Rädslor, hos oss

[iNHALE]

Vad är ni rädda för i hundvärlden? Vad får er mage att pirra sådär obehagligt när ni tänker på det? Gör ni något för att inte tänka orostankar?

För mig är det plötslig sjukdom/skada. Mer specifikt magomvridning ffa eftersom det förekommer då och då på den sortens hund jag har. Kommer ibland på mig själv med att nästan sitta lite på spänn och titta på valpen en stund efter han ätit. Sen min förra hund dog knall fall utan förvarning på hallgolvet, troligen av brusten aorta, så har jag nästan blivit lite paranoid. Kommer på mig själv med att nästan få hjärtat lite i halsgropen om valpen gör något konstigt ljud eller gnäller på ett sätt som jag kanske skulle kunna tolka som smärta och jag inte kan sätta fingret på varför han gnäller.

Vad har ni för mardrömmar?

 

[Kilauea]

Magomvridning, eftersom vi har nästan 1,5 timmar till närmaste djursjukhus. Och såna saker te derar ske på natten, när endast distriktarn har öppet - men 20 min bort. Om de inte är ute på lantbruksdjur då.
Och åt fel håll från djursjukhus.

 

[Red_Chili]

Efter att Aysu splittrade knäskålen så blir jag skräckslagen om hon snavar till ute och gör något tecken på att det kanske gjorde lite ont (hon är dessutom en dramaqueen som får för sig att hela benet är av om jag råkar nästan-trampa henne på tassen eller liknande).

En gång när hon sprang lös hoppade hon dessutom över ett omkullfallet träd, slog i just det skadade knät, skrek och hoppade på tre ben... Det var vidrigt läskigt, men allt gick faktiskt bra då.

I övrigt försöker jag att inte vara rädd. Jag vet att hon kommer skada sig igen, att vi inte åkt akut till veterinären för sista gången osv. Man brukar säga att katter har 9 liv, men hon har tamigfan åtminstone 100. Frågan är bara hur många av dem hon hunnit avverka hittills...

 

[Iamia]

Jag är livrädd för (framförallt) lösa större hundar efter att min ena hund nästan blev ihjälbiten av en berner sennen... För ett tag sedan kom en lös schäfer rusande mot oss från kanske 150-200m håll medans ägarna vrålade åt den. Den hejdade sig bara 10-15 m från oss. Jag skakade så mycket att jag fick sätta mig på marken en stund och tårarna sprutade... Tycker det är mycket obehagligt med arga större hundar i koppel också, tänker att den kan komma lös på något sätt. Eller att gå förbi trädgårdar med tvivelaktigt staket där jag vet det finns hundar.
Detta med lösa hundar som kan skada/döda mina har dessutom varit min stora skräck redan innan det verkligen hände på riktigt. Nu är det bara mycket mycket värre...

 

[Sryoqwe]

Att min ena hund ska få ett krampanfall, vi har medicin mot det men hon får alltid flera över två-tre dagar
Hon brukar få med ca en månads mellanrum men det kan variera

 

[AraSlei]

Ormar. Usch! Sedan Finn blev ormbiten har jag hoppat högt flera gånger när de stuckit fram näsan vid pinnar som sett ormlika ut.

Har faktiskt drömt att jag gett mig ut på huggormsjakt med hagelbössan

 

[Maniac123]

Urinsten/urinstopp! En konstant rädsla eftersom jag har just dalmatiner. Det går ju att åtgärda rätt lätt men ändå, man går bara o väntar på den dagen då hunden inte kan kissa mer..

 

[Kenya]

Oroar mig väldigt lite men mest rädd är jag för hundslagsmål.

Speciellt ett hundslagsmål där den andra hundens ägare ballar ur på något sätt.

Eller om det skulle inträffa när jag lämnat min hund för att passas av någon som inte klarar av att göra det bästa av situationen.

 

[mysboll]

Ormbett. Jag har aldrig ens sett en orm när jag varit ute med hundarna *peppar peppar* men jag har alltid en väl uttänkt katastrofplan i huvudet när vi är ute.

 

[Happimess]

Vad är ni rädda för i hundvärlden? Vad får er mage att pirra sådär obehagligt när ni tänker på det? Gör ni något för att inte tänka orostankar?

För mig är det plötslig sjukdom/skada. Mer specifikt magomvridning ffa eftersom det förekommer då och då på den sortens hund jag har. Kommer ibland på mig själv med att nästan sitta lite på spänn och titta på valpen en stund efter han ätit. Sen min förra hund dog knall fall utan förvarning på hallgolvet, troligen av brusten aorta, så har jag nästan blivit lite paranoid. Kommer på mig själv med att nästan få hjärtat lite i halsgropen om valpen gör något konstigt ljud eller gnäller på ett sätt som jag kanske skulle kunna tolka som smärta och jag inte kan sätta fingret på varför han gnäller.

Vad har ni för mardrömmar?

Daisy skadade ett sesamben när hon var 3,5 månad och det verkar mirakulöst ha gått bra. Vi kör på i princip som vanligt nu vid elva månaders ålder men jag är livrädd för att hon en dag ska komma linkande efter ett rejs i trädgården. Klart vi har varit lite försiktigare och hon har haft en långsam igångsättning men jag försöker leva efter filosofin att hon behöver få springa, leka och vara lös för att må bra, då vill jag hellre att hon gör det under några år och att det sen går åt helskotta, än att hon mår halvdåligt mentalt hela tiden som sällskapshund. Samtidigt vet jag att jag kommer klandra mig själv något enormt om skadan går upp igen. Men det är verkligen en mardröm, att den skadan går upp igen.

Pyo skrämmer mig en del också. Sen det mer klassiska som nämnts, hundslagsmål.

Vi bor några hundra meter från en veterinär med akutmottagning så det är en väldig trygghet, att veta att jag i princip kan hiva upp henne över axeln och springa det om det uppstår något akut. Det har vi också fått göra ett par gånger (typ när hon käkade i sig en tub kortisonsalva).

 

[iNHALE]

Ikväll blir det extra tufft eftersom vi har plast på taket som slår i vinden, och varje gång låter det som om något dunsar till/trillar. Får för mig att det är hunden där nere som fastnar och trillar. Överväger att sova på soffan bara för att kunna se honom hela tiden inatt...

 

[Valptass]

Jag har lite separationsångest, så jobbigast är alltid att lämna hundarna länge, vilket alltså är längre än kortast möjligt. Börjar oroa mig för att jag glömt framme något skitfarligt, att jag glömt stänga fönster, att de ska fastna nånstans, att de ska sakna mig så himla mycket att de bara gråter hysteriskt....

...men varje gång jag kommer hem så ligger de där, nyvakna och superlugna. Orkar inte ens alltid resa sig för att hälsa. Kanske gäspar och sträcker sig på sin höjd. En sån hjärtlig lättnad, varje gång! Men ändå oroar jag mig, varje gång

 

[Springer]

Det som oroar mig och som gör att jag alltid är vaksam är vildsvinen som finns häromkring.

 

[SiZo]

Jag är livrädd för (framförallt) lösa större hundar efter att min ena hund nästan blev ihjälbiten av en berner sennen... För ett tag sedan kom en lös schäfer rusande mot oss från kanske 150-200m håll medans ägarna vrålade åt den. Den hejdade sig bara 10-15 m från oss. Jag skakade så mycket att jag fick sätta mig på marken en stund och tårarna sprutade... Tycker det är mycket obehagligt med arga större hundar i koppel också, tänker att den kan komma lös på något sätt. Eller att gå förbi trädgårdar med tvivelaktigt staket där jag vet det finns hundar.
Detta med lösa hundar som kan skada/döda mina har dessutom varit min stora skräck redan innan det verkligen hände på riktigt. Nu är det bara mycket mycket värre...

Jag har samma rädsla! Små hundar gör mig inte så mycket, mina hundar dör ju inte av ett bett från en liten hund. Mig har det inte hänt.

 

[Bulldoozer]

Inte aktivt rädd men är hypokondriker light när de gäller mina djur så det krävs inte mycket för att tankarna ska börja snurra. Ser inte x lite halt ut? = korsbandet är av, X verkar lite hängig = pyo, x kräks = magomvridning (fast de oftast käkat gräs som de spyr upp), x kliar sig = eksem, löss eller skabb (ja, för hundar kliar ju sig aldrig typ) osv osv..

x = valfri hund av våra fyra som matte råkar ha ögonen på..

 

[iNHALE]

Även om det är synd att leva med rädslor så måste jag ändå säga att det på sätt och vis är skönt att man inte är ensam faktiskt. Man känner sig lite mer normal

 

[Tajger]

Stora hundar! Våra pumisar har blivit attackerade vid tre tillfällen

 

[Sleepan]

Jag är rädd att min hund ska ha ont av sin Spondylos utan att jag märker det.

 

[pepp]

Livrädd för hundattack, möter så mycket halvaggressiva/agerande hundar. Kommer de lös har Totte inte en chans...

Livrädd för att möta en död hund i sängen också. Även fast det är sättet jag vill att han ska dö på, i sömnen

 

[Bapelsin]

Det är ju inte ”farligt” men varenda gång Nora kliar sig någonstans får jag panik för att hon ska ha utvecklat allergi. Efter att ha levt med en staffe med svår allergi är jag livrädd för det