T
Tjalfe
I höstas köpte jag en då 4årig ponny(5 nu) som både var riden och körd. Tyckte det lät jätte bra eftersom jag alltid tyckt att det skulle vara bra att kunna variera träning med att rida ibland och köra ibland.
Sen dess har vi bara ägnat åt oss ledarskapsträning från marken och ridning men eftersom både hästen och jag tröttnar fort har jag nu börjat fundera på att ta upp körningen för att få lite mer omväxling.
Jag har inte så värst mycket erfarenhet själv. Körde mycket med mina shettisar när jag var yngre och har varit med min kompis mycket(som gått körning på gymnasiet) när hon kört sina ponnier, och har även varit och kollat på körtävlingar med henne. Har läst väldigt mycket om körning både här, i böcker och på andra ställen på nätet. Så man kan ju inte direkt säga att jag är erfaren.
Ponnyn är "bara" körd av uppfödarna ute i naturen, alltså inte utbildad på nått sätt. Men enligt dom hade allt gått jätte bra.
Men jag tror att allt det där skulle kunna lösa sig, så det är inte det som är problemet.
Jag har under en längre tid varit rädd för att rida ut, har inför varje ridtur byggt upp hemska tankar om vad som kan hända. Typ att hästen blir rädd för nått så att jag tappar kontrollen. Men sen jag köpte den här ponnyn har dom problemen nästan försvunnit helt eftersom jag hittat "andra tankesätt".
Men nu har en tanke slagigt mig, om det nu blir så att jag kommer kunna köra min ponny snart, kommer jag VÅGA göra det då?
Min största rädsla är att hästen ska bli rädd för något så att jag tappar kontrollen. När det gällde ridningen intalade jag mig själv att: "OM hästen blir rädd är det bara jag hoppar av,och om den blir så rädd så den sliter sig springer den troligtvis hem eller stannar på ett gärde och käkar gräs".
Men när det då kommer till körningen känns det värre. Då känns det som att inte det här tankesättet kommer funka om hästen har en vagn efter sig och har svårare för att fly.
Det största problemet är att det här omkring på våra små grusvägar kör runt riktiga stållar på crossar(4-taktare som får luften att vibrera)som inte tar någon hänsyn. Och våran jätte smala grusväg har stenmur på sidorna och jätte dålig sikt. Och för att komma någon annanstans måste vi ut på en 70-väg en bit där dom kör som idioter(och där det även kommer lastbilar då och då).
Kommer jag våga köra där? Hur ska jag lugna mig själv och sluta tänka dom här negativa tankarna? Och hur skulle ni hantera situationen om ni körde där på den smala grusvägen och ni fick möte av galna crosskillar som kommer i 100 knyck rakt mot er och en häst som får panik?
Vet inte ens om det är någon idè att jag börjar med körning, eftersom jag inte vet om jag skulle våga. Men skulle vara så himla mysigt att kunna ta en liten tur med en kompis eller pojkvännen. Och skulle vara skönt med lite omväxling. Tror även att ponnyn skulle tycka det var kul.
Sen dess har vi bara ägnat åt oss ledarskapsträning från marken och ridning men eftersom både hästen och jag tröttnar fort har jag nu börjat fundera på att ta upp körningen för att få lite mer omväxling.
Jag har inte så värst mycket erfarenhet själv. Körde mycket med mina shettisar när jag var yngre och har varit med min kompis mycket(som gått körning på gymnasiet) när hon kört sina ponnier, och har även varit och kollat på körtävlingar med henne. Har läst väldigt mycket om körning både här, i böcker och på andra ställen på nätet. Så man kan ju inte direkt säga att jag är erfaren.
Ponnyn är "bara" körd av uppfödarna ute i naturen, alltså inte utbildad på nått sätt. Men enligt dom hade allt gått jätte bra.
Men jag tror att allt det där skulle kunna lösa sig, så det är inte det som är problemet.
Jag har under en längre tid varit rädd för att rida ut, har inför varje ridtur byggt upp hemska tankar om vad som kan hända. Typ att hästen blir rädd för nått så att jag tappar kontrollen. Men sen jag köpte den här ponnyn har dom problemen nästan försvunnit helt eftersom jag hittat "andra tankesätt".
Men nu har en tanke slagigt mig, om det nu blir så att jag kommer kunna köra min ponny snart, kommer jag VÅGA göra det då?
Min största rädsla är att hästen ska bli rädd för något så att jag tappar kontrollen. När det gällde ridningen intalade jag mig själv att: "OM hästen blir rädd är det bara jag hoppar av,och om den blir så rädd så den sliter sig springer den troligtvis hem eller stannar på ett gärde och käkar gräs".
Men när det då kommer till körningen känns det värre. Då känns det som att inte det här tankesättet kommer funka om hästen har en vagn efter sig och har svårare för att fly.
Det största problemet är att det här omkring på våra små grusvägar kör runt riktiga stållar på crossar(4-taktare som får luften att vibrera)som inte tar någon hänsyn. Och våran jätte smala grusväg har stenmur på sidorna och jätte dålig sikt. Och för att komma någon annanstans måste vi ut på en 70-väg en bit där dom kör som idioter(och där det även kommer lastbilar då och då).
Kommer jag våga köra där? Hur ska jag lugna mig själv och sluta tänka dom här negativa tankarna? Och hur skulle ni hantera situationen om ni körde där på den smala grusvägen och ni fick möte av galna crosskillar som kommer i 100 knyck rakt mot er och en häst som får panik?
Vet inte ens om det är någon idè att jag börjar med körning, eftersom jag inte vet om jag skulle våga. Men skulle vara så himla mysigt att kunna ta en liten tur med en kompis eller pojkvännen. Och skulle vara skönt med lite omväxling. Tror även att ponnyn skulle tycka det var kul.
