Jag har i nuläget tre mindre hundar och en bc. De har alla olika stort aktivitetsbehov där minsta blandisen varit en soffpotatis som varit nöjd med att bara finnas till och vara med, numera är hon såpass tränad så att hon väldigt gärna är med i träningen men kräver inte så mycket för att bli nöjd. Masen behöver en del träning för att inte börja hitta på ofog men nåt pass i veckan räcker och så lite vardagsträning. Corgin och bc:n behöver mest träning för att vara nöjda med livet, helst varje dag i flera timmar skulle de påstå om de kunde prata. Nu pratar vi träning.
Motionen blir efter vad de tränat, kör de agility så tycker inte jag att de behöver nån rejäl långrunda ute och de springer lösa nästan varje deg och kan då springa av sig om de vill. Vi går egentligen sällan långpromenader med hundarna på nån timme då vi ska försöka få in träningen utan det blir 20 minuter upp till en timme 2-3 ggr per dag. Sen cyklar jag bcn och corgin när vädret tillåter 2 ggr i veckan så de får en längre runda i varierande tempo men där vi kanske tar oss en mil på den tiden jag skulle promenera 4km.
Jag skulle säga att även corgin där jag fått lika mycket motor som i en arbetande stor hund är lätt på det sättet att hon klarar sig med lite mindre motion än bcn utan behöver mer arbeta med huvudet än promeneras. Får hon överskottsenergi så kör hon ordenligt race i trädgården tills hon är nöjd. Egentligen vill jag ha stor hund i litet format, det är så mycket lättare att ta med dom överallt, hundvakt är inga problem alls och inte minst att man får plats med dom i bilen (och kan ha fler).
Många undrade också innan vi skaffade bc:n när vi skulle skaffa en "riktig" hund, jag förstår inte grejjen? Hund som hund liksom, vi skaffade bc för att vi ville ha de egenskaperna (vallning) rasen har och arbetskapacitet där blir det ju lite mer lotteri beroende på ras man skaffar särskilt mindre hundar som oftast inte avlas efter atbetsegenskaper öht.
Vill du ha en hund som öht inte i intresserad av träning eller behöver träna så skulle jag kika i grupp nio. När jag verkligen inte orkade med en krävande hund så blev det den absolut lugnaste valpen i en kull där det var främst sällskapsmix (maltes/tib spaniel) och Nike var typ som att ha ett levande gosedjur och precis vad jag behövde just då. Hon har varit helt ointresserad av träning och typ inte ens lyckats lära sig sitt då hon haft noll motivation. Sen hamnade hon på agilitykurs och jagar nu SM pinnar med husse och har även gått rallylydnad med bra resultat men hade hon inte råkat snubbla in i agilityn så hade hon varit fullt nöjd med ett liv som knähund.
Fundera på vad du vill ha, vill ändå ha en hund som har bra arbetsvilja men inte kräver samma mängd eller om det som jag uppfattat inlägget mer vill ha ett levande gosedjur som bara hänger på.