Problemhundsutredning?

[Jozze]

Ligger vaken och funderar på vad "vi" ska göra med "våra" hundar, så ursäkta att det är lite nattsuddarsvamligt.

Lång historia kort så äger sambon och hans mamma varsin dvärgpinscherhane som det är diverse problem med. Exempelvis skäller ffa svärmors hund kopiöst mycket om det kommer besök eller bilar åker förbi gården - oerhört jobbigt att lyssna på. Sambons hund är t.ex. väldigt nervös/stressad och kan inte ligga och ta det lugnt om man grejar i ett annat rum utan han ska helst följa en i hasorna konstant. Han är också skällig och otrevlig/vaktig när man får besök.

Sedan snart 1 år bor sambons hund med svärmor på heltid av diverse anledningar. Dock känns situationen ohållbar och jag har gått så långt att jag har rekommenderat att hon avlivar eller omplacerar sin hund och att sambons hund flyttar tillbaka till oss.
Men då känns det som att vi måste råda bot på hans problem en gång för alla och nu kommer vi till min fråga: hur gör jag? Jag vill ta hjälp av en hundtränare, men hur hittar jag en vettig sådan? Vad kan jag förvänta mig? Kommer jag att bli ruinerad? (Bonusfråga: Är det lönt att ens tänka tanken att ta över svärmors hund och försöka få honom på rätt köl också?)

Jag vill ha en hund som är lugn och avslappnad inne, skäller till när någon kommer (ingår liksom i rasbeskrivningen) men tystnar och är vänlig/ointresserad när vi säger att det är bra, går att ha med sig i kollektivtrafiken och hem till folk och då uppträder civiliserat om än ointresserat...

Är det omöjligt att få en stressad, vaktig, dåligt socialtränad, kloklippningsrädd, separationsångestdrabbad 10-åring att komma på rätt köl? Och eventuellt hans 8-åriga kompis då med liknande problematik, plus egna problem.

(P.s. Ni som funderar över jag-formen trots att det är sambons hund: jag kommer att vara hemma på heltid i nästan ett år och därför kommer jag sköta lejonparten av eventuella träningen.)

 

[linnsan]

Hur agerar främlingar som kommer hem till er och hur gör ni mot hundarna nu?

Jag rekommenderar att lära hundarna ligga plats. I början med väldigt tät belöning. Och givetvis ska inlärningen ske när gäster inte är hos er utan i lugn och ro. Om de går upp så led dom bara lugnt tillbaka och platsa igen. Min erfarenhet är att det är svårt att få tyst på en varvad hund så det lättaste brukar vara att lära hunden ligga stilla först så brukar tystnaden komma när hunden känner sig lugn där.

Bur kanske kan vara något? Lägg över en filt så det blir ett mysigt krypin, brukar bli lite tryggt för hunden.

Det är väldigt viktigt att ingen gäst tar kontakt med hundarna när de ligger plats. Där ska de vara trygga med att ingen läskig människa stör dom. Det hanterar ni.

Jag skulle nog hantera hunden liknande när den hänger dig i hasorna. Ha en filt i varje rum som du kan platsa på när de börjar gå upp i varv kanske? Så får de vara med men utan att stressa runt.

När de står och skäller på något hade jag nog också skickat hunden i bädden. Känns som att problemet är att dom är stressade och behöver hjälp att varva ner.

 

[Lona]

Förutom de bra tipsen du fick av @linnsan så undrar jag hur hundarna aktiveras?
Det kan tyckas vara ett ruskigt tjat om aktivering ibland men det är en stor bit i att få en hund att uppföra sig väl.
En hund som är lagom aktiverad med lämpliga metoder har mindre ork för att tramsa omkring, helt enkelt.

 

[Bulldoozer]

Som Lona säger, aktivering?

De dvärgpinnnar jag känner till mår bäst av att aktiveras psykiskt och kräver även en hel del motion, min hund som jag fick ta bort pga smärtproblematik var likadan och jag skulle nog säga att han var som en stor brukshund i en liten kropp. Frågan är om deras problem kommer sig av understimulans?

 

[Jozze]

Tack för svar! Hundarna är helt klart understimulerade både fysiskt och psykiskt. Dock aktiverade jag sambons hund mycket för flertalet år sedan med promenader, joggingturer, sök i skogen, varagslydnad på promenaderna m.m. Även då var han stressad/nervös inne och skällde (och gjorde ibland utfall mot gäster). Jag tror att han drabbades av separationsångest under tiden han var valp - att något hände då och att han dessutom aldrig blev ordentligt ensamhetstränad. Därför är han orolig att vi ska försvinna om han inte följer efter oss, det är min teori.

Svärmors hund har nog aldrig fått aktivering annat än promenader, om inte jag eller sambon vardagslydnadstränat honom på promenaderna (har nästan alltid gått med båda om man ändå ska gå). Aldrig ensamhetsträning heller, knappt social träning.

Vad vi gör när hundarna skäller? De flesta (det är många människor inblandade här: svärmor, svåger, sambo och jag) skriker åt dem vilket självfallet inte hjälper. Jag kan också gorma åt dem, men när de ska få mat och sen gå ut är det effektivast att be dem sitta. Då är de tysta(re, svärmors hund kan gnälla lite istället) och väntar på mina kommandon. Jag inbillar mig att det är mig hundarna lyssnar bäst på, kanske just för att jag nog varit den som försökt teäna dem mest.

Nu blev det en roman igen. Jag tror hur som helst inte att jag kommer att klara på egen hand att reda ut alla problemen. Därför funderar jag på att anlita en hundtränare med erfarenhet av "problem"-hundar. Men jag kanske ska göra ett försök på egen hand med åtminstone sambons hund.

 

[Monstermom]

Tack för svar! Hundarna är helt klart understimulerade både fysiskt och psykiskt. Dock aktiverade jag sambons hund mycket för flertalet år sedan med promenader, joggingturer, sök i skogen, varagslydnad på promenaderna m.m. Även då var han stressad/nervös inne och skällde (och gjorde ibland utfall mot gäster). Jag tror att han drabbades av separationsångest under tiden han var valp - att något hände då och att han dessutom aldrig blev ordentligt ensamhetstränad. Därför är han orolig att vi ska försvinna om han inte följer efter oss, det är min teori.

Svärmors hund har nog aldrig fått aktivering annat än promenader, om inte jag eller sambon vardagslydnadstränat honom på promenaderna (har nästan alltid gått med båda om man ändå ska gå). Aldrig ensamhetsträning heller, knappt social träning.

Vad vi gör när hundarna skäller? De flesta (det är många människor inblandade här: svärmor, svåger, sambo och jag) skriker åt dem vilket självfallet inte hjälper. Jag kan också gorma åt dem, men när de ska få mat och sen gå ut är det effektivast att be dem sitta. Då är de tysta(re, svärmors hund kan gnälla lite istället) och väntar på mina kommandon. Jag inbillar mig att det är mig hundarna lyssnar bäst på, kanske just för att jag nog varit den som försökt teäna dem mest.

Nu blev det en roman igen. Jag tror hur som helst inte att jag kommer att klara på egen hand att reda ut alla problemen. Därför funderar jag på att anlita en hundtränare med erfarenhet av "problem"-hundar. Men jag kanske ska göra ett försök på egen hand med åtminstone sambons hund.

Oavsett om du väljer att vända dig till tränare eller försöka själv tycker jag att ditt absolut första steg bör vara att själv läsa på och lära dig om hur hundar funkar och vad som kan skapa problem och hur dessa kan åtgärdas - alltså hur och varför saker funkar på vilket vis. Även om du känner att du vill ha en tränare i ryggen så är det dels så att du själv måste göra jobbet och privatträning är hyfsat dyrt (men väl värt det!), så det finns ingen anledning att betala för timmar av grundläggande teoriundervisning som du kan hämta in på egen hand först. (Och nej, det blir ju inte hela föreläsningar, men det blir väldigt mycket mer frågor och förklaringar om man inte förstår det bakomliggande till övningarna, och det blir rätt många minuter när det läggs ihop som bättre kunde läggas på att fila på utförande. Plus att det är större risk att man missar detaljer och tränar helt fel hemma om man inte riktigt greppat hur det är tänkt att något ska funka.) Dessutom, och minst lika viktigt, blir det mycket lättare för dig att hitta en bra tränare! Har du en god grund blir det enormt mycket lättare att sortera ut de raktigenom usla tränare som det dräller av därute (men som tyvärr är väldigt självsäkra och kan sälja in sig ), så slipper du gå på onödiga nitar!

Så mitt första tips är alltså att läsa, läsa, läsa. Sen kan du träna.

 

[dpmatte]

Det absolut första som gäller är att få hundarna att känna sig trygga. En trygg hund skäller inte så ofta, men visst de måste få öppna munnen ibland. Jag har 3 dvärgpinscher, de kan skälla när det går hundar förbi på trottoaren utanför (de kan titta ut genom ett fönster) men om det kommer besök så vill de bara fram och hälsa. Är det folk inne på tomten tittar de bara i fönstret och säger inget (även om de är äppelpallare). Aldrig att de har gjort utfall mot människor, kända eller okända, varken hemma, borta eller ute. Så trygghet är a och o, de måste vara säkra på att deras människor tar hand om allt som händer. Det är det absolut första ni måste jobba med. Sen är det aldrig fel att aktivera med t ex vardagslydnad, spår och uppletande eller lite tricks. Skrika åt en hund som skäller p g a osäkerhet ska man absolut inte göra. Bättre då att sätta sig ner och prata lugnande och klappa om så att de lugnar sig. Min gamling (15 år) kan "trotsskälla" ibland (t ex när han tycker det är matdags), säger jag åt honom blir det bara värre, kallar jag på honom och klappar om lite så tystnar han direkt.

 

[Jozze]

Har äntligen fått ändan ur och rotat fram mina gamla hundträningsböcker, på inrådan av @Monstermom. Och så har jag köpt en ny klicker då den gamla hade försvunnit. Så nu ska jag läsa läsa läsa och sen börja öva på sambons hund innan jag tar mig an den andra odågan.

@dpmatte Nej jag misstänker att de här två herrarna är bra mycket skälligare än en normal dp behöver vara. Och det finns nog en rad orsaker till detta, alltifrån uppfödning, uppväxt, aktivering till hur människorna beter sig. Jag hoppas att jag ska lyckas få åtminstone lite rätsida på det hela.

 

[Gnist]

Allt som görs för att komma till rätta med problemen och de invanda beteendena är bra, men med tanke på den höga åldern på hundarna så skulle inte jag göra mig några enorma förhoppningar på att de med insatserna ska kunna bli hyfsat "normala" hundar.