

 

[Madick]

Det är helt omöjligt för mig att uttala mig om tyvärr. Jag är varken veterinär eller har nog info om din häst för att våga uttala mig.

Det går i vissa fall och i andra inte. Är de så pass dåliga att de får rejält ont, som din, så hade jag inte försökt sitta på hästen under väldigt lång tid. Det kan kräva ett år för att få till smärtfrihet. Och det finns de hästar som är ok efter någon behandling. Omöjligt att svara på för mig tyvärr.

För mig spelar följande in:
Främst är väl vad veterinär säger om prognos och symptom.
Vad är det för typ av tävling man vill syssla med? På vilken nivå? Vilken kunskapsnivå har ryttaren? Hur har man lagt upp rehabträning? Vad är det för ålder och utbildningsnivå på hästen sen innan? När och hur upptäcktes besvären? Har man en veterinär som är expert inom området och som har bra nog utrustning att utreda korrekt?

Det är i min värld en komplicerad problematik som kan kräva ett annat tänk i träningen. Och som man kanske inte kan få hjälp av hos vanlig tränare.
Tyvärr är en del inom rehabträning helt enkelt de som var för dåliga på vanlig hästträning sas och då sökt sig till rehab. Och som vanlig hästägare är det så klart svårt att veta vilka som är bra på sin sak.

Tack för bra svar, precis vad jag var ute efter även om det kanske inte framgick

Hästen är styrbar i alla gångarter, inte riden mer än så alltså. Tanken var La-MSV dressyr och iaf 110 cm hoppning. Ena ryttaren van unghästutbildare, andra ganska nybörjare.

 

[tuaphua]

Tack för bra svar, precis vad jag var ute efter även om det kanske inte framgick

Hästen är styrbar i alla gångarter, inte riden mer än så alltså. Tanken var La-MSV dressyr och iaf 110 cm hoppning. Ena ryttaren van unghästutbildare, andra ganska nybörjare.

För mig är ju problemet med rehabträning att en bra vanlig tränare sas oftast inte har nog kompetens i att rehabträna svårare fall. Och problem i halskotpelaren hamnar ju tyvärr under den kategorien oftast när det väl blivit problem som upptäcks.
Det är idag med våra rörligare hästar ett större problem enligt vissa veterinärer.

Ska man nollställa en häst med så kraftig problematik som er verkar ha med smärta så tar det tid. Ska man tex köra den i aquaträning så har många råd med kanske 3 veckor. När hästen kanske skulle behöva gå det dubbla minst för att ens bara bli nollställd sas. Sen ska ju det uppbyggande arbetet ta vid. Och det måste få ta lång tid vid så kraftig problematik.
Ibland har man som med din häst problem i resterande kropp, tex kanske i sadelstaden och halsen kan bli en sekundär problematik. Då måste man ju släcka ut all aktiv problematik innan man kan börja rehaba. Och man kan också kanske behöva ha hästen på smärtstillande första perioden av rehabträningen.
Just iom den här komplexheten så vill man ha en tränare med rutin av just rehab och just halskotpelarproblematik.

Sen finns det ju lite olika symptom på det här problemet och då måste man angripa det hela på lite olika vis.
Det går tyvärr inte att svara på alls kring individuella fall så här genom nätet.
Generellt skulle jag iaf inte försöka sitta på en häst som uppvisat sån här problematik på väldigt lång tid. I övrigt vad som vore bäst rehabträning kan jag inte svara på.
Men jag tror inte man ska gå från promenader till ridning. För mig startar rehabträning för hand i träns, och för det mesta i böjning, på såna hästar och fortgår flera månader efter att man slutat promenera. Sen efter flera månaders formgivning och ändrande av rörelsemönster och sen stärkande arbete börjar jag rida. Och då rider jag rehabträning i form som har sjukgymnastsikt tänk. Jag tror inte på att bara leda runt och åka runt på såna hästar som del i rehab. De måste lära sig röra sig sundare för att skydda sina svaga punkter.

Och är de för smärtpåverkade eller har för svår ataxi bör vet rek att de slipper. Men här får man ju lita på sin veterinär att den kan ge en korrekt hjälp. För vi tränare får och ska inte bestämma sånt själva på en häst med sån smärtproblematik.

Hoppas det kan lösa sig för er!

 

[mackan]

Och är de för smärtpåverkade eller har för svår ataxi bör vet rek att de slipper. Men här får man ju lita på sin veterinär att den kan ge en korrekt hjälp. För vi tränare får och ska inte bestämma sånt själva på en häst med sån smärtproblematik.

Hoppas det kan lösa sig för er!

Förrutom att jag håller med ang det du skrivit utöver detta i tråden, så fastnar jag extra vid det här, gällande vikten av , och problematiken runt just detta.

Med dagens medicin finns det så många möjligheter att pröva, det finns en ekonomi i att få forska och prova osv från veterinärernas del. Jag tycker det är VANLIGT att om inte djurägaren själv (för det gäller djurvård generellt inte specifikt häst) tydligt klargör och frågar om chanser utifrån det man vill prova, och då specificerar vad man avser med det - dvs hur fungerande kommer djuret möjligen/möjligen inte tänkas kunna bli osv, så säger inte alla veterinärer något om det alls, utan de kör på med vidare behandlingar/metoder/undersökningså länge inte djurets skick är/blir ett solklart fall av totalt extremt lidande .

Jag tycker detta är jätteviktigt för varje djurägare att förstå och ha med sig!
Ser för mycket djurägare som kör på så länge det går, för ”veterinären har inte sagt stopp ”. Dessa djurägare menar inget illa, de älskar sina djur över allt annat osv. Men ibland förstår de inte att det är deras ansvar i grunden att verkligen se till djuret och att veterinären INTE per automatik kommer vara den som råder något annat än att fortsätta prova div runt djuret .

Förlåt om detta blev lite lång utläggning och kan tolkas som OT . Jag känner att ämnet är viktigt .

 

[tuaphua]

Förrutom att jag håller med ang det du skrivit utöver detta i tråden, så fastnar jag extra vid det här, gällande vikten av , och problematiken runt just detta.

Med dagens medicin finns det så många möjligheter att pröva, det finns en ekonomi i att få forska och prova osv från veterinärernas del. Jag tycker det är VANLIGT att om inte djurägaren själv (för det gäller djurvård generellt inte specifikt häst) tydligt klargör och frågar om chanser utifrån det man vill prova, och då specificerar vad man avser med det - dvs hur fungerande kommer djuret möjligen/möjligen inte tänkas kunna bli osv, så säger inte alla veterinärer något om det alls, utan de kör på med vidare behandlingar/metoder/undersökningså länge inte djurets skick är/blir ett solklart fall av totalt extremt lidande .

Jag tycker detta är jätteviktigt för varje djurägare att förstå och ha med sig!
Ser för mycket djurägare som kör på så länge det går, för ”veterinären har inte sagt stopp ”. Dessa djurägare menar inget illa, de älskar sina djur över allt annat osv. Men ibland förstår de inte att det är deras ansvar i grunden att verkligen se till djuret och att veterinären INTE per automatik kommer vara den som råder något annat än att fortsätta prova div runt djuret .

Förlåt om detta blev lite lång utläggning och kan tolkas som OT . Jag känner att ämnet är viktigt .

Ja, det finns ju en hel del veterinärer som antingen inte vågar eller orkar vara obekväma och leverera den här jobbiga informationen att det får vara nog.
Och de veterinärer som gör det kan ju av sina kollegor eller kunder som inte riktigt kan hantera informationen bli rätt opopulära och omdiskuterade. Även om de veterinärerna faktiskt är de som dels är duktigare på att felsöka och vågar vara jobbiga mot människan för djurets skull.
Det finns ju gott om hästar med problembeteende som varit till veterinärer och bedömts vara smärtfria och friska. Men vid veterinärbyte har man hittat rätt allvarliga fysiska problem som lett till antingen behov av behandling eller avlivning.
Det kan ju variera så väldigt i vilken typ av vård man får av sin häst beroende på veterinär. Det är ett problem.

Sen finns ju också ett stort problem i att man inte har någon licensering eller utbildning inom rehabträning som kan borga för kvalitet och kunskap.
Och iom den begränsade kunskapen om både vanlig träning och sjukgymnastiskt tänkt träning hos gemene man och tyvärr hos vissa veterinärer och tränare med så blir det ju jättesvårt för folk att hitta rätt hjälp.
Och många hästar som hade kunnat räddas till ett gott och smärtfritt liv får tas bort eller knacka runt i ett mkt tvivelaktigt skick resten av livet.
Vissa får igenom en förbättring via sitt rehabarbete. Men det är inte förbättring nog. Men iom för lite kunskap och i vissa fall lite flathet så nöjer man sig med det.
Det känner jag är beklagligt.