Prydliga människor

Ja, i mitt fall är det delvis så att jag har prioriterat bort det de sista sex åren. Nu prioriterar jag också sömn, alla gånger! Samtidigt har jag heltidsjobbande kompisar med två små barn som går upp halv sex varje morgon och kör seriös sminkning, och som regelbundet fixar naglarna på salong och går och får benen vaxade. Förstår ej hur de hinner.

Jag är rätt noga med att ha snygga kläder, ungefär där ligger min ambitionsnivå, det tar ju ingen extra tid.

De prioriterar antagligen bort annat du inte skulle välja bort.
 
Men jag har redan skrivit att det var korkat att skriva hjärndött. Ärligt talat så är jag nog mest förundrad och inser att jag inte visste om att det fanns folk som på allvar var och är genuint intresserade av smink. Men nu har jag fått veta det, att folk tycker det är viktigt och har som intresse att se vårdade ut. Det var helt nytt för mig faktiskt. Jag känner ingen sådan person i verkligheten utom min släkting då. Fascinerande måste jag medge! Jag inser att jag upptäckt en ny värld här där jag uppenbarligen har noll att tillföra och där jag inte alls känner igen mig. Det är intressant. Då börjar ju jag genast fundera på vad det beror på, varför folk är olika och varför vissa uppenbarligen tycker att det är väldigt viktigt att man vårdar sitt yttre och tar hand om sig själv, också funderar jag på varför jag inte tycker det och varför jag lever ovårdad och slarvig och med skit på golvet.

Fast det är väl inte så konstigt att det finns en massa folk som är jätteintresserade av att ta hand om sitt yttre?

Vissa lägger ner massa tid och pengar på sin inredning, vissa på sin trädgård, vissa på sitt hus. Andra lägger massa tid och pengar på att få andra att tycka ens hund är så snygg som möjligt. Andra bygger muskler på gym och tävlar i fitness. Allt går väl efter en viss gräns under kategorin ytligt och onödigt.

Jag blir snarare uppriktigt förvånad över att det är helt nytt för dig att det finns folk som tycker det är viktigt och har ett intresse av att se vårdade ut. Trodde du att hela mode- och skönhetsindustrierna levde på att folk såg det som ett nödvändigt ont med kläder, smink och hudvårdsprodukter. Isf hade nog utbudet varit betydligt magrare än vad det är.

Det massor med konstiga hobbies. The world rock paper scissors society har tiotusentals medlemmar. I jämförelse tycker jag ett intresse av att lära sig olika sorters sminkningar verkar ytterst normalt :p
 
Kl

Jag skulle så himla gärna orka lära mig sminka mig snyggt, sminka mig varje dag, platta och fixa håret, färga ögonbrynen regelbundet och hålla mina naglar målade och snygga.

Jag skulle känna mig mycket snyggare. Men jag orkar bara inte! På något sätt kommer det alltid längst ner på prioriteringslistan. Det finns t ex inte på kartan att jag orkar gå upp en kvart tidigare varje dag för att fixa mig. För det mesta går jag till jobbet osminkad.
Jag piffar och har kjolar och är allmänt vårdad på jobbet för att det ger mig fördelar. Det får mig att orka att gå upp tidigare, strategi helt enkelt. Trist, men men. Så kan det vara :/
 
Jag piffar och har kjolar och är allmänt vårdad på jobbet för att det ger mig fördelar. Det får mig att orka att gå upp tidigare, strategi helt enkelt. Trist, men men. Så kan det vara :/
Oj, vad har du för jobb?
 
Det är sjukt sorligt, men vad gör man åt det? Jag vill ju inte vara den skrubbiga som går i fronten för att även skrubbiga människor är viktiga och bra människor. Jag följer den sociala koden och klär mig ordentligt på kontoret, följer klädkoden på festligheter, etc.
Precis så.
 
Själva smink-diskussionen kom väl in i prydlighetsdiskussionen enbart som ett sidospår att vissa av de prydliga personer där "håret alltid är perfekt och de alltid ser så fräscha ut, inte blanka och svettiga" har 'fuskat' sig till det och inte är så naturligt. Men att det kan vara svårt att veta vid bara en anblick.

Och sen har det på något vis tagit över diskussionen?

För mig sitter prydlighet inte i smink. Men som andra sagt, en dålig sminkning eller kollapsad make up kan förta ett annars prydligt intryck.
 
Fast trivs du? Det är ju faktiskt det som är huvudsaken.

Jag knatar som sagt oftast omkring i jakt/friluftskläder och trivs med det. Jag har förmånen att ha en man som ger blanka fan i vad jag har för kläder. Dock blir han glad om jag har kjol/klänning ibland för han tycker det är fint. Det är helt ok för mig och har dessutom gett mig några nya favoritkläder på sommaren eftersom jag tack vare det upptäckte att ett av mina favoritmärken (Mountain Hardwear) har sportiga kjolar som är vansinnigt bekväma.

Jag trivs rätt bra. :D

Jag har gärna lite ordning i garderoben, och kan ha kavaj vid behov också. Men sminka mig? Nä. Dramatiska håruppsättningar? Nä. Hel och ren. Ja.

Skulle PV kräva sminkning så finns det trevligare män. Jag hade ingen sminkperiod i tonåren då jag lärde mig (bara hästar och stora hundar all the way). Sedan har det rullat på. Sminklös försmäkta jag i denna stad. Äger en foundation iofs, som jag köpte i somras för att den hade solskydd.

Det är mycket vana tror jag. Har du rutinen att sminka så känner du dig kanske lite avklädd utan?

Gillar däremot att skämma bort mig med hamam, massage, goda middagar och sånt. Mitt jobb är ju att stå och prata inför folk också, jag har inga problem med att synas. De får stå ut med den oförvanskade Lager helt enkelt. :rofl:
 
@Lager: Särbon har inga åsikter om smink heller och jag tror inte han lägger märke till om jag har det (förutom färg på läpparna, det är svårt att missa eftersom jag är så gräsligt blek även på läpparna utan färg) :D
 
@Lager: Särbon har inga åsikter om smink heller och jag tror inte han lägger märke till om jag har det (förutom färg på läpparna, det är svårt att missa eftersom jag är så gräsligt blek även på läpparna utan färg) :D


Jag blir också snabbt blå om läpparna. Det kan vara femton grader, jag är påklädd men blir ändå lite svagt lila, går det ned mer och jag inte är inrullad i termooverall så blir jag blåläppad typ direkt. Min kollega blev riktigt orolig för mig förra veckan då jag hade kortärmad tröja och blev lila om läpparna på jobbet. Järnbrist kanske?

Jag kör ulltröjor, fleece, och typ tweedgrejer även på sommaren. Fanns det eluppvärmda tröjor så skulle jag köpa en sån omedelbums.
 
Nu ska jag göra något som sitter extremt långt inne...

Men jag blir lite ledsen av att läsa delar av den här tråden. Både när mående alltför mycket kopplas ihop med yta, men också det omvända. Det mer eller mindre mellan varven uttalade att det på något vis är negativt, osäkert och överdrivet fåfängt att använda makeup osv. Att idealet är att inte göra det etc.

Jag kan åka och handla utan smink, jag får inte panik om någon ser mig utan smink etc. Jag kan om jag behöver det jobba utan smink. Osv.

Men ja jag känner mig faktiskt bättre med smink. Och det är därför jag sminkar mig. Utan att det för all del betyder att jag saknar självkänsla eller inte mår bra om inte ytan är si eller så. Men jag är faktiskt mer bekväm, trygg och mer jag med smink. Och det sitter i att jag känner mig finare.

Det som sitter så långt inne då..
Bilderna är tagna samma dygn. I exakt samma ljus (spotlight med dagsljusspektra riktat mot ansiktet). Jag har försök titta likadant osv för att göra det så rättvist som möjligt.

För mig är det värt 20 minuter per dag. För mig är det värt pengarna att köpa smink. För mig så mår jag bättre, blir självsäkrare, visar mer av min personlighet (den inre alltså) etc etc.

Fåfängt, ytligt, obegripligt eller vad man än vill kalla det. Jag är ingen grå mus personlighetsmässigt sett. Jag vill att utsidan ska matcha insidan någorlunda. Och eftersom jag som synes (och bilen är SNÄLL) är rätt mycket grå mus utan smink så ordnar jag till så både ut och insidan känns som jag. Fast utsidan är fusk.
17358966_1249744451788192_8173401277653296132_o.jpg
 
Jag blir också snabbt blå om läpparna. Det kan vara femton grader, jag är påklädd men blir ändå lite svagt lila, går det ned mer och jag inte är inrullad i termooverall så blir jag blåläppad typ direkt. Min kollega blev riktigt orolig för mig förra veckan då jag hade kortärmad tröja och blev lila om läpparna på jobbet. Järnbrist kanske?

Jag kör ulltröjor, fleece, och typ tweedgrejer även på sommaren. Fanns det eluppvärmda tröjor så skulle jag köpa en sån omedelbums.

Jag är en fryslort men det är inget fel på blodvärdet (kollar regelbundet pga sjukdom/medicin). Jag brukar säga att jag har cirkulation som en storrökare trots att jag inte röker :D
 
Jag blir också snabbt blå om läpparna. Det kan vara femton grader, jag är påklädd men blir ändå lite svagt lila, går det ned mer och jag inte är inrullad i termooverall så blir jag blåläppad typ direkt. Min kollega blev riktigt orolig för mig förra veckan då jag hade kortärmad tröja och blev lila om läpparna på jobbet. Järnbrist kanske?

Jag kör ulltröjor, fleece, och typ tweedgrejer även på sommaren. Fanns det eluppvärmda tröjor så skulle jag köpa en sån omedelbums.

Det finns elvärmda underställ.... ;)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp