Ras- från större till mindre

[Fruentimber]

Åh tack för de orden! Just nu vågar jag inte ens nämna på klubben att nästa hund, troligtvis, inte blir en liknande av de vi har. Trots att alla vet att maken bytt arbete och inte har behovet av en utpräglad arbetshund så ligger förväntan på det. Men de känslorna ligger nog mest hos mig (och honom till vi oss del)

Nej alltså grupptrycket kan ju vara enormt. Nu har jag inte bruksras, men eftersom man är aktiv, tränar och tävlar och "bor på klubben" emellanåt så blir det ju en del press och förväntningar. Det blir en viss jargong, speciellt i de gäng där just bruksraser/tävlande inom bruks/lydnad/skydd står i fokus. Skulle jag skaffa bruksras hade förväntningarna ökat med 150% och det är mer än vad jag mäktar med. Vet inte hur många gånger jag fått frågan när jag ska köpa "En Riktig Hund". Det finns ju även en del som behöver komma till samma insikt som ni, att det är dags för något annat än brukshund...

 

[Myrten]

Jag har aldrig haft cairn själv men har flera vänner som har rasen varav en har haft uppfödning. Jag tycker att cairn är en supertrevlig ras. De funkar som promenad/motionssällskap men bangar inte för att hänga med på olika typer av aktiviteter. Sen är det ju en terrier med allt vad det innebär , även om cairn nog tillhör de lite mjukare. En egenskap som funnits hos alla individer jag har umgåtts med genom åren är att de inte har någon aning om att faktiskt de är ganska små hundar. Cairns verkar generellt tycka att det inte bara är pälsen de har gemensamt med irländsk varghund.

 

[Gnist]

fått upp ögonen för australisk terrier. Gillar ju hundar med glimten i ögat och som gärna har en egen vilja. Men är jag naiv som har en bild av ett mer lättsammare hundliv bara för att det är en hund i mindre format? Någon som har input?

Jag tycker ju att aussien är en rolig ras och med den bakgrund de har, så är de flesta lite "diversearbetare". Pigga, tåliga, terränggående och de gillar verkligen att vara med, både fysiskt och psykiskt men de kräver inte träning och massor av aktivitet dagligen, för att vara på topp.

 

[YorkWann]

Har i nuläget större raser, men de är alla i, eller närmar sig, pensionsåldern och jag är så sugen på en mindre ras. En mer lätthanterlig på så vis med hundvakt, aktivitet, utrymme och vid resa (reser åtminstone 1 gång per månad över svenska gränsen). Vi har/haft främst riesen och malle som tjänstehundar, men även schäfer. Livet har ändrats och varken jag eller min man ser längre nöjet i att lägga flera timmar, utöver arbetet, varje dag på hundarna. Missförstå mig rätt, självklart älskar vi våra hundar och lägger tid på dem. Men det är inte lika roligt längre. Är jag dum som ser framför mig en mindre hund som mest bara är glad över att få vara med? Har jag en skev bild av småhundar?
Tex som det är nu, arbetar jag dag tar maken dem på en timmes rastning på morgonen, därefter är de inne till lunch då vi har hjälp med promenader. Kommer hem vid 16.30- äter matlåda och sen ut på motionsrunda (cykling, kickbike, löpning, dw eller tokspring i sandtaget). Hem och då ska de andra äldre få sin motion, dock i lugnare tempo, oftast räcker det med promenader. Så hunddagen slutar oftast efter 20-tiden. Två kvällar i veckan är vi på klubben, på helgerna är vi alltid ute i skogen flera timmar Arbetar jag natt eller kväll så ser det så klart annorlunda ut men samma tid läggs på hundarna. Skäms för att säga det, men just nu tar det mer än det ger. Men nu är vi i den här sitsen, som vi valt själva, så ger det den tid det tar. Kan inte tänka mig ett hundlöst liv, dock önskar jag ett något mindre krävande hundliv.
Har börjat kika på raser och har fastnat bla för cairnterrier men även fått upp ögonen för australisk terrier. Gillar ju hundar med glimten i ögat och som gärna har en egen vilja. Men är jag naiv som har en bild av ett mer lättsammare hundliv bara för att det är en hund i mindre format? Någon som har input?

När jag hade min Australiska terrier så hängde hon med på allt, var lös överallt, brydde sig inte så mycket om saker omkring, orkade precis lika mycket fysiskt som min stora, men brukade sova när jag tränade honom. Hon var med i stallet varje dag och på cykelturer! Verkligen världens enklaste hund! Tror Carinterriern kan vara ett utmärkt val med! Kan garantera att det inte är lika mycket jobb med en terrier som en brukshund, och de är skitroliga!

Tycker också annars en DS vore ett bra val! Robusta, pigga och glada hundar!

 

[a1agnlju]

Vi har haft schäfrar hela vårt hundliv. Så jag förstår precis vad du menar. 2007 köpte vi en kooikerhondje främst till dottern iof, men det visade sig vara en alldeles fantastisk hund. Inte busenkel, men hängde med på allt, lagom storlek, jätte lättskött päls, frisk och sund. Vår kille var inte döförtjust i folk och var rätt tuff som unghund och testade oss en del. Så jag skulle inte säga att den kanske passar som första hund, men för er som haft både riesen, schäfer och malle har säkerligen känslan och kan hantera tonåren . Väl som vuxen var vår kooiker fantastisk! Han dog nu i november och är enormt saknad av oss alla.

Ska tillägga att kooikern växte upp med Schäfrar och bodde med en Schäfer hela livet

 

[BornAgain]

Ja, det är lite så jag tänker, men är rädd att jag har helt fel bild av småhundsägande/övriga raser? Är nog lite väl instöpt i vad en en hund kräver och inte

En liten hund kan också ofta hänga med och få aktivering när man själv springer ärenden. Att gå ett varv i ett köpcentrum eller åka kommunalt ger också stimulans (å andra sidan gjorde vi mycket sådant med vår schäfer också). Väskhundarna lever förvånansvärt ofta väldigt bra hundliv

 

[Alandia]

Tack för alla era tankar! Livet kom emellan så har inte kunnat svara tidigare. Har diskuterat en del hemmavid och nu är vi så sugna på en mindre hund, den kommer i vilket fall få hänga med på det liv vi lever just nu men tanken är ett mer "sällskapligt" liv framöver. Men fortfarande har vi hundar av större modell, även om vår egen flock har krymt så har vi fodervärdshundar och vänners hundar som kräver sin del. Har börjat kika mer noggrant på avelsdata och kommande parningar på några raser. Men plötsligt känns det här enormt stort! Ska vi, kan vi, kommer det funka!? Mycket märklig känsla, hade det varit raser vi varit vana med hade det varit mer- kör bara kör.

 

[Fetaost]

Tack för alla era tankar! Livet kom emellan så har inte kunnat svara tidigare. Har diskuterat en del hemmavid och nu är vi så sugna på en mindre hund, den kommer i vilket fall få hänga med på det liv vi lever just nu men tanken är ett mer "sällskapligt" liv framöver. Men fortfarande har vi hundar av större modell, även om vår egen flock har krymt så har vi fodervärdshundar och vänners hundar som kräver sin del. Har börjat kika mer noggrant på avelsdata och kommande parningar på några raser. Men plötsligt känns det här enormt stort! Ska vi, kan vi, kommer det funka!? Mycket märklig känsla, hade det varit raser vi varit vana med hade det varit mer- kör bara kör.

Jag hade min Dvärgschnauzer ihop med ett helt gäng brukshundar och den fick hänga med på allt de gjorde. Motion som lek utan problem. För oss som kanske är lite kräsna med mentalitet och tester så är en fördel med Dvägarna att det är inte ovanligt med MH och tom KORADE hundar. Om inte annat så görs BPH på de flesta.

Sen det magiska ordet: Fällfria

 

[Alandia]

Jag hade min Dvärgschnauzer ihop med ett helt gäng brukshundar och den fick hänga med på allt de gjorde. Motion som lek utan problem. För oss som kanske är lite kräsna med mentalitet och tester så är en fördel med Dvägarna att det är inte ovanligt med MH och tom KORADE hundar. Om inte annat så görs BPH på de flesta.

Sen det magiska ordet: Fällfria

Är redan inne på en ev dvärg, men du är bra på att sälja in dem

 

[Malibu_Stacy]

Är redan inne på en ev dvärg, men du är bra på att sälja in dem

Många med bruksriesen går över till dvärg när de inte orkar med de stora längre. De jag pratat med har varit väldigt positivt överraskade och har i princip inget negativt att säga, mer än att man måste kröka på ryggen för att belöna under träning då

 

[Fetaost]

Är redan inne på en ev dvärg, men du är bra på att sälja in dem

Välj rätt färg bara. Det skiljer en del i hälsa och mentalitet mellan färgerna.

 

[Roheryn]

. En egenskap som funnits hos alla individer jag har umgåtts med genom åren är att de inte har någon aning om att faktiskt de är ganska små hundar.

Hahaha - jag skrattade rakt ut när jag läste detta! Har haft cairn och han kunde utan vidare be en rottweiler fara o flyga helt utan hänsyn till att rottisen faktiskt skulle kunna svälja honom hel! Jag tror helt enkelt att den delen i hjärnan som sätter den egna kroppens storlek i relation till omgivningen (och särskilt då omgivande hundar) faktiskt saknas hos cairnterriern.

 

[Roheryn]

Tack för alla era tankar! Livet kom emellan så har inte kunnat svara tidigare. Har diskuterat en del hemmavid och nu är vi så sugna på en mindre hund, den kommer i vilket fall få hänga med på det liv vi lever just nu men tanken är ett mer "sällskapligt" liv framöver. Men fortfarande har vi hundar av större modell, även om vår egen flock har krymt så har vi fodervärdshundar och vänners hundar som kräver sin del. Har börjat kika mer noggrant på avelsdata och kommande parningar på några raser. Men plötsligt känns det här enormt stort! Ska vi, kan vi, kommer det funka!? Mycket märklig känsla, hade det varit raser vi varit vana med hade det varit mer- kör bara kör.

Jag har haft både riesenschnauzer och cairnterrier. Vår riesen kom in i familjen när jag var 16 (och levde tills jag var 31, så jag hann ju flytta hemifrån, köpa hus, få barn mm) och när han var 8 köpte jag min egen cairnterrier. Anledningen till att jag valde cairn var dels att jag träffat några trevliga exemplar av rasen och dels att jag ville ha en "riktig hund" i lite behändigare format. Vår cairn var BETYDLIGT LÄTTARE under valp- och unghundstiden än vad vår riesen var (han var i sin tur riktigt hemsk när han var runt året, men det rättade till sig med träning och mognad). Och det är onekligen mycket behändigare med en hund som är så liten att man kan ta den under armen eller ha den i knät. Cairnterriern kunde lätt hänga med på allt vi hittade på med vår riesen i form av träning, motion etc., men jag hade aldrig känslan att han BEHÖVDE det på samma sätt. En regnig helg med bara korta kissrundor var helt okej, liksom, utan att hunden blev odräglig. Och sen var det bara att trycka på ON-knappen för att få en vandringskompis, träningskompis eller vad man nu ville hitta på.

Min cairn fick som standard ca 45 min ordentlig promenad (oftast i skogen) morgon och eftermiddag, och så några kortare rundor däremellan. Lite lydnadsträning, lite godissök och annan "enkel" träning i tillägg till det så höll han sig nöjd. Ville jag mer så ville han mer!

 

[Jeps]

Med Borderterrier i huset sen mååånga år tillbaka kan jag bara instämma i kören. De är tuffa, terränggående, hänger med på allt och tränar gärna MEN de kräver det inte. Då är mina hundar ändå ur jagande linjer. Finns många mindre hundar som inte är soffpotatisar men inte kör livet ur sina ägare.

 

[AnneB]

Välj rätt färg bara. Det skiljer en del i hälsa och mentalitet mellan färgerna.

Berätta mer ! Vilken färg ska man välja?

 

[Fetaost]

Berätta mer ! Vilken färg ska man välja?

Det beror på vad du söker. Men peppar och salt är ursprungsfärgen och har störst genpool. Sen kommer Svart/silver. Senare kom Svart och sen vit.
Till viss del blandas färger i aveln men över lag är det inte jättevanligt men mixade kullar på tex två och ibland tre färger föds.
Vita tenderar att vara större i storlek. Här har också en svajigare mentalitet synts.
Svarta anser många var vassare. Det har trots allt varit lite olika raser inblandade i aveln för att få fram de olika färgerna. Om man tittar i deras rasgrupp ( nr2) så ligger de representerade var och en för sig per färg. Få raser gör det (om ens någon??)
Själv håller jag mig till p/s och s/s.

@Malibu_Stacy kanske kan fylla på mer info om hälsa osv. Hen har dels rasen och ser dem även i sitt arbete.

 

[Tuggben]

Välj rätt färg bara. Det skiljer en del i hälsa och mentalitet mellan färgerna.

Ja, köp en salt och pepparfärgad tycker jag!
/har själv 2 st

 

[igbest]

Jag har gått från riesenschnauzer till dvärgschnauzer, jag har fyra stycken dvärgar här hemma just nu. 3 peppar och salt och en svart och silver. Jag tränar och tävlar agility aktivt med 3 av mina för att det är det vi tycker är roligast men vi tränar annat också. Jag tävlar i högsta klassen i agility med min näst äldsta . Jag älskar att de kan ligga och sova hur mycket som helst hemma och hänga med på allt vi gör annars. Det enda jag inte är jätteförtjust i är att dom är skälliga, nu drar ju mina igång varandra så det blir ju etter värre och har man bara en kan man nog ta tag i det ordentligt från början .

 

[AnneB]

Det beror på vad du söker. Men peppar och salt är ursprungsfärgen och har störst genpool. Sen kommer Svart/silver. Senare kom Svart och sen vit.
Till viss del blandas färger i aveln men över lag är det inte jättevanligt men mixade kullar på tex två och ibland tre färger föds.
Vita tenderar att vara större i storlek. Här har också en svajigare mentalitet synts.
Svarta anser många var vassare. Det har trots allt varit lite olika raser inblandade i aveln för att få fram de olika färgerna. Om man tittar i deras rasgrupp ( nr2) så ligger de representerade var och en för sig per färg. Få raser gör det (om ens någon??)
Själv håller jag mig till p/s och s/s.

@Malibu_Stacy kanske kan fylla på mer info om hälsa osv. Hen har dels rasen och ser dem även i sitt arbete.

Tack ! Alltid intressant att få höra, DS är absolut med på min ( lite väl långa ) lista över "möjlig nästa hund". För många år sedan bodde det två st i vårt villaområde som mest verkade skälla dagarna igenom på allt och alla så då var DS inte ens i närheten av min lista. Vid en senare tidpunkt var min dotter dagmatte åt en DS under en kortare tid och hon hade bara gott att säga om den hunden. Jag är inte så förtjust i skälliga hundar men har själv haft två st Shelties och tror att tricket är att inte ha mer än en skällig hund åt gången, då är det mycket lättare att lära dem än när de drar igång varandra.

 

[Fetaost]

Tack ! Alltid intressant att få höra, DS är absolut med på min ( lite väl långa ) lista över "möjlig nästa hund". För många år sedan bodde det två st i vårt villaområde som mest verkade skälla dagarna igenom på allt och alla så då var DS inte ens i närheten av min lista. Vid en senare tidpunkt var min dotter dagmatte åt en DS under en kortare tid och hon hade bara gott att säga om den hunden. Jag är inte så förtjust i skälliga hundar men har själv haft två st Shelties och tror att tricket är att inte ha mer än en skällig hund åt gången, då är det mycket lättare att lära dem än när de drar igång varandra.

DS är en gårdsvaktare så de har nära till skall MEN det är absolut träningsbart. Min är 100% tyst när han är ute på tomten, på människor, när han sitter i bilen osv. Det är bara när det ringer på dörren som han skäller. Om folk däremot bara kliver rätt in, som tex inbrottstjuvar gör, då är han tyst
Sen har han blivit skällig i hundmöten efter kastreringen men det jobbar vi på och det sker förbättring.

Är de flera triggar de lätt varandra.