Rädd

[Sesca]

Ja det är nog så att jag mest är rädd för vad som kan hända och gå fel och framförallt är jag nog rädd för att bli rädd

. Det gör att jag blir stressad när något nästan blir fel och då blir det jättefel men när jag inser att nu har jag ingen kontroll det är bara att ge upp så blir jag lugn. Oftast har jag sen hoppat av skrittat hästen vid hand och gått in i i stallet (någon form av efterchock sitter i) men med min nuvarande ridlärare är det inget alternativ (inte ens om man skriker, gråter och säger att man är vuxen och betalat för lektionen själv

)

Jag tror iofs att det har framgått men vill ändå säga att jag inte skyller på hästen i dessa lägen utan helt och hållet skyller på mig själv.

 

[Dainty]

Du har redan en massa nycklar till det här själv, så jag tror du redan är på väg att så småningom börja lösa upp det. Vore kul att få höra hur det går! (men nu rider du väl inga lektioner förrän i höst?)

Lycka till!

 

[Sesca]

Nej, inga lektioner förrän till hösten. Jag fick brev från ridskolan där det stod att jag preliminärt ska rida i samma grupp för samma ridlärare. Funderar lite (men inte seriöst) om jag ska rida i en något sämre grupp för en "mesigare" ridlärare som nog inte pressar mig så mycket. Problemet är ju bara att det inte löser något eftersom jag har tillbringat tio år som "osynlig" obildbar ryttare på tråkigaste hästen, klart jag inte blir rädd då men jag kommer att lära mig exakt, precis ingenting. Nej bättre att satsa på ridningen och övervinna alla nojjor.

 

[**BORTTAGEN**]

Har kanske inte världens bästa tips att komma med

, men jag kanske i alla fall kan åstakomma någonting

Som någon annan sa, så är det en stor skillnad på en het häst och en häst med framåtbjudning! En häst med framåtbjudning bjuder och är villig att sammarbeta och går framåt för hjälperna medan en het häst har framåtbjudning, men är pigg och het och vill bara springa och springa. De kan ha svårt för att lyssna och sammarbeta med ryttaren, för de vill bara öka och öka ungefär...Men du förstår kanske vad jag menar!

Men nästa gång du rider på en pigg häst, så kan du tänka på att först och främst ANDAS och försök slappna av och TÄNK att du sitter på en snäll och lugn häst. Strunta lite i att det går lite fort och att den inte går i form och sitt inte och dra och dra förgäves i hästens mun, för det gör oftast att hästen vill springa mer och mer. Ge bara ett mjukt stöd i munnen och håll om med skänklarna (det måste man fastän hästen är pigg), strunta fortfarande i tempot och gör mjuka halvhalter - rid - halvhalt - rid - halvhalt. ANDAS och slappna av och gör fina små hjälper. Snart kommer hästen att försöka slappna av för att du slappnar av och då är det enklare att påverka den. Så strunta i att hästen inte går i form för ett tag, rid med fina fina hjälper och ge ett mjukt stöd och gör halvhalter och kanske lite halter och minskningar och rid framåt igen.

 

[Inte_Ung]

Rid privatlektioner på privathästar.
Träna dig i att misslyckas. Först när ingen ser och sedan för publik.

För att verkligen komma någon vart med ridning, så måste man klara av att misslyckas också.

Vill du ha lektioner?

 

[Inte_Ung]

Jag tror att jag har en del att lära dig faktiskt!

Hästuppfostran t.ex. Jag är nämligen mycket bra på det.
Jag har utbildat hästar och ryttare upp till LA. Högre har inte varit relevant för min ras.

 

[lil-sis]

Snart blir det en ridskola hos dig

 

[Sesca]

Som du säkert gissade så har jag jättesvårt att ta att jag misslyckas även på andra områden än ridningen. Jag vet inte hur jag ska träna på det utan att få ännu sämre självförtroende. Jag borde vara rätt van vid att misslyckas eftersom det händer rätt ofta, mina eviga rökstopp tex. Jag får ju bara sämre och sämre självförtroende varje gång.

Inom andra områden en ridningen har jag provat med ett bli riktigt arg på mig själv när jag blir rädd. Det funkar rätt bra men jag vill inte sitta på en stakars häst och bli arg.

"Vill du ha lektioner? "

Lektioner i konsten att misslyckas i så fall. Själva ridningen mellan panikattackerna funkar rätt bra just nu.

 

[Inte_Ung]

Lektioner i konsten att förstå att misslyckandet behövs för att komma vidare. Att det är en del av utvecklingen.

Man måste våga misslyckas för att kunna bli riktigt bra på något.

 

[Inte_Ung]

Tja, kanske det?

På något sätt så verkar det ju behövas en skola för att lära sig de kunskaper som inte de vanliga ridskolorna förmedlar.

Såsom: Hur hästar reagerar på människans kroppsspråk. Hästars inlärning. Hur hästar använder sin kropp. Hur hästen påverkas av ryttarens kropp. O.s.v.

Det kanske är en affärsidé?

 

[Sesca]

Jag håller med dig helt och hållet men hur ska jag lyckas med det? Jag vill verkligen komma över mina mentala spärrar och provar på olika sätt men jag har inte hittat någon metod som fungerar. Jag är väldigt motiverad eftersom detta påverkar många andra områden i mitt liv också.

Alla tips mottages tacksamt.

 

[Inte_Ung]

Du skall ta dig igenom ett misslyckande och ut på andra sidan. Jag föreslår en helgkurs på en riktigt framåt häst.

Första dagen kommer det att gå åt skogen och andra dagen så kommer du att uppleva höjder i din ridning som du aldrig varit i närheten av.

 

[Sesca]

Jag har faktiskt provat det också även om kursperioden var lite längre än en helg. För fyra år sedan gick jag en sex veckor lång kurs med en häst som var tokhet. Han var väldigt hård i psyket och inte nervös vilket underlättar för mig eftersom hästen inte störs lika mycket av mina ångestattacker. I början var det hemskt men efter ett par veckor gick det så bra att jag ville köpa honom, han var dock inte till salu. Tyvärr så kunde jag inte överföra detta till nästa häst jag red, då var det tillbaka på ruta ett igen.

När jag läser detta anar jag att jag inte behöver ridmässiga råd utan en psykolog

 

[Dainty]

Terapi kan göra underverk med ens liv och därigenom med ens ridning...

Det finns redan en del av det som Inte_Ung nämner, bland annat inom centrerad ridning, NH - finns de som jobbar med människan mer än hästen - och det finns ju åtminstone en som jobbar som personlig coach inom ridning.

Sen används ju hästar inom terapi också, jag har sökt en hel del på nätet eftersom jag är intresserad av det. I Sverige finns ingen organiserad utbildning eller yrkesutövning vad jag sett ännu, men det finns de som jobbar på egen hand med missbrukare bl.a. Jag tar gärna emot andra tips på terapeuter som jobbar med hästar.

I USA används hästarna mer regelrätt för att hjälpa människor i terapi, både med stora missbrukar-, vålds- eller psykiska problem och för personlig utveckling. Hästarna är utmärkta terapeuter eftersom de speglar oss människor obarmhärtigt... De speglar våra dolda känslor, de visar oss våra mönster.

Håller just nu på läser boken Tao of Equus där författaren Linda Kohanov beskriver hur hon jobbar med hästarna inom terapi. Fick tipset av Darby, tack! Den är mycket intressant, rekommenderar den åt alla som är intresserade.

 

[Dainty]

Jag håller också med Inte_Ung och dig själv att du behöver lära dig misslyckas - och att bästa sättet är att du tar dig igenom misslyckanden, och att du blir mer medveten om de mönster, tankar och bakgrunder som finns till din rädsla.

 

[Inte_Ung]

Ja just så.
Sedan så är det upprepning som gäller.
Att göra det igen och igen och igen.
Så att det känns helt normalt att:
*Försöka "Ruta ett"
*Misslyckas
*Gå igenom varför det gick fel
*Fundera ut en ny strategi
*Försöka igen
*kanske misslyckas igen och göra om från "Ruta ett"
*Eller lyckas och fortsätta med nästa uppgift

För så är nog livet för det mesta.

 

[Sesca]

Du är så klok

Strategin är så självklar när du skriver den. Ska skriva ut ditt senaste inlägg och sätta upp på väggen. Strategin tidigare har väl mera varit försöka-misslyckande-ångest-tycka synd om mig själv-undvika situationen-bli "tvingad" att försöka.

Kan intyga att ovanstående inte är bra om man vill sluta röka, lära sig köra bil, rida bra, ha ett bra kärleksliv. Som tur är har jag inte misslyckats med studierna än

så det är något som funkar iallafall.

 

[Inte_Ung]

Ojdå, var det SÅ revolutionerande?

Jag som bara tyckte att jag beskrev hur livet är.
Vissa kallar det "Att kämpa på".

Ja, lycka till då, eller vad jag skall säga.

 

[Sesca]

Jo, jag har väl vetat om det på ett toretiskt plan men det är väldigt lätt för mig att falla in i mönstret jag beskrev ovan, därav mina problem med ridning och annat. Behövde den där sparken i rumpan av att inse att det inte är nogon stor sak att misslyckas utan precis som du säger, det är bara att kämpa på.

Det är sällan som någon lyckas säga precis det man behöver höra men ditt inlägg kändes så rätt.

Hoppas att du inte tycker att jag är alltför naiv och mesig, har tagit mig igen om, och lärt mig av åtminstone ett katastrofalt misslyckande på precis det sättet men fattade nog inte vilken metod jag använde.

 

[**BORTTAGEN**]

Lyckliga dig som får rida hästar som har framåtbjudning! jag blir överlycklig så fort jag får rida en sådan för då behöver man ju inte driva som en idiot och kan ägna sig åt mera fin lir med hjälperna, men tipset är att vara lätt i handen och ha ett fast skänkelläge=hälarna i magen på kusen för en Het/framåt häst behöver minst lika mycket drivning som en trög! Det känns som om hästen springer ifrån dig i början men i själva verket har den bara snabbare steg, och är du bara lätt i handen och är bestämd med dina skänklar så slappnar den av så småningom och vilar mer på steget. jag har själv varit i samma situation som du men det ända jag fick göra var att rida heta hästar och tackvare min otroligt envisa tränare som jag jobbade hos då så klarar jag av det nu. Så kämpa på bara!