Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...
Jag upplever också det som du och ginnies beskriver, att även om man fått till ett sansat pass, så måste det liksom bara sprättas till på vägen hem. Energin som legat och laddat måste bara ut!
Jag har ofta varit förvånad över min, som efter långa dagar borta på träning och tävling, borde vara avslappnad och lite trött, far som en blådåre när man släpper ut honom i hagen efteråt. Det är fullkomligt rabiat rejs, med stegringar och hopp.
Jag hade honom alltid ute i hagen innan tävling, oavsett om det var tidigt, och alltid ut i hage efteråt, för att han skulle få ur sig det han sparat.
Varje dag måste de där känslorna kanaliserars ut på något sätt, annars lagras dem. Så just nu har jag fullt sjå med att hålla honom mentalt och fysiskt sysselsatt.
Åter till grundämnet.
Min utebana är inte optimal, vilket gör att valacken är överladdad, och inte eftergiven i sidorna, då vi mest rider runt på fyrkanten och jag försöker hitta rakriktning och form via övergångar och olika skolor. Vill ju inte heller rida för länge på detta underlag, men jagh ar märkt att han återgått till att sätta högerbak ca en hovlängd utanför framhovens fotspår. Jag känner det mest i sätet, lite som du beskriver, att han släpper i ländryggen.
Mest avslöjande är då att göra en bakdelsvändning för höger..... Det gååååår inte, utan han sladdar ut med bak.
Det är mycket intressant att försöka hitta en lösning, när man måste ha så mycket annat som underlag och hänsyn till gamla skadan att hålla fokus på.
Idag snubblade han till 2 ggr i galoppen på det benet, och en kort sekund slutade jag att andas, men det verkar som det gått bra.
Jag upplever också det som du och ginnies beskriver, att även om man fått till ett sansat pass, så måste det liksom bara sprättas till på vägen hem. Energin som legat och laddat måste bara ut!
Jag har ofta varit förvånad över min, som efter långa dagar borta på träning och tävling, borde vara avslappnad och lite trött, far som en blådåre när man släpper ut honom i hagen efteråt. Det är fullkomligt rabiat rejs, med stegringar och hopp.
Jag hade honom alltid ute i hagen innan tävling, oavsett om det var tidigt, och alltid ut i hage efteråt, för att han skulle få ur sig det han sparat.
Varje dag måste de där känslorna kanaliserars ut på något sätt, annars lagras dem. Så just nu har jag fullt sjå med att hålla honom mentalt och fysiskt sysselsatt.
Åter till grundämnet.
Min utebana är inte optimal, vilket gör att valacken är överladdad, och inte eftergiven i sidorna, då vi mest rider runt på fyrkanten och jag försöker hitta rakriktning och form via övergångar och olika skolor. Vill ju inte heller rida för länge på detta underlag, men jagh ar märkt att han återgått till att sätta högerbak ca en hovlängd utanför framhovens fotspår. Jag känner det mest i sätet, lite som du beskriver, att han släpper i ländryggen.
Mest avslöjande är då att göra en bakdelsvändning för höger..... Det gååååår inte, utan han sladdar ut med bak.
Det är mycket intressant att försöka hitta en lösning, när man måste ha så mycket annat som underlag och hänsyn till gamla skadan att hålla fokus på.
Idag snubblade han till 2 ggr i galoppen på det benet, och en kort sekund slutade jag att andas, men det verkar som det gått bra.