Rasistiska stereotyper och temafester

Kulturell appropriering däremot är komplicerat, speciellt inom kulturen. Gällande just samekultur gjorde Gudrun Sjödén en kollektion med samiska influenser som hon blev hårt kritiserad för, exploatering av en annan kulturs symboler. Tipsar om att googla fram den debatten innan man själv väljer att göra detsamma. :)
Det ar väl mer hur hon gjorde det och inte att hon inspirerats av samisk klädkultur? Ta bara det att hon konsekvent använde ordet "lapp" i kollektionsnamnen, det är ett ord som inte används utom i nedsättande syfte numera, ingen använder det om samer.Jag vet flera konstnärer som starkt påverkats av det samiska och faktiskt aldrig hört något negativt från samer.
 
Jag tror att du helt missar poängen, folkdräkten har aldrig tillhört en förtryckt folkgrupp, det har aldrig varit förbjudet att bäras och kan inte tolkas på samma sätt som till exempel en fjäderskrud. Folkdräkten som den ser ut idag togs fram av en överklass och användes av både överklass och så småningom av allmogen. Dalarnas olika folkdräkter är de som är mest knutna till allmogen men trycken på bomullstyger vilket är det som skiljer dem åt dyker inte upp förrns i slutet av 1800-talet och samma mönster går att återfinna i Indien, ända från 1000-talet kanske till och med tidigare. Så vem äger då rätten till mönstret?

Samerna har en helt annan historia än vad folkdräkten har, hade de inte blivit förtryckta och utpekade på ett sätt som är helt orimligt, det skedde i början av 1900-talet och tyvärr har väl uppdelningen varit väldigt godtycklig, folk som var släkt kunde delas och den ena blev utpekad som same och förlorade en hel del rättigheter, den andre blev utpekad som svensk och fick vissa rättigheter. Det försöker man rätt till idag men hade inte förtrycket av samer funnits så hade det inte heller varit CA att använda sig av deras dräkter, antagligen hade de inte heller bevarats på samma sätt, eftersom en förtryckt grupp ofta värnar om sina egenheter. Men idag är de att anse som en minoritetsgrupp, på samma sätt som tex romer, de är också invandrade men på grund av hur de har behandlats i Sverige så har de fått en särställning på gott och ont.
Jag tror att du helt har missförstått vad det här handlar om, det handlar inte om vem som har bott längst på en plats osv utan hur olika grupper har bemötts av den starkaste makten.

Delar av det du skriver i ditt första stycke är just poängen. Nämligen att alla folks historia i Eurasien är sammanblandad. Och alla grupper har migrerat, från förtryck, för att inte sällan bli förtryckare.
Att samer är en grupp med särskild kultur och eget språk har jag sagt emot det? Var då? Jag inget emot att se samer som en nationell minoritet. Att de däremot ska status som "urbefolkning" enligt FN:s definition vill jag ifrågasätta.

Och jag hävdar hur som helst, att det förtryck (observera jag förnekar inte förtryck av samer) av samer, som skett i Sverige, inte på något sätt liknar t.ex. hur kolonialmakten (eller rättare sagt kung Leopold) betedde sig i Belgiska Kongo, eller hur Nordamerikanska ursprungsbefolkning fördrevs och systematiskt dödades.

Vilka rättigheter vem har haft eller fått, hur mycket någon grupp förtryckt och misshandlats av svenska myndigheter, och i vilken ordning, vad avser Sveriges samer, jämfört med Sveriges allmoge, jämfört med romer eller Sveriges arbetare i samband med industrialiseringens början kan man dock diskutera, om man vågar ha ett öppet sinne:
Ett exempel på förtryck, liknande det mot samerna är tvångsförflyttningen av större delen av Sveriges landsortsbefolkning i samband med laga skiftet.
Myndigheterna tog och tvångsmässigt slog ihop böndernas ägor till sammanhängande stycken, och tvingade gårdsägarna att på på sina ägor. Man slog sönder byarna, samarbetsformerna runt jordbruket, och tvingade folk att riva sina hus och bygga nytt på sina ägor. Ett övergrepp skulle vi säga idag, eller hur? Men eftersom det hände för ungefär 200 år sedan (de i Dalarna kämpar förresten fortfarande emot...), och centralmakten skriver historien, så är det här inte alls beskrivet som övergrepp i de vanliga historieböckerna...Med hjälp av införandet av folkskolan under samma tid som skiftet fortfarande pågick, kunde centralmakten ytterligare föra propaganda för sin sak...

Vi talar om ett Sverige utan demokrati, med liten pressfrihet, där de obesuttna rent allmänt behandlades som skit, och helt saknade rättigheter.
Sverige blir de facto egentligen inte demokratiskt förrän den kvinnliga rösträtten infördes 1919 (första val 1921).
Människor hanterades godtyckligt under hela den odemokratiska tiden, och även senare, inte enbart samer. Hela 1920 och 1930-talet är en sorglig uppvisning i ett slags början på ett demokratiskt samhälle, men där godtycke fortfarande råder, inte minst gäller det för lokala myndigheter.
Att samer kräver en särställning av "sitt" förtryck, och också har lyckats få "sitt" förtryck erkänt är väl bara att gratulera, och en skickligt genomförd propaganda seger.

Kulturell appropriering och samer, och samisk kultur: När man reser norröver, så hittar man många ställen där olika former av sameslöjd säljs. Kan överhuvudtaget denna slöjd säljas, för att sedan nyttjas av köparen?
De populära knivarna, silversmycken med mera? Kan en icke same bära ett smycke, som finns till salu, som är innehåller traditionella samiska symboler?
Om dessa föremål eller kläddetaljer inte kan nyttjas annat än inom gruppen samer, så minskar väl avsättningen av hantverksalstren rejält, och så bidrar man till att ta död på hantverksformen. Men varför säljer man, om man inte vill att det ska användas?

Jag ser teorin om kulturell appropriering som en variant på förvänd do-good, som egentligen aldrig kan appliceras i generella termer, och som är begränsande, både för dem som skulle kunna "skadas" och för dem som skulle kunna sägas utnyttja kulturella element.
Teorin befrämjar inte dialog mellan människor, utan istället stympar den ett potentiellt samtal, eller en potentiell ökad förståelse genom att förbjuda och skapa självcensur.
Vad som är kulturell appropriering, är också väldigt svårt att förstå, och kan överhuvudtaget den, låt oss kalla den privilegierad delen av befolkningen avgöra vad som är rimligt och korrekt användande av musikaliska influenser, kläddetaljer eller, för den delen språkliga uttryck.
Teorin skapar en "skitnödig" rädsla för att stöta sig med någon, som man ofta inte ens vet vem man riskerar att stöta sig med.
Men visst, låt oss sluta att använda alla musikaliska uttryckssätt som kommer från andra kulturer, bära kläder som uppfunnits på andra ställen än där vi själva bor, och krypa ner i var sin pappkartong istället.
 
Ärligt talar så skakar jag lite på huvudet åt ditt inlägg.
Sök på CA, beblanda dig i grupper på Facebook som diskuterar rasism och postkolonialism, lyft huvudet från Buke. Det är inte i det här forumet som den största diskussionen pågår.

Det är ingen som sitter och skriver "samer känner si och så". Ingen alls, faktiskt.
Att hänvisa till grupper på facebook för att lära sig mera, är ett intressant drag.

Eftersom jag hittills inte sett hur Facebook befrämjar kunskap och en öppen dialog, när man sitter inom sina filterbubblor, så vore det väl bättre att hänvisa till mer funktionell information, än att leta efter "facebookgrupper"

Finns det några riktigt bra böcker t.ex.? Eller åtminstone webbsidor med ordentligt definierade utgivare? Vilka är dessa i så fall?
 
Att hänvisa till grupper på facebook för att lära sig mera, är ett intressant drag.

Eftersom jag hittills inte sett hur Facebook befrämjar kunskap och en öppen dialog, när man sitter inom sina filterbubblor, så vore det väl bättre att hänvisa till mer funktionell information, än att leta efter "facebookgrupper"

Finns det några riktigt bra böcker t.ex.? Eller åtminstone webbsidor med ordentligt definierade utgivare? Vilka är dessa i så fall?

Nu är du förvisso bara ute efter att provocera mig med tanke på dina PM, men jag ser inga som helst svårigheter med att t ex söka efter postkolonialism på sitt lokala bibliotek om man vill ta del av relevant litteratur. Det är nog underförstått.
 
Även om man har som utgångspunkt att kulturell identitet är resultatet av en social konstruktion, vilket jag helt är med på, kan man väl knappast förneka att symboler som cornrows, kolts och fjäderskrudar faktiskt "tillhör" vissa specifika kulturer - kulturer som dessutom upplevt och upplever förtryck av den majoritet som nu vill ha cornrows och bindis för att det är "fashion". Det är inte ett kulturellt möte, det är urholkning av en kultur.

Resonemanget att en kultur skulle kunna äga fasta attribut och därmed urholkas förutsätter i någon mening att kulturer är fasta och stagnerade, att rörelse och förändring inte är något naturligt för kulturer. Ser vi tillbaka i historien så är det väldigt tydligt att så inte är fallet, kulturer befinner sig i ständig rörelse, de sammansmälter med varandra, försvinner, och nya uppstår. En oundviklig konsekvens av folkrörelser tänker jag, och självklart kommer förloppet att gå ännu snabbare i vår globaliserade tid.

Sedan förstår jag inte riktigt hur det faktum att fler människor t.ex. börjar bära cornrows skulle innebära en urholkning. Om något är det väl kulturspridning? Betydligt värre är det väl när en förtryckt kultur tvingas anpassa sig till förtryckarkulturen genom att ta avstånd sitt kulturella ursprung?
 
Här kommer ett lite mer allmänt hållet inlägg med ett par frågor riktade till er som använder begreppet kulturell appropriering.

Är inte en uppenbar risk med tillämpningen av begreppet CA att kulturellt utbyte motverkas? Att fortfarande tala om t.ex. "black hairstyles" när vita burit cornrows och dreadlocks i säkert 30 år känns för mig märkligt, eftersom det antyder någon sorts intention att konservera snarare än utjämna skillnader människor och kulturer emellan. Själv tror jag inte att vägen framåt är att befästa (och kanske till och med konstruera) olikheter mellan kulturer, kultur är ju inte essentiellt utan ett resultat av i vilket samhälle vi växer upp i och lever. Flyttar du till en annan kultur kommer du t.ex. oundvikligen att anpassa dig till denna.

En kanske inte helt oproblematisk analogi är den till frågan om könsidentitet. Många är överens om att könsidentitet i mångt och mycket är en begränsande, förtryckande konstruktion, och att könsöverskridande uttryck därför är positiva. Varför kan inte kulturellt överskridande uttryck på samma sätt uppmuntras?
Det handlar väl mer om att man måste vara medveten om att kulturellt utbyte inte är oproblematiskt och att man inte lånar/stjäl/delar med någon utan eftertanke. Jag tyckte att Elementarys inlägg om frisyrer var lysande. Lika så tanken om kimonos - det finns vardagsplagg och djupt symboliska plagg och vi som inte talar kimono-språket därför bör närma oss det med försiktighet och hellre avstå än framstå som arroganta.
 
Jag har så svårt att förstå detta behov att använda sig av sterotypier som kan väcka anstöt. Vare sig det gäller fjäderskrudar eller en pickaninnydocka i Kalles jul. Eller för den del behovet av att få säga negerboll. :banghead:
Om det är någon som kan ta illa upp skit i det.
 
Resonemanget att en kultur skulle kunna äga fasta attribut och därmed urholkas förutsätter i någon mening att kulturer är fasta och stagnerade, att rörelse och förändring inte är något naturligt för kulturer. Ser vi tillbaka i historien så är det väldigt tydligt att så inte är fallet, kulturer befinner sig i ständig rörelse, de sammansmälter med varandra, försvinner, och nya uppstår. En oundviklig konsekvens av folkrörelser tänker jag, och självklart kommer förloppet att gå ännu snabbare i vår globaliserade tid.

Sedan förstår jag inte riktigt hur det faktum att fler människor t.ex. börjar bära cornrows skulle innebära en urholkning. Om något är det väl kulturspridning? Betydligt värre är det väl när en förtryckt kultur tvingas anpassa sig till förtryckarkulturen genom att ta avstånd sitt kulturella ursprung?

Jag håller inte med i första stycket. Att kulturer rör sig betyder inte att symboler inte kan tillhöra en viss kultur, eller att man inte skulle kunna känna tillhörighet till en kultur. I ditt andra stycke: det är väl precis vad cornrows handlar om? En frisyr som blev förbjuden på till exempel arbetsplatser och universitet och således tvingade svarta till anpassning.

Att "sprida kultur" som inte är min, är inte min plats att göra. Att du som vit tar dig an cornrows som någon form av "kulturspridning" gör det ju i mina ögon bara än mer skevt och visar återigen strukturen med den vites blick - vad som är okej och inte okej beroende på vem som bär det.
 
Resonemanget att en kultur skulle kunna äga fasta attribut och därmed urholkas förutsätter i någon mening att kulturer är fasta och stagnerade, att rörelse och förändring inte är något naturligt för kulturer. Ser vi tillbaka i historien så är det väldigt tydligt att så inte är fallet, kulturer befinner sig i ständig rörelse, de sammansmälter med varandra, försvinner, och nya uppstår. En oundviklig konsekvens av folkrörelser tänker jag, och självklart kommer förloppet att gå ännu snabbare i vår globaliserade tid.

Sedan förstår jag inte riktigt hur det faktum att fler människor t.ex. börjar bära cornrows skulle innebära en urholkning. Om något är det väl kulturspridning? Betydligt värre är det väl när en förtryckt kultur tvingas anpassa sig till förtryckarkulturen genom att ta avstånd sitt kulturella ursprung?
Men vem ska bestämma utvecklingen? Vem är det som bestämmer när ett kulturellt attribut förlorat sin sociala och/eller religiösa innebörd?

Här har tom vi i norm-samhället en och annan öm tå. Hur skulle vi reagera om folk gick omkring med mässhakar, kräcklor, mitror, bröllopsklänningar, polisuniformer, doktorshattar, kungakronor, medaljer typ serafimerorden, sorgeband etc som rena modeattribut? Skulle vi se det som utveckling och att vår kultur omfamnats och uppskattats?
 
Jag håller inte med i första stycket. Att kulturer rör sig betyder inte att symboler inte kan tillhöra en viss kultur, eller att man inte skulle kunna känna tillhörighet till en kultur. I ditt andra stycke: det är väl precis vad cornrows handlar om? En frisyr som blev förbjuden på till exempel arbetsplatser och universitet och således tvingade svarta till anpassning.

Att "sprida kultur" som inte är min, är inte min plats att göra. Att du som vit tar dig an cornrows som någon form av "kulturspridning" gör det ju i mina ögon bara än mer skevt och visar återigen strukturen med den vites blick - vad som är okej och inte okej beroende på vem som bär det.
:bow:Jag får nya tankar varje gång jag öppnar tråden och jag hoppas att de ska mogna till kunskap och insikter... samtidigt som flera sagt det viktigaste: blir någon sårad är det fel
 
Jag håller inte med i första stycket. Att kulturer rör sig betyder inte att symboler inte kan tillhöra en viss kultur, eller att man inte skulle kunna känna tillhörighet till en kultur. I ditt andra stycke: det är väl precis vad cornrows handlar om? En frisyr som blev förbjuden på till exempel arbetsplatser och universitet och således tvingade svarta till anpassning.

Att "sprida kultur" som inte är min, är inte min plats att göra. Att du som vit tar dig an cornrows som någon form av "kulturspridning" gör det ju i mina ögon bara än mer skevt och visar återigen strukturen med den vites blick - vad som är okej och inte okej beroende på vem som bär det.

Jag menar att ditt exempel ovan, att ett kulturellt uttryck förbjuds, är betydligt mer problematiskt än den naturliga (och oundvikliga) kulturblandning som jag menar att det som kallas CA i vissa fall är. Jag kan också tycka att det framför allt är sådana frågor kring rasism vi ska oroa oss över och lägga energi på (för att inte tala om frågan om ekonomisk ojämlikhet som är ett enormt och mycket påtagligt problem för antirasismen att ta tag i!).

Som svar på ditt andra stycke: saken är den att jag opponerar mig mot tanken att en kultur skulle kunna vara din eller min på något tydligt sätt. Om vi tar cornrowsfallet som exempel, vem "äger" cornrows? Alla svarta? Även svarta i kulturer där frisyren inte förekommer? Eller alla med afrohår? Och vem betraktas som svart? Snabbt blir diskussionen om vem som får ha cornrows eller inte ganska absurd och den hemfaller dessutom till ett märkligt rastänkande, kanske för att idén om att man är och äger en kultur i grunden inte är riktig.
 
Ibland känns det som arvssynden fortfarande är ett begrepp vi ska leva efter.
Det är väl ändå inte meningen att jag om jag ser en jättefin frisyr inte ska kunna ta efter den på grund av något som en portugis gjorde mot en sydamerikan?
Vi måste väl ändå skilja på att inspireras av en annan kultur versus parodi och förlöjligande.
 
Ibland känns det som arvssynden fortfarande är ett begrepp vi ska leva efter.
Det är väl ändå inte meningen att jag om jag ser en jättefin frisyr inte ska kunna ta efter den på grund av något som en portugis gjorde mot en sydamerikan?
Vi måste väl ändå skilja på att inspireras av en annan kultur versus parodi och förlöjligande.

Men vi lever ju fortfarande i privilegiet från vår historia? Bara för att just vi inte har gjort oss skyldiga till en stor del av det historiska förtrycket betyder det inte att det är överspelat.
 
Jag menar att ditt exempel ovan, att ett kulturellt uttryck förbjuds, är betydligt mer problematiskt än den naturliga (och oundvikliga) kulturblandning som jag menar att det som kallas CA i vissa fall är. Jag kan också tycka att det framför allt är sådana frågor kring rasism vi ska oroa oss över och lägga energi på (för att inte tala om frågan om ekonomisk ojämlikhet som är ett enormt och mycket påtagligt problem för antirasismen att ta tag i!).

Som svar på ditt andra stycke: saken är den att jag opponerar mig mot tanken att en kultur skulle kunna vara din eller min på något tydligt sätt. Om vi tar cornrowsfallet som exempel, vem "äger" cornrows? Alla svarta? Även svarta i kulturer där frisyren inte förekommer? Eller alla med afrohår? Och vem betraktas som svart? Snabbt blir diskussionen om vem som får ha cornrows ganska absurd och den hänfaller dessutom till ett märkligt rastänkande, kanske för att idén om att man är och äger en kultur i grunden inte är riktig.

Jag tror vi står på väldigt olika läger i den här frågan. Jag har tjatat om detta tidigare i tråden men säger det igen: tolkningsföreträde. Det är så himla enkelt att sitta som en privilegierad vit och rangordna vad rasism ska handla eller inte handla om. Det är i mina ögon ett sätt att förminska andras upplevelser av rasism och förtryck. Dessutom - tråden handlade om stereotyper och CA. Alltså blir det fullt naturligt att det också blir det vi diskuterar.

Jag anser inte diskussionen absurd på något sätt, snarare alldeles självklar när man ser till historia. Cornrows härstammar (mig veterligen) från afrikansk kultur och därför blir det alldeles självklart en symbol för just den afrikanska kulturen. Lägg då till vår historia om kolonialism, rasism och förtryck så ter det sig inte alls särskilt märkligt att det skulle hamna under CA. Sista meningen får du nog stå för helt själv. Du sitter som vit och diskuterar huruvida svarta kan äga sin kultur eller ej. Jag skulle säga att du är ute på väldigt djupa vatten.
 
Men vi lever ju fortfarande i privilegiet från vår historia? Bara för att just vi inte har gjort oss skyldiga till en stor del av det historiska förtrycket betyder det inte att det är överspelat.

Eller att det fortfarande inte pågår.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp