Leran är vidrig här också. Den högre delen av hagen är den inte lika djup i men inte bra.Om jag kunde skulle jag sätta upp ett jätteparaply över hagarna så regnet inte kunde ta sig in. Vi har lera överallt och den börjar bli djup. Blir så deprimerad av detta hopplösa regnande, men mest av leran. Att mocka valackhagen är som att simma i tröstlösa träsket... GE MIG KYLA och snö!!! Eller värme och torka upp. Vilket som funkar, leran knäcker mig totalt!
Hagarna är redan grusade men leran äter upp gruset fortare än vi kan säga slurp :-(. Kylan och snön förra veckan var rena himmelriket mot det här.
Idag tänkte jag flytta om vita hästens hage så hon får liite mindre lera (och lite mindre hage :-( ). Men vad gör man inte... Mattorna jag la in gör iaf lite nytta...
Känner mig maktlös, byter jag hager det dels väldigt halt, dels så blir den upptrampade på nolltid.
Eikar verkar vara trött och stel i ryggen av underlaget. Jag får börja köra värmelamporna på honom en stund varje dag...
Jag orkar inte ha mer "November".
Har tappat ridsuget alldeles, fastän hästarna nog behöver röras på grusväg eller corall där underlaget i alla fall är lite fastare..
Gaaaaaah!