Rädd för att bli Bedragen som Småbarnsmamma

[Positivehorsepeople]

29 minuter sedan

hej! nu vet jag ju inte om detta har något med denna sajt och göra, men nu är det ju så i mitt hästintresse att detta är enda forumet jag är med i känner att jag behöver få skriva av mig och fullt med negativa kommentarer är jag heller inte brydd i.

Såhär känner jag och om intresse inte finns så skit helt enkelt i att läsa

(långt inlägg)

-Jag är småbarnsförälder till 2 små underbara barn 2 månanders och 18 månaders och har en underbar snäll sambo som även är en super pappa.
Här finns som i säkert vissa andras förhållanden när vardagen kommer emot att man inte varje dag känner sig jättekär och har inte pirr i magen varje dag och vissa dagar så känns det helt underbart. Detta har jag inget emot och jag har inte alls någon känsla för mig att det är det Jag behöver varje dag, när jag vet att den känslan kommer tillbaka och att den nog finns där.

-Men tyvärr just där kommer mitt problem fram, det är just det min Sambo Behöver. Han kan till och med säga om jag inte pussat och kommenterat hur underbar han är eller hur mycket jag älskar honom på 1-2 dagar att han behöver den kärleken. Han är som person en människa som älskar när han blir "sedd" och jag älskar den sidan av honom för det gör ju inte honom till en dåligare människa för det.
-Men jag är en människa som i vardagens stress med småbarn, hästar och gård att jag får ut det mesta av att bara få sitta bredvid min sambo och "kolla i väggen" när det äntligen är lite lugnare, lite småprat osv.

-Vissa kanske tänker att men ge honom de där orden han behöver varje dag och allt är i princip frid och fröjd.
-Men tyvärr är det inte det, män har som jag insett själv och hört ofta(inte alltid) en mycket högre sexdriv än kvinnor och detta har ju även min sambo.
Detta resulterar ofta till att jag utan att jag känner någon helst sexdriv har sex med honom så att han får utlopp för sin "kåthet" och att han ska få känna sig älskad även där.

-Allt det här är att jag har väldigt svårt att kunna njuta av sex med honom och får på något vis en känsla av att det helt enkelt är något som måste göras för ett lyckligt förhållande. (vill poängtera att min sambo absolut inte tvingar mig till sex eller liknande)

- Nutill Rubriken där det står
"Vänskapsförhållande eller rädd för Otrogenhet"

-Det börja bli väldigtväldigt tungt för mig att varje dag måste tänka på hans behov före jag tänker på mig själv, för hinner ju tyvärr inte som småbarns mamma och glad hästägare inte alltid lägga så mycket tid på mig själv och den biten älskar jag att lägga på mina barn och hästar.

-Kan det tro vara så att jag inte är en "förhållandemänniska" eller är jag rädd att jag inte räcker till, och vad händer det om ja faktist inte en dag räcker till i förhållandet längre.

- Jag lever med rädslan varje dag, mest pga att min Sambo har stort behov av att vara just "sedd" att det kommer att bli svårt för mig att hela tiden ge honom det han behöver allra mest. Vilket kan resultera i mina ögon med att det finns en stor risk att min sambo gärna tar emot bekräftelser åt andra håll även om han säger att otrohet är det värsta som finns.. Men i den meningen finns det tyvärr inte så stor tröst för mig när jag i 2 andra längre förhållanden blivit bedragen av två män som har i princip uttryckt sig likadant.

-Vad gör man, när man försöker hålla sig till de bästa och klokaste besluten för ens barn och eget liv. Ska jag fortsätta försöka kämpa med att ge honom allt han behöver eller sitta och vara rädd att någon dag inom några år få beskedet som många kvinnor har som största madröm att han haft någon affär eller hittat en annan kvinna som haft orken att ge honom allt det han verkar behöva.

- Jag Äälskar min sambo och vi har väldigt kul ihop och har ganska samma intressen och humor, men orken till all bekräftelse han behöver för att inte känna sig oälskad tär på mig när jag då i samma väva inte känner mig tillräcklig för honom.

- Jag har ju även såklart diskuterat det här med honom lite försiktit och förklarat att ja älskar honom precis lika mycket fast jag inte hela tiden påpekar det när vi har mycket annat på gång någondag. Och just då har han sagt i princip "klart jag vet" men efter någon dag har det varit likadant.

Jag vet även såklart att Alla förhållanden behöver någon slags uppoffring men hur mycket egentligen?

 

[Kilauea]

Att ställa upp på sex för hans skull tycker jag du ska sluta med. Sex ska ni båda vilja och få ut nåt av, annars kan det vara - det är min åsikt.
Med en 2-månaders gissar jag att du dels precis är läkt i underlivet, dels att det tar mycket ork med två småbarn. Jag tror ni får prata om det igen, hur var och en känner och vad var och en behöver. Sen får ni hitta nån gemensam nivå för det hela. Kanske parterapi bara för att få nån utomståendes syn på saken och tips och råd?
Hjälps ni åt hemma, eller drar du tyngsta lasset? Tänker mig att två småbarn kräver en hel del energi och bör delas av bägge föräldrarna.

 

[Positivehorsepeople]

förstår hur du menar med att inte ha sex om inte båda rktigt är sugen och i grund och botten håller jag med! Men det är rädslan att inte räcka till för jag vill verkligen få allt och funka, han verkar ha en tendens att lite förändras när han inte får "utlopp" för sin sexualitet och brukar märka att han försöker få uppmärksamhet från andra håll(Utan att vara otrogen då förstås)
Han är en jättebra pappa och gör lika mycket av alla hushållsysslor som mig, han är en jättebra människa men har helt enkelt ett stort behov av att känna sig sedd, då speciellt av mig!
Och har aldrig tänkt så långt som till parterapi men kan kanske vara en ide' om jag får med honom, för enligt honom har vi ju inga större problem när jag oftast brukar ge honom vad han behöver.
Han ger även mig vad jag behöver men det är vad jag inte orkar/kan ge åt honom hela tidin som tyvärr tär på en lite

 

[Cambrie]

Oroa dig inte för saker som inte har hänt för det första, öva upp din självkänsla för det andra. Sexdrift eller ej, är ni överrens om att leva i tvåsamhet så är det faktiskt din mans problem om han känner att han måste ha det från andra.
Sedan tycker jag att du ska ta upp detta med honom igen, inte försiktigt, utan tala om som du känner här. Kommunikation är A och O.

 

[Mabuse]

29 minuter sedan

hej! nu vet jag ju inte om detta har något med denna sajt och göra, men nu är det ju så i mitt hästintresse att detta är enda forumet jag är med i känner att jag behöver få skriva av mig och fullt med negativa kommentarer är jag heller inte brydd i.

Såhär känner jag och om intresse inte finns så skit helt enkelt i att läsa

(långt inlägg)

-Jag är småbarnsförälder till 2 små underbara barn 2 månanders och 18 månaders och har en underbar snäll sambo som även är en super pappa.
Här finns som i säkert vissa andras förhållanden när vardagen kommer emot att man inte varje dag känner sig jättekär och har inte pirr i magen varje dag och vissa dagar så känns det helt underbart. Detta har jag inget emot och jag har inte alls någon känsla för mig att det är det Jag behöver varje dag, när jag vet att den känslan kommer tillbaka och att den nog finns där.

-Men tyvärr just där kommer mitt problem fram, det är just det min Sambo Behöver. Han kan till och med säga om jag inte pussat och kommenterat hur underbar han är eller hur mycket jag älskar honom på 1-2 dagar att han behöver den kärleken. Han är som person en människa som älskar när han blir "sedd" och jag älskar den sidan av honom för det gör ju inte honom till en dåligare människa för det.
-Men jag är en människa som i vardagens stress med småbarn, hästar och gård att jag får ut det mesta av att bara få sitta bredvid min sambo och "kolla i väggen" när det äntligen är lite lugnare, lite småprat osv.

-Vissa kanske tänker att men ge honom de där orden han behöver varje dag och allt är i princip frid och fröjd.
-Men tyvärr är det inte det, män har som jag insett själv och hört ofta(inte alltid) en mycket högre sexdriv än kvinnor och detta har ju även min sambo.
Detta resulterar ofta till att jag utan att jag känner någon helst sexdriv har sex med honom så att han får utlopp för sin "kåthet" och att han ska få känna sig älskad även där.

-Allt det här är att jag har väldigt svårt att kunna njuta av sex med honom och får på något vis en känsla av att det helt enkelt är något som måste göras för ett lyckligt förhållande. (vill poängtera att min sambo absolut inte tvingar mig till sex eller liknande)

- Nutill Rubriken där det står
"Vänskapsförhållande eller rädd för Otrogenhet"

-Det börja bli väldigtväldigt tungt för mig att varje dag måste tänka på hans behov före jag tänker på mig själv, för hinner ju tyvärr inte som småbarns mamma och glad hästägare inte alltid lägga så mycket tid på mig själv och den biten älskar jag att lägga på mina barn och hästar.

-Kan det tro vara så att jag inte är en "förhållandemänniska" eller är jag rädd att jag inte räcker till, och vad händer det om ja faktist inte en dag räcker till i förhållandet längre.

- Jag lever med rädslan varje dag, mest pga att min Sambo har stort behov av att vara just "sedd" att det kommer att bli svårt för mig att hela tiden ge honom det han behöver allra mest. Vilket kan resultera i mina ögon med att det finns en stor risk att min sambo gärna tar emot bekräftelser åt andra håll även om han säger att otrohet är det värsta som finns.. Men i den meningen finns det tyvärr inte så stor tröst för mig när jag i 2 andra längre förhållanden blivit bedragen av två män som har i princip uttryckt sig likadant.

-Vad gör man, när man försöker hålla sig till de bästa och klokaste besluten för ens barn och eget liv. Ska jag fortsätta försöka kämpa med att ge honom allt han behöver eller sitta och vara rädd att någon dag inom några år få beskedet som många kvinnor har som största madröm att han haft någon affär eller hittat en annan kvinna som haft orken att ge honom allt det han verkar behöva.

- Jag Äälskar min sambo och vi har väldigt kul ihop och har ganska samma intressen och humor, men orken till all bekräftelse han behöver för att inte känna sig oälskad tär på mig när jag då i samma väva inte känner mig tillräcklig för honom.

- Jag har ju även såklart diskuterat det här med honom lite försiktit och förklarat att ja älskar honom precis lika mycket fast jag inte hela tiden påpekar det när vi har mycket annat på gång någondag. Och just då har han sagt i princip "klart jag vet" men efter någon dag har det varit likadant.

Jag vet även såklart att Alla förhållanden behöver någon slags uppoffring men hur mycket egentligen?

När man får barn, så får ju de vuxnas behov stå åt sidan lite. Det gäller ju även behov av daglig bekräftelse, och liknande. Rimligen är han med på att du prioriterar barnens behov av bekräftelse framför hans.

Sex har man väl när båda har lust, har man fullt upp med barn och annat kanske inte lusten faller på så ofta, då är det väl så.

Varför tär det på dig att inte kunna lägga en massa tid och energi på att bekräfta din vuxne partner? Det låter som att du tänker att det är din skyldighet att stötta alla i familjen, vuxna som barn, och tillgodose allas behov - varför det? Han får väl tillgodose sina egna behov, och så hjälps ni åt med barnen.

Han är ju vuxen och kan ta ansvar för sina egna handlingar, det är knappast så att du driver honom till otrohet genom att inte bekräfta och ha sex med honom hela tiden, det är hans val isf, och det gör han ju själv.

 

[Monifa]

Ha sex när ni båda vill. Perioder vill man ha mindre, perioder vill man ha mer. Han är vuxen och han borde förstå att sex inte är en rättighet.

Det låter som att din partner borde arbeta på sitt självförtroende. Först kommer era barns behov och med två små barn blir det inte alltid varken tid eller energi över till gemensam bekräftelse. Det är inte något man ska bli sur över, din partner får arbeta upp en inre trygghet att han duger och att du älskar honom trots att det var tre dagar sedan han fick höra det senast. (Han skulle nog krevera i den relationen jag lever i Men det som passar den ena passar inte alltid den andra)

Man kan aldrig hindra någon från att vara otrogen. Hela det tänket att behaga sin partners behov för att hen inte ska känna att hen behöver söka bekräftelse någon annanstans ifrån tar död på en till slut.
Skulle han vara otrogen är inte det ditt fel. Det är hans.

Det låter lite som att du är hans passopp.

 

[Positivehorsepeople]

Tack för alla svar, och att få se det lite ur andras perspektiv! Ibland är de det man behöver.
Det här med att jag borde jobba på min självskänsla har jag inte ens tänkt på i det här sammanhanget men ligger kanske något i de, och om min sambo verkligen skulle vara otrogen så är det ju faktist hans fel.
Men tror nog tyvärr att jag har en lång väg att gå, speciellt med en människa som lätt börjar se sig åt andra håll om han inte verkar få allt hemma att det tyvärr finns en stor chans att han då hittar någon annan vid sidan av. Och då är det ju igen hans fel som ni påpekat men det skulle ju tyvärr inte göra det lättare för det, när man vet vad man får utså för känslor i allt som har med otrogenhet och göra.
Men ser mönstret i att jag tar ut händelsen i förväg och det är där självskänslan verkar ligga på botten, kanske mest för att man har sett mönstret före och då blivit bedragen.
Jag har diskuterat det här med honom men börjar inse att jag behöver prata ut ordentligt och att han då måste klara av att inte få den uppmärksamheten varje dag eller att vi kanske tillsammans hittar en ny lösning..

 

[Cambrie]

Tack för alla svar, och att få se det lite ur andras perspektiv! Ibland är de det man behöver.
Det här med att jag borde jobba på min självskänsla har jag inte ens tänkt på i det här sammanhanget men ligger kanske något i de, och om min sambo verkligen skulle vara otrogen så är det ju faktist hans fel.
Men tror nog tyvärr att jag har en lång väg att gå, speciellt med en människa som lätt börjar se sig åt andra håll om han inte verkar få allt hemma att det tyvärr finns en stor chans att han då hittar någon annan vid sidan av. Och då är det ju igen hans fel som ni påpekat men det skulle ju tyvärr inte göra det lättare för det, när man vet vad man får utså för känslor i allt som har med otrogenhet och göra.
Men ser mönstret i att jag tar ut händelsen i förväg och det är där självskänslan verkar ligga på botten, kanske mest för att man har sett mönstret före och då blivit bedragen.
Jag har diskuterat det här med honom men börjar inse att jag behöver prata ut ordentligt och att han då måste klara av att inte få den uppmärksamheten varje dag eller att vi kanske tillsammans hittar en ny lösning..

Som sagt, han är vuxen och måste ta ansvar för sina egna handlingar. Och egentligen, hur ska du kunna hindra honom om han nu vill ha någon annan på sidan av? Mitt ex var likadan, han var precis som att han blev svartsjuk för att barnen tog så mycket tid i början, och han sket i det och gick ut och hittade någon annan, för jag gav ju honom inte det han ville ha hemma. Vi separerade och jag är relativt säker på att han ångrar sig idag. Men det blev bra för mig, jag slipper känna att jag inte räcker till för en vuxen människa som istället borde ha stöttat den jobbiga period som det var då.

Sedan tycker jag inom rimliga gränser att man absolut inte får glömma att ge varandra uppmärksamhet, speciellt under småbarnsåren, lust föder också viss lust, men att ha sex mot din vilja bara för du är rädd att han ska vara otrogen kommer inte att hjälpa, för om han har det samvetet så lär han till slut vara det ändå. Däremot, att ge varandra en kram spontant när man möts i köket, komma med fina kommentarer och ta på varandra mycket i vardagssituationen är sådana saker som ger bekräftelse ändå.

Jag tror kanske att ni ska gå i parterapi, han måste nog verkligen förstå hur big issue det här är för dig? Men bedrar han dig är det helt och hållet hans handlingar och det ska inte lastas på dig tycker jag. Jag tycker inte det är ett alternativ att ställa upp för husfridens skull på sex, kanske kan man göra det någon gång då och då om man vet att man själv kommer igång under akten, annars kommer det bara att sätta hinder i huvudet på dig att verkligen kunna njuta när du väl får tillbaka lusten på riktigt.

 

[purity_666]

Jag tycker inte det är så orimligt att vilja ge och få bekräftelse även under småbarnsåren. Kanske en puss när man åker/kommer hem med orden "jag älskar dig" räcker. Eller skicka ett sms när man ändå sitter och ammar? Eller en godnattpuss?. Det behöver ju inte vara en stor grej. Att barn och hästar tar tid förstår jag, men man ska väl inte glömma varandra bara för det. Jag tror parterapi kan vara bra åt båda hållen, han får veta din osäkerhet och du får veta hur viktigt hans behov av bekräftelse är.

Gällande sexbiten tycker jag man bara ska ha sex när båda är sugna, inte bara för att "kuken ska ha sitt". Finns det någon verklighet i din oro och rädsla för att han ska se sig om efter annat? Eller är det så att du letar tecken? Om det finns verkligt hot om otrohet, hur länge ska du då behöva hålla honom nöjd för att han ska hålla sig på mattan?

 

[Positivehorsepeople]

Vi ger absolut varandra kärlek varje dag och pussar varandra var dag och några kramar lite nu såmdå, jag slänger lite nu som då hur vacker/snygg och underbar han är och vi båda säger vi älskar varandra varje dag.
Vi brukar även se till att vi har några timmar för oss själva en gång i veckan.
Men det är inte riktigt tillräckligt för honom, han verkar vilja ha bekräftelse lite hela tiden, då allt från ord, kyssar till sex. Annars börjar han gärna ta upp om jag verkligen älskar honom och blir frånvarande.

Och du har nog också rätt om att jag också kanske letar tecken för om det skulle kunna leda till otrohet, men det är när jag inte verkar ha viljan/orken att ge honom allt det han verkar behöva och det han verkar vilja få ut av ett förhållande..

jag vet inte, är jag bara nojjig och orolig i onödan? enda jag vet är ju att han är människa som vill bli ordentlit sedd och få bekräftelse men jag tycker ju att jag gör det redan när jag försöker så bra ja orkar och kan.
Jag vill ju han ska må bra och känna sig lika älskad som jag känner mig älskad av honom, för jag får tillräckligt av den vardagliga kärleken vi ändå visar varandra.

Hur mycket måste ni göra för att er partner ska känna sig älskad?

 

[mandalaki]

speciellt med en människa som lätt börjar se sig åt andra håll om han inte verkar få allt hemma att det tyvärr finns en stor chans att han då hittar någon annan vid sidan av

Det där är mer eller mindre rubbat. Han har väl viss tankeförmåga i alla fall, eftersom han faktiskt är en människa? Inte ett handjur som på instinkt går för att para nästa hona om den första inte är villig.

Och om det finns en enda människa som har ett frekvent och passionerat sexliv även då hon har en 2-månaders och en 18-månaders så är hon förmodligen en världsnyhet.

 

[Lovisaleonora]

Annars börjar han gärna ta upp om jag verkligen älskar honom och blir frånvarande.

Tror han på fullt allvar att sex har med kärlek att göra?! Det verkar så, utifrån vad du skriver.

Alla visar inte hur mycket de älskar någon annan på samma sätt. Det kan för en person vara att köpa 20 röda rosor med bud varje fredag, till någon som ser till att bilen är fulltankad och servad när du ska iväg med hästen. Han kan inte bestämma hur du ska visa din kärlek.

Tycker han verkar mycket omogen. Er relation hade nog mått bra av parterapi.

 

[Positivehorsepeople]

ojj nu verkar det har blivit fel någonstans, kanske jag som skrivit lite fel.. Han är ju inget monster den här mannen som det nästan verkar nu

men visst märker jag att med 2 längre förhållanden bakom mig, även om de var utan barn att han har en mera tendens att behöva mera bekräftelse men då kan ja ju säga att han är förutom Det är en person jag trivs med som bästavän och partner som jag inte ha trivits med någon förut när jag faktist har orken att ge honom all den bekräftelsen han verkar behöva ha för att må bra i vårt förhållande.

Han är ju en person som sköter om sitt och tar sällan hjälp av folk, hjälper mig med sånt som jag inte alltid klara osv. Men han har helt enkelt större behov av bekräftelse och visst vet jag om att hans självförtroende inte är på topp alla dagar, men det gör ju inte honom till en dålig person.

Och att sex har med kärlek att göra tycker även jag till en viss liten del men inte att det inte skulle kunna vara kärlek när man inte har sex 1-2 gånger i veckan.
alltså det kan ju inte bara vara jag som har en man med sexbehov ca 1 gång i veckan för att han ska känna sig Tillräckligt älskad? (flikar in igen att han alldrig skulle tvinga mig till sex osv)

Flikar även in att jag förstår de som inte vill ha sex i sina relationer, och visst finns det kärlek utan sex! Men bara jag själv om jag har ork och lust och sambon vill så tycker jag det är kärleksfullt! Men jag har själv nu med 2 små barn osv ingen lust/ork till sex 1-2 gånger i veckan.

Men det här med parterapi ska jag diskutera med honom, för tycker det låter som något som behövs!

 

[em-pirre]

alltså det kan ju inte bara vara jag som har en man med sexbehov ca 1 gång i veckan för att han ska känna sig Tillräckligt älskad? (flikar in igen att han alldrig skulle tvinga mig till sex osv)

Säkert finns det såna. Men det gör det inte till något sunt. Ni måste ju båda ha problem med självkänslan eller nåt.

 

[Positivehorsepeople]

Säkert finns det såna. Men det gör det inte till något sunt. Ni måste ju båda ha problem med självkänslan eller nåt.

Det är väldigt ledsamt med det ligger helt klart i något du säger där och jag säger inte emot heller.
För första gången i mitt liv, nu när jag känner själv även om inte alla känner så känner iallafall JAG att jag har ett helt annat ansvar över att jag verkligen vill få allt att funka med min barns pappa, den jag delar gård, hus, hästarna och allt med.
Helt enkelt för att jag vill ju så gärna så som många(då inte alla där heller) få det att funka, att mina barn både har sin mamma och pappa med sig i sin uppväxt och allt som har med ett ganska vanligt "svenssons" liv att göra.

Men visst jag har även dålig självkänsla i det här, för att jag känner att jag kanske inte kan ordna upp allt som ja känner att jag så jättegärna skulle kunna göra.

 

[mandalaki]

alltså det kan ju inte bara vara jag som har en man med sexbehov ca 1 gång i veckan för att han ska känna sig Tillräckligt älskad? (flikar in igen att han alldrig skulle tvinga mig till sex osv)

Visst kan vem som helst ha sexbehov en gång i veckan. Men i vissa lägen i livet inser man att får prioritera ner det behovet. Typ när man har småbarn.

(Sedan kan jag tycka att även hans sexbehov borde vara påverkat av att ha så små barn, inte bara ditt. Sömnbrist, splittrat fokus m m)

 

[Mabuse]

Det är väldigt ledsamt med det ligger helt klart i något du säger där och jag säger inte emot heller.
För första gången i mitt liv, nu när jag känner själv även om inte alla känner så känner iallafall JAG att jag har ett helt annat ansvar över att jag verkligen vill få allt att funka med min barns pappa, den jag delar gård, hus, hästarna och allt med.
Helt enkelt för att jag vill ju så gärna så som många(då inte alla där heller) få det att funka, att mina barn både har sin mamma och pappa med sig i sin uppväxt och allt som har med ett ganska vanligt "svenssons" liv att göra.

Men visst jag har även dålig självkänsla i det här, för att jag känner att jag kanske inte kan ordna upp allt som ja känner att jag så jättegärna skulle kunna göra.

Du har väl inte rimligen mer ansvar än honom i att få det att funka? Du har ansvar för din del av barnen och hemmet, och dig själv. Finns det ork kvar sen, så kan partnern få omsorg också, men han kommer väl rimligen sist på listan i familjen.

Jag tycker det låter som att du fastnat lite i könsroller, att du tar på dig att det är ditt ansvar att se till att allt fungerar, att alla mår bra, och alla får sina behov tillgodosedda, lite att en kvinna får sitt värde i hur mycket nytta hon kan vara till för andra. Och att mannens behovstillfredsställelse är kvinnans uppgift, annars kommer han vandra vidare till en annan kvinna som kan det. Män har behov, och kvinnor tillgodoser behov, ungefär. Om kvinnor har behov ska det inte märkas, helst.

 

[Monifa]

Hur mycket måste ni göra för att er partner ska känna sig älskad?

Det spelar egentligen ingen roll hur lite/mycket någon annan behöver göra. Det som är normalt för någon kan vara ytterst onormalt för någon annan.

 

[purity_666]

Jag tycker det är svårt för att din sambo blir bedömd av din upplevelse av det hela. Han kanske inte alls ser sig om efter andra för att han inte får sex på länge, men din osäkerhet gör att du tror det. Det är därför jag undrar vad som grundar sig i verkligheten och vad du inbillar dig/är orolig för.
Är all oro helt obefogad skulle jag tro att du får mer ut av att själv gå i terapi för att jobba med din självkänsla och din oro. Varför känner du så? Vad får dig att tycka dig se att han tittar efter andra när han inte får sex?
Kanske är han också väldigt osäker och därför behöver bekräftelse. Då blir det en ond cirkel där båda går runt och tror att den andra ska sluta älska.

Att vara sexuellt "undernärd" är förstås jobbigt. Men de flesta lever med det också. Annars skulle väldig, väldigt många fler män och kvinnor vara otrogna.

 

[mandalaki]

Han kanske inte alls ser sig om efter andra för att han inte får sex på länge, men din osäkerhet gör att du tror det. Det är därför jag undrar vad som grundar sig i verkligheten och vad du inbillar dig/är orolig för.

Det är ungefär det jag tycker också. Hela det där antagandet "jag vill inte ha sex, då går han nog till andra" är helt befängt för mig.