Sv: rädd vid utreritt 
Visst finns det en del som använder graman på hästar de har svårt att hålla utomhus - men den löser inte grundproblemet; att han inte lyssnar på dig ute. Känner du att det är något du vill prova som en temporär nödlösning och säkerhetsåtgärd så kan du ju alltid testa.
Annars kan du också satsa på att långsiktigt lära hästen att sansa sig lite ute.
Dels brukar jag rekommendera alla att fundera över hur de använder sina hjälper och hur tydliga dessa hjälper är för hästen. Ryttare använder ofta både hand och skänkel när de vill:
1) påverka hur hästen håller huvud och hals
2) minska hastigheten inom samma gångart
3) “växla ner” en gångart
4) göra halt, och
5) rygga.
För hästen, som ju faktiskt aldrig läst en enda hästbok och som inte förstår vad ridläraren säger, kan detta vara väldigt förvirrande. Den kan bli stressad, irriterad och sluta lyssna, eftersom den ändå inte förstår. Det enda den vet är att någon klämmer med benen och drar i tyglarna men den ser inget “system” i det hela som antyder vad som förväntas. Fundera över hur troligt det är att hästen faktiskt förstår vad du vill…
En riktigt bra övning för att lugna stressade och heta hästar kommer här. Har du problem även på banan kan du göra den där första gången. Annars kan du börja utanför ridbanan, så snart du känner att hästen börjar takta, stressa eller få för bråttom:
Du skrittar in på en lagom stor volt (säg 8-10 m i diameter. Är det på en grusväg blir volten en avlång oval istället - se upp för bilar!) och bestämmer dig för ett ställe på denna volt där du vill göra halt och stå kvar en stund. Ditt jobb i det här läget är att bara ta det lugnt och sitta bekvämt, följsamt och tålmodigt på hästen. Inga spänningar och ingen stress. Använd så lite hjälper som möjligt. Koppla av, andas lugnt och tänk lugnt. Tänk dig att du överför ditt lugn till hästen!
När du närmar dig punkten där du vill ha halt så tar du bara ett mjukt tag i tygeln (som om du förväntade dig en perfekt halt). Om din häst är som de flesta hästar som inte är vana att lyssna så bra, så går han bara vidare. Så fort du passerat den punkt där du hade velat ha din halt, så ger du efter och följer med som en passagerare i ett varv till. När du på nytt närmar dig "stoppunkten" ber du om halt igen - med samma mjuka hjälper.
Nu börjar du säkert ana vad det går ut på! Du fortsätter tills hästen faktiskt stannar för den mjuka hjälpen. När han stannat så ger du efter på tygeln och låter honom lugnt stå kvar någon halvminut eller så, tills du ber om skritt. Börjar han gå av sig självt innan du bett om det så låt honom bara knata på ett varv till och be om en ny halt.
Kom ihåg att nu lär sig hästen något nytt, så ingen "korvstoppning". När ni lyckats med övningen en gång - så låt hästen få en paus och smälta det. Skritt på lång tygel kan vara en utmärkt paus. Fortsätt en bit till framåt innan du ber hästen vända och skritta hem igen. Får han bråttom igen på hemvägen så gör du samma övning igen, fast förslagsvis på en volt/oval åt andra hållet. Sedan är er ridtur ute över för den dagen! Det blev kanske ingen lång tur alls, kanske bara 50 meter - men det blev i alla fall en bra tur! Du har något att successivt bygga vidare på. Om man är noga och tar en sak i taget så kommer man fortare framåt än om man försöker göra allt möjligt samtidigt, fast med ganska dåligt resultat.
Tyvärr är vi ryttare ofta alltför stressade och "heta" själva när vi rider. Vi tror att en ridtur ute måste se ut på ett visst sätt; man rider en runda på ca en timme i alla gångarter och lyckas man inte med det så har man misslyckats. Istället måste man börja där man står och ta ett steg i taget och glädjas åt varje litet framsteg.
Att träna precision ute kan också vara bra. Rid helst bara i skritt till att börja med. När du vill ha halt så räknar du hur många steg det tar innan hjälpen går igenom och hästen står stilla. Sedan kan du ta ut ett riktmärke och bestämma dig för att senast där måste hästen stå still (tänk dig att det är ett stup precis efter - så hästen förstår hur viktigt det är för dig att det verkligen blir halt där)! Ge eftergift och beröm när han gör rätt.
Rider du tillsammans med andra så be att ni bara skrittar och travar eftersom du vill lära hästen att lyssna lite bättre.
Att träna på hästens självförtroende och mod på banan kan vara bra för det där ”tittiga” när ni är ute. Har du sett hur tex en del westernryttare och NH-folk arbetar med ”läskiga” föremål (kan va en presenning, en colaflaska med lite skrammel i eller vad som helst egentligen)? Se dig om efter lite inspiration!
Om någon annan vill rida ut ibland så är det ju jättebra. Då kommer hästen ut och du slipper ha dåligt samvete. Har du testat att leda hästen ut på promenader? Det kan vara ett bra substitut för ridturerna om det fungerar bra.
Ja, jag hoppas du orkat ta dig igenom min “roman” här och att du hittat något matnyttigt att jobba med.
Lycka till och tänk på säkerheten!
