här kan du läsa ett urklipp från ett repotage om DÖLEHÄSTEN!!
Under 1930-talet steg hästintresset konstant under den tyska ockupationen av Norge då det var ont om drivmedel. Hästuppfödningen blomstrade i landet. Men vid krigets slut mekaniserades både jordbruk och skogsbruk och detta medförde enkraftig nedgång i hästbeståndet.
Idag används den lättare dölehästen för travsport medans den tyngre fortfarande får tjänstgöra i timmertransport och i vanligt jordbruksarbete i mindre skala.
Användningsområden
Den tyngre dölehästen används, som nyss berättats, fortfarande som timmerhäst i skogen och till jordbruksarbete i mindre skala. Om detta kan berättas att den kallblodiga travaren löper längst upp i åldrarna. Förr i tiden kunde travhästarna vara inte många år från tjugo och fortfarande 'still going strong". Idag får hästarna vara upp till femton år gamla på banan.
En travlegend var hingsten Steggbest med sin kusk Eilif Schou. Han tävlade mycket framgångsrikt både i Norge och Sverige. Han tog totalt 99 segrar till en premiesumma som ingen annan häst dittills hade varit i närheten av. Stegbest blev sedan också en utomrdentlig förvärvare som avelshingst.
Alm Svarten är en annan travarbegåvning. I den norska boken "Kaldblodshesten" står det att läsa om Alm Svarten:
"Alm Svarten är kallblodstravarnas kulturbärare och "äresambassadör" av Norge. Hingsten har mottagit Gran Kommuns Kulturpris för framgångsrik insats och blev år 1987 i hagen till den norske ambassadören i Stockholm tillsammans med Rex Rodney utropad till "äreambassadör" av Norge.
Tills nu är Alm Svarten tidernas största kallblodsbegåvning med ett fantastiskt gott och klokt löphuvud, en perfekt god muskelsatt kropp och ett lätt sinne. Nej, här fattas ingenting!"
Under perioden 1840 till 1860 fick tre hingstar speciellt stor betydelse för uppkomsten och utvecklingen av döletravaren. Det var förutom Veikle Balder också Toftebrun och Dovre.
Kallblodstravaren är idag en rikig travare och ingen tungspringande häst även om den inte kan mäta sig med de varmblodiga travarna. Den norska döletravaren och den svenska nordsvenskatravaren står varandra mycket nära i typ och hästar från bägge håll har vandrat över landsgränsen. Med åren har den norska och den svenska kallblodstravaren kommit varandra så nära, att man idag talar om en gemensam ras.