Rädsla

[Sote]

Har en liten fundering hur Ni andra gjort efter att Ni har ramlat av Er häst! Jag har en rädsla som jag inte riktigt blir av med och det gör mig sååå arg...för jag vill verkligen inte känna någon rädsla för min älskade häst
Sååå hur har Ni gjort...??

 

[Boj]

Sv: Rädsla

För många år sedan föll jag väldigt illa, rakt i asfalten på huvudet när min unghäst blev väldigt skrämd. Bl a fick jag en spricka i höften, men nacken fick en rejäl jäkla smäll så diskarna pressades ihop. Detta satte djupa spår, även om jag red min häst så fanns det avsnitt där jag fick minst sagt ångest och det var när vi hamnade på asfalt. Det tog flera år innan jag kunde ta mig förbi asfalts partier utan att reagera på det.

Mitt råd är att rida där och när du känner dig trygg, öka ut i takt med att du orkar mentalt. Ta gärna sällskap med någon du kan känna dig trygg med, skritta mycket i början och öva dig på att andas lugnt.

Det kommer att ta tid, men går över med tiden när du känner dig mer säker.

 

[tina_sj]

Sv: Rädsla

Hur har du ramlat?
hon hästen stuckit, busat eller något?
eller har du "glidit" av?

Om hästen är busig kan du börja på något ställe där du känner dig trygg tex. en paddock, rid sedan ute, ta det lugnt först & öka på när du känner dig tryggare.

Lycka till!

 

[Kilauea]

Sv: Rädsla

Jag red inte på flera år förut, då jag var rädd för hästar (dels för själva djuren, dels för att trilla av, trots att jag inte trillat av någon gång).
Sen fick jag komma hem till kompisar och rida deras hästar, väldigt försiktigt i början. Sakta men säkert vande jag mig.

Har du inte nån kompis/bekant du kan be komma med när du rider, om du känner dig osäker. Så du kan få lite tips och råd och komma över rädslan?

 

[millan30_228]

Sv: Rädsla

När jag började med islandshästar så trodde jag att man inte kunde slå sig när man åkte av dem.... Sedan åkte jag verkligen av illa och sedan dess vet jag att man kan det. Den hästen jag åkte av litade jag aldrig mer på eftersom han kunde sticka helt plötsligt... Vad hände när du åkte av? Kanske finns det situationer som du kan undvika och som gör dig osäker? Håller med tidigare i tråden. Rid där du känner dig säker nu i början.,

 

[Skjøldur]

Sv: Rädsla

Jag åkte av en gång før snart tjugo år sedan och brøt vænster arm. Båda benen i armen gick rakt av så att handen hængde och dinglade... Det var ganska læskigt. Historian var den att mitt ælskade sto hade stått inne under dagen pga trasigt exemtæcke. Hade tagit hem det på lagning och tvætt. Då jag kom var hon frustrerad øver att ha varit ensam instængd i boxen. Vi red upp på ett kalhygge med høga ormbunkar som kittlade henne under magen och då tyckte hon att måttet var rågat och vænde på klacken och stack... Jag tog før hårt i henne, det var ett ojæmt traktorspår och som sagt ormbunkar, hon høll på att gå ikull men ræddade sig sjælv med ett jættesprång och jag fløg nedfør en slæt... Det var inte førsta gången hon stack med mig, men jag bestæmde mig før att nu får det vara nog. Før att komma øver rædslan red jag en gång ibland på en vældigt lugn hæst som jag kunde hålla med bara en hand. Då skadan lækt så køpte jag Islandsstång till Blesa och ett slags handtg som man kunde skruva fast længst fram på sadeln.
Stångbett var egentligen før hårt før henne som var kænslig, det hade jag bara ibland och bara i ungefær ett halvår. Hon hade i alla fall respekt før det.
Bættre var att vænda henne mot det håll hon kom ifrån och tvinga henne att springa tillbaks dit hon stack och sedan skritta på tygeln. Det førstod hon och slutade att sticka før nøjes skull. Det var på ett annat sætt om hon stack før att hon blev rædd, då gjorde hon en rusch på kanske ett par hundra meter men lyssnade sedan på mig och var ganska lætt att lugna. Sticker hæsten før att den blir rædd så ær det ju helt fel att tvinga den att springa tillbaks med hjælp av dressyrspø... Man måste kænna hæsten væl innan man tar till den metoden. Ingen mer olycka skedde och jag fick ha henne in sjutton fina år.

 

[cristobal]

Sv: Rädsla

Rädsla är naturlig, logisk och bra i många sammanhang! Det är farligt att rida och att vara med stora djur.
Den trygghet jag skaffat mig efter några avåkningar fick jag hjälp med av en tränare, som lärde mig sitta bra i sadeln, andas rätt och i vilka lägen jag är som svagast. Det var fantastiskt att få denna hjälp, för då kunde jag undvika att "smitta" min häst med min rädsla, och nu litar jag mycket mer på att jag fixar farliga situationer.
Tycker också att jag känner mig tryggare att rida med väst. Rider i princip bara i paddock utan väst.
Så, om du har ngn tränare, så kan du ju ta upp detta med hur du ska agera med din kropp om du blir rädd...

 

[LLiiinnnL]

Sv: Rädsla

Jag hade en häst som var en jäkel på att skygga för ALLT, en dag gick vi omkull och ajg fick en nackskada som jag får dras med hela livet. Och jag sa att jag sätter mer aldrig mer på en häst. Men efter lite övertalning började jag på en mjuk åker, det var essutom snö ute och de tog bara några veckor innan jag va ute på allvar igen. Men kan säga att rädslan fortfarande snart 2 år senare sitter i när jag rider spralliga hästar som skyggar så pass mkt som honom. Men min nys häst tittar aldrig till, de har han för bråttom för så på honom känner jag inte ett sting av rädsla. Allt handlar om självförtroende och att lita på sin häst! Jag rekomenderar starkt att gör kul saker från backen med din häst ihop med ridningen det kommer nog få er att bli ännu tightare och vips kommer nog rädslan va borta igen

 

[Sote]

Sv: Rädsla

Det som hände var att hon"nog" blev rädd för något eller blivit biten av något! Hon sticker aldrig så annars. Tidigare när hon blivit rädd, har hon endast flyttat sig någon meter...kolugn som hon är
När jag rider nu, så blir det i paddock...tills jag känner mig trygg där...sen får det bli ut igen! Jag har som tur är en tjej som även rider ut henne så hon inte blir helt uttråkad i paddocken)
Tack snälla för alla era svar, ska verkligen tänka på alla tipsen

 

[katharina]

Sv: Rädsla

Jag åkte av i april, var ute på en skrittur med en vän och hennes häst när plötsligt båda hästarna blir rädda för något och hoppar till. Detta slutar med att båda åker av (gjorde inte saken att min kompis red barbacka och jag med ridgjord) och jag bryter två fingrar på högerhanden. Fick gå med gips i tre veckor och kunde under denna tid inte rida.

Efter detta var jag rädd för att rida ut själv, jag var rädd för att han skulle bli rädd för något och jag inte skulle hinna med.
Men envis som jag är red jag ändå ut rätt mycket själv under denna period, dock bara med sadel och jag skrittade även förbi ställen där det kunde finnas "farliga saker".

Jag har nu till största delen kommiy över denna rädsla och litar också mer och mer på min kära häst!

 

[Niela]

Sv: Rädsla

Jag vart sparkad av en häst alltså inte åkt av men vart endå rädd för hästar där ett tag.
Stora hästar var inte alls längre intressant och jag var inne på att sluta med hästar jag hade ont i magen varje gång jag skulle till stallet och ha mina pass och behöva hantera andras hästar.
Gå in i boxen ta på och av täcken och det värsta av allt behöva leda ut och in från hagen.

Detta tog musten av all hästkärlek ett tag att behöva ha ont i magen varje dag man skulle ut till stallet.

Så en dag satt jag mig ner och tänkte igenom hur jag ville ha det. min dåvarande hbl var gammal och snäll men beslöt mig för att flytta till lösdrift där jag inte behövde ta några pass eller ta på andra hästar alls.
När hon dog så hade jag en islandshäst och nu har jag bara ute på lösdrift eller full service om jag står installad. Kan jag undvika så hanterar jag helst inte andras hästar jag inte känner just för jag är osäker. Peppa peppa så är rädslan konstigt nog inte lika illa mot islandshästar som mot hbl hästar.
Jag har inga problem i mitt nuvarande stall att ta in eller klappa någon av hästarna i hagen.

Att rida andras häsatr eller nya häsatr är det värsta jag vet... så jag rider bara i paddocken under första tiden. Skrittar inte ut själv första tiden och vill helst skritta bara vid uteritterna till en början med.

När jag ridit samma häst under 1 månad ca då börjar jag bli mer van och "kaxig" och vågar mig oftast ut och rida själv och rida i alla gångarter.

När jag väl känner hästen så som jag gör på Jorunn så är jag inte alls rädd utan hon kan både bocka och stegra jag ger mig ialalfall inte.

Eftersom min olycka skedde när jag stod p åmarken är jag oftast mer rädd när jag leder en häst som bråkar än att sitta upp på den.. Jag vill rida barbacka när en häst bockar/stegrar för att jag är rädd att fastna med foten i stigbygeln och släpas efter hästen om jag åker av...
Rider jhag barbacka kan jag koppla bort denna tanken helt och sitter konstigt nog bättre.



Dock utsätter jag mig regelbundet för det jag hatar.. att leda stooora hästar.. sist var jag till en kompis stall och fick frågan om jag ville leda ut en stoooooooor brun sak i hagen igen.. mjo det gjorde jag så men hjärtat i halsgropen ledde jag ut hästen i hagen den till och med hoppade till och jag lovar jag skakade som ett asplöv när allt var klart MEN jag klarade det

Hoppas din rädsla går bort men du är inte ensam.

 

[Korven]

Sv: Rädsla

Jag hoppar alltid upp igen direkt, om det går. Axel ur led var inte lätt, dvs går inte.
Men rädslan finns ju kvar och det gäller att ANDAS långsamt. Men den sitter djupt rotad tyvärr. Men jag vill inte begränsas av den, men det gör den ändå ibland.

 

[kulltorp]

Sv: Rädsla

Jag skulle rekommendera dig att lläsa ett häfte som heter islandshästar och horsemanship. Inte för att jag tror att horsemanship löser allt men däremot lär du känna din häst och dig själv på ett nytt sätt. Dessutom gör övningarna hästen trygg med dig vilket är riktigt bra vid tillfällen där hästen blir rädd för något. När hästen har förtroende och väljer att kolla din reaktion får du längre tid på dig att påverka hästen i liknande situationer.
Sven Forsström har skrivit häftet. Han har också skrivit en bok om hästar/ridning och rädsla men jag kommer inte ihåg vad den heter.


Annars låter det som att du är på god väg tillbaka!

Lycka till!

 

[em76]

Sv: Rädsla

Ridning och rädsla heter boken.

 

[nickan1]

Sv: Rädsla

Jag var med om en ganska allvarlig ridolycka när jag var yngre. Gick omkull med en häst i sken, lågmedvetslös 3 dygn på sjukhus och hade en massa skador som krävde lång rehabilitering. Själv klarade jag inte av att komma tillbaka utan gick i terapi för att bearbeta känslorna. Jag tycker inte man ska dra sig för att ta hjälp utifrån om man behöver. Första gången jag satt på en häst igen efter detta så hade jag ledare men jag skakade som ett asplöv bara att av att sitta på hästen och fick panik om hästen bara flyttade ett ben. Men kärleken till hästarna var stor och jag har kämpat mig tillbaka och har egna hästar. Hade också underbara vänner som hjälpte mig tillbaka till hästarna.

Nu verkar du ju ha kommit upp på hästryggen igen och det är ju bra. Ta uteritterna i små steg och utsätt dig inte för mer än vad du klarar av. Ha gärna sällskap om det är möjligt, i början kan man ju ha nån som går bredvid om det känns tryggare. Du kan ju till exempel testa att rida ut efter ett ridpass i paddocken och bara skritta av en kortare tur med nån som går bredvid, då är ju dessutom hästen arbetad och lite trött också.

 

[Skolli99]

Sv: Rädsla

Jag gick omkull på min senaste tävling (Eidfaxi KM) och bröt nyckelbenet. Jag har nu inte ridit på tre veckor pga nyckelbenet.
Men jag har alltid varit rädd för att ramla av men har aldrig blivit rädd för min egen häst (har gått omkull många gånger).
Däremot om jag rider någon annas häst kan jag bli skraj men inte min egen.

Jag tror att med tiden så går rädslan över. Jag ramlade av en foderhäst jag hade för några år sen och den blev jag verkligen jätte rädd för att rida på efter den "olyckan". Där sa det även stopp för att kunna fortsätta med hoppning, det var då jag började med islandshästar.
Vi skickade även ganska snabbt tillbaka den häst då jag inte vill rida den längre.

Men att bli rädd för min egen häst skulle kännas jätte jobbigt, vi köpte för ca 4-5månader sen en till häst och han var rädd för alllting. Jag brukar inte bli rädd men han var inte rolig att varken gå med eller rida. Jag tog hand om i en två veckorsperiod och blev nervös (försökte att inte visa det för honom) varje gång jag skulle hålla på med honom för att jag tyckte han var "läskig" när han helt plötsligt bara kastar sig iväg och sticker.
Så jag förstår hur det känns för dig, även om denna häst var min mammas.

Jag har inga super bra tips men jag vet själv att dela med sig av sina egna erfarenheter brukar hjälpa (iaf för mig) Hoppas du blir av med din rädsla!

 

[karamelldrottningen]

Sv: Rädsla

Tycker du har redan fått bra tips från Boj. Jag själv gjorde mig rejält illa när jag var mindre, på den tiden var jag hoppryttare. Efter olyckan blev jag försiktigare, men det var först flera år senare då jag blev rädd (!) vilket jag tycker är skitmärkligt. Men mådde väldigt dåligt just då och tillslut tyckte jag att jag inte klara av nånting. hade sådana prestationskrav och allt blev fel enligt mig, så det var mkt oxå varför jag var rädd. Rädd för att lyckas? Jag vet inte. och hade folk runt omkring mig som tryckte ner mig så oerhört. Idag är jag en helt annan person egentligen, har fortfarande prestationskrav och är oerhört kritisk mot mig själv. Men tar livet mer som en klackspark. Och när jag började arbeta med mina egna demoner, så blev jag mindre rädd. Jag fortsatte att göra som jag alltid hade gjort och det hämmade mig, men när jag kunde aceptera att jag var rädd och började jobba på det och mkt. annat så försvann det sakterligen. har inte varit rädd på flera år nu och det känns skönt. Men jag förstår ryttare och andra som blir rädda, det är skitjobbigt, men det går att komma över, men man måste jobba på det.

du kan klara det du med .

 

[karamelldrottningen]

Sv: Rädsla

Blev visst dubbelt, sorry.

 

[Naggur01]

Sv: Rädsla

Jag har aldrig gjort mig riktigt riktigt illa tack och lov. bara lite blåslagen. Jag har aldrig blivit rädd efter en omkullridning eller avramling. Men åldern har nog gjort en mer harig=P
Hoppning älskade jag när jag va yngre. Nu tycker jag att de är jätteläskigt att hoppa.
För några år sedan red jag en islänning på lektion å vi hade lite kul å hade galopprace i ridhuset. å jag rider för att vinna såklart. =P
Glettingur svängde åt vänster å jag fortsatte rakt fram å fastnade med foten i stigbygeln. Glettingur va snäll å stannade på en gång. å jag hängde där.
Sedan dess är jag nojjig att fastna i stigbygeln. Jag får rysningar av att tänka på det.

Tyvärr har jag inte så mycket mer tips än att göra det du är rädd för. Men välj en stabil och lugn häst som du kan lita på.

 

[Ronjapegasus]

Sv: Rädsla

Ush, låter jobbigt. Är lite i samma sits just nu, Har nyss brytit bäckenbenet. Eftersom jag har en whipplashskada sen innan har jag inte kunnat rida ordentligt på 2 år. För ett par månader sedan fick jag upp ögonen för islandshästar, vilket fungarade bra för mig. Jag fick hem min underbara Pegasus och har kunnat rida nästan dagligen sen dess, till min stora lycka. Häromdagen hände dock det som inte får hända, han bokstavligt talat kastade av mig, och jag har ingen aning om varför, och jag bröt bäckenbenet. det verkar även som att nacken blivit sämre. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Tror också att för första gången i min hästhistoria är rädd för att rida igen. Kan verkligen hålla med om att det är extra jobbigt att vara rädd för sin egen häst som man ju älskar! Hoppas allt går bra för er alla och att ni övervinner rädslan.