Heulwen
Trådstartare
Jag har ett problem med min hund och våran bil.
Vi hade tänkt bila runt i sommar men det verkar som om vi får avstå från planerna p.g.a detta:
Situationen är nämnligen så att hon blir jätterädd när vi ska åka bil. Det räcker med att man råkar skramla med bilnycklarna medan man sätter på henne kopplet för att hon ska springa och försöka gömma sig.
När vi väl befinner oss i bilen så skakar hon i hela kroppen och lossar en massa hår också medan hon kryper upp i mitt knä(jag sitter alltid i baksätet så det är inga problem.)
Xena har inte alltid varit så här. Hon miljötränades mycket som valp och har aldrig varit rädd för att åka bil tills vi "krockade" för 1 ½ år sedan.
Bilen körde in i ett broräcke så att backspegeln for in i sidorutan och krossade den.
Ingen skadades vid tillfället. Vi körde bilen ut till vägrenen och steg av för att inspektera skadorna. Detta var på en tätt trafikerad väg och bilarna susade förbi i 110 knyck. Xena verkade inte det minsta chockad, bara lite uppstressad av bilarna som for förbi. Vi satte in henne igen och åkte vidare.
Efter det så dröjde det ett tag innan vi åkte bil med henne igen. Så när vi började göra utflykter med henne igen så
kom förändringen i hennes beteende smygande. Hon blev mer och mer rädd varje gång och darrade som en besatt med svansen mellan benen när vi skulle åka/åkte bil.
Hon vägrar att ta godis som hon annars skulle sluka i en munsbit, hon beter sig exakt som min f.d fyrverkerirädda hund gjorde på nyårsafton.
Problemet finns självklart kvar idag och jag undrar vad man kan göra åt detta?
Tillägga skall att på hemvägen så har hon lugnat ner sig varje gång, kanske för att hon är så trött efter våra utflykter?
Några säger att man bara ska åka till "roliga" ställen med bilen så att hunden vet att när man sätter sig i bilen har den något att se fram emot.
Men det funkar inte, vi har bara åkt med bilen för att göra roliga utflykter som hon älskat(när hon väl varit framme vill säga!) Åkt och badat med henne, på picknick, härliga skogspromenader osv. Aldrig har vi åkt med henne till veterinären eller något annat "obehagligt."
(Vi promenarar till vet. tar ca en kvart.)
Så vad återstår att göra? Kom gärna med råd och tips!
/Heulwen
Vi hade tänkt bila runt i sommar men det verkar som om vi får avstå från planerna p.g.a detta:
Situationen är nämnligen så att hon blir jätterädd när vi ska åka bil. Det räcker med att man råkar skramla med bilnycklarna medan man sätter på henne kopplet för att hon ska springa och försöka gömma sig.
När vi väl befinner oss i bilen så skakar hon i hela kroppen och lossar en massa hår också medan hon kryper upp i mitt knä(jag sitter alltid i baksätet så det är inga problem.)
Xena har inte alltid varit så här. Hon miljötränades mycket som valp och har aldrig varit rädd för att åka bil tills vi "krockade" för 1 ½ år sedan.
Bilen körde in i ett broräcke så att backspegeln for in i sidorutan och krossade den.
Ingen skadades vid tillfället. Vi körde bilen ut till vägrenen och steg av för att inspektera skadorna. Detta var på en tätt trafikerad väg och bilarna susade förbi i 110 knyck. Xena verkade inte det minsta chockad, bara lite uppstressad av bilarna som for förbi. Vi satte in henne igen och åkte vidare.
Efter det så dröjde det ett tag innan vi åkte bil med henne igen. Så när vi började göra utflykter med henne igen så
kom förändringen i hennes beteende smygande. Hon blev mer och mer rädd varje gång och darrade som en besatt med svansen mellan benen när vi skulle åka/åkte bil.
Hon vägrar att ta godis som hon annars skulle sluka i en munsbit, hon beter sig exakt som min f.d fyrverkerirädda hund gjorde på nyårsafton.
Problemet finns självklart kvar idag och jag undrar vad man kan göra åt detta?
Tillägga skall att på hemvägen så har hon lugnat ner sig varje gång, kanske för att hon är så trött efter våra utflykter?
Några säger att man bara ska åka till "roliga" ställen med bilen så att hunden vet att när man sätter sig i bilen har den något att se fram emot.
Men det funkar inte, vi har bara åkt med bilen för att göra roliga utflykter som hon älskat(när hon väl varit framme vill säga!) Åkt och badat med henne, på picknick, härliga skogspromenader osv. Aldrig har vi åkt med henne till veterinären eller något annat "obehagligt."
(Vi promenarar till vet. tar ca en kvart.)
Så vad återstår att göra? Kom gärna med råd och tips!
/Heulwen