Rasistiska stereotyper och temafester

Det är väl snarare så att folkdräkterna "stabiliserades" och "definierades" under nationalromatiken, under inflytande av götisicmen bl.a., när man vurmade för allt gammalt och fornnordiskt.

Folkdräkterna har sitt ursprung i allmogens kläderäkt, och vissa element är mycket gamla, men andra tillkommit senare.
Hur gammal vill du att ursprunget ska vara för att "räknas"? Duger 1500-1600 tal?

Man klädde sig olika i olika landsdelar, och dräktens utvecklades, och stannade så småningom upp i sin utveckling och konserverades under 1800-talet och tidigt 1900-tal.

Samernas historia, är precis likadan som alla andras historia. Några har kommit vandrande, och medfört språk och sedvänjor. Frågan man kan ställa sig, är när detta skedde, men det ger modern DNA forskning svar på.
Någon gång för ca 800-1000 år sedan, kom en folkgrupp vandrande österifrån från nuvarande Ryssland, och medförde ett språk, som sedermera har blivit samiska, och blandade sig med den befolkning som fanns i norra Finland, Sverige och Norge.
Om de medförde en religion, eller om de introducerade renskötsel är inte riktigt tydligt. Men de kom inte till en obefolkad landsdel.
Och hur de som medförde sitt språk och sitt DNA klädde sig när de kom vet inte jag. Den traditionella klädstilen kan mycket väl vara från den tiden eller många hundra år yngre. Vet du?
Jag tror att du helt missar poängen, folkdräkten har aldrig tillhört en förtryckt folkgrupp, det har aldrig varit förbjudet att bäras och kan inte tolkas på samma sätt som till exempel en fjäderskrud. Folkdräkten som den ser ut idag togs fram av en överklass och användes av både överklass och så småningom av allmogen. Dalarnas olika folkdräkter är de som är mest knutna till allmogen men trycken på bomullstyger vilket är det som skiljer dem åt dyker inte upp förrns i slutet av 1800-talet och samma mönster går att återfinna i Indien, ända från 1000-talet kanske till och med tidigare. Så vem äger då rätten till mönstret?

Samerna har en helt annan historia än vad folkdräkten har, hade de inte blivit förtryckta och utpekade på ett sätt som är helt orimligt, det skedde i början av 1900-talet och tyvärr har väl uppdelningen varit väldigt godtycklig, folk som var släkt kunde delas och den ena blev utpekad som same och förlorade en hel del rättigheter, den andre blev utpekad som svensk och fick vissa rättigheter. Det försöker man rätt till idag men hade inte förtrycket av samer funnits så hade det inte heller varit CA att använda sig av deras dräkter, antagligen hade de inte heller bevarats på samma sätt, eftersom en förtryckt grupp ofta värnar om sina egenheter. Men idag är de att anse som en minoritetsgrupp, på samma sätt som tex romer, de är också invandrade men på grund av hur de har behandlats i Sverige så har de fått en särställning på gott och ont.
Jag tror att du helt har missförstått vad det här handlar om, det handlar inte om vem som har bott längst på en plats osv utan hur olika grupper har bemötts av den starkaste makten.
 
Ok då vet jag vart gränsen ligger. Man får ha svart i ansiktet om det finns syfte bakom. Alltså ett bra syfte
Vad är du ute efter? Du far fram som ett ånglok och det enda du visar är en fullständig oförståelse och okunskap om det som diskuteras. Dina inlägg framstår enbart som oerhört onyanserade och ilskna.

Jag föreslår att du försöker lära dig något istället för att stoltsera med din okunnighet.
 
Att diskutera: Är det CA eller ej att klä ut sig till 1) manliga medlemmar i saudiska kungafamiljen 2) ryska kosacker 3) brittiska rävjägare?
Inga av dessa grupper kommer att tro att du eller den sociala sfär du tillhör har möjlighet att om definera eller underkänna deras kulturer eller ställa sig över deras juridiska system och därmed äganderätt och möjlighet till utkomst (vilket de facto ursprungsfolk runt om på jorden inklusive samerna råkat/råkar ut för). Dvs ett rekvisit för möjligheten till utklädnad är uppfyllt.

Kossacker är egentligen mer komplicerat
 
Är det inte lite grann nedvärderande att sitta som vit människa och "besluta om" andra kulturers kläder etc. - vilka som "får" användas av vem? Och att säga sig veta hur personer från andra kulturer känner inför att någon annan vill använda deras dräkter eller symboler....?

Bara en tanke som slog mig medans jag läste i denna tråd....
 
Nu vill jag väl inte påstå att minoriteter inte kan vara blonda men jag tror att du fattat grejen så mitt korta kvällströtta svar får bli ja. (Med reservation för missuppfattning)
Nej jag vill inte heller påstå att minoriteter inte kan vara blonda utan det blonda fick i detta exempel representera västvärlden i någon form/en kontrast till den andra peruken så jag tror du förstått vad jag menat :)
 
Är det inte lite grann nedvärderande att sitta som vit människa och "besluta om" andra kulturers kläder etc. - vilka som "får" användas av vem? Och att säga sig veta hur personer från andra kulturer känner inför att någon annan vill använda deras dräkter eller symboler....?

Bara en tanke som slog mig medans jag läste i denna tråd....

Du tror alltså på riktigt att CA är ett begrepp som endast vita diskuterar? :confused:
Jag kan försäkra dig om att det inte ser ut så utanför Buke. Men här är nog vita extremt överrepresenterade, och därför blir det vita som för debatten.
 
Är det inte lite grann nedvärderande att sitta som vit människa och "besluta om" andra kulturers kläder etc. - vilka som "får" användas av vem? Och att säga sig veta hur personer från andra kulturer känner inför att någon annan vill använda deras dräkter eller symboler....?

Bara en tanke som slog mig medans jag läste i denna tråd....
Inte bara lite utan ganska mycket tycker jag.
 
Jag som har samiskt påbrå kan ta på mig delar av den samiska dräkten om det var ett passande tillfälle. Är nog inte nog brydd att ta illa vid mig om någon annan skulle klä sig i kolt, men förstår de som gör det. Min morfar i kolt.
5688-1489045016-625e8b3380cb4de8f995b5abd21a0fe7.jpg
 
Inga av dessa grupper kommer att tro att du eller den sociala sfär du tillhör har möjlighet att om definera eller underkänna deras kulturer eller ställa sig över deras juridiska system och därmed äganderätt och möjlighet till utkomst (vilket de facto ursprungsfolk runt om på jorden inklusive samerna råkat/råkar ut för). Dvs ett rekvisit för möjligheten till utklädnad är uppfyllt.

Kossacker är egentligen mer komplicerat
Tack för analys! Beträffande saudierna så tror jag det är många personer, en majoritet, som både underkänner deras kultur och föraktar och förfasar sig över deras juridiska system, även om man gillar deras pengar, (se tex svenskt näringsliv). Men är det CA?
 
Du tror alltså på riktigt att CA är ett begrepp som endast vita diskuterar? :confused:
Jag kan försäkra dig om att det inte ser ut så utanför Buke. Men här är nog vita extremt överrepresenterade, och därför blir det vita som för debatten.

Har aldrig sagt något om att man inte ska få diskutera, oavsett hudfärg... men att generalisera till att "samer känner si och sä" blir liksom helt fel för min del. Mest sannolikt så har var enskild individ sin egen uppfatning om hur de känner.

De som är med i diskutionerna är väl dessutom ofta de med starkast känslor... så man kanske inte ska se det som representativt för en genomsnittsperson från den kulturen.
 
Har aldrig sagt något om att man inte ska få diskutera, oavsett hudfärg... men att generalisera till att "samer känner si och sä" blir liksom helt fel för min del. Mest sannolikt så har var enskild individ sin egen uppfatning om hur de känner.

De som är med i diskutionerna är väl dessutom ofta de med starkast känslor... så man kanske inte ska se det som representativt för en genomsnittsperson från den kulturen.

Ärligt talar så skakar jag lite på huvudet åt ditt inlägg.
Sök på CA, beblanda dig i grupper på Facebook som diskuterar rasism och postkolonialism, lyft huvudet från Buke. Det är inte i det här forumet som den största diskussionen pågår.

Det är ingen som sitter och skriver "samer känner si och så". Ingen alls, faktiskt.
 
Här kommer ett lite mer allmänt hållet inlägg med ett par frågor riktade till er som använder begreppet kulturell appropriering.

Är inte en uppenbar risk med tillämpningen av begreppet CA att kulturellt utbyte motverkas? Att fortfarande tala om t.ex. "black hairstyles" när vita burit cornrows och dreadlocks i säkert 30 år känns för mig märkligt, eftersom det antyder någon sorts intention att konservera snarare än utjämna skillnader människor och kulturer emellan. Själv tror jag inte att vägen framåt är att befästa (och kanske till och med konstruera) olikheter mellan kulturer, kultur är ju inte essentiellt utan ett resultat av i vilket samhälle vi växer upp i och lever. Flyttar du till en annan kultur kommer du t.ex. oundvikligen att anpassa dig till denna.

En kanske inte helt oproblematisk analogi är den till frågan om könsidentitet. Många är överens om att könsidentitet i mångt och mycket är en begränsande, förtryckande konstruktion, och att könsöverskridande uttryck därför är positiva. Varför kan inte kulturellt överskridande uttryck på samma sätt uppmuntras?
 
Jag har så svårt att förstå stolthet.. Vad innebär det?

Jag kan förstå om man är stolt över sina egna prestationer eller över vem man är. Det är helt förståeligt. Jag kan till viss del förstå stolthet över sina barn, men då kanske i meningen att man varit duktig som fostrat barnen till att bli så fina människor. Men ändå inte.

Jag tror att det är destruktivt att vara stolt över andra människor, det har kommit så mycket ont ur det. Genom beskrivningen om stolthet uppfattar jag det som om det skulle vara något statiskt, något som alltid finns där.
Min mormor kan jag se upp till trots att hon dog innan jag föddes. Hon var en stark kvinnorättskämpe som kämpade för våra rättigheter, trots att hon drogs med lungsjukdomar i hela sitt liv. Jag skulle kunna säga att jag är stolt över henne, eller över att jag är barnbarn till henne. Men jag kan inte det, jag kan inte känna stolthet över andra människors liv. Jag var inte på något sätt inblandad i hennes liv, och då vore det märkligt om jag kände stolthet över det.

På samma sätt känner jag när det gäller Sverige. Jag tycker Sverige har gjort mycket bra saker genom tiderna och gör mycket bra saker nu. Jag tycker om att vi har en feministisk utrikespolitik, jag tycker det är bra att vi tar emot flyktingar, jag tycker det är bra att vi har allemansrätt o.s.v. Men stolthet? Njaa..
Jag hade kunnat känt stolthet om jag var drivande inom den feministiska utrikespolitiken, det närmaste jag kommer nu är att jag är insatt och försöker lyssna på Margot Wallström och gänget varje gång de kommer till staden. Svårt att vara stolt över att endast vara en åskådare.
Men såklart finns det roller som är svårare än svenskhet. I och med att jag kan på ett sätt säga att jag är stolt över att vara kvinna och stolt över att vara HBTQ, så har jag också en mer passiv stolthet. Men den passiva stoltheten grundar sig ändå i egna prestationer, jag är stolt över att jag tar mig fram i livet trots endel nackdelar som kvinna och jag är stolt över att jag vågar vara HBTQ-person öppet trots att jag bland annat fått föreläsningar om att jag är en syndare.
Av den anledningen kan jag förstå att man som afrosvensk kan känna sig stolt över sitt ursprung, men då i form av att de klarar sig bra i ett samhälle där de diskrimineras pga. sitt ursprung.

Med detta långa och tradiga inlägg vill jag mest skriva att jag inte kan greppa stolthet över att vara svensk.

Kulturell appropriering däremot är komplicerat, speciellt inom kulturen. Gällande just samekultur gjorde Gudrun Sjödén en kollektion med samiska influenser som hon blev hårt kritiserad för, exploatering av en annan kulturs symboler. Tipsar om att googla fram den debatten innan man själv väljer att göra detsamma. :)
 
Här kommer ett lite mer allmänt hållet inlägg med ett par frågor riktade till er som använder begreppet kulturell appropriering.

Är inte en uppenbar risk med tillämpningen av begreppet CA att kulturellt utbyte motverkas? Att fortfarande tala om t.ex. "black hairstyles" när vita burit cornrows och dreadlocks i säkert 30 år känns för mig märkligt, eftersom det antyder någon sorts intention att konservera snarare än utjämna skillnader människor och kulturer emellan. Själv tror jag inte att vägen framåt är att befästa (och kanske till och med konstruera) olikheter mellan kulturer, kultur är ju inte essentiellt utan ett resultat av i vilket samhälle vi växer upp i och lever. Flyttar du till en annan kultur kommer du t.ex. oundvikligen att anpassa dig till denna.

En kanske inte helt oproblematisk analogi är den till frågan om könsidentitet. Många är överens om att könsidentitet i mångt och mycket är en begränsande, förtryckande konstruktion, och att könsöverskridande uttryck därför är positiva. Varför kan inte kulturellt överskridande uttryck på samma sätt uppmuntras?

CA handlar verkligen inte om att inget "kulturellt utbyte" får ske. Vissa menar precis som du att appropriation egentligen är appreciation och jag kunde verkligen inte hålla med mindre. Kulturellt utbyte sker genom möten, inte genom att man tar andras kulturella symboler och gör det till sitt.

Bra lästips:
http://everydayfeminism.com/2016/04/honoring-culture-appropriation/
 
CA handlar verkligen inte om att inget "kulturellt utbyte" får ske. Vissa menar precis som du att appropriation egentligen är appretiation och jag kunde verkligen inte hålla med mindre. Kulturellt utbyte sker genom möten, inte genom att man tar andras kulturella symboler och gör det till sitt.

Bra lästips:
http://everydayfeminism.com/2016/04/honoring-culture-appropriation/

Fast är det inte just i mötet mellan två kulturer som människor till exempel börjar ta inspiration av varandras hårstilar (dredlocks blev väl t.ex. väldigt populärt i samband med att vita började ta del av reggaekulturen)? Att man för övrigt skulle kunna äga kulturella symboler känns för mig väldigt främmande med utgångspunkten att kulturell identitet är en social konstruktion och inte essentiell.

Sedan vill jag bara förtydliga att mitt resonemang självklart inte handlar om när en förtryckarkultur gör en rasistisk karikatyr av en annan som t.ex. är fallet med blackface.
 
Fast är det inte just i mötet mellan två kulturer som människor till exempel börjar ta inspiration av varandras hårstilar (dredlocks blev väl t.ex. väldigt populärt i samband med att vita började ta del av reggaekulturen)? Att man för övrigt skulle kunna äga kulturella symboler känns för mig väldigt främmande med utgångspunkten att kulturell identitet är en social konstruktion och inte essentiell.

Sedan vill jag bara förtydliga att mitt resonemang självklart inte handlar om när en förtryckarkultur gör en rasistisk karikatyr av en annan som t.ex. är fallet med blackface.

Även om man har som utgångspunkt att kulturell identitet är resultatet av en social konstruktion, vilket jag helt är med på, kan man väl knappast förneka att symboler som cornrows, kolts och fjäderskrudar faktiskt "tillhör" vissa specifika kulturer - kulturer som dessutom upplevt och upplever förtryck av den majoritet som nu vill ha cornrows och bindis för att det är "fashion". Det är inte ett kulturellt möte, det är urholkning av en kultur.
 
Att något är socialt konstruerat betyder inte att upplevelsen av t ex tillhörighet på något vis är osann. Socialkonstruktivism och postkolonialism spelar inte ut varandra.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp