Övningsköra när man är rädd

Jag har bestämt mig för att göra försök nummer tre på att ta körkort. De två första försöken har slutat dåligt. Det andra försöket slutade med att jag blev rädd, egentligen helt utan anledning. Det är gammalt trauma bakom, jag blir alltså helt skakis stänger av pga panik, typ en form av dissociation.

Idag satte jag mig i bilen igen igen. Mamma och jag körde till en lugn parkering. Bestämde mig redan innan att jag bara skulle köra om det kändes bra annars skulle jag bara sitta där och bli bekväm med att bara sitta i förarsätet.

Det slutade med att jag till och med körde ut från parkeringen och tog en liten sväng på en lugn väg och tillbaka till parkeringen. Egentligen kan jag köra bil. Har bara inte gjort det på väldigt länge nu och skaffat mig nya dumma rädslor att tänka på.

Jag är jätte rädd att skada en annan förare till exempel eller göra sönder någons bil. Detta har gjort att jag ej vill råka behöva stanna i en korsning med lätt lutning eftersom jag är rädd att bilen åker bakåt och jag får panik.

Behöver verkligen körkort men har i flera år funderat på om jag verkligen ska ha det eftersom jag är rätt så klen mentalt, får lätt panik etc etc. Tiden får utvisa.

Ville mest bara skriva av mig.
 

Jag är nog en klassisk övertänkare. Ser något farligt och läskigt i typ allt. Det har ju begränsat mig hela livet och jag är trött på det. Min bror blev påkörd av en idiot som inte skulle haft körkort, jag var väldigt liten då men det har satt djupa spår och förstörde min brors liv och min familj. Kanske är jag en av dom som inte ska ha körkort? Det är typ på de banorna jag tänkt, jag kanske är för klen mentalt och för rädd för att köra bil. Kanske är det den biten som gör att jag kan skada nån, pga att jag får panik? Jag vet inte.

Automat är nåt jag tänkt på men då blir det ännu en begränsning. Som jag skrev längre upp är våran bil manuell och även mammas bil som jag övningskör med.
 
Vända på resonemanget lite - att vara rädd att ställa till saker och ta det därifrån är en sundare inställning än att bara tuta och köra och faktiskt ställa till med en hel del. Tänker att det kanske går att sättta räslan till något som - om än inte possetivt, men till något som inte är helt galet, utan något som kan vara rätt sunt och användbart.
 
Körde våran bil lite idag. Mest starta, stanna, starta, stanna tills jag slutade skaka. Får sånt enormt stresspåslag. Åkte en liten tur, samma tur som igår. Gick jätte bra ändå trots att båda barnen var med och minstingen var inte glad.

Känns så fjantigt att hålla på att träna på dragläget om och om igen men det kommer troligtvis vara det som gör skillnad sen. Och faktiskt så är våran bil inte alls så svår insåg jag idag.
 
Igår blev det inge körning. Jag var helt slut och rätt stressad. Var ingen bra dag att köra på men idag körde jag lite med mamma på grusvägarna där hon bor. Gick jätte bra. Det är faktiskt riktigt roligt att köra den här gången. Förra gången var så ångestladdad och jobbig, jag känner mig mer redo nu och lugnare på nåt vis.
 
Igår blev det inge körning. Jag var helt slut och rätt stressad. Var ingen bra dag att köra på men idag körde jag lite med mamma på grusvägarna där hon bor. Gick jätte bra. Det är faktiskt riktigt roligt att köra den här gången. Förra gången var så ångestladdad och jobbig, jag känner mig mer redo nu och lugnare på nåt vis.
Heja dej:banana:
 
Vad modig du är som försöker trots att du är rädd!!! :bow:
Tack, vad snäll du är.

Jag vet ju av erfarenhet att inget blir enklare om jag låter min rädsla ta över. Men jag är verkligen så rädd att jag skakar. Vänner och familj tror inte på mig när jag berättat hur illa det faktiskt är.

Just nu väntar vi på makens handledarbevis. Hans har fått fötter och försvunnit. Sen kan vi köra ordentligt. Det är därför jag kör med mamma nu.
 
Jag har precis börjat på körskola. 42 år och har aldrig kört bil förut. Körde en testlektion med manuell i förra veckan men min första riktiga lektion med automat igår och jag kommer nog att fortsätta med automat. Finns ingen riktig anledning att krångla till det känner jag. 😊

Har köpt ett paket med femton lektioner och ska köra två lektioner i veckan nu tills de tar slut - men det kan mycket väl bli fler. Heja dig!
 
Började ta körkort när jag var 19, men traumat från trafikolyckan ett år tidigare satt fortfarande i så kuggade till och med "provuppkörningen" med körskoleläraren.
Sen tog det tio år innan jag vågade ta upp körningen igen och då fixade jag kortet på tre månader. Jag körde både manuell och automat blandat.
 
Som du skriver, du kan ju köra bil, det är inte där problemet ligger. Det låter mer som att du behöver strategier för att hantera dina rädslor?
Särskilt med tanke på att du varit med om att du dissocierat tidigare tycker jag inte att du envist ska kämpa på med det ”ensam”, det är att göra det onödigt svårt för dig själv.

Om jag var du skulle jag fortsätta köra när det känns bra och öva på med lite småsaker för att bygga på självkänslan, samtidigt som jag skulle ta hjälp av psykolog för att reda ut strategier för rädslorna och de känslor som kan uppstå innan/under/efter bilkörning. Kontakt med psykolog tror jag kommer göra dig till en tryggare bilförare än vad en körskollärare skulle kunna i nuläget, utifrån dina beskrivningar. Det blir också så mycket lättare att ta till sig det körtekniska när man inte behöver kämpa så hårt mot sina känslor samtidigt. ❤️
 
Jag slår ett slag för att försöka hitta en riktigt bra körskollärare!

Jag kämpade själv med körkortet i typ 3 år, körde upp 5 eller 6 gånger tror jag och la väl totalt ca 50 lax på körlektionener och uppkörningar. Hade en fruktansvärd lärare dom första typ 10 lektionerna som verkligen inte hjälpte mig ett smack.

Sen bytte jag och fick världens bästa lärare. Var aldrig rädd när han satt med i bilen (nu när jag har körkort kan jag absolut bli rädd ibland när jag kör själv, men då försöker jag visualisera att Rezgar sitter där jämte). Någon som är pedagogisk, har en lugn energi, mångårig erfarenhet av människor med rädsla för olika situationer (motorväg, hitta dragläge, vinterväglag, vad det nu må vara). Så det är mitt bästa tips!
 
Körde våran bil lite idag. Mest starta, stanna, starta, stanna tills jag slutade skaka. Får sånt enormt stresspåslag. Åkte en liten tur, samma tur som igår. Gick jätte bra ändå trots att båda barnen var med och minstingen var inte glad.

Känns så fjantigt att hålla på att träna på dragläget om och om igen men det kommer troligtvis vara det som gör skillnad sen. Och faktiskt så är våran bil inte alls så svår insåg jag idag.
Jag vet många föräldrar som får väldigt stort ångestpåslag när barnen blir stressade, skriker och liknande. Så jag tycker faktiskt att du är enormt duktig som klarar av att köra med barn i bilen när du har en grundrädsla.
 
Även om man kan köra men det känns lite otäckt och obekvämt så kan det vara bra att öva lite mer på någon lämplig plan eller liknande. Att lägga ut brädor och pricka med hjulen är en variant för att bli tryggare med var hjulen är. Har man garageuppfart där hemma så kan man roa sig att parkera bilen på dessa. Går säkert att hitta fler enkla övningar som inte kräver så mycket men ökar tryggheten i att hantera fordonet.
 
Som du skriver, du kan ju köra bil, det är inte där problemet ligger. Det låter mer som att du behöver strategier för att hantera dina rädslor?
Särskilt med tanke på att du varit med om att du dissocierat tidigare tycker jag inte att du envist ska kämpa på med det ”ensam”, det är att göra det onödigt svårt för dig själv.

Om jag var du skulle jag fortsätta köra när det känns bra och öva på med lite småsaker för att bygga på självkänslan, samtidigt som jag skulle ta hjälp av psykolog för att reda ut strategier för rädslorna och de känslor som kan uppstå innan/under/efter bilkörning. Kontakt med psykolog tror jag kommer göra dig till en tryggare bilförare än vad en körskollärare skulle kunna i nuläget, utifrån dina beskrivningar. Det blir också så mycket lättare att ta till sig det körtekniska när man inte behöver kämpa så hårt mot sina känslor samtidigt. ❤️

Jag gick i terapi för andra grejer och tog då upp det här med bilkörning samtidigt. Tyvärr hann vi inte med just bilkörning vilket var synd. Jag förstår att bilar och min brors olycka hänger ihop med min ptsd och allt som hände mig när jag var yngre. Det är som en röd tråd alltihopa.

Problemet är att jag har noll lust att prata med någon om allt det här igen. Det är så färdigt efter två års traumaterapi. Jag orkar inte vara där och pilla igen.

Vad gäller förskolelärare är det något jag tänkt kommer senare in i körningen. Nu kör jag med de jag är trygga med och litar på, dvs mamma och min man. Att blanda in okända i en redan ångestfylld grej är inte bra. Körningen är ju redan mycket mindre ångestfylld nu efter en vecka. Det är mest roligt.
 
Nu ser jag att jag skrivit förskolelärare :D ja jag var som sagt helt slut igår.

Vi hittade i alla fall ett mycket skrynkligt handledarbevis i bilen igår efter mycket letande.
 
  • Gilla
Reactions: ptr
Idag har jag kört igen. Det var såååå kul.

Jag tvekade först och blev väldigt osäker men maken peppade mig. Åkte en bra bit på en grusväg och tränade dragläget i lite lutning tills det gick hyfsat bra. Sen fick jag testa att backa och vända. Det gick så himla bra.

Min man är lugnet själv när det kommer till allt. Det finns egentligen ingen bättre person att köra med men jag är betydligt mer osäker när jag ska köra med honom än när jag kör med mamma. Jag vet inte varför det är så men efter idag känns det lite bättre.
 
Glömde skriva att jag två gånger blev lite överraskad. Först av en husvagn som dök upp snabbt i en korsning så jag fick tänka lite. Sen dök det upp en mötande bil som körde lite väl fort i en kurva så jag också fick träna lite reaktionsförmåga. Det är ändå bra att jag får testa på lite än att bara köra rakt fram på lång grusväg. Idag har jag till och med halvt kört bland folk också.
 
Körde till och från mamma idag. En sträcka på cirka 2 mil med slingrande landsväg och några korsningar.

Maken tyckte jag skulle testa att vända på hennes uppfart när vi skulle hem. Förutom att jag glömde handbromsen i, som för övrigt är sjukt dålig på vår bil så gick det jätte bra att backa och vända och köra hem sen. Jag är så galet stolt över mig själv.

Nu börjar mamma stressa om intensivkurs och uppkörning snart och jag blir så stressad. Lugn snälla, jag har ju bara kört bil i knappt en vecka.
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Tänkte på det där med fobier och hur man faktiskt kan vända dom själv, när jag i går kväll åkte till ett ställe jag aldrig varit på och...
Svar
10
· Visningar
834
Senast: hundtant
·
Ekonomi & Juridik Jag har försökt googla, men hittar inget riktigt tillämpligt och tänker att här inne finns ganska mycket erfaret hästfolk som brukar ha...
2 3 4
Svar
79
· Visningar
9 935
Senast: Svartkatt
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
19
· Visningar
2 022
Senast: Mia_R
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Sensommaren har inte riktigt varit som jag hoppats. Ingenting har blivit riktigt bra, men var väl inte så många grejer som hänt än...
Svar
2
· Visningar
971
Senast: Bison
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp