Problemhäst med sällskapsbehov

K

Kakao

Det låter säkert rätt konstigt, men mitt lilla fullblod måste ha något slags problem med sitt "sociala liv"...
Han går med 3 andra hästar för tillfället, varav en är hans vapendragare. Så långt allt väl.
Jag rider oftast själv eftersom jag jobbar natt och är där udda tider. Det är inga problem att rida ut själv, ibland är det faktiskt bättre än med sällskap. Så långt allt väl.
Men!
Det konstiga med honom är några saker:

1.
Ibland är det totalt omöjligt att ha honom i stallet om inte någon annan häst är där. Verkligen inte varje dag, men då och då. Han kutar omkring och studsar i stallgången och är helt oresonlig. Ibland går det inte ens att få på honom grejorna, så det blir ingen ridning.
Vad kan det bero på att han får såna här ryck bara vissa dagar, när han oftast är jättesnäll i stallet?

2.
När jag rider ensam där han inte kan se andra hästar är allt lugnt. Dock ligger vår ridbana så man ser hästarna i hagen- vilket gör det komplett omöjligt att få honom att koncentrera sig. Han spänner sig, stretar emot så fort man kommer i riktning mot de andra hästarna, kastar sig omkring och blir rädd för precis allt. Brukar ta kanske en kvart innan det går att börja rida normalt. Men är de andra hästarna inte ute, eller utom synhåll, så är han lugn som en filbunke och inte ett dugg rädd för någonting, vad som än händer.

3. Rider man ut med någon annan häst så är han som besatt av att gå i rumpan på den andra hästen. Han tränger hela tiden ditåt och kör upp nosen i svansen på den andra, eller lägger huvudet på korset. Det är iofs väldigt gulligt, men till en viss grad. Vill ju kunna rida lite normalt utan att han bokstavligt talat ska gå som en svans till den andra hästen.

4. När jag tränar, och det är ca 4 andra hästar på banan, då blir han ändå helspattig om det dyker upp en annan häst utanför banan. Så det känns inte som att det är ensamheten som är jobbig, utan han blir ju alldeles knäpp och okoncentrerad trots att han redan är omgiven av andra hästar. (De hästar som är inne på banan stör aldrig, det är bara hästar han får syn på på håll som är störande inslag).

Det känns ju svårt att "tvinga" honom att lägga ner detta.. Vad tror ni man kan göra? Och vad tror ni det beror på?

Till saken hör att han aldrig annars har några olater. Han är välriden, snäll och orädd. Inte ens den största lastbil kan skrämma honom det minsta. Det är bara när det dyker upp andra hästar som han blir sådär helknasig. Vad gör man?
 
Sv: Socialt störd och cp-ryck

37 visningar och inte ett enda litet råd :confused:
 
Sv: Socialt störd och cp-ryck

Vad det kan bero på har du själv skrivit i rubrken. Din häst har ju en CP-skada. Varför i hela friden rider du den över huvud taget?????






Lågvatten nivå på svaret-jag vet!!! Men jag fullkomligt avskyr sådana uttryck!!!!:devil:
 
Sv: Socialt störd och cp-ryck

Min häst var ganska osäker på sig själv och tyr sig fortfarande ganska mkt till andra hästar, flockbunden.

Han har också haft liknande tendenser. Men ansåg inte att han var socialt störd eller fick cp-ryck.. han är lixom bara en häst som reagerar på hästars vis.
 
Sv: Socialt störd och cp-ryck

Jag tror det har med trygghet-, kanske framförallt med uppmärksamhet att göra.:o Ursäkta, jag kan inte riktigt förklara, har det kanske inte helt klart för mig.
Tyr han sig till de andra hästarna i hagen? söker skydd? Hur stor är hans roll som "spanare"?
Kanske känner han något ansvar inför de andra, att vara på sin vakt?:confused:
 
Sv: Socialt störd och cp-ryck

Dålig stil att använda den formuleringen du har i rubriken.
Får mig att bli mer intresserad av din sociala kompetens än din hästs:angel:
 
Sv: Socialt störd och cp-ryck

Tror att det handlar om ledarskap, tror att du ska träna hantering med dinpålle-- för att få honom att vända sin upmärksamhet mot dej och börja lita på att du håller koll på saker o ting- det enda han behöver hålla koll på är dej- för du håller koll på allt annat åt honom... även därför han kan få "ryck" i satllet tror ja, kan vara så att han en dag känner att nej nu tycker jag inte det var skoj att stå här och då respekterar han inte dej-klart han kan få bli stirrig, det är inte det men han ska fortfarande respektera dig och ha en del av uppmärksamheten riktad mot dej.
Lycka till:)
 
Sv: Socialt störd och cp-ryck

Tror inte det handlar om att hästen har nån störning.
Du får väl uppfostra den så den skärper sig.
 
Sv: Socialt störd och cp-ryck

Usch :( vad en del är spydiga i era "expertutlåtanden"!!!!Var finns ödmjukheten och viljan att hjälpa andra??Tråkigt....
Mitt "expertutlåtande":idea: Till dig blir träna ledarskap samt fortsätt och kämpa på!Om du nu känner att det blir för jobbigt att hantera din pålle under hans jobbiga stunder får du nog ta dig en funderare:confused: hur mycket du orkar satsa på din häst.I det stora hela ska ju din hobby ge dig ngt positivt ....Inte suga musten ur dig....Hoppas allt ordnar sig till det bästa:)
 
Sv: Socialt störd och cp-ryck

Jag tror också att det kan handla om ett flockbeteende. Känner igen detta till viss del...
Gissar att din häst inte riktigt ser dig som sin ledare... därmed tycker han att det är han som måste hålla koll på läget. En sån kurs med lite "ledarskap" tror jag skulle få din häst att känna sig trygg med att DU har allt under kontroll:smirk: Lycka till!
 
Sv: Problemhäst med sällskapsbehov

*Knapplån*

Tänk på hur ni rubriksätter era trådar tack.

CP betyder Cerebral Pares och är en hjärnskada hos människor så vitt jag vet och en CP-skada kan yttra sig olika, ifrån att i stort sett vara osynligt, till att personen är helt sängliggande.

En av mina ridskolekompisar har en CP-skada och han tog OS-guld i handikappdressyr i Los Angeles 1984. :bow:

Men om jag hade en häst med CP-skada, vet jag inte om jag skulle våga låta den vara kvar i livet. Jag skulle definitivt inte anse den lämpad att rida på.

Inte illa ment i stort, alltså. Men tänk på era medmänniskor och hästar, innan ni rubriksätter trådar.

Mvh

IngelaH
moderator och fd handikapptävlingsryttare... får se om jag blir det igen. *S*
 
Sv: Problemhäst med sällskapsbehov

Vet inte om ditt svar kom efter ändringen av rubriken, men som den såg ut tidigare så var det välförtjänta svar vi "elaka spydiga människor" gav!!!
 
Sv: Problemhäst med sällskapsbehov

Kan du inte ta in en annan häst i stallet så att där finns sällskap när du ska borsta och sadla?
Att pålle blir okoncentrerad på banan är "bara" att jobba bort. Ganska naturligt (om än jobbigt!) att han blir okoncentrerad när någon lämnar banan eller går förbi utanför. Fortsätt kräva jobb och att han ska lyssna på dig och inte titta runt på de utanför.
Att han vill gå i rumpan på hästen framför låter lite som han är nonchalant mot den hästen och vill klättra på rangskalan. Så skulle han ju inte göra på en som var högre i rang. Jag låter absolut inte mina hästar gå in i rumpan på varandra. Skaderisken är ganska stor...:crazy:
 
Sv: Socialt störd och cp-ryck

Vad det kan bero på har du själv skrivit i rubrken. Din häst har ju en CP-skada. Varför i hela friden rider du den över huvud taget?????






Lågvatten nivå på svaret-jag vet!!! Men jag fullkomligt avskyr sådana uttryck!!!!:devil:

Jag ber om ursäkt för det klumpiga valet av rubrik.
 
Ursäkt

Hej alla!
Ber åter igen om ursäkt för mitt klumpiga val av rubrik, jag vet inte riktigt vad som flög i mig! :crazy:
Det jag var mer inne på var om det kanske kunde vara så att han har någon slags traumatisk upplevelse som tar sig ut i dessa "ryck", eftersom han inte alltid är såhär, det blir märkligt när han är så inkonsekvent.
Har haft teorier om att han kanske togs tidigt från mamma, och därför söker lite extra mycket närhet av andra hästar?

När han var 5 år var han som sagt omöjlig att handskas med, och det har jobbats bort genom åren. Det som jag tycker är mest märkligt är att han helt plötsligt freakar ur och blir 5 år igen.

Jag har försökt jobba jättemycket med att ge honom kärlek i överflöd, då han är mer min närmsta vän än någonting jag vill ha för ridningen i första hand. Jobbar mycket från marken och även promenerar med honom för att vi ska kunna få en närmare kontakt än man kanske får uppifrån ryggen ibland.

Jag var bara så förtvivlad för att jag är orolig för honom, han verkar ju väldigt välmående men jag är så rädd att det ska vara någonting som är fel. Läste om en häst med liknande konstigheter för sig som befarades vara autistisk.. Om det kan stämma? Var så längesedan så jag minns inte hur det låg till.

Samtidigt tycker jag ändå det är sunt att han har så mycket flockkänsla kvar, och verkligen lever. Tycker det är sorgligt med hästar som blivit så kuvade av människor att de inte längre bryr sig om någonting annat än att lyda blint i alla lägen. Men sjlävklart förhindrar jag ju att han hänger i rumpan på de andra hästarna, och gör mitt bästa för att jobba med allt detta.
Jag undrade bara om det var någon som hade några ytterligare idéer vad det kanske kunde bero på, och om det var någonting som man kunde jobba med på konkret sätt. . . .
 
Sv: Ursäkt

Ber åter igen om ursäkt för mitt klumpiga val av rubrik.

Klart du blir förlåten när du skriver så snällt!!:)

Jag hade ett halvblod som betedde sig lite likadant som din pålle gör, kunde vara coolingen själv för att nästa stund bli helpepplig och "knäpp" för att någon lämnade ridbanan, kunde stå och sova på stallgången ena dagen och nästa bara kasta sig hejdlöst när han stod uppbunden. Mycket jobbig!!
På banan var jag hela tiden tvungen att vara väldigt aktiv i min ridning, inte släppa koncentrationen en millisekund, utan hitta på nya saker hela tiden. Rida ut kunde ibland vara ganska drygt då jag fick hålla igen hela tiden han gick bakom, annars var han i rumpan på hästen före.
Det man kan trösta sig med är att hästar med lite "nerv" (i rimliga gränser naturligtvis) oftast är lite roligare att rida. På tävlingen sist sade en annan ponnymamma att vår lillhingst såg så rolig ut under programridningen, som om han hela tiden gick och tänkte "jag ska hålla mig på mattan, jag ska hålla mig på mattan..."
 
Sv: Ursäkt

Ber åter igen om ursäkt för mitt klumpiga val av rubrik, jag vet inte riktigt vad som flög i mig! :crazy:
Din rubrik visar oss hur du ser på din häst. Har du inte mer förståelse för hästen än detta så kommer ni aldrig att hitta en kommunikation som är sann. Du är utanför hästen och letar hans inre.

Har haft teorier om att han kanske togs tidigt från mamma, och därför söker lite extra mycket närhet av andra hästar?
Jobba då med att bli hans mamma, så att han känner trygghet med dig, på samma sätt som med hästarna.

När han var 5 år var han som sagt omöjlig att handskas med, och det har jobbats bort genom åren. Det som jag tycker är mest märkligt är att han helt plötsligt freakar ur och blir 5 år igen.
Det visar hur lite förtroende han har för människan och var hans gränser går. Alla är olika och endel har svårare att släppa saker och utvecklas. Kan det finnas andra skäl till hans trygghets sökande? Har han några kroniska skador/problem?

Jag har försökt jobba jättemycket med att ge honom kärlek i överflöd, då han är mer min närmsta vän än någonting jag vill ha för ridningen i första hand. Jobbar mycket från marken och även promenerar med honom för att vi ska kunna få en närmare kontakt än man kanske får uppifrån ryggen ibland.
Tycker du att du når fram med din kärlek? Eller träffar du inte målet? Kan det vara så att du ger på ett mänskligt sätt, ett sätt som han inte förstår (alla har ju olika sätt att ta in känslor och information)?

Jag var bara så förtvivlad för att jag är orolig för honom, han verkar ju väldigt välmående men jag är så rädd att det ska vara någonting som är fel.
Vad säger veterinären?

Jag undrade bara om det var någon som hade några ytterligare idéer vad det kanske kunde bero på, och om det var någonting som man kunde jobba med på konkret sätt. . . .
Enda sättet är att jobba efter individens förutsättningar. Vissa personligheter har starkare behov av "familj" än andra.
Jag hade själv en häst som var väldigt beroende av familj, speciellt när hon var sjuk. Hon var kroniskt sjuk.
Hon grävdes ner, för att förkorta lidandet för alla. Hon lärde mig mycket, men jag är glad att det är över.
 
Sv: Problemhäst med sällskapsbehov

Tror inte TS tänkte på hästens "inre" när hon namnlade rubriken. Tyvärr är det ett sätt bland ungdomar idag att uttrycka sig. Eloge till TS som insåg att ajdå, dumt uttryck. Kommer ihåg en annan tråd där samma uttryck användes och Ts (någon helt annan än Ts i denna tråd!)tyckte att "vaddå dumt, så säger alla jag känner". Fattade noll av våra kommentarer. Det var/är helt naturligt för henne att säga så.
Jag kan bli apgalen på mina barn (19, 15, 12, 9) när de häver ur sig sådant, likaså på deras kompisar. Jag jobbar med Cp-skadade och tycker att mina barn ska veta bättre, men nej, de vräker ur sig ändå (med resultat elak mamma:devil: )

Och dina övriga råd...ehhh.... förmänskliga inte hästar, snälla, please!!!! Vissat ska det vara ens kompis som man ska ha kul med och inte tvinga med våld, hugg och slag. Men JAG ska ändå vara ledare över mina hästar, alltid, alltid. Här klemas inte med någon häst!
 

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 109
Senast: Juli0a
·
Ridning Jag har just nu väldigt mycket tid framför datorn och har hittat ett antal brittiska Youtubare som filmar sina uteritter med GoPro. Jag...
2 3
Svar
44
· Visningar
6 589
Senast: MiniLi
·
Ridning Min medryttarhäst är världens snällaste, tryggaste och lugnaste pojke, för någon vecka sedan red vi förbi ett garage där någon plötsligt...
Svar
6
· Visningar
2 188
Senast: SkorpSmulan
·
Träning Jag har en häst som är mer påverkad av andra hästar än de tidigare hästarna jag haft. Lite tydligare förklaringar om olika situationer...
Svar
7
· Visningar
2 605

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp