C
CCorneliaa
Det har nu gått precis ett år sedan jag köpte min maxade D-ponny.
Jag köpte honom eftersom att han var så väldigt lugn och snäll, en ponny som man alltid kunde lita på sa ägarna. Alltid lugn utomhus och brydde sig aldrig om något.
Nu är han inte lugn längre. Han är rentav hemsk att rida ut på. Han blir ofta väldigt stressad när man börjar trava när man rider ut tillsammans med någon och han hamnar lite längre bak. Då kör han upp huvudet börjar takta åt sidan och försöker dra i gallop.
Tidigar har folk kunnat starta gallopera framför honom och jag har fortfarande kunnat skritta honom på långa tyglar lugnt utan problem.
Kommer man ut på fälten där vi alltid har kunnat gallopera lugnt och sakta i kontroll så lättar han i framdelen, kastar sig runt och skriker. I början gjorde han nog det för att han ville springa, nu känns det inte så längre. Han känns bara jättestressad och nervös, inte alls ivrig och glad för att få gallopera.
Jag tror att han har problem med att komma ut på fält, att det är så stort. Han stod tidigare i stan och där finns det ju inte så många.
Men nu har han börjat bråka på små skogstigar också.
Han taktar, försöker slå sig fri från bettet och är stressad.
Det började i höstas och har bara blivit värre och nu vill jag inte längre rida ut på honom.
Alla säger till mig att jag måste bli arg på honom och ta tag i honom.
Jag försöker men han är stor och väldigt kraftig och jag är ganska liten, så han reagerar inte.
Vad tycker ni om det här? Har ni tips som kan peppa mig att bli arg och få honom att sluta med det här?
Jag köpte honom eftersom att han var så väldigt lugn och snäll, en ponny som man alltid kunde lita på sa ägarna. Alltid lugn utomhus och brydde sig aldrig om något.
Nu är han inte lugn längre. Han är rentav hemsk att rida ut på. Han blir ofta väldigt stressad när man börjar trava när man rider ut tillsammans med någon och han hamnar lite längre bak. Då kör han upp huvudet börjar takta åt sidan och försöker dra i gallop.
Tidigar har folk kunnat starta gallopera framför honom och jag har fortfarande kunnat skritta honom på långa tyglar lugnt utan problem.
Kommer man ut på fälten där vi alltid har kunnat gallopera lugnt och sakta i kontroll så lättar han i framdelen, kastar sig runt och skriker. I början gjorde han nog det för att han ville springa, nu känns det inte så längre. Han känns bara jättestressad och nervös, inte alls ivrig och glad för att få gallopera.
Jag tror att han har problem med att komma ut på fält, att det är så stort. Han stod tidigare i stan och där finns det ju inte så många.
Men nu har han börjat bråka på små skogstigar också.
Han taktar, försöker slå sig fri från bettet och är stressad.
Det började i höstas och har bara blivit värre och nu vill jag inte längre rida ut på honom.
Alla säger till mig att jag måste bli arg på honom och ta tag i honom.
Jag försöker men han är stor och väldigt kraftig och jag är ganska liten, så han reagerar inte.
Vad tycker ni om det här? Har ni tips som kan peppa mig att bli arg och få honom att sluta med det här?