LittleTail
Trådstartare
Kära Buke!
Jag har ett problem som jag skulle behöva vädra/be om råd. Jag har förstått att det här på hund finns en massa erfarna hundmänniskor, och jag behöver verkligen få lite nya synvinklar på mitt problem, för alla runtomkring mig verkar inte hålla med mig överhuvudtaget. Hoppas ni har överseende med min ganska långa och förvirrade text.
I helgen blev jag biten av en hund som tillhör personer i min absoluta närhet. Två gånger. Jag förstår att jag nog förmodligen själv orsakade bettet den första gången. Jag har träffat hunden ett fåtal gånger tidigare. Det är en 1,5 årig blandras, jag vet att den har husky i sig men inte mycket mer. Själv tycker jag den liknar en korthårig collie - men den rasen ska tydligen inte finnas i vårat land så jag antar att resten bara är någon gatukorsning. Hunden är kastrerad och väldigt "hoppig och fjäskig" så fort den träffar nya människor (obs! min tolkning). De första gångerna jag träffade hunden så var ägarna väldigt noga med att den inte fick lämnas obevakad med mig för den hoppar upp på alla nya människor den träffar på ett ganska så vildsint sätt. Den gör ingenting utan vill mest komma upp och nosa i ansiktet, men det är obehagligt ändå och den har lyckats riva sönder fler än ett par strumpbyxor. Hunden har inte visat aggressivitet tidigare, enligt ägarna, men mig har den morrat åt och visat tänderna en gång när vi satt vid matbordet och jag tittade på den. Jag har från början tyckt att sättet den blir behandlad på är väldigt obehagligt och helst velat undvika att träffa ägarna pga det. (något som av privata skäl är ohållbart i längden) Hunden har väldigt mycket överskottsenergi och är instängd i en lägenhet hela dagarna, den får gå ut en liten kissrunda ibland på kvällen. När den gör något den inte ska så klappar ägarna till den med en toffel eller med handflatan. Jag har själv ingen erfarenhet av sådana här typer av hundar, har tidigare bara haft sällskapshundar storlek liten och behändig men som svensk har jag aldrig varit med om att någon behandlar sin hund på det här sättet.
I helgen tog ägarna med sig hunden till en för hunden ny plats. Förutom jag var där även ett par andra för hunden okända människor med i huset. För att klara bilresan upp så hade ägaren gett hunden lugnande och den var klart påverkad när den satt i bilen. När vi kom fram blev det rätt mycket "ståhej" och hunden verkade vara sitt vanliga stissiga jag igen, den fick ett ben och la sig och tuggade på benet i sin bädd och allt var frid och fröjd tills vi skulle gå upp och lägga oss. Jag skulle gå och borsta tänderna och hunden satt utanför toaletten och viftade lite på svansen när den såg mig, så jag sträckte fram handen och skulle klappa den på huvudet när den hugger mig i fingret första gången (tillräckligt hårt för att det ska gå hål på skinnet). Jag gjorde förmodligen något fel, men för någon som inte är helt insatt i hundsignaler så visade den överhuvudtaget inga signaler på att den ville bitas. Jag blir chockad såklart och går och tvättar fingret och när jag går ut från toaletten igen så ber jag min vän, som känner hunden väl, att hålla i hunden så jag kan gå förbi. Jag försöker ta en så lång omväg som möjligt runt hunden men den lyckas ändå kasta sig fram och bita mig i andra handen. Inte ens den här gången visar den något, utan gör det liksom i smyg - personen som håller i hunden märker inte ens något förrän jag visar upp min blödande hand. Den här gången är det ett riktigt hugg som träffar ganska så illa. Jag kände redan då att jag litar inte på hunden, och vill inte ha den i min närhet så jag kräver att ägarna håller den kopplad hela vistelsen eller instängd i trädgården (den klarar inte av att vara ensam i ett rum då den har sönder saker). Men jag känner att ingen riktigt tar min rädsla på så stort allvar. Det suckas lite och "jag måste bara visa vem som bestämmer" eller att jag är alldeles för mesig med hunden. De försöker även bortförklara beteendet med att hunden nog var påverkad av medicinen och den skulle aldrig göra så igen. Jag står på mig ändå, jag vill inte ha hunden nära mig och det är jag glad för, för lagom till vi skulle åka hem bet den en annan person (dock inte lika illa.) Den här gången var hunden instängd i garaget och personen gick in ovetande om att hunden var där och blir då biten. Inga morrningar eller någonting innan.
Mitt problem nu är att jag kommer behöva träffa den stackars hunden igen. Och jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag litar inte på den alls, och vill absolut inte ha den i närheten. Helst hade jag sett att den hade blivit avlivad för det känns mest humant, men jag förstår ju också att ingen vill avliva sin familjemedlem. Jag har funderat på att kräva att ägarna ska sätta på munkorg så fort de är bland folk, men det känns så bakvänt på något vis och jag tycker samtidigt oerhört synd om hunden. Min skada är ganska allvarlig och kommer förmodligen att ge bestående men och jag känner att min rädsla har börjat komma fram även i andra sammanhang. Min granne har en stor snäll lurvig schäfer som gärna hoppar upp och vill "jucka" så fort den blir upphetsad. Tidigare har jag inte haft något problem med att bara knuffa ner den, men nu känner jag att jag blir orolig även när jag umgås med denna. Snälla Buke, hjälp mig bli av med min osäkerhet. Det jag skulle vilja ha är främst konkreta tips på hur jag ska bete mig mot hundar i min närhet, är det okej att visa min osäkerhet? Några tips på vad jag gjort för fel med hunden som bet, något jag ska undvika i framtiden? Jag gillar hundar och vill hemskt gärna kunna umgås med dem i fortsättningen utan att känna rädsla.
Jag har ett problem som jag skulle behöva vädra/be om råd. Jag har förstått att det här på hund finns en massa erfarna hundmänniskor, och jag behöver verkligen få lite nya synvinklar på mitt problem, för alla runtomkring mig verkar inte hålla med mig överhuvudtaget. Hoppas ni har överseende med min ganska långa och förvirrade text.
I helgen blev jag biten av en hund som tillhör personer i min absoluta närhet. Två gånger. Jag förstår att jag nog förmodligen själv orsakade bettet den första gången. Jag har träffat hunden ett fåtal gånger tidigare. Det är en 1,5 årig blandras, jag vet att den har husky i sig men inte mycket mer. Själv tycker jag den liknar en korthårig collie - men den rasen ska tydligen inte finnas i vårat land så jag antar att resten bara är någon gatukorsning. Hunden är kastrerad och väldigt "hoppig och fjäskig" så fort den träffar nya människor (obs! min tolkning). De första gångerna jag träffade hunden så var ägarna väldigt noga med att den inte fick lämnas obevakad med mig för den hoppar upp på alla nya människor den träffar på ett ganska så vildsint sätt. Den gör ingenting utan vill mest komma upp och nosa i ansiktet, men det är obehagligt ändå och den har lyckats riva sönder fler än ett par strumpbyxor. Hunden har inte visat aggressivitet tidigare, enligt ägarna, men mig har den morrat åt och visat tänderna en gång när vi satt vid matbordet och jag tittade på den. Jag har från början tyckt att sättet den blir behandlad på är väldigt obehagligt och helst velat undvika att träffa ägarna pga det. (något som av privata skäl är ohållbart i längden) Hunden har väldigt mycket överskottsenergi och är instängd i en lägenhet hela dagarna, den får gå ut en liten kissrunda ibland på kvällen. När den gör något den inte ska så klappar ägarna till den med en toffel eller med handflatan. Jag har själv ingen erfarenhet av sådana här typer av hundar, har tidigare bara haft sällskapshundar storlek liten och behändig men som svensk har jag aldrig varit med om att någon behandlar sin hund på det här sättet.
I helgen tog ägarna med sig hunden till en för hunden ny plats. Förutom jag var där även ett par andra för hunden okända människor med i huset. För att klara bilresan upp så hade ägaren gett hunden lugnande och den var klart påverkad när den satt i bilen. När vi kom fram blev det rätt mycket "ståhej" och hunden verkade vara sitt vanliga stissiga jag igen, den fick ett ben och la sig och tuggade på benet i sin bädd och allt var frid och fröjd tills vi skulle gå upp och lägga oss. Jag skulle gå och borsta tänderna och hunden satt utanför toaletten och viftade lite på svansen när den såg mig, så jag sträckte fram handen och skulle klappa den på huvudet när den hugger mig i fingret första gången (tillräckligt hårt för att det ska gå hål på skinnet). Jag gjorde förmodligen något fel, men för någon som inte är helt insatt i hundsignaler så visade den överhuvudtaget inga signaler på att den ville bitas. Jag blir chockad såklart och går och tvättar fingret och när jag går ut från toaletten igen så ber jag min vän, som känner hunden väl, att hålla i hunden så jag kan gå förbi. Jag försöker ta en så lång omväg som möjligt runt hunden men den lyckas ändå kasta sig fram och bita mig i andra handen. Inte ens den här gången visar den något, utan gör det liksom i smyg - personen som håller i hunden märker inte ens något förrän jag visar upp min blödande hand. Den här gången är det ett riktigt hugg som träffar ganska så illa. Jag kände redan då att jag litar inte på hunden, och vill inte ha den i min närhet så jag kräver att ägarna håller den kopplad hela vistelsen eller instängd i trädgården (den klarar inte av att vara ensam i ett rum då den har sönder saker). Men jag känner att ingen riktigt tar min rädsla på så stort allvar. Det suckas lite och "jag måste bara visa vem som bestämmer" eller att jag är alldeles för mesig med hunden. De försöker även bortförklara beteendet med att hunden nog var påverkad av medicinen och den skulle aldrig göra så igen. Jag står på mig ändå, jag vill inte ha hunden nära mig och det är jag glad för, för lagom till vi skulle åka hem bet den en annan person (dock inte lika illa.) Den här gången var hunden instängd i garaget och personen gick in ovetande om att hunden var där och blir då biten. Inga morrningar eller någonting innan.
Mitt problem nu är att jag kommer behöva träffa den stackars hunden igen. Och jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag litar inte på den alls, och vill absolut inte ha den i närheten. Helst hade jag sett att den hade blivit avlivad för det känns mest humant, men jag förstår ju också att ingen vill avliva sin familjemedlem. Jag har funderat på att kräva att ägarna ska sätta på munkorg så fort de är bland folk, men det känns så bakvänt på något vis och jag tycker samtidigt oerhört synd om hunden. Min skada är ganska allvarlig och kommer förmodligen att ge bestående men och jag känner att min rädsla har börjat komma fram även i andra sammanhang. Min granne har en stor snäll lurvig schäfer som gärna hoppar upp och vill "jucka" så fort den blir upphetsad. Tidigare har jag inte haft något problem med att bara knuffa ner den, men nu känner jag att jag blir orolig även när jag umgås med denna. Snälla Buke, hjälp mig bli av med min osäkerhet. Det jag skulle vilja ha är främst konkreta tips på hur jag ska bete mig mot hundar i min närhet, är det okej att visa min osäkerhet? Några tips på vad jag gjort för fel med hunden som bet, något jag ska undvika i framtiden? Jag gillar hundar och vill hemskt gärna kunna umgås med dem i fortsättningen utan att känna rädsla.
