Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Alltså eftersom att jag vet att jag lever mitt liv inifrån och ut och tycker att det i allra högsta grad är viktigast att man mår väl, är trygg & älskad så kan jag ta att du skriver så.
När dom bitarna är på plats så ja, jag är oerhört fokuserad på detaljer i både vardagen och hemmet och min sambo likaså. Vi har tydliga åsikter om hur vi vill ha vårt liv och vår miljö och det är underbart
Pratar prydligt.......som om det inte räckte med att fixa ansikte, hår och kläder...(misslyckas på alla punkterna)PS: Hon pratar jäkligt prydligt också!
Är också med i rödnäshetsklubben - tyvärr.Blir lite nyfiken på cc-kräm då jag lider av kroniskt rödnästhet (obs egen diagnos) vilket stör min redan inte så prydliga look ganska ofta... Har ni några bra förslag på märken för en blondin med torr och lite normalblek hy sådär som man har när man bor i norra Europa?
Bra att du inte tog illa upp! Det var inte menat att vara illasinnat. Är du nöjd och glad så är det ju bra.
Ni verkar ju rörande överens, det är inte alla som är det.
Är också med i rödnäshetsklubben - tyvärr.
Men känns det inte lite ego att pyssla med sitt utseende? Eller hjärndött?
Jag är tvärtom, att kleta på foundation och sånt som inte ens syns är skittråkigt. Jag vill använda alla färger i paletten det är ju då det blir kul. Målar mig bara vid festligare tillfällen och då gärna lite mer. http://www.imdb.com/title/tt0111945/mediaviewer/rm3916024064Jag är ointresserad av smink, har det enbart för att inte se trött och glåmig ut. För det gör jag utan.
Jag har svårt att se det som ett intresse men är obekväm med att diskutera det, just för att det alltid landar i fördömanden av vad kvinnor gör.
Det är helt okej, jag är så oerhört van vid att bli kallad både ytlig och bitch och när man lär känna mig så är det måååånga som bara "Men herregud så djup du är och vad långt du har kommit i livets funderingar".
Och jag kan ju tillägga att jag inte har någon fasad på Buke utan jag har helt enkelt ett enormt kontrollbehov och ett närmast maniskt sinne för detaljer.
Men det blir bättre och bättre och jag övar mig på att det är okej att ha gråzoner då och då och inte bara leva efter svart och vitt rätt av.
Men känns det inte lite ego att pyssla med sitt utseende? Eller hjärndött? Jag skulle dö av tristess om jag skulle bry mig om vilket smink som är bra eller om jag skulle skrubba vita skosulor. Jag tar hand om mig själv genom att träna, och äta ok mat. Känns som det är basic. Hur i allsin dar kan smink vara ett intresse? Jämför man då vilka färger som är bäst? Alltså jag raljerar faktiskt inte, jag förstår inte på riktigt. Har inga sådana vänner så jag visste knappt om att det finns kvinnor som har detta som hobby, med smink och skrubbade fötter. Kläder kan jag fatta på ett sätt, som t ex @tornblomma där finns ju det ett visst mått av kreativitet och konstnärlighet, men smink?
Jag blir sjukt nyfiken på hur du ser ut
Men jag har redan skrivit att det var korkat att skriva hjärndött. Ärligt talat så är jag nog mest förundrad och inser att jag inte visste om att det fanns folk som på allvar var och är genuint intresserade av smink. Men nu har jag fått veta det, att folk tycker det är viktigt och har som intresse att se vårdade ut. Det var helt nytt för mig faktiskt. Jag känner ingen sådan person i verkligheten utom min släkting då. Fascinerande måste jag medge! Jag inser att jag upptäckt en ny värld här där jag uppenbarligen har noll att tillföra och där jag inte alls känner igen mig. Det är intressant. Då börjar ju jag genast fundera på vad det beror på, varför folk är olika och varför vissa uppenbarligen tycker att det är väldigt viktigt att man vårdar sitt yttre och tar hand om sig själv, också funderar jag på varför jag inte tycker det och varför jag lever ovårdad och slarvig och med skit på golvet.Menar du på riktigt att du tycker att jag med flera alltså framstår hjärndöda egoister bara för att vi är måna om att ta hand om vårt utseende/nagelpysslar regelbundet/sköter om både hud och hår med de produkter som passar just vår hud och hår bäst?
Själv gillar jag att sköta om min kropp, både i fråga om vad jag stoppar i den, i vilken form den är och utseende. Trivs bäst med att se bra ut och känna mig snygg och fräsch, men speciellt ego eller hjärndöd är jag inte. Långt ifrån..
Däremot är i vart fall inte jag fixerad vid just smink på så vis att jag inte kan vara utan. Är oftast sminkfri i vardagen, men gör gärna nån lerinpackning lite nu och då, smörjer in mig med en hudkräm som passar just min hud så den känns och ser fräsch och fin ut osv.
Naglarna däremot, de pysslar jag om, oljar in regelbundet och de hålls alltid lite målade, då jag personligen tycker det är sjukt mycket snyggare än att inte göra det och alltså trivs mer med att ha dem som jag har, men det är ju min åsikt men inte heller det tycker jag är speciellt ego eller hjärndött. Hur andra gör med sina naglar, kunde jag inte bry mig mindre om än jag redan gör. Dvs inte alls.
Halvångest över alla vackra prydliga människor som finns därute. Gömmer mig i en kofta, och tar ett glas vin till. Sedan känns allt mycket bättre.
Har inte prydlighetsgenen. Jeans, linne, kofta. Hårtofs. Redan där börjar det fallera. Skulle jag blanda in smink och håruppsättningar vet tusan vad som skulle hända.
Men det är väl bra att ha sig själv som hobby. Som nån skrev ovan. Det finns alltid något som måste ändras, ansas, färgas, fixas, trimmas. Du blir iaf aldrig uttråkad.
Då börjar ju jag genast fundera på vad det beror på, varför folk är olika och varför vissa uppenbarligen tycker att det är väldigt viktigt att man vårdar sitt yttre och tar hand om sig själv, också funderar jag på varför jag inte tycker det och varför jag lever ovårdad och slarvig och med skit på golvet.
Ego? Utanför mitt heltidsjobb så volontärarbetar jag för två olika organisationer, och donerar pengar till tre andra. Samt ser efter min psykiskt sjuke ex-sambo och försöker vara en allmänt god medmänniska. Att jag tar hand om mig själv på olika sätt, bland annat genom att pyssla om mitt yttre, är någonting som jag unnar mig själv.
Anledningen till att det här sticker lite för mig är för att jag alltid har fått möta liknande fördomar. Jag är snygg, enligt någon form av samhällsnorm, vilket har gjort att folk har förväntat sig mindre av mig på andra områden. Jag har blivit kallad ytlig, dum (när jag var tonåring, för att jag är blond) och nu i vuxen ålder dejtat män som tappat intresset för mig när de märkt att jag har en stark vilja och åsikter. Jag har pluggat i 5 år, skaffat mig en bra karriär och läst ett helt bibliotek av böcker för att bevisa för mig själv (och världen) att den här bilden av mig är fel. Jag är smart. Å jag är snäll.
Så som jag ser det så har jag skapat mig ett liv som jag vill leva i. Där är mina saker rena, mina kläder strukna, min lägenhet är städad och när jag lämnar på hemmet på morgonen så vill jag se fräsch ut. Sen är ju livet som det är - ojämnt. Vissa dagar har jag massa energi och andra dagar mindre. Vissa dagar ligger jag nerbäddad i sängen med flottigt hår och läser artiklar en hel helg. Andra dagar ser det ut som att jag ska ut på röda mattan. Den dagen jag skaffar familj så kommer jag säkert få säga hejdå till mina rena vita skosulor och nyfönade hår. Men just nu lever jag ensam och njuter av det bästa med det, att ha lite extra tid över till mig-själv-pyssel!
inser att jag inte visste om att det fanns folk som på allvar var och är genuint intresserade av smink.
Men nu har jag fått veta det, att folk tycker det är viktigt och har som intresse att se vårdade ut.
varför vissa uppenbarligen tycker att det är väldigt viktigt att man vårdar sitt yttre och tar hand om sig själv.
Kl
Jag skulle så himla gärna orka lära mig sminka mig snyggt, sminka mig varje dag, platta och fixa håret, färga ögonbrynen regelbundet och hålla mina naglar målade och snygga.
Jag skulle känna mig mycket snyggare. Men jag orkar bara inte! På något sätt kommer det alltid längst ner på prioriteringslistan. Det finns t ex inte på kartan att jag orkar gå upp en kvart tidigare varje dag för att fixa mig. För det mesta går jag till jobbet osminkad.
Ja, i mitt fall är det delvis så att jag har prioriterat bort det de sista sex åren. Nu prioriterar jag också sömn, alla gånger! Samtidigt har jag heltidsjobbande kompisar med två små barn som går upp halv sex varje morgon och kör seriös sminkning, och som regelbundet fixar naglarna på salong och går och får benen vaxade. Förstår ej hur de hinner.För mig hänger det mycket samman med BARN.
Det var onekligen lättare och mer prioriterat att piffa mig på morgonen som singel och ensamstående än som MODER med konstant sömnbrist. Jag prioriterar sömn framför konstant välartade ben. En gång i tiden var välrakade ben en självklarhet. Men även om jag kan önska mig själv att vara lite piffigare kan jag samtidigt känna att det är skönt att ha ett mer avslappnat förhållande till mig själv.
Jag antar att det beror på orsaken till piffet, jag har typ aldrig gjort det för att jag gillar det utan för att antingen dölja sånt jag skämts över eller ogillat.
Jag gillar att sätta upp håret, det sitter kvar.