Rädd för uteritter ska jag ge upp?

[Livradd]

Jag har efter ett par rejäla olyckor på uteritter blivit fruktansvärt rädd för detta. Jag har ridit många år men nu har det blivit en väldigt dålig cirkel av alltihop, så fort jag känner att hästen ökar lite ute främst i galoppen så blir jag rädd, lutar mig framåt och hästen ökar ännu mer. Jag är så spänd så jag har tappat balansen flera gånger och åkt av bara p.g.a. det. Har skadat mig illa några gånger.

Problemet är att jag inte har nån egen häst är alltså hänvisad till turer och liknande där jag inte känner hästen. Har annonserat flera gånger efter nån trygg läromästare som jag kan få träna på ute men inte fått några svar. Har givetvis varit beredd att betala pengar för det. Medryttare känns inte aktuellt för då är ju oftast saken den att ägaren vill ha avlastning och man ska klara sig själv. Känner inte heller nån med en trygg häst som jag kan få öva på. Att ta privatlektioner har jag råd med enstaka gånger men jag är inte gjord av pengar tyvärr.

I ett ridhus/paddock kan jag sätta mig på vilken häst som helst nästan utan att bli rädd.

Vad gör man är det bara att ge upp uteritter helt, jag har inte hittat nån vettig lösning överhuvudtaget på mitt problem och känner mig rätt låst i situationen. Har över 20 års riderfarenhet men den förbannade rädslan hindrar mig och jag blir så himla ledsen för det. Jag inser ju att jag behöver hitta en trygg häst att träna på som jag kan lära känna kanske från marken först men om jag inte gör det? Är det kört då? Jag älskar ridningen men nu känns det bara hopplöst.

 

[EmmaKarl]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Hejsan!

Jag har själv varit rädd och spänd för att rida några år, i och för sig både i ridhus och på uteritter men jag känner igen känslan.

Det som hjälpte mig var först islandshästar. Det kanske låter konstigt att en ras skulle kunna hjälpa och självklart finns det individer som är mer eller mindre hetsiga i alla raser. Men för mig kändes "i princip alla" islänningar som trygga hästar. Jag vet hur jag ska förklara det men när jag var rädd så var det främst när hästen öka på farten, spände sig eller reagerade på något som jag blev mest rädd (och självklart lutade mig framåt, spände benen och fick en snabb resa ner i backen..). På islandshästar känns det som att dom inte har den nerven i sig. Dom känns helt enkelt trygga utan att vara tråkiga. Sen är dom ju små också så man trillar inte så långt Vet att all ridning är dyr osv. men kanske ett ridläger? Då har man ju lite tid att bli varm i kläderna och på islandsläger brukar det vara mycket uteritter.

Det andra som hjälpte mig var att jag började rida på en 4H-gård (vi red 2 dagar/v i utbyte mot att vi jobbade gård en helgdag i månaden). Just det upplägget är kanske inte så vanligt men det kan hjälpa mycket att hitta ett trevligt stall med hästkunniga stallkompisar och en häst som man får ta sin tid med. Många annonserar ju om medryttare som dom vill ska lulla i skogen och mysa med hästen (dvs. inga krav på att du måste rida ut eller måste rida dressyr tex). Även om ägaren till hästen inte är med kan du kanske be andra hästägare i samma stall om hjälp? Dom flesta följer gärna med som sällskap på uteritt och dom dagar du inte får hjälp kan du ju ta ridhus/paddock istället. I många stall finns det ju folk som tycker att det är jättekul att hjälpa till och säkert tycker att det är kul att kunna hjälpa någon annan. Dom får ju också en ny kompis

Hoppas att det löser sig för dig!

 

[Lindon]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Åh jag känner igen mig. Har haft en häst som jag känt mig ganska trygg att rida ut på själv, litade på att hon inte skulle hitta på nåt. Men tyvärr lever hon inte mer.

Nu har jag ridit på ridskola, men på mer stressade hästar. Har spänt mig och varit nervös. Nu sist jag red trillade jag av, landade på axel som ju förståss gick sönder. Så nu sitter jag sjukskriven med en längtan efter att rida. Blandad med ångest över att jag ska trilla igen. MEN jag SKA rida igen och jag SKA köpa en egen igen. Tror det är bäst för mej. Hitta en kolugn häst typ som finnhäst eller nåt annat kallblod och helt enkelt ta det i den takt jag vill.

 

[Nixehen]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Vart i vårt avlånga land finns du? Här finns en äldre gentleman som garanterat skulle ta hand om dig på uteritter!

 

[Roucle]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Om du nu är ute på okända hästar, och känner dig otroligt rädd, främst i galoppen, VARFÖR galoppera?

Ta det i små steg, börja med att bara skritta tills du känner dig 100% säker. DÅ kan du börja med traven tills du är helt säker där, för att till sist galoppera lite smått i lugnt tempo.

Tycker aldrig man ska rida i en gångart man inte känner sig säker i. Speciellt inte ute, på en häst man knappt känner.

Så kom igen nu tjejen, du kommer klara det här! Ta det bara lugnt, och viktigt: känn ingen press!

 

[Livradd]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Tack för ditt svar! Har testat islandshästar också men det låser sig tyvärr lika mycket för det. Men vad skönt att få ventilera rädslan med några som förstår. Det är väldigt värdefullt! Har haft en medryttarhäst tidigare som jag var helt trygg på och kunde galoppera med ute. Tyvärr flyttade dem till en annan del av landet, det var några år sen nu.

 

[Livradd]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Tack för erbjudandet tyvärr finns jag lite för långt ifrån Uppsala för att det ska fungera trist nog. Men får ha det i åtanke kanske om jag är i närheten nån kanske?

 

[fejko]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Bor du i Östergötland?

 

[Livradd]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Problemet är att om man bokar en tur nånstans så är det sällan de tar nybörjare alltså ingår galopp. Jag har försökt hitta såna turer som är lugnare utan galopp. Det är ju det som är problemet när man varken har egen häst/medis/häst att låna. Man är liksom utlämnad till det som ingår på turen. Men de få gånger det dyker upp en lämplig tur utan galopp men så bokar jag in mig när jag har tid och råd, det är ju inte alltid turen passar ens övriga schema. Men jo nog ska jag fixa det här så småningom, känns lite som jag tagit första steget genom att skriva här och faktiskt verkligen erkänna problemet med min rädsla i galoppen. Man tänker alltid att man ska vara så himla tuff, ridit i 20 år men då har man ju så mycket erfarenhet och då borde man ju inte vara rädd.

 

[Livradd]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Nej finns i södra delen av vårt land, västkusten, så tyvärr inte.

 

[nullo-modo]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Var på västkusten? Om det är i närheten av lindome så kanse jag kan hjälpa.

Kram

 

[emra]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Vet precis hur det känns. Hade exakt samma problem med min förra medryttarhäst. Kunde inte rida ut honom, så fort jag kom ut så ökade han och slutade lyssna på mig !? Jag var väldigt rädd, vilket han kände av och stack iväg med mig. Men nu har jag hittat en annan medryttarhäst som jag trivs bra med och han är lugn och trevlig. Och visst kan han också öka lite men det är bara att ta det lugnt, sätta sig ordentligt i sitsen, andas och försöka att inte hetsa upp sig och bli rädd. Det gör ju bara saken värre med tanke på att hästen ofta känner det.
Jag brukar göra som man fick lära sig på ridskolan, luta sig tillbaka och trampa ner med hälen ordentligt. Funkar inte det så gör jag en väldigt snäv sväng (dra tyglarna åt ett håll så hästen blir illa tvungen att svänga )som gör att hästen ofta inte kan gå så fort med tanke på att det blir så snävt. Efter det brukar det lugna sig.

Tror att din rädsla kommer försvinna såfort du har hittat en häst som du verkligen trivs med och som passar just dig.
Lycka till !

ppst, och kom ihåg ... man ska aldrig ge upp !

 

[Josa]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Nej finns i södra delen av vårt land, västkusten, så tyvärr inte.

Du har PM

 

[GotAsecret]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Jag hade PRECIS samma problem som du för ett år sedan!
Jag var livrädd för allt som hade med ridning att göra - egentligen.

Men så hittade jag min själsfrände () och allt släppte...

Vi galopperade på öppna fält (jag som knappt vågat vistas på öppna fält till häst, eller galoppera ute) i full karriär, vi hoppade bana (jag har inte hoppat utan att vara livrädd i hela mitt liv...men nu var jag fullständigt trygg! - trots ett litet missöde)
Jag red ut ensam i alla gångarter och det slutade t.om. med att jag hoppade ett litet hinder på ett fält

Nu rider jag inte denna häst längre utan en ponny i samma stall, men tack vare det som jag fick utav denna fantastiska häst så njuter jag på precis samma sätt av ponnyn - som jag t.om. galopperade barbacka på andra gången jag red henne, på ett öppet fält...

Det finns en tråd för rädda ryttare som lärde mig VÄLDIGT mycket och det gav massor att skriva om sina framgångar och rädslor, sök upp den och läs vet jag

Lika så TROR jag att jag har en tråd om "hur tacklar jag mina problem vid uteritt?"

Och hur jag lärde mig tackla dem var mest att ändra tänket:

- när jag blev rädd och spänd så höll jag andan, spände kroppen, kortade tyglarna och höll krampaktigt i dem...
Och när jag kom på det så gjorde jag precis tvärt om:
- "släppte" kroppen, sjöng en liten truddelutt eller pratade med hästen för att komma ihåg andningen, och släppte efter på tygeln med en hand på sadeln

Jag har lärt mig att tro på mig själv, att jag klarar det...

Vad är du rädd för?
Att hästen ska sticka? Att du ska ramla av? Är du rädd för att ramla av så håll i manen/sadeln och tänk på att SLAPPNA AV.
Är du rädd för att hästen ska sticka så tänk på andningen och slå bort alla dumma tankar, för hästen känner av dem och ser du framför dig att hästen drar i väg så blir det inte bra...då är det inte ens idé att försöka...

Ska du testa en liten galopp ute så har jag några tips:

Sitt avslappnat, eller stå upp.
Håll i sadel, man eller "fegsnöre"
Se till att hästen har en jämn, trygg takt i traven...
Andas djupt och långsamt en stund innan du fattar galopp, när det känns okej så ger du galopphjälpen och fortsätter att andas...tänk inte "tänk om..." utan tänk "oj! jag kan!"

För du kan - jag är övertygad!

Lycka till!

 

[Livradd]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Tack för ditt svar! Vad underbart att det har löst sig för dig och att höra det. Jag är rädd för att skada mig, rädd för att jag inte ska kunna kontrollera hästen och rädd för att hästen ska dra iväg och om jag inte kan styra den så kanske man hamnar på totalt olämpliga ställen som bilväg eller nåt. Några olyckor varav några med ganska svåra skador ligger till grund för detta.

Det är inte så att jag inte vet vad jag ska göra, det bara totallåser sig i huvudet och jag blir fullständigt blockerad och har inte ens de elementäraste kunskaper om ridning kvar i huvudet eller kroppen längre när det börjar gå lite fort i galoppen. Det är fullständigt bortblåst och jag kan inte tänka en vettig tanke. Det är precis som att jag förvandlas till en total nybörjare som är helt vilsen och inte har en aning om att jag ska trampa ner hälarna eller luta mig bakåt när det blir så här.

Det har nu blivit så illa att jag inte längre kan njuta av en uteritt överhuvudtaget, jag är bara totalt livrädd för vad som ska hända i galoppen från det att jag sätter mig på hästen tills man är tillbaka till stallet igen. Eller att hästen ska bli skrämd och jag sitter på en totalt okontrollerbar häst och hur ofta händer det egentligen? De flesta uteritter går ju bra. Och det är ju inte speciellt kul att betala för uteritter just nu. Det är alla dessa tankar som har fått mig att nästan ge upp hoppet om min ridning och jag tänker att det är lika bra att sluta helt.

Jag är glad att jag startade den här tråden är så otroligt skönt att prata om det. Ibland känns det som att det inte är okej att vara rädd. Red för nån ridlärare som mer eller mindre skällde ut mig för att jag var rädd och det gör att jag skämdes ännu mer. Hon menade att jag skulle tuffa till mig och sluta bete mig som en nybörjare. Där red jag bara en gång kan jag ju tillägga. Men sen dess har jag känt att det varit otroligt svårt att vara öppen med min rädsla tyvärr.

 

[GotAsecret]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Jag har varit väldigt "utsatt" på lektionsridning, just pga min feghet...vågade ingenting och fick därmed varken hjälp eller stöd. Räknades nog som ett "hopplöst fall" och många lektioner stod jag gråtandes på mitten...med lite mer stöd och hjälp från instruktörer så hade det kanske gått snabbare, men det tog mig alltså 24 år (varav kanske 15 som mer eller mindre aktiv ryttare) att över huvudtaget komma så här långt.
Första gången jag red ut själv var jag 22 tror jag, och livrädd. Red korta, korta sträckor, hållandes i sadeln, tvingade mig att andas och galopperade enbart när det kändes bra...de tillfällena var FÅ även om ponnyn jag red då var så "lat" så han knappt gick framåt...

Tror det är omöjligt att "lära" någon att inte vara rädd genom internet - att det är lättare om man är med och har en häst som man litar på till 300% som ägare och som kan låna ut den för att stärka någon...
Men ska man hitta någon sådan så tror jag att man måste lita till ödet, eller slumpen.

För det gjorde jag.
Annonsen jag svarade på var ett KALLBLOD (jag är svag och klarar inte "tyngre" hästar - egentligen) som stod typ 3 mil utanför stan (2 bussbyten + drygt 2 km från hållplats till stall) och dessutom mot betalning...
En sådan annons hade jag ALDRIG svarat på i vanliga fall, men något fick mig att göra det - och det är jag evigt tacksam för!

För mig känns det som "kan jag så kan alla" även om det naturligtvis inte är så - alla har vi våra problem att tacklas med, och som måste lösas utifrån de förutsättningar man har, men du har kommit en bra bit på väg som har börjat tänka till, ber om hjälp och råd för att du VILL lösa detta.
När viljan är tillräckligt stark så kommer HOPPET om att det kanske går...och när hoppet blivit tillräckligt starkt så kommer TRON på att klara det...och sedan kommer STYRKAN, och rätt som det är så har du klarat något du inte trott var möjligt...
Alla små steg gör att du kommer närmare varje delmål som mest troligt kommer ta dig till slut"stationen".

Jag tror på dig, och att du kommer fixa detta med tiden - för du vill, och det är den bästa förutsättningen för att utvecklas och våga mera

Önskar jag kunde hjälpa dig mer, men jag kommer peppa dig som en dåre här, om du vill det

 

[feel]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Ridning ska vara ROLIGT, gör ingenting som du tycker är obehagligt! Men det är ju trevligt att rida ut i skogen så förstår att du vill övervinna din rädsla.

Jag har skadat mig rejält i en ridolycka en gång och jag är väldigt mycket försiktigare nu än innan. Skulle aldrig få för mig att galoppera ute med en totalt okänd häst, jag skrittar och travar ut tills jag lärt känna hästen och vet hur den reagerar. Jag är inte rädd på samma sätt som dig, men jag har respekt för hästen och vad som faktiskt kan hända.

Har du inga kompisar som du kan fara på turridning med som är medvetna om din rädsla? Så ni kan anpassa tempot till dig?

 

[schelin_j]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Det är inte så att jag inte vet vad jag ska göra, det bara totallåser sig i huvudet och jag blir fullständigt blockerad och har inte ens de elementäraste kunskaper om ridning kvar i huvudet eller kroppen längre när det börjar gå lite fort i galoppen. Det är fullständigt bortblåst och jag kan inte tänka en vettig tanke. Det är precis som att jag förvandlas till en total nybörjare som är helt vilsen och inte har en aning om att jag ska trampa ner hälarna eller luta mig bakåt när det blir så här.

Det har nu blivit så illa att jag inte längre kan njuta av en uteritt överhuvudtaget, jag är bara totalt livrädd för vad som ska hända i galoppen från det att jag sätter mig på hästen tills man är tillbaka till stallet igen. Eller att hästen ska bli skrämd och jag sitter på en totalt okontrollerbar häst och hur ofta händer det egentligen? De flesta uteritter går ju bra.

Jag hade kunnat skriva det här inlägget. Skillnaden mellan dig och mig är dock att jag har en egen häst, en mycket stark och rätt pigg shire som dock har fördelen att inte orka springa så vansinnigt långt

Det som är positivt är att jag tvingat mig själv att utmana min rädsla och därmed sakta men säkert övervunnit det mesta av den. I dag kan jag galoppera utan att känna panik och varje gång jag släpper av hästen i en busgalopp på vägen hem så känner jag hur jag är så glad och stolt över mig själv.

Men det är många timmar i sadeln, många timmar av skräck och oro innan jag nått fram.

Mitt enda tips är att hitta någon trygg häst på något sätt att få öva på.

 

[Flaekja]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Jag tror också islandshäst är lösningen - det ska myycket till för att en islandshäst ska dra iväg och lämna sin flock! En islandshäst har nämligen en extremt utpräglad flockkänsla och om den ändå drar iväg så brukar den stanna ganska omgående, kanske 20 m eller så.

Sedan tar den gärna ett stort ansvar för ekipaget under ridturer, de är vana att klara sig själva. Min guldpojke varnar alltid om vi kommer till mark som inte bär t.ex. Om jag envisas så går han såklart, men sedan jag upptäckt att vi då VARJE gång hamnat i typ lera upp över carpus/till låret så har jag slutat envisas...

Visst kan de springa fort, men de håller ihop och man kan bara styra in i svansen på någon annan. De hittar heller i stort sett aldrig på något dumt som att bocka och så. När det gäller fart på uteritter... Nu är det visserligen flera år sedan jag red turridning men mitt problem var det motsatta; väldigt mycket nybörjardeltagare och väldigt långsamt tempo (jag red på olika ställen runtomkring Göteborg).

Sedan har ju isisarna tölt, det kan iofs gå väldigt fort, men gör det långt ifrån alltid. Ryttaren rör sig inte så mycket i sadeln i tölten, så det känns mer kontrollerat och turridningshästarna är ofta väldigt vana vid mindre rutinerade ryttare och lär sig snabbt att inte göra mer än de behöver.

Prova en uteritt på islandshäst och gör klart för turledaren när du bokar att du INTE vill galoppera - min erfarenhet är att det inte brukar vara något problem!

Bor du nära Göteborg får du gärna PM:a om du vill ha förslag på turridningsföretag.

Välkommen som islandshästryttare!

 

[Livradd]

Sv: Rädd för uteritter ska jag ge upp?

Tack för alla era svar och att ni delar med er av er rädsla! Det betyder otroligt mycket att veta att man är inte ensam. Har känt mig ensam om detta och när man har delat med sig så är det lite jobbigt när man inte blivit bra bemött av ridlärare o.s.v. Har fått ett väldigt bra svar med pm från Josa så där kanske jag är på väg att utarbeta en lösning. Återkommer om mina framsteg när jag kan börjar rida igen (skadad just nu p.g.a. ridolycka) så får ni peppa mig lite kanske.