Rehabtips halsinflammation

[mackan]

@tuaphua jag menade inte främst att det finns veterinärer som ”inte vågar” osv, utan det handlar som jag försökte få fram att det krävs av djurägaren i första hand att ställa konkreta och kritiska frågor ang djurets möjligheter och chanser utifrån vad man vill den ska kunna ha för liv/funktion/hur dess liv ser ut osv .

Det är lite samma inom humanvården ibland att patienten tyvärr själv måste kunna ställa tydliga frågor . Då får man tydligare svar.

Veterinärer har ju dessutom inget i sak ansvar för att råda att ett djur bör få slippa så länge inte som sagt, djuret väldigt tydligt lider inför ögonen på dem. Därav problematiken, och utifrån det djurägarens stora ansvar .

 

[Madick]

Förrutom att jag håller med ang det du skrivit utöver detta i tråden, så fastnar jag extra vid det här, gällande vikten av , och problematiken runt just detta.

Med dagens medicin finns det så många möjligheter att pröva, det finns en ekonomi i att få forska och prova osv från veterinärernas del. Jag tycker det är VANLIGT att om inte djurägaren själv (för det gäller djurvård generellt inte specifikt häst) tydligt klargör och frågar om chanser utifrån det man vill prova, och då specificerar vad man avser med det - dvs hur fungerande kommer djuret möjligen/möjligen inte tänkas kunna bli osv, så säger inte alla veterinärer något om det alls, utan de kör på med vidare behandlingar/metoder/undersökningså länge inte djurets skick är/blir ett solklart fall av totalt extremt lidande .

Jag tycker detta är jätteviktigt för varje djurägare att förstå och ha med sig!
Ser för mycket djurägare som kör på så länge det går, för ”veterinären har inte sagt stopp ”. Dessa djurägare menar inget illa, de älskar sina djur över allt annat osv. Men ibland förstår de inte att det är deras ansvar i grunden att verkligen se till djuret och att veterinären INTE per automatik kommer vara den som råder något annat än att fortsätta prova div runt djuret .

Förlåt om detta blev lite lång utläggning och kan tolkas som OT . Jag känner att ämnet är viktigt .

Bra poäng! Jag måste se till att fråga veterinären vad det är vi faktiskt försöker rehabilitera och tidsplan. Är det tävlingshästen jag köpte eller en promenadhäst som kommer behöva specialträning och behandlingar för att inte ha ont?

 

[Alexandra_W]

Bra poäng! Jag måste se till att fråga veterinären vad det är vi faktiskt försöker rehabilitera och tidsplan. Är det tävlingshästen jag köpte eller en promenadhäst som kommer behöva specialträning och behandlingar för att inte ha ont?

Det är nog extra svårt sia om när det är en så grön häst - men också extra viktigt att prata kring det redan nu då det inte finns det naturliga ”komma tillbaka till tidigare nivå” att resonera kring.

 

[SaraMara]

Liten uppdatering sedan sist. Igångsättningen efter behandlingen gav ingen jättestor skillnad i ridkänsla. Bortsett från snubbligheten som jag inte upplevde så satt den där initiala handbromsen i vid övergång skritt-trav i början av passet och jag upplevde snarare en förvärrad asymmetri i bakdelens rörelsemönster. Höger bak-problemen såg vi även vid första besöket men "man måste ju börja någonstans" och då var halsen mest akut.

Vid å.b. så var det "neurologiska" faktiskt betydligt bättre. Ingen snubblighet vid longering, förutom ett tillfälle då hon sprallade till pga en ny häst som kom in i ridhuset så var det ingen korsgalopp vid longeringen och hon klarade den "lilla åttan" bra.
Men, som jag kände på mig - höger bak behövde kollas ytterligare.

Efter en rad undersökningar så konstaterades bl.a. att hon blev bättre i sitt rörelsemönster vid longering på hårt underlag vid nervblockad ovanför hasen, och att hon har måttliga förändringar i SI-leder på båda sidor och i transversal (?)-led. Behandling i bakben (både knä och has) samt i SI-led båda sidor. Märkligt nog känner jag mig mer hoppfull nu, trots nya fynd, eftersom fynden känns som mer relaterade till de ridproblem jag upplevt och dessutom den neurologiska påverkan tycks dämpad/borta efter behandling.

Nu nytt rehabprogram fram till åb om ca tre veckor. Vilken härva en upplevd handbroms kan leda till alltså...

 

[Lavinia]

Men vad bra att du tog handbromsen på allvar!

Min är behandlad med kortison mellan 2/4 kotor i nacken. Hon har ju dessutom senskador (som nog har läkt ut äntligen, men vi vågar inte riktigt chansa...). Hon går lite upp och ner i hur hon känns, ibland är det verkligen himmelriket på jorden och ibland inte. Om vi kommer igenom detta vet jag fortfarande inte, men nu får vi iaf trava 15 min (vilket är mer än ursprungsprognosen). Hopp och terräng är borta, men vi är rätt nöjda som det är.

Veterinär kommer ut igen nästa vecka och kollar min så får vi se vad han säger då. Jag är alltid lite beredd på att han ska tycka vi kommit till vägs ände. Men fröken verkar nöjd och glad i sin hage så...

 

[SaraMara]

Men vad bra att du tog handbromsen på allvar!

Min är behandlad med kortison mellan 2/4 kotor i nacken. Hon har ju dessutom senskador (som nog har läkt ut äntligen, men vi vågar inte riktigt chansa...). Hon går lite upp och ner i hur hon känns, ibland är det verkligen himmelriket på jorden och ibland inte. Om vi kommer igenom detta vet jag fortfarande inte, men nu får vi iaf trava 15 min (vilket är mer än ursprungsprognosen). Hopp och terräng är borta, men vi är rätt nöjda som det är.

Veterinär kommer ut igen nästa vecka och kollar min så får vi se vad han säger då. Jag är alltid lite beredd på att han ska tycka vi kommit till vägs ände. Men fröken verkar nöjd och glad i sin hage så...

Åh så jobbigt! Jag håller tummarna för er!

 

[SaraMara]

Ny uppdatering.

Jag kastas verkligen mellan hopp och förtvivlan och inför gårdagens återbesök hade jag helt tappat hoppet (på den nivån att maken tog ledigt från jobbet för att åka med sin labila fru till veterinären, eftersom han trodde att jag skulle bryta ihop typ).

Damen har varit helt Hemsk senaste veckorna. Vägrat trava, arg som ett bi när jag sadlar eller ens bara tar på henne, jag har oräkneliga blåmärken på armarna där hon nypt mig när jag står på pall för att sitta upp osv. Tydligt missnöjd, ledsen och dåligt mående häst, på den nivån att jag knappt kunnat se henne utan att börja gråta.

Veterinären instämde helt i vad jag förklarat, men de (börjar bli ett team av inblandade nu) kan liksom inte se någon "ortopedisk skada" som ligger till grund för så stora reaktioner, särskilt inte som de inte förelåg vid förra återbesöket. Gissningen blir magsår, pga den myckna mängden Metacam, och nu provar vi att medicinera i några veckor för att se om det blir skillnad.

Bedövade också frambenen för att se om det gjorde någon skillnad på rörelserna, och såg lite skillnad vid bedövning av kotor (där är hon också böjprovsöm, om än inte särskilt halt), så dessa behandlades, liksom att vi behandlade om i halsen på två av fyra ställen.

Berg-och-dal-banan fortsätter alltså, nu hoppas jag (och mina överarmar ) att hon svarar snabbt och bra på Peptinoren så att min i alla fall glada och pigga häst kommer åter.

 

[Corax]

Ny uppdatering.

Jag kastas verkligen mellan hopp och förtvivlan och inför gårdagens återbesök hade jag helt tappat hoppet (på den nivån att maken tog ledigt från jobbet för att åka med sin labila fru till veterinären, eftersom han trodde att jag skulle bryta ihop typ).

Damen har varit helt Hemsk senaste veckorna. Vägrat trava, arg som ett bi när jag sadlar eller ens bara tar på henne, jag har oräkneliga blåmärken på armarna där hon nypt mig när jag står på pall för att sitta upp osv. Tydligt missnöjd, ledsen och dåligt mående häst, på den nivån att jag knappt kunnat se henne utan att börja gråta.

Veterinären instämde helt i vad jag förklarat, men de (börjar bli ett team av inblandade nu) kan liksom inte se någon "ortopedisk skada" som ligger till grund för så stora reaktioner, särskilt inte som de inte förelåg vid förra återbesöket. Gissningen blir magsår, pga den myckna mängden Metacam, och nu provar vi att medicinera i några veckor för att se om det blir skillnad.

Bedövade också frambenen för att se om det gjorde någon skillnad på rörelserna, och såg lite skillnad vid bedövning av kotor (där är hon också böjprovsöm, om än inte särskilt halt), så dessa behandlades, liksom att vi behandlade om i halsen på två av fyra ställen.

Berg-och-dal-banan fortsätter alltså, nu hoppas jag (och mina överarmar ) att hon svarar snabbt och bra på Peptinoren så att min i alla fall glada och pigga häst kommer åter.

Jag håller en tumme.
Det är ju dessutom en extra jobbig period (vår) för ston och extra känsliga individer.

 

[SaraMara]

Jag håller en tumme.
Det är ju dessutom en extra jobbig period (vår) för ston och extra känsliga individer.

Ja, fällning och brunst är ingen bra kombo på henne i vanliga fall heller, men nu var det verkligen extremt jobbigt för henne.

 

[Pontevecchio]

Ja, fällning och brunst är ingen bra kombo på henne i vanliga fall heller, men nu var det verkligen extremt jobbigt för henne.

Maran var ju en häxa såhär års. Åkte alltid av i februari och hon var öm överallt på kroppen. Stackars prick som lyckats kombinera det med magont. Vi håller tummarna för er!

 

[SaraMara]

Uppdatering, om det finns fler halshästägare här som är intresserade.

Efter en lång period av ständiga återbesök med en rad olika behandlingar (tror att hon sammantaget blivit behandlad i hals på båda sidor, si-leder båda sidor, bakknän, en has, framkotor och hovleder båda fram) blev vi i slutet av juli (om jag minns rätt) hemskickade med "nu är hon inte kliniskt sjuk/halt, hem och påbörja rehab".

Så det har vi gjort. Klinikens testryttare skickade med en rad bra tips och råd avseende vad tänka på vid ridning för att börja bygga upp märren igen, veterinären lämnade ett bra igångsättningsschema och tips om equiband (endast maggjorden!) och med remiss till fysioterapeut.

Så, sedan dess har vi successivt och strukturerat satt igång enligt en strikt plan. Inledningsvis närmast uteslutande skritt i skogen, sedan smygande igång med lite trav och galopp uppsuttet och parallellt ett program med fysioterapeut och tre pass i veckan avsuttet med equiband.
Nu arbetar vi med equiband två ggr i veckan, lite längre och mer krävande pass, plus att jag har en beridare som rider två ggr i veckan för att bygga om och bygga rätt, samt regelbundna kontroller av fysion som hittills (tar i trä) varit mycket nöjd med utvecklingen och muskeluppbyggnaden.

Hästen min börjar se ut som en ridhäst igen och beridaren är väldigt nöjd med utvecklingen, så so far so good. Nu går vi in i en tuffare period med liten vinterhage och därtill hörande överskottsenergi, spändhet osv vilket gör livet lite svårare än den sköna, avslappnade sommartiden i stor härlig gräshage, så återstår att se hur vi klarar vintern. Men, försiktigt hoppfullt än så länge.

 

[Lavinia]

Åh vad kul att få höra hur det går för er! Och att hon verkar må bättre!

Håller tummarna att det fortsätter åt samma håll för er!

 

[Novali01]

@SaraMara du skriver att beridaren är nöjd med utvecklingen, men du då? Känner du skillnad? Är handbromsen borta?
Tycker det är jätteintressant att läsa om er resa och hur du fått lösa det hela.

 

[SaraMara]

@SaraMara du skriver att beridaren är nöjd med utvecklingen, men du då? Känner du skillnad? Är handbromsen borta?
Tycker det är jätteintressant att läsa om er resa och hur du fått lösa det hela.

Jag har valt att undvika "trim-pass" nu en period, för att inte förstöra det beridaren hjälper mig med, men de få pass jag gjort så känns hon som innan allt gick käpprätt så att säga. En del tjurande precis i början av passet (framför allt första övergången från skritt till trav) men sedan släpper det. Galoppfattningarna är inga problem längre t.ex. heller. Beridaren hos veterinären och "min" beridare har båda pratat om att det är "så hon är" typ. Överambitiös men humörig. Jag själv märker framför allt skillnad ute (där jag mest rider nu för tiden under uppbyggnadsperioden) på att hon känns väldigt fin i handen, jämn och rak när vi travar och att hon knatar rakt uppför branta backar utan att slingra eller flänga. Hon blir fortfarande mycket tröttare av att gå uppför än vad min gamla blev, men hon är ju inte stark heller så tänker att det ger sig.

Det ska bli väldigt spännande (och läskigt) att se vad veterinären säger när vi ska in på åb i slutet av november, det vore så himla härligt om den här rätt ambitiösa rehabsatsningen gav utdelning, men än vågar jag inte hoppas på det.

 

[Novali01]

@SaraMara fast bara det att hon känns rak är ju helt klart en seger på vägen! Är ju där jag tycker man märker saker först, dvs hästen blir inte rak hur man än rider. Har en häst med ett ligament i bakknäet som är lite för långt, typ patellaupphakning light. Det första jag märker när det är på G att bli sämre är att jag sitter snett i sadeln. Då gäller det att fort ändra ridningen eller åka in o behandla. Så du har säkert kommit en bra bit på väg i din rehab.
Hoppas att du uppdaterar här när ni gjort ÅB.

 

[SaraMara]

@SaraMara fast bara det att hon känns rak är ju helt klart en seger på vägen! Är ju där jag tycker man märker saker först, dvs hästen blir inte rak hur man än rider. Har en häst med ett ligament i bakknäet som är lite för långt, typ patellaupphakning light. Det första jag märker när det är på G att bli sämre är att jag sitter snett i sadeln. Då gäller det att fort ändra ridningen eller åka in o behandla. Så du har säkert kommit en bra bit på väg i din rehab.
Hoppas att du uppdaterar här när ni gjort ÅB.

Ja, visst är det ju så. När hon var som värst så stod hon mest på tvären och sparkade efter skänkeln så riktigt där har vi i alla fall inte hamnat än... I det "riktiga" trimmandet så bör jag väl förtydliga att det är lång väg kvar till "riktig" rakriktning, när beridaren ber om fullt undan för ytterskänkeln, bogarna på plats osv så blir hon gärna lite ilsk och börjar gå som en krabba. Med mina mått mätt ute, alltså som i att hålla ett rakt spår framåt med jämnt stöd i båda tyglarna (alltså typ LB-krav) så är jag nöjd. Så jag inte utmålar det som bättre än det är alltså, eftersom jag är rädd att jinxa.

Självklart gör jag det, så fort jag kommer ihåg det. Är lite periodare här, pga, tja, livet.

 

[SaraMara]

Ja, visst är det ju så. När hon var som värst så stod hon mest på tvären och sparkade efter skänkeln så riktigt där har vi i alla fall inte hamnat än... I det "riktiga" trimmandet så bör jag väl förtydliga att det är lång väg kvar till "riktig" rakriktning, när beridaren ber om fullt undan för ytterskänkeln, bogarna på plats osv så blir hon gärna lite ilsk och börjar gå som en krabba. Med mina mått mätt ute, alltså som i att hålla ett rakt spår framåt med jämnt stöd i båda tyglarna (alltså typ LB-krav) så är jag nöjd. Så jag inte utmålar det som bättre än det är alltså, eftersom jag är rädd att jinxa.

Självklart gör jag det, så fort jag kommer ihåg det. Är lite periodare här, pga, tja, livet.

Tack för puff och påminnelse!

Hemma igen, fortfarande förbannad på enveten märr men lättad över besöket.

Inga synliga inflammationer vid ul av halsen. Inga böjprovsreaktioner, ingen hälta på volt varken mjukt eller hårt underlag. Viss ömhet vänster ”höft/sida av länd”. Denna är dock på ”rätt sida” (förändringar SI-led är värre på höger sida) och dessutom reagerar hon inte på tryck på bäckenet utan muskelärt = positivt och sannolikt en anledning till att vänstergaloppen är sämre kvalitet än höger.

Vid longering till en början loj och ser ”tung” ut. Efter en explosion och bus så började hon ta i med kroppen och då blir hon fin.

Snubblade en gång, varför det kändes viktigt att kolla halsen. Medskick hem att hålla koll på att snubblingar inte blir fler och värre, det kan ju tyda på att antingen hals- eller ländproblemen blivit sämre. Kan också ha blivit en ”automatisk” påverkan pga förträngningarna.

Inga behov av behandling utan vet ansåg att hon såg betydligt bättre ut än i somras och att vi gjort ett bra jobb och haft en bra plan, som vi bara ska fortsätta med.